Nej, man ska inte avskaffa frikort eller fri vård. Ibland är det så att man har drabbats av något som en lekman tar för givet. Självklart händer det inom vården också, men i regel tar man inte saker för givet.
En trådskrivare hade smärtor i bröstet, arbetade hårt och var en normal medelåldersman. Sjävklart kan det vara en hjärtinfarkt. Men det kan även vara stressrelaterat. Hur ska man veta utan att en fackman undersöker en?
Jag (då 21år) var lite svälld om vänsterbenet och upplevde det som ihållande träningsvärk några dagar. Ej rött. Min första vårdkontakt, 1177, sa att det möjligtvis var en muskelinflamation och att jag skulle prova Ipren i en vecka. Om det inte blev bättre skulle jag söka VC. Det blev inte bättre och när jag kom underfund med att det var dags att söka vård så var akuten den enda öppna mottagningen en fredagkväll. Sköterskan suckade åt mig. Läkaren suckade. Arbetskollegor suckade. Men alla gjorde vad dom skulle och trots att alla värdena såg bra ut beslutade läkaren ändå sig för att göra ett uldraljud. DVT - djup ventrombos, vilket är ett finare ord för en blodpropp i venen, och inte en liten sådan. Den går från ljumsken och ner till smalbenet. Nu 7-8 år senare är jag fortfarande inte återställd.
Morfar hade ramlat och visade tecken på en revbensfraktur. På tredje dagen blev det värre och som grädde på moset råkade han ramla igen. Smärtan i revbenet fick dom att ringa på ambulans. Vänner, släkt och hemtjänst tyckte väl att gubben fick stå ut med en revbensfraktur. Sköterskorna och läkarna tyckte inte det och upptäckte en fraktur på en av bröstkotorna.
Vad jag menar är, jofahjälm fick åka helikopter trots att egot bara skadades, jag fick åka ambulans med ett trasigt nyckelben vilket inte är livshotande, Westman fick post commotio syndrom utan ambulans, morfar en bruten rygg utan ambulans eller akutbesök initialt, jag drogs med en blodpropp.. hur ska man veta när man ska söka vård? Det kan man inte som amatör-google-läkare. Ibland har vissa tur hemmavid, andra gånger inte. Att TS söker vård ska man inte racka ner på. Man vet aldrig vad som har hänt förens det är undersökt och magkänslan har ibland rätt. Lyssna på den. Däremot bör man kanske inte klaga på väntetid om testerna ser bra ut. Patienter prioriteras och vissa dagar är det många akut sjuka, andra dagar inte alls många. EDIT: dessutom kommer vården aldrig kunna gå ut och dementera en klagan på väntetider i specifika fall. Det är sekretessbelagda uppgifter.
Ett inkilat collum kan vissa gå dagar med innan det lossnar. Då är man inte så stursk längre.. andra får symptom efter två veckor av en hjärnskakning och då kan det var adjävulskt bråttom.
Så dra inte för snabba slutsatser. Låt dom som jobbar med det patientstyra om dom inte tror att vård behövs. Var inte rädd för att söka vård.
