Ja, egentligen vill jag inte se något mer skrivit av dig överhuvudtaget. Maken till otrevlig typ dyker bara upp på Happy nån gång om året eller så.
Men ändå, gör gärna det! Du kan väl försöka hålla det sakligt utan att bete dig som en idot?
Ja vad ska man säga, man tar seden dit man kommer. Det verkar inte heller vara en så konsekvent syn ni har på vad som anses otrevligt beteende när man börjar titta på det fall till fall. Men återigen, ska inte hymla, jag öppnade starkt med att kalla folk här för dryga bönder. Det är klassiker och jag visste att det var en oförlåtlig synd när jag skrev det. Jag hade absolut för avsikt att vara otrevlig mot alla som kände sig träffade.
Jag slänger in TLDR här uppe för jag inser att ingen som faktiskt inte bryr sig djupt om frågan är intresserad av hela utläggningen. Men vill ni ha kött på benen i framtida diskussion eller ifrågasätta något kan ni läsa vidare. Och trotts hur långt det är så är det extremt förenklat.
---------------------------------------------------------------------------------
TLDR:
Vägtrafikdefinitionerna är utgångspunkten för fordonsdefinitioner även i terrängen. NV försöker kringgå detta genom hänvisning till en egen tolkning av allemansrätten.
Terrängkörningslagen är enligt alla legitima tolkningar av allemansrätten avgörande i frågan
Kommande terrängkörningslagens förarbete hänvisar till vägtrafikdefinitionerna
NV kan bara hänvisa till sig själva och regeringen när de försöker kringgå både terrängkörningslagen och vägtrafikdefinitionerna och de får inte vara en rättskälla enligt maktfördelningsprincipen
---------------------------------------------------------------------------------
Men till saken. Har suttit och funderat på hur man faktiskt maler ner frågan till något översiktligt och förståeligt och inte bara börja länka massor med rättskällor. För att undvika det får ni faktiskt ta mig på orden på en hel del saker. T.ex. skulle jag behöva behandla rättskälleläran och maktfördelningsprincipen. Men vi skiter i det och säger att kontentan är så enkel som att NV är en underart av regeringen och regeringen får inte framställa sig som en rättskälla, samt att NV selektivt hänvisar till opublicerad doktrin, som är en av de svagaste rättskällorna vi har, de själva verkar frambringat och regeringsutlåtanden i närmast irrelevanta förarbeten som dem främsta rättskällor som ger stöd för deras tolkningar. Det tangerar på riktigt klandervärt beteende. Förarbeten är också en rättskälla vars plats i hierarkin är diskutabel, men normalt sett ses starkare än doktrin förutsatt att det faktiskt finns en anknytning. Det är den källan vi oftast vänder oss till när lagen är otydlig och prejudikat saknas.
Vi måste återkomma till NV och allemansrätten, för det är deras tolkning av allemansrätten som över huvud taket aktualiserar att vi skulle frångå vägtrafikdefinitionerna, vilket man normalt inte gör.
SOU 2019:61 är faktiskt mycket viktigare i alla frågor rörande elcykel i naturen än vad som getts sken av i all debatt jag sett. Den är nämligen extremt utförlig i att ta upp alla argument NV framfört som stöd för sin syn, men utan att rycka de ur den kontext de faktiskt hör hemma i. Resultatet är att kapitel 6 i utredning som är en av de grundligaste arbetena på allemansrätten vi har idag och i det närmaste kan ses som fullständig sågning av NVs resonemang utan att uttryckligen påtala det eller säga att de haft fel. Ni får jättegärna läsa kapitlet, det är lättläst, inte för långt och ganska intressant.
Vi kan förenkla det som framkommer till att det finns två generella skolor kring allemansrätten och motoriserade fordon.
Den första hävdar, om jag generalisera starkt, att det inte finns någon motoriserad allemansrätt. Men det av den enkla anledning att alla sådana frågor regleras i separat förbudslagstiftning. Allemansrätten kan bara täcka sådant som inte redan har tillåtande lagstiftning och är därför extremt styrd av annan lagstiftning på området. Den utgör ett begränsat omfång där vissa saker skyddas från den legala gråskalan mellan förbud och tillåtet. Allemansrätten är med den här synen en snart förlegad kvarleva av sedvänja och lagstiftaren kommer uttryckligen förbjuda det som förbjudas skall. Här skulle t.ex. skadeståndslagen täcka upp de hålrum lagar som terrängkörningslagen lämnade. Dvs. om det du gör på annans mark kan anses skadegörande så kan du också bli skadeståndspliktig enligt normala skadeståndsregler, med undantag från en del kvarlevande sedvaneprinciper som man kan hitta sen gammalt i allemansrätten. (Jag vet inte om jag behöver förklara vad sedvana är? Det borde gå att googla lätt om man är osäker). Det är dock viktigt att förstå att den här synen inte ser bristen på allemansrättens uttryckliga skydd som det samma som ett förbud, utan enbart som utrymmet där annan lagstiftning kan ta plats.
NV kan närmast ses försöka ansluta sig till en förvrängd version av den här synen där all nyans spolas bort och allemansrätten är en egen sak för sig som både agerar förbud och skydd på samma gång. Det enda stödet som dock påtalas för en sån syn är återkopplingar till sig själva samt regeringen och medvetna feltolkningar av annan doktrin.
Den andra synen är betydligt diffusare och utan särskilt stort stöd från det som framkommer. Den verkar i det närmaste hävda att allemansrätten fortfarande är en levande sedvanerätt som kan komma att utvecklas genom folkligt bruk av naturen men som också formas av nytillkommen positiv och negativ lagstiftning. Angående motoriserad färd i natur verkar den ta ställningen att allemansrätten idag begränsas till sådan motoriserad transport som inte är att se som allt för skadlig eller sådant skadligt som utryckligen tillåts enligt t.ex. terrängkörningslagen.
Avgränsningen är extremt suddig och ingen är konsekvent. Båda synerna förlitar sig starkt den lagstiftning som omvälver allemansrätten och vad som inkluderats och uteslutits ur den. I fallet med motoriserade fordon är det allt jämnt terrängkörningslagen som hänvisas till.
Kontentan är att oavsett hur du ser på allemansrätten så kan du inte med någon av synsätten göra något utlåtande om vad som är tillåtet utan att först vända dig till terrängkörningslagen. Tveksamma tolkningar av allemansrätten är det enda som skulle kunna ifrågasätta definitionen av elcykel och iom att SOU för kommande terrängkörningslagen återhänvisar till Lag (2001:559) om vägtrafikdefinitioner så är det fullständigt kört att försöka hävda något annat än att elcykel ska fortsätta definieras som cykel även i naturen.
OBS OBS OBS! Allt det här bygger på dammig doktrin från en handfull människor. Bertil Bengtson må vara en bland dem och ses allmänt som en av giganternas gigant vad gäller svensk doktrin. Men det är ändå bara doktrin. De kan ha "fel" allihoppa. Jag ansluter mig inte till någon av synsätten utan någonstans mitt på, men min syn på saken är irrelevant. Båda låter som halvbakt "de lege ferenda" för mig. Men det är de enda legitima källorna vi har och det enda någon lutat sig på för att försöka förbjuda elcyklar i naturen genom ändrad definition.
