geologen skrev:
-------------------------------------------------------
> För att en gata inte ska kunna vara dubbelriktad
> för cyklister (men enkelriktad för motorfordon)
> så skulle den behöva vara smalare än ungefär
> tre meter. Sex meter är nog för två lastbilar i
> bredd.
Fast nu tänker du på själva körbanan, dvs. mellan kantstenarna. Stockholm, som tillämpar de snålaste måtten för rörliga körfält (dvs. inte parkeringsfält), går mycket riktigt inte under 3 meter per körfält. Utanför Stockholm kan ett vanligt körfält mycket väl vara 4 meter brett eller ännu mer.
Ett rimligt minimimått för en trottoar är 1,5 meter. Smalare än 1 m är meningslöst att bygga, det kommer att kännas som om man promenerar på en avsats.
En bil är schablonmässigt 1,8 m bred plus vingelmån, i praktiken drygt 2 m. En lastbil eller buss är schablonmässigt 2,6 m, praktiskt 3 m. En cyklist schablonmässigt 0,75, praktiskt drygt 1 m. En fotgängare något smalare.
En sexmetersgata med 4 m körbana skulle jag, som kommunal planerare, inte vilja godkänna för dubbelriktad cykeltrafik om jag visste att där kunde förekomma tung trafik. Helst skulle jag vilja ha bara 3 m körbana för fotgängarnas skull (och ingen tung trafik över huvud taget), men då börjar mötet/passagen mellan bil och cykel bli obehaglig. (Pröva själva att cykla förbi en parkerad, tom bil i lagom vardagscykelfart. Hur nära känns bra? Och om någon av er skulle vingla till lite?)
Om jag tvunget skulle rita en sexmetersgata för enkelriktad personbilstrafik och dubbelriktad cykeltrafik så skulle jag föreslå en beläggning utan nivåskillnader men med pollare mellan körbanan (4 m) och trottoarerna (1+1 m). Eftersom upphöjda trottoarer skulle saknas skulle jag dessutom föreslå markvärme i gatans hela bredd så att fotgängarna slipper riskera att gå i snöslask och smuts. Trottoarens funktion är nämligen inte att i första hand skilja gående från fordonstrafik utan ge de gående en hyfsat ren och torr yta att gå på. När trottoaren uppfanns, någon gång i civilisationens gryning, var ju fordonstrafiken måttlig och bestod i huvudsak av oxdragna kärror i sakta mak. Och det skulle dröja några tusen år innan gummiskorna var uppfunna.