Jag tog flyget till Kiruna på onsdagen och laddade upp med några IPA och hamburgare på Bishops Arms. Dagen efter tog jag tåget till Katterjokk. Jag hade bokat ett rum på Artic Lodge. Hon som hade hand om det var mer intresserad av sin egen yogaträning än att se till att gästerna fick tillgång till sitt boende så det tog ett tag tills jag kunde packa upp och förbereda cykeln inför turen. De fanns ingen restaurang i närheten utan bara en liten COOP och det därför blev det lite nödhandling för att ha något till frukost. När jag fått ihop cykeln tog jag en testrunda till Björkliden och käkade middag på hotell Fjället.
Vid starten var det lite kyligt och jag var klädd för högre temperaturer som skulle komma senare på dagen vilket gjorde att jag frös och drog därför på lite extra och hängde på tätklungan som leddes av ett gäng australiensare. Det gick ganska fort, en efter en droppade av, och jag insåg efter några mil att det gick för fort så jag släppte också - det var ju drygt 210 mil kvar. Efter ett tag kom en kille ifatt som trampade på ganska bra, och jag tog rygg på honom och åkte med.
Visa bilaga 501471Det var gynnsamma vindar vilket resulterade i en medelfart på 37 km/h fram till Kiruna. En snabb stämpling och sen vidare.
Hela vägnätet runt Kiruna är under ombyggnad på grund av flytten så gps-spåret stämde inte. Ville man vara snabb så kunde man följa ringvägen runt stan men jag hade behov av att fylla på med energi så jag svängde in mot stan och Circle K.
Visa bilaga 501472När jag stod där kommer australiensarna in som hade kört lite vilse. Medan jag tryckte i mig en kaffe och bulle stod vi och snackade lite. Funderade på om jag skulle vänta på dem för att slå följe men det verkade som att de skulle stanna för en långfika så jag drog vidare solo. Det var inte helt lätt att komma ut ur stan. Jag hamnade i ett industriområde och fick klättra över ett staket och en liten bäck för att komma på rätt spår.
I Gällivare tankade jag upp med en pizza inför kvällen.
Visa bilaga 501473Nästa ställe var Jokkmokk 12 mil bort och jag var inte säker på att hinna dit så länge något var öppet. Nästa tänkbara vattenhål därefter var Arvidsjaur ytterligare 15 mil bort. Jag kom dock fram till Jokkmokk precis innan stängning så jag kunde fylla på förråden.
Visa bilaga 501474När jag stod där kom australiensarna in och det visar sig att de hade bokat hotellrum. De var färdigcyklade för dagen.
Att cykla genom den norrländska vildmarken i midnattssol var helt fantastiskt. Rätt var det var så hörde jag göken och lite längre fram såg jag den sittandes på en grankvist vid vägkanten. Det kändes som att den hejade på. Även om solen inte går ner under den delen av året, sjunker temperaturen. Från cirka 30 grader tidigare på dagen, sjönk temperaturen till ca 5 grader. Framemot småtimmarna började jag bli ganska mosig. Så fort man stannade blev man omedelbart anfallen av alla möjliga mygg och andra aggressiva insekter så någon vilostund var inte och tänka på. Framemot 5-tiden gick solen upp över trädtopparna och började värma lite. Jag hittade en parkeringsficka några mil innan Arvidsjaur som var solbelyst och la mig ner för en ”power nap”. Insekterna irriterade så det blev inte mer än slummer. Plötsligt hörde jag röster, dessutom röster som jag kände igen. ”Vad är dröm och vad är verklighet?” Jag avfärdade som en dröm men rösterna återkom. Jag reste mig upp och där kom bröderna Mölleborn cyklandes. Så det var bara att hopa upp på hojen och åka med till Arvidsjaur. Vi checkad in på Frasses uteservering och sov lite medans vi väntade på att macken skulle öppna.
Visa bilaga 501475
Några mil efter Arvidsjaur var vägen uppriven och bestod mest av makadam. Jag befarade att något skulle gå sönder och mycket riktigt - 100 meter innan vägarbetet slut hörde jag att bakhjulet punkterades.
Visa bilaga 501476
På väg in mot Storuman så drömde jag om oxfilé, pommesfrites och bea och tänkte att när jag kommer till Storuman ska det f*n ätas. Rullade in på det lokala grillhaket och beställde en lövbiff, pommes och bea. Efter knappt halva tallriken tog det tvärstopp. Det gick inte att få ner en endaste pommes mer. Det har hänt mig förr, att kroppen skriker efter energi men huvudet och magen säger tvärt nej. Det är ganska frustrerande men inte så mycket att göra åt. Jag piggnade i alla fall till av energin som jag lyckades få i mig och rullade vidare mot Vilhelmina. På vägen passerar man en hel del älvar och sjöar utmed E45. Det var fortfarande ganska varmt och jag letade efter ett diskret ställe för ett snabbdopp. Hittade inget anständigt utan stannade vid Vojmåns camping och plaskade med fötterna i älven en stund.
Stannar till på Circle K i Vilhelmina och fyllde på förråden inför natten. När jag anlände Hoting strax efter midnatt, såg jag några skära elefanter dansa schottis på vägen och bestämde mig för att försöka hitta något ställe att slagga på. Åkte till busstationen i hopp om att det finns en randovänlig busskur men fann att väntsalen i stationshuset var olåst och tog med cykeln in och la mig på en bänk. Vaknade av att ett par tonårstjejer gick genom rummet och sa hej.
Vid Strömsund ville inte magen vara med längre utan vände sig ut och in. Rullade vidare med knapp styrfart mot Östersund och kom fram vid 8-tiden på morgonen. Fick tag på drop-bagen och en efterlängtad dusch. Det fanns inget rum iordning så jag fick vänta lite på att få sova. Så småningom fick jag och Max tillgång till ett rum där jag kraschade i sängen. Satte klockan på 3 timmar och vaknade då pigg som en mört. Packade ihop grejorna, smörjde kedjan, åt en pastalunch och for sedan söder ut.
Magen hade återhämtat sig och började fungera normalt igen. Det blev en glass i Svenstavik.
Visa bilaga 501477Därefter två hamburgare i Åsarna - en i magen och en i ryggfickan för kommande behov. I backarna upp mot Klövsjö börjar det kännas ordentligt i trampdynorna och värre blev det upp till Vemdalsskalet. Så fort jag kom till en uppförsbacke och farten gick ned blev jag attackerad av bromsar som äter stora köttstycken ur vaderna. Jag förstår inte hur de gör men det hjälper i alla fall inte att spurta ifrån dem - de hänger med utan problem upp till 40 Km/h. Det rullade på ned till Sveg där det blev påfyllning av energi inför natten Träffade på Max och slog följe med honom ett tag men eftersom han körde fixie så hade vi helt olika rytm och vi skildes åt efter ett par mil.
Framemot morgonkvisten började jag bli ganska mosig. När jag cyklade förbi en begravningsplats mitt ute i skogen
https://www.svenskakyrkan.se/mora/ulvsjo-kyrkogard, stannade jag till. Det fanns ett litet kapell som var öppet och jag tog med cykeln in, bad en bön att benen skulle piggna till och la mig i guds händer under en timme. Det fungerade!
Visa bilaga 501480
Rullade in i Älvdalen strax före kl. 7 och svängde in på hotellet för att köpa in mig på en hotellfrukost. Den gick de back på.
Visa bilaga 501482Strax norr om Vansbro började ögonen gå i kors. Hittade ett vindskydd på en rastplats där jag knoppade in i en halvtimme.
Visa bilaga 501481
Innan Vansbro kom regnet! GPS´n blir alltid knasig i regn och det blev lite felkörning men det redde ut sig. En macka och yoghurt i Vansbro
Visa bilaga 501483och sen vidare söder ut. Vägen mellan Nås och Säfsen är väldigt vacker och jag fick sällskap med en lokal cyklist som var ute på en träningsrunda och berättade historier om byarna som vi passerade. Jag berättar historier om randolopp.
Vägen mellan Grythyttan och Karlskoga är nog väldigt fin, men nu var det mörkt samtidigt som jag var trött och hungrig. Det kändes som en evighet innan jag rullade in i Karlskoga. Träffade på Max igen och en av tyskarna. Vi var alla ute efter en plats för en ”power nap”. Max la sig på baksidan av macken och själv hittade jag en plats på en bänk. Circle K i Karlskoga visade sig vara en samlingsplats för traktens motorburna ungdom och det blev ett jä*la oväsen. Jag insåg snabbt att det inte skulle bli någon vila och fortsatte därför mot Degerfors.
Svängde in på den lokala macken för att se om de fanns några randovänliga hyrsläp, men icke, bara öppna släp utan kåpa. Körde igenom ett bostadsområde och såg att dörren till ett cykelförråd stod olåst. Jag tog med cykeln in, stängde dörren och la mig att golvet och slumrade till. Vaknade av att något biter mig på halsen. I mitt förvirrade tillstånd fick jag för mig att det var en råtta vilket det givetvis inte var men det kändes olustigt att ligga kvar och jag fortsatte därför.
Någonstans i närheten av Gullspång började allt kännas ganska meningslöst; Varför gör man detta? Jag var trött och det var kallt och fuktigt. Jag hade tappat orienteringen, visste inte var jag var, följde bara GPS´n slaviskt utan att reflektera. Stannade till på en liten grusväg för att dö. Kröp ner i en sopsäck som jag hade med men den var lite för kort så för att få lite mer insektsskydd skar jag två hål i botten och stack ut fötterna för att täcka överkroppen. Utskälld av ett rådjur som tyckte att jag inkräktade på hans revir återuppstod jag från de döda.
Efter ett tag gick solen upp och började värma både kropp och själ. Stannade till vid Norrqvarns Hotell och Konferens och köpte in mig på en hotellfrukost.
Visa bilaga 501484Nu återvände livslusten och det rullade på ganska bra till Skövde där det blev lite lunch på Circle K. Bröt mig uppför backen till Simsjön.
Rullade genom Falköping och ut på banvallen. Det var motvind och benen var trötta. Jag såg framför mig en oändligt lång och enformig eftermiddag. Stannade till vid ICA i Åsarp för proviantering. När jag stod där och käkade skymtade jag Martin och spurtade ikapp med en halväten ostfralla i munnen. Det visade sig att resten av snabbgänget var bakom. Vi åkte och pratade tills de andra var i fatt och då ökade farten till runt 35 km/h. Jag låg i svansen och funderade på hur länge jag skulle orka hänga i. Jag har en regel när jag kör rando att aldrig gå över 80% i puls, i alla fall inte någon längre tid, och nu låg jag långt över detta. För att ha varit tråkigt och enformig var det nu inspirerande och kul så jag hängde på. En snabb stämpling i Ulricehamn och sen på det igen.
Efter Tranemo tackade jag för draghjälpen och släppte. Anton Lind, en tysk och ytterligare en person kom ifatt mig vid Sjötofta. Jag hängde på, tysken envisades med att ligga i spets och dra och det gick ganska ryckigt men det var skönt att få draghjälp. Anton släppte efter ett tag eftersom han skulle sova hos några släktingar i närheten.
Några mil innan Hyltebruk börjar det att regna. Enligt SMHI skulle det inte regna så jag tänkte att det blir nog inte så mycket men efter ett tag öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Jag funderar på vad jag skulle göra, ögonen gick i kors. Att hitta en lämplig sovplats mitt i mörka Småland mitt i natten och regnet öser ner skulle inte bli lätt (efteråt fick jag höra att Max hade tillbringat några timmar i en olåst traktor). Följde med de andra till Pensionat Sågknorren där de bokat boende. Det visade sig finnas ett ledigt rum och dessutom var den välsorterade baren öppen. Ett enkelt beslut! Efter ett par IPA kraschade jag i sängen. Vaknade vid 3 tiden och tittade ut, jippi - regnet hade upphört. När jag tog på mig cykelbyxorna, rann vattnet utefter benen men jag tänkte att de torkar väl på vägen.
Vid Simlångsdalen blev kom Jonathan S + två till ikapp mig. Jag hänger på men det visade sig snart att de andra två var ganska möra och stannade. Jonathan och jag fortsatte men efter en uppförsbacke släppte även Jonathan och jag fortsatte solo.
Rullade vidare i ganska bra fart till Preem Laholm där det blev frukost.
Visa bilaga 501485Max satt redan där för att smörja kråset. Vi höll ihop uppför Hallandsåsen. Uppe på toppen av backen kom Jonathan ifatt oss. I nedförsbacken hängde Max med sin Fixe inte med. Jonathan räknade och kom fram till att om han kan hålla 30 km/h i snitt de kvarvarande 12 milen skulle han klara distansen under 100 timmar. Jag var tveksam till om jag skulle klara av det men lovade att göra mitt bästa – resten var upp till honom. Jag ökade farten till strax över 30 men efter några kilometer orkade inte Jonathan följa utan släppte. Jag kände mig pigg och stark och funderade då på hur jag skulle göra - bränna järnet de sista 10 milen och komma fram en halvtimma tidigare eller vänta in Jonathan och få en trevlig avslutning på turen. Jag bestämde mig för det sista alternativet. Efter några mil kommer vi ifatt bröderna Mölleborn och gjorde sällskap. Ett par kilometer innan Smygehamn drog jag igång en spurt, ingen hängde på, men jag fortsatte ändå in i mål. Rullade in på 124 timmar och 53 minuter.
Visa bilaga 501486
Jag fick tag på min väska, duschade och bytte om till civila kläder. Därefter gick jag till Smygehus hotell och beställde en efterlängtad IPA.
Visa bilaga 501487Började med en bakad krabbrilette som förrätt och sen en cannelloni med skogssvamp som huvudrätt. Bröderna Mölleborn kom och gjorde mig sällskap med varsin kötträtt. När vi har ätit och druckit färdigt och kom ut på gatan säger Mollo, ”det skulle vara gott med lite middag”, Calle och jag instämde och så gick vi tvärs över gatan till den lokala pizzerian och beställde varsin pizza.
Jag sov till 09:30 dagen efter och fick därefter kontakt med en göteborgare som beställt en taxi till Malmö. Jag hängde på och blev avsläppt på Sturup där jag precis hann med ett flyg till Arlanda.
Sammantaget var det en otrolig fin tur. Förutom ont i trampdynorna vid Vemdalsskalet och lite tendenser till skavsår på höger sittben så hade jag inga som helst problem. Inga tekniska problem förutom en punktering. Första och sista dagen var jag som piggast vilket gjorde att det blev en bra start och en fin avslutning.
Jag hade med mig lite verktyg, tape etc. samt 2 reservslangar, en långärmad jacka, regnjacka, lösben, vind/reflexväst, skoöverdrag, långfingrade handskar, underställtröja, extra buff samt en sopsäck. Jag använde alla kläder, sopsäcken och en slang. Jag saknade inget.
Tack Peter T och övriga funktionärer för ett otroligt bra och väl genomfört arrangemang samt ett väl genomtänkt vägval.
Katterjokk-Östersund
Visa bilaga 501490
Östersund-Smygehuk (Det är något fel med pulsen)
Visa bilaga 501488
norran.se
