Mtboholic skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag köpte ett par spd för att testa, några
> polare sa ju att det var så himla bra!
> men naae, vid plötsliga stopp får jag aldrig ur
> skiten och faller hejdlöst åt sidan, måste se
> jävligt kul ut!
Inga synpunkter på plattis vs SPD, men en fråga har jag allt. Hur fan kan du "fastna" i SPD pedalerna när du välter? Min reaktion är, och har varit från dag ett, att försöka få foten mot marken. Ju mer det lutar, och alltså, ju senare i skedet, desto mer instinktiv blir rörelsen "ut i sidled" och därmed löser SPD'n ut. Jag förstår helt enkelt inte (just den här) problematiken. Så kallade "råttburar" lider ju av det här fenomenet, då man måste ha sinnes närvaro nog att hålla emot med ena foten, och dra den andra rakt bak för att komma loss, men med SPD fattar jag bara inte.
tomashu skrev:
-------------------------------------------------------
> Kommentatorerna på Red Bulls sändning av
> DH-finalerna från Val Di Sole i söndags sade
> upprepade gånger att SPD-åkarna hade en fördel
> jämför med plattisarna, så...
Det är nu bara deras personliga åsikter, och inte fakta. Jag håller iofs med, men för att argumentationen ska vara korrekt, menar jag.
Lotta B skrev:
-------------------------------------------------------
> Ni som gillar att hoppa med
> spudsen, drar ni åt dem riktigt hårt, eller kör
> ni med skor med en mjuk sula som vilar på ramen
> runt pedalen så att foten inte glider runt
> sådär?
Det är ett par år sedan jag cyklade tillräckligt mycket för att få mer än någon dm luft under vingarna, men om gamla meriter räknas, så är ett par meter luft inte ett problem med ett par superbilliga SPD pedaler, (VP) och dubbade, styva skor. (Diadora) Jag gjorde iofs samma resor med "råttfällor", och jag hade aldrig sinnesnärvaro nog för att ta mig ur dem när det blev bråttom. SPD har alltid fungerat, rent instinktivt, för mig.
T.R.S. skrev:
-------------------------------------------------------
> Fel sida
> upp är för mig ingen större huvudvärk fast
> någon tillverkare borde väl kunna meka till en
> fjäder så att plattsidan fladdrar upp per
> automatik när man släppt SPD.
Jag vill minnas jag har sett pedaler som är viktade så att de automatiskt hamnar plattis upp.
Jag har nu bara använt budget SPD pedaler, så jag kanske missar något, men jag förstår verkligen inte problematiken runt att man inte skulle komma loss. Ingen av de pedaler jag kört med har gått att spänna så att inte den nervösa ryckningen för att få ned benet på marken har löst ut när det börjat luta. Det har gått att spänna så hårt att min vikt inte räckt till för att klicka i, men även om jag haft skon på, och spänt så mycket det går, har varit en skitsak att klicka ur.
En gång, har jag hamnat på "fel köl" tack vare, eller på grund av SPD pedalerna. Runt en fontän är där ett par trappsteg som var på precis rätt avstånd från varandra, för att bakhjulet ska haka i sin kant, och trycka ned framhjulet så det fastnar nedanför sin kant, varpå jag och cykel snyggt pivoterade runt framhjulets axel. Där stod jag, på framhjulet, och barends. Kullersten cm från ansiktet. Folk runt omkring som studerade vad dåren lyckats med, och nyfiket undrade för sig själva hur dåren skulle ta sig därifrån. Lagom pinsamt. Lösningen var att fälla cykeln i sidled, klicka loss, och resa sig upp. Lagom lättlöst, men det är enda gången jag inte instinktivt lyckats koppla loss mitt i en "olycka", och det motiverar jag med att marken hela tiden var "rakt ned" under tramporna, eftersom vinkeln i sidled var oförändrad tills jag lade det hela på sidan...
Upplösningen på olyckan? Jag såg mig givetvis stolt omkring efter att jag rest mig och cykel upp, och försökte se ut som om det var meningen alltihop. Jag tror ingen köpte det, men jag försökte sälja det i alla fall.
B!
