Makten sa:
TBone sa:
Det är helt okej för min del att du känner dig kränkt över att någon har en elcykel. Det påverkar inte mig alls. Det som jag däremot finner fascinerande är att det kränker dig.
Det är helt okej om du inte besitter ens ett barns läsförmåga. Det påverkar mig inte alls. Det jag däremot finner fascinerande är att du blir så kränkt av din egen oförmåga att du väljer att hitta på åsikter som aldrig yppats, som du sen kan låtsas vara emot.
Mitt tips om hur du ska hantera din ilska är helt enkelt: Ride and smile, ride and smile! Jag tror, uppriktigt, att du skulle må bättre då.
Mitt tips till hur du ska hantera ditt läsförståelseproblem är enkelt: Läs igen, läs igen! Jag tror, uppriktigt, att du skulle förstå då.
Det skulle kunna vara så att en förklaringsmodell är att jag inte ens har har ett barns läsförmåga. Eller så kan det vara så att vi helt enkelt är något annat på spåren.
Följ med på en spännande resa i läsförståelsens förtrollande värld!
Vi går tillbaka till trådstarten och tittar vad vi hittar där:
Makten sa:
Jag har inget direkt emot elcyklar, men igår var det nån tomte som låg precis bakom mig med elcykel. Det kändes jättefel att kämpa med maxpuls när man visste att det är nån bakom som knappt behöver anstränga sig ett skit. Jag bytte grupp för att jag blev en aning förbannad och såg dessutom väldigt besvärade blickar från en del andra i gruppen, men ingen sa något.
Hur hanterar man det här?
Man kan göra en lång utläggning om hur den här texten skall tolkas men jag sammanfattar helt enkelt kärnpunkterna:
1 En person med elcykel cyklade bakom TS
2 TS tycker att det känns fel för att den andre personen, betitlad med det nedsättande “tomte”, inte har det lika jobbigt som TS
3 TS blir förbannad av detta
4 TS blir så pass arg att han känner sig nödgad att avvika från gruppen
5 TS undrar hur “det här” ska hanteras.
Rent objektivt så är vad som skedde alltså: Elcyklist cyklar tillsammans med TS. TS byter grupp.
Därutöver så förmedlar TS information om sitt känsloliv: Han blir arg på grund av han bedömer att elcyklisten inte anstränger sig och väljer därför att avlägsna sig från individen som han upplever som källan till ilskan. TS undrar dessutom hur situationer som dessa ska hanteras.
Nu kommer det svåra, här krävs det lite mer tankemöda än att bara läsa orden som skrivs. Vi måste leva oss in i situationen och försöka tolka vad det är som är det egentliga problemet.
Är problemet att elcyklisten gjorde något som en vältränad person inte hade gjort på en vanlig cykel? Fysiskt angrep TS, verbalt hånade denne eller liknande? Sannolikt inte, inget av texten tyder på att elcyklisten gjorde något annat än att cykla.
Så om vi leker med tanken att det hade varit en vältränad cyklist (eller att TS inte hade känt till att det var en elcykel) så hade denne sannolikt inte frammanat någon ilska hos TS.
Jag drar utifrån allt detta slutsaten att problemet som beskrivs är inte är ett verkligt problem utan endast ett problem med hur TS väljer att känna inför situationen. Ett problem som TS dessutom uttryckligen undrar om hur det ska hanteras.
Det jag föreslog som lösning på hur TS ska hantera denna egenkonstruerade problemsituation var att ändra sin inställning och välja att inte känna att det var fel och därför bli förbannad: “Mitt tips om hur du ska hantera din ilska är helt enkelt: Ride and smile, ride and smile! Jag tror, uppriktigt, att du skulle må bättre då.”
Så, visst kan det vara så att det är jag som “inte besitter ens ett barns läsförmåga” eller så kan det vara så att det faktiskt är så att problemet ligger hos TS och en lösning på problemet, som TS faktisk efterfrågar, ligger i den mentala inställningen hos TS.
Ride and smile, ride and smile!