LL, Lilla Landsbygdspaketet:
SS, Stora Stadspaketet kan jag tyvärr inte hämta för fotografering. Dels vågar jag inte låsa upp cykeln, dels har jag fått ryggskott.
Skämt åsido. Jag fick en gång rådet när jag frågade en cyklistbekant om råd ang. försäkring att den enda försäkringen värd namnet är att du själv försäkrar dig om att inte få cykeln stulen. Om det är 100 % sant eller 100 % falskt skiter jag i, men det är det rådet jag följer och hittills har det funkat. Förvara cykeln inomhus, väl låst med flera lås, väl
fastlåst, undvik möjligaste mån snabbfästen på hjul och sadelstolpe och lämna aldrig cykeln utomhus såvida du inte kan ha uppsikt över den.
Att det finns folk som stjäl cyklar krävs inte så mycket fantasi för att förstå. Vare sig det är pundare som ska finansiera ett missbruk med ett antal tusen per dag eller den berömda vita skåpbilen från Baltikum som patrullerar våra välmående medelklassvillaförorter efter lättstulna och lättsålda objekt medan vi sitter i soffan och smälter tacomiddagen, tittar på På Spåret och funderar över räntan på lånen. Jodå, jag har läst det på fb.
Vad man kan fundera en stund över när man ligger vaken i vargtimmen och funderar över räntan på lånen är vem som
köper alla stulna cyklar. Såvida inte rubbet som stjäls skeppas över Östersjön och försvinner i gamla öststater, vilket förvisso vore en lockande enkel förklaring.
Jag rör mig varken i särdeles sjaviga eller särdeles välansade sammanhang utan är nog en tämligen representativ mittemellan-kille. Men jag har aldrig själv blivit erbjuden eller hört talas om folk som blir erbjudna eller för den delen efterfrågar stulna cyklar. Däremot har jag ett antal gånger lämnat in uppenbart stulna cyklar till polisen men aldrig att någon har kommit och hämtat dem.