[rygg ont]då var man vaken i natt igen
Då sitter man här i natt igen framför datorn och väntar på att smärtstillande tabletterna ska verka. Det brukar gå hyfsat fort (ca 30-45min) och ge ungefär 3-4h sömn. Tänkte dela med mig av vad som hänt med min cykel/snowboard/skoter säsong.
Det hela började i september -07 när jag under en skogstur med metan slog runt baklänges och landade på ländryggen fortfarande fast "clippad" i pedalerna. Kände ingenting vi fallet men fick senare på kvällen en stickande smärta i ljumsken som bara blev värre när jag låg ner. Åre resan som var inplanerad helgen efter ville man ju inte missa så dum som man är åkte jag och fick uppleva en av dom värsta smärtorna på i mitt 27åriga liv (att jag dessutom bara fick cykla lite xc en halv dag gjorde det hela ännu värre).
Efter diverse läkarbesök tyckte man att det var en inflammation av höftböjjaren och att jag skulle äta antiinflatoriska tabletter vila 10 dagar och sedan börja träna. Det onda släppte i ca 3 veckor för att sedan återkomma med dubbel styrka efter ett lugnt löparpass.
Nya läkarbesök (3-4st) och samma diagnos. Större mängd piller och det pratades om lång återhämtning av denna inflammerade muskel, försökte förklara för läkaren att det nog inte står riktigt rätt till när en vuxen man ska gråta sig igenom nätterna men diagnos kvarstod men med tillägget sjukgymnast och nåldyna. Samma problem med sömnen och smärtan började sprida sig ner efter låret över knäet och ända ner i foten.
Ytterligare läkarbesök, ett försökt med akuten... samma resultat, ett kiropraktor besök gjorde mig halvt "förlamad" och stressen över att inte få någon hjälp höll på att driva mig till vansinne. Fick träffa en polare kusins kompis systers barnvakts brorsas fru... skämt åsido så hade en arbetskamrats kusin pluggade lite om nervskador och rygg problem så hon undersökte mig och kom fram till att det mest troligt var något med ryggraden som var problem. Fick tips om en fantastisk sjukgymnast här i Umeå som tyckte att någonting var fel och det enda som kunde räta ut detta problem var magnetkamera. Nytt läkarbesök och tjata till sig magnetkamera då detta ansågs onödigt, läkaren gav sig tillslut och 2 veckor senare ringde han...
Nu sitter jag här mitt i natten, sjukskriven sedan 6 veckor tillbaka och väntar på operation som är bokad om 3 veckor. Det som började som ljumskont i september är en tumör i ryggmärgshinnan. Tumören sitter i övergången mellan bröstrygg - ländrygg (L12?) och täpper till ca 3/4 av ryggmärgskanalen. Det är visst bra att jag fortfarande har full känsel i höger ben säger läkaren, har själv svårt att det se det positiva i det hela. Operationen ska återställa till 100 % om allt går som det ska men man känner sig lite nervös över att dom ska såga i ryggraden.
Det jag vill säga med min berättelse är att man alltid ska se till att få träffa rätt läkare, har man ont i ryggen se då till att fixa remiss så att man får träffa någon specialist. Kommer aldrig mer att lita på mina lokala doktorer på vårdcentralen...
Kända bara att jag behövde ventilera lite, tack happy.
-nils "förhoppningsvis på benen i juni" lestander
Det hela började i september -07 när jag under en skogstur med metan slog runt baklänges och landade på ländryggen fortfarande fast "clippad" i pedalerna. Kände ingenting vi fallet men fick senare på kvällen en stickande smärta i ljumsken som bara blev värre när jag låg ner. Åre resan som var inplanerad helgen efter ville man ju inte missa så dum som man är åkte jag och fick uppleva en av dom värsta smärtorna på i mitt 27åriga liv (att jag dessutom bara fick cykla lite xc en halv dag gjorde det hela ännu värre).
Efter diverse läkarbesök tyckte man att det var en inflammation av höftböjjaren och att jag skulle äta antiinflatoriska tabletter vila 10 dagar och sedan börja träna. Det onda släppte i ca 3 veckor för att sedan återkomma med dubbel styrka efter ett lugnt löparpass.
Nya läkarbesök (3-4st) och samma diagnos. Större mängd piller och det pratades om lång återhämtning av denna inflammerade muskel, försökte förklara för läkaren att det nog inte står riktigt rätt till när en vuxen man ska gråta sig igenom nätterna men diagnos kvarstod men med tillägget sjukgymnast och nåldyna. Samma problem med sömnen och smärtan började sprida sig ner efter låret över knäet och ända ner i foten.
Ytterligare läkarbesök, ett försökt med akuten... samma resultat, ett kiropraktor besök gjorde mig halvt "förlamad" och stressen över att inte få någon hjälp höll på att driva mig till vansinne. Fick träffa en polare kusins kompis systers barnvakts brorsas fru... skämt åsido så hade en arbetskamrats kusin pluggade lite om nervskador och rygg problem så hon undersökte mig och kom fram till att det mest troligt var något med ryggraden som var problem. Fick tips om en fantastisk sjukgymnast här i Umeå som tyckte att någonting var fel och det enda som kunde räta ut detta problem var magnetkamera. Nytt läkarbesök och tjata till sig magnetkamera då detta ansågs onödigt, läkaren gav sig tillslut och 2 veckor senare ringde han...
Nu sitter jag här mitt i natten, sjukskriven sedan 6 veckor tillbaka och väntar på operation som är bokad om 3 veckor. Det som började som ljumskont i september är en tumör i ryggmärgshinnan. Tumören sitter i övergången mellan bröstrygg - ländrygg (L12?) och täpper till ca 3/4 av ryggmärgskanalen. Det är visst bra att jag fortfarande har full känsel i höger ben säger läkaren, har själv svårt att det se det positiva i det hela. Operationen ska återställa till 100 % om allt går som det ska men man känner sig lite nervös över att dom ska såga i ryggraden.
Det jag vill säga med min berättelse är att man alltid ska se till att få träffa rätt läkare, har man ont i ryggen se då till att fixa remiss så att man får träffa någon specialist. Kommer aldrig mer att lita på mina lokala doktorer på vårdcentralen...
Kända bara att jag behövde ventilera lite, tack happy.
-nils "förhoppningsvis på benen i juni" lestander
