zodah
Aktiv medlem
[RR] Upp i Slovenien och ner i Italien
Tänkte det kunde vara lite trevligt med en rapport från i somras så här mitt i smällkalla vintern. Glöm DÖDSis, DÖDSsnö, rysskyla +ANNAT
Under sommarsemestern hade jag inte bara ett misslyckat försök på Monte Zoncolan utan flera andra mycket mer lyckade träningsrundor i närheten av huset.
Huset ligger på en kulle vid den Slovenska kusten ca 150 m över havet med relativt branta vägar upp (mellan 6-20%) och precis vid Italienska gränsen. Så varje runda börjar med en trevlig nerförslöpa där man toppar runt 70 Km/h.
Cyklingen sker på den gamla huvudvägen lfrån kusten och in i landet. För ca 6 år sedan fick alla snällt åka denna smala men fina väg. Turister ch lastbilar i en enda lång kö. Numera är det bara de som bor utmed vägen samt de som inte vill betala motorvägsavgiten som åker här. Och så jag då, och andra cyklister.
Innan det börjar gå nerför
Efter det så bär det av norrut och det är ganska platt i några km och man får njuta av vinrankor och ganska sömniga små byar. Hde detta varit förr så hade man inte valt att cykla här. Men nu är det underbart.
Ganska snart börjar det luta uppåt
En klättring på ca 350 höjdmeter med väldigt human lutning. Om jag minns rätt ca 4,5% i snitt.
Man passerar mindre kända sevärdheter som stenbrottet i Crni Kal. Nya motorvägen ser man i bakgrunden.
Samt rundans ena av 2 (eller är det 3) serpentiner.
Upp, upp och upp men inte så jobbigt, speciellt inte med kunskapen om hur det kan vara i de riktiga bergen.
Har man inte tagit i så man spricker så kan man börja njuta av utsikten
Havet i fjärran samt motorvägsbron
Trieste, en stad väl värd ett besök
Efter att man besegrat större delen av backen svänger men av huvudvägen och tar sig ut på riktiga landet.
En skylt som vittnar och både smalt och brant framöver :-)
Utsikten ner mot Slovenska sidan, Koper i bakgrunden.
Nu bär det av nedför och det snabbt. Man får se till att bromsa ordentligt innan varje kurva. Hade detta varit före 1991 hade jag fått vända nu. Här gick gränsen mellan öst och väst, en del av järnridån. Just denna gränsövergång var endast för de lokalt boende. Jag som turist hade fått vända direkt och ta ngn av de stora gränsstationerna. Nu var ju inte Jugoslavien lika stängt som tex Östtyskland utan jugoslaverna fick resa relativt fritt.
Den gamla gränsstationen, numera övergiven och onödig. Alla är vi europeer.
Sekunden senare hälsar Italien välkommen!
Italien är mkt mer tätbefolkat än Slovenien och har en annan tradition med murar och staket runt tex husen.
Man cyklar på kullarna runt Trieste,
Neråt, neråt.
Brant så in i helvete! Denna väg slutar i vad som närmast är ett stup. Det kändes så i alla fall...och rakt ut i en större väg. Första gången jag kom ner här slet jag ganska rejält på bakdäcket.
Sedan följer några km ganska alldaglig cykling genom bla ett industriområde. Tänk, även i Italien hamnar man förr eller senare i ett industriområde.
Jag tar vägen mot kusten och den lilla venetianska staden Muggia.
Här kan man tex se delar av den gamla stadsmuren
Kastellet
Och "stranden". Just denna morgon var det lite mulet och perfekt för cykling men hade det varit en solig dag hade de italienska soldykarna redan paxat de bästa platserna och parkering varit full.
Utmed kusten, Slovenien i fjärran.
Sista etablisemanget på Italienska sidan, en camping.
Denna gränsstation är mkt större men lika obemannad.
Tillbaka i Slovenien märker man att man byter land. Ett öppnare landskap breder ut sig. Fantastiska cykelvägar.
Nu börjar vi närma oss platsen där vi startade i morse. Jag rullar mot badorten Ankaran, eg endast känd i Slovenien för sin fina camping. INgen bild på den dock.
Nu skall jag upp på berget där jag startade. Det finns flera vägar att välja på, vissa brantare än andra men idag tar jag samma väg som jag tog ner. Det är en backe på ca 2 km och 7% i snittlutning.
LIte utsikt igen
In i hembyn
FIN
Rundan som Garmin ser den: http://connect.garmin.com/activity/106771618
För den som vill läsa om mina bravader på Monte Zoncolan http://happymtb.org/forum/read.php/1/1704883/1706802
Under sommarsemestern hade jag inte bara ett misslyckat försök på Monte Zoncolan utan flera andra mycket mer lyckade träningsrundor i närheten av huset.
Huset ligger på en kulle vid den Slovenska kusten ca 150 m över havet med relativt branta vägar upp (mellan 6-20%) och precis vid Italienska gränsen. Så varje runda börjar med en trevlig nerförslöpa där man toppar runt 70 Km/h.
Cyklingen sker på den gamla huvudvägen lfrån kusten och in i landet. För ca 6 år sedan fick alla snällt åka denna smala men fina väg. Turister ch lastbilar i en enda lång kö. Numera är det bara de som bor utmed vägen samt de som inte vill betala motorvägsavgiten som åker här. Och så jag då, och andra cyklister.
Innan det börjar gå nerför
Efter det så bär det av norrut och det är ganska platt i några km och man får njuta av vinrankor och ganska sömniga små byar. Hde detta varit förr så hade man inte valt att cykla här. Men nu är det underbart.
Ganska snart börjar det luta uppåt
En klättring på ca 350 höjdmeter med väldigt human lutning. Om jag minns rätt ca 4,5% i snitt.
Man passerar mindre kända sevärdheter som stenbrottet i Crni Kal. Nya motorvägen ser man i bakgrunden.
Samt rundans ena av 2 (eller är det 3) serpentiner.
Upp, upp och upp men inte så jobbigt, speciellt inte med kunskapen om hur det kan vara i de riktiga bergen.
Har man inte tagit i så man spricker så kan man börja njuta av utsikten
Havet i fjärran samt motorvägsbron
Trieste, en stad väl värd ett besök
Efter att man besegrat större delen av backen svänger men av huvudvägen och tar sig ut på riktiga landet.
En skylt som vittnar och både smalt och brant framöver :-)
Utsikten ner mot Slovenska sidan, Koper i bakgrunden.
Nu bär det av nedför och det snabbt. Man får se till att bromsa ordentligt innan varje kurva. Hade detta varit före 1991 hade jag fått vända nu. Här gick gränsen mellan öst och väst, en del av järnridån. Just denna gränsövergång var endast för de lokalt boende. Jag som turist hade fått vända direkt och ta ngn av de stora gränsstationerna. Nu var ju inte Jugoslavien lika stängt som tex Östtyskland utan jugoslaverna fick resa relativt fritt.
Den gamla gränsstationen, numera övergiven och onödig. Alla är vi europeer.
Sekunden senare hälsar Italien välkommen!
Italien är mkt mer tätbefolkat än Slovenien och har en annan tradition med murar och staket runt tex husen.
Man cyklar på kullarna runt Trieste,
Brant så in i helvete! Denna väg slutar i vad som närmast är ett stup. Det kändes så i alla fall...och rakt ut i en större väg. Första gången jag kom ner här slet jag ganska rejält på bakdäcket.
Sedan följer några km ganska alldaglig cykling genom bla ett industriområde. Tänk, även i Italien hamnar man förr eller senare i ett industriområde.
Jag tar vägen mot kusten och den lilla venetianska staden Muggia.
Här kan man tex se delar av den gamla stadsmuren
Kastellet
Och "stranden". Just denna morgon var det lite mulet och perfekt för cykling men hade det varit en solig dag hade de italienska soldykarna redan paxat de bästa platserna och parkering varit full.
Utmed kusten, Slovenien i fjärran.
Sista etablisemanget på Italienska sidan, en camping.
Denna gränsstation är mkt större men lika obemannad.
Tillbaka i Slovenien märker man att man byter land. Ett öppnare landskap breder ut sig. Fantastiska cykelvägar.
Nu börjar vi närma oss platsen där vi startade i morse. Jag rullar mot badorten Ankaran, eg endast känd i Slovenien för sin fina camping. INgen bild på den dock.
Nu skall jag upp på berget där jag startade. Det finns flera vägar att välja på, vissa brantare än andra men idag tar jag samma väg som jag tog ner. Det är en backe på ca 2 km och 7% i snittlutning.
LIte utsikt igen
In i hembyn
FIN
Rundan som Garmin ser den: http://connect.garmin.com/activity/106771618
För den som vill läsa om mina bravader på Monte Zoncolan http://happymtb.org/forum/read.php/1/1704883/1706802
Senast ändrad:
