Del 7, sista delen.
Jorå, det blev en tur till…
Jag har ju som ni sett hunnit med lite olika ställen och det kanske är på sin plats med en karta…
So… I torsdags bar det av till bergen som kanske inte så många Bulgarer åker till, men som bland de som varit där anses som något av de vackraste i landet: Rodopi. Bergskedjan är bred och med skönt avrundade toppar på uppåt 2200. Tiden går långsamt i byarna; här finns fortfarande många gamla östbilar och man tycks inte riktigt ha kommit över turkarnas styre i 500 år – moskéerna är många även om det verkar vara någon egen form av islam som praktiseras.
Åker man från Sofia får man räkna med 4 timmar för att ta sig in till mitten av bergskedjan. Polarn Orlin på Penguine Travel hade superuppdraget att under en veckas hästridning för en grupp britter ansvara för transport av baggage och fix runt hotell och mat. Med andra ord hela dagarna ledigt för vandring och cykling.
Efter att ha passerat en dal som i september kommer att läggas under vatten i och med färdigställandet av ytterligare en damm mötte jag upp med honom i byn Shiroka Laka.
Något konstig känsla att köra i ett landskap som kommer att utgöra botten av en sjö…
Byn Shiroka Laka är en turistmagnet under högsäsong och några mil bort ligger skidorten Pamporovo där många britter köpt lägenheter de senaste åren… Hur som, byn påstås vara något av det riktiga Bulgarien med sina små gränder, kloster och fortfarande populära folkmusik.
Från byn klättrar vägen upp till en by där Greken Orfeus påstås vara född: Gela. Detta var ny mark för både mig och Orlin så efter att ha droppat bagage på det nybyggda hotellet ”Örnnästet” fick vi lägga upp en tur efter tips från killen som driver hotellet: Daniel.
Örnnästet, som döptes när grabbarna var på lyran under bygget och såg en örn kretsa över bygget, ligger på ca 1500 meter över havet och har en härligt utsikt.
Killen med hotellet, helskön lirare med galen humor, har satt upp något udda skyltar upp till hotellet där några av skyltarna snackar om att man kan sluta stirra efter björnar åt höger för där finns inga (…?). Sista skylten uppmanar att man ska sluta stirra på skyltarna och kolla på vägen istället…
Nåväl… Vi rullade utför något först innan vi började en sakta stigning uppåt. Landskapet är först öppet. Några tanter vallade sina kor som betade loss på gräset mellan ruiner efter svunna tider.
Uppåt var det.
Det blev lite stigletande och emellanåt samma stig neråt igen för att hitta rätt. Men vad gör det när solen skiner, naturen är vacker och man är i gott sällskap…
Hittade fram till en avverkningsväg som löper mer eller mindre horisontellt utefter berget och hela tiden med vacker utsikt över byn, dalen och bergen bortanför.
Dock… Snap! Och fångat på bild… Orlins växelöra gick av och inget i reserv…
Efter lite meck byggde vi slarvigt om hojen till single speed
Det funkade bra tills kedjan inte ville vara med längre. Från 27 speed, till single speed och till no speed. Men i sann Happy anda är det bara att ta det med ett leende
Bara att njuta av utsikten
Utan kedja och växlar kan man fortfarande ha kul utför – ändå tills man mitt i vattnet kommer på att man ju inte hade kedja längre…
Träigt underlag, men kul…
Genom skiftande natur bar det utför ca 700 fallmeter. Lurigt värre med mycket kottar.
Små stenar här och där kan man ju alltid flyga lite på
Utför utför…
Efter allt rullande var det bara att inse att det var dryga 400 fallmeter och några kilometer upp igen. Hotellnissen Daniel och hans polare insisterade på att hämta upp oss i sin Mersa. Orlin hängde på och jag insisterade på att cykla svettostil mega upp till hotellet. Nästan uppe men inte riktigt blir jag invinkad till lokala gubbsen där Orlin fastnat. En husvagn är hoppbyggd med ett ruckel och några taffliga stolar och ett bord står uppställt utanför. Gräslig musik med gräslig mottagning skränar ur en gräslig radio. Klockan var halv sex och de hade supit sen nio på morgonen. Bara att korka upp. ”Skål” på svenska och lite name dropping av svenska fotbollsspelare och jag var snabbt med i matchen.
Slirigt värre med rakia och öl en hel dag. Och någon gång under dagen råkade en kråka vara på fel plats. Kråkan hade snott gubbarnas snacks på bordet och fick sona med sin död. Skjuten med bössan blev den upphängd som avskräckande exempel på närmsta stolpe…
Trodde jag skulle komma loss för hemfärd, men när vi är tillbaka på hotellet insisterar Daniel – nu dyngrak och jag är hans bästa vän – på att bjuda på nyslaktat lamm. Runt lunch hade lammet lämnat jordelivet och välsignats av prästen i byn. Daniel drar fram en koservburk med något som ser mindre aptitretande ut, men ack så fel jag hade. Lamm, vatten och salt – inget annat. Grymt gott.
Till slut fick jag lämnat byn för att ägna natten åt att packa i Sofia. Cykeln i lådan och dags att lämna Bulgarien
Vemodigt…? Nix. Ska tillbaka några dagar nästa vecka för att avsluta lite jobbgrejer och framöver blir det definitivt fler turer med cykeln. Och nu är det söndag och jag har redan hunnit cykla kunglig XC i hallandsskogarna – helt grymt det också!
Må väl.
Sigge