Jaha, så har man blivit SPD:ized.
Införskaffade ett par SPD-skor och ett par pedaler idag, här kommer mina första intryck efter en tur i Hellas med tillhörande, och nog obligatoriska, SPD-vurpa... (nog mest riktad till trådstartaren och andra som står i valet och kvalet).
Som alla tidigare skrivit, det första man verkligen lägger märke till är hur mycket mer kraft man kan frambringa, vilket var till stor nytta i vissa svåra partier, eller uppförsbackar för den delen. Och det är ingen liten skillnad heller. Tyvärr inser man än snabbare i hur dålig kondition man är, men det kan man knappast belasta pedalerna för...
Sedan lägger man märke till, efter ett tag, avsaknaden att överhuvudtaget fundera över detta med grepp. För även om mina NC-17-pedaler hade i mina ögon "bra grepp", försvinner hela begreppet "grepp", för skorna sitter där de sitter. Du behöver aldrig flytta foten pga av att den åkt lite på sniskan, och kan istället helt koncentrera dig på cyklingen.
Så allt är alltså guld och gröna skogar...? Nja, det finns alltid ett problem att lära hjärnan ett helt nytt beteende, speciellt vid tillfällen då man kanske inte har överflöd med tid att tänka. Och visst lyckades jag vurpa, på väg upp i en brant backe (första backen på Traktormakt från Hellas), kommer snett över en sten, känner hur jag börja falla till vänster, och även om jag säger till foten att det är dags att knixa ut foten nu, går det inte tillräckligt fort. Men som sagt, ett mindre skrapsår på armbågen var allt som jag fick utav den den markkänningen, å andra sidan kan jag erkänna att jag körde lite extra försiktigt.
Men naturligt vis kommer man att vänja sig, och inom en snar framtid kommer man att få "knixet" i ryggraden.
Så, till de som vill ha en massa mer POWER till kostnaden av lite blåmärken och skrapsår, TJÖP SPD!
Till er som trivs som ni har det, och vill hålla er på rätt köl, varför bryta en vinnande koncept...?
