Trans Provence 2011
- Trådstartare jomper
- Start datum
Spindelbenen
Aktiv medlem
Trans Provence 2011
Dom var väl med 2:48 in i filmen med?
Trans Provence 2011
Verkar som dom haft radioskugga på franska obygden några dagar men nu har det dykt upp filmer för dag 3 och 4.
http://vimeo.com/user1603131
http://vimeo.com/user1603131
Trans Provence 2011
Nu så. Hemma igen efter fantastiska Trans Provence veckan.
Det började verkligen inget vidare med både dunderförkylning och Jonas som fick halsfluss 6 dagar innan start. Vi velade in i det längsta och bestämde oss inte förens dagen innan avfärd att vi faktiskt skulle åka. Då blev det bråttom att packa. Åka gjorde vi och det ångras inte en sekund, vilken fantastiskt bra cykling! Dag efter dag.
Den första dagen fick vi dessvärre hoppa över cyklandet då ingen av oss var i form för tusen-meters-klätting i höga berg. Av alla fick vi höra att skulle vi missa en dag så var första dagen isåfall den bästa att missa. Plåster på såren. Det var också enda dagen med regn.
Dag två som blev vår dag ett var en rivstart kan man säga. Den längsta dagen av alla, nästan sex mil och närmare 1900 höjdmeter klättring. Herregud, vilken prövning :-) Det var generellt jobbigare uppförsklättringar än vad jag hade föreställt mig, framförallt trodde jag inte det skulle vara så mycket släpa, gå, kräla, klättra och bära. Många gånger kändes det helt klart som en extremt dålig ide hela grejen, men man glömmer ju fort det jobbiga. :-)
Jag kraschade dumt lite illa två gånger under första dagen. Har ju lite dåliga erfarenheter av alpkrascher så vi bestämde oss då för att skippa det där med tävlingsmomentet och istället ta det relativt lugnt, njuta och bara ha kul. Eftersom vi inte var med första dagen så var vi ändå inte med i tävlingen. Det var ett skönt beslut och var befriande att inte ligga på gränsen hela dagarna.
Tävlingen var mycket väl organiserad och allt flöt på. Dagarna gick undan, en efter en med varierad längd och höjd. Den andra (vår första) var definitivt allra jobbigast. Personalen var helt fantastiskt, köks/catering folket var underbara som tog hand om oss alla trötta cyklister. Jättefina middagar, de visste precis vad man ville ha efter en lång cykeldag.
De första cyklingsdagarna var det stressigt att hinna med allt, då kom vi också relativt sent tillbaka till campen efter avslutad cykling. Flämta, koma, stirra tomt framför sig, duscha, snabbt förbereda nästa dag, äta, sova. De långa dagarna var det så tidiga morgnar att det forfarande var mörkt när vi gick upp och packade ihop för nästa dag. Pannlampan var bra att ha. Tur att cyklarna fungerade fint de här dagarna för något mekkande hade då inte hunnits med. Efter ett tag hittade vi bra snurr och rutin på allt och blev också piggare, några dagar var vi först av alla tillbaka till campen. Då fanns mycket tid att bara slappa vilket var välbehövligt.
Stigarna utförs höll mestadels en hög teknisk nivå, vilket var fantastiskt kul - framförallt i början. Men de sista två dagarna var jag så slut så trött att jag inte hade orken att utmana, fokusera och njuta av utförscyklingsstöket, det blev då mest jobbigt med de tekniska terrängen och jag ville helst bara komma fram till målet för dagen. Så mer träning innan hade inte skadat. Det var också varmt, riktigt varmt. Runt 25 grader vissa dagar. Peeew.
Vi hade skön stämning bland deltagarna, exceptionellt god stämning det här året tydligen. Lite mysigt så där när man befinner sig i en bubbla och det bara är gänget och allt runt i kring tävlingen som existerar. Alla sitter i samma båt, och man hjälpte varandra där det var tungt. Det var otroligt stor bredd på deltagarna vad gäller ålder, tekniska färdigheter och kondition. Coolast var en äldre brittisk gentleman i 65-70 års åldern som nära var snabbast av alla uppför. Eller var det kanske brassen som bara cyklat knappt ett år som tog till musik när det blev som allra jobbigast. Some engery and som music.
Kul också att träffa alla proffsen som var med. Det är inte alltid man finner sig själv snicksnacka under dagarna med världsåkare och proffs. Rätt kul. De körde helt oförståeligt fort. På stigar de aldrig sett förut, imponerande är bara förnamnet. Man blev livrädd när de kom dundrande bakom en på stigen, då var det bara att snabbt som attan kasta sig åt sidan :-)
Hur som haver, ett fantastiskt arrangemang och en fantastisk upplevelse i ett tokvackert landskap.
Men jag är sjukt glad att det är över :-)
Det började verkligen inget vidare med både dunderförkylning och Jonas som fick halsfluss 6 dagar innan start. Vi velade in i det längsta och bestämde oss inte förens dagen innan avfärd att vi faktiskt skulle åka. Då blev det bråttom att packa. Åka gjorde vi och det ångras inte en sekund, vilken fantastiskt bra cykling! Dag efter dag.
Den första dagen fick vi dessvärre hoppa över cyklandet då ingen av oss var i form för tusen-meters-klätting i höga berg. Av alla fick vi höra att skulle vi missa en dag så var första dagen isåfall den bästa att missa. Plåster på såren. Det var också enda dagen med regn.
Dag två som blev vår dag ett var en rivstart kan man säga. Den längsta dagen av alla, nästan sex mil och närmare 1900 höjdmeter klättring. Herregud, vilken prövning :-) Det var generellt jobbigare uppförsklättringar än vad jag hade föreställt mig, framförallt trodde jag inte det skulle vara så mycket släpa, gå, kräla, klättra och bära. Många gånger kändes det helt klart som en extremt dålig ide hela grejen, men man glömmer ju fort det jobbiga. :-)
Jag kraschade dumt lite illa två gånger under första dagen. Har ju lite dåliga erfarenheter av alpkrascher så vi bestämde oss då för att skippa det där med tävlingsmomentet och istället ta det relativt lugnt, njuta och bara ha kul. Eftersom vi inte var med första dagen så var vi ändå inte med i tävlingen. Det var ett skönt beslut och var befriande att inte ligga på gränsen hela dagarna.
Tävlingen var mycket väl organiserad och allt flöt på. Dagarna gick undan, en efter en med varierad längd och höjd. Den andra (vår första) var definitivt allra jobbigast. Personalen var helt fantastiskt, köks/catering folket var underbara som tog hand om oss alla trötta cyklister. Jättefina middagar, de visste precis vad man ville ha efter en lång cykeldag.
De första cyklingsdagarna var det stressigt att hinna med allt, då kom vi också relativt sent tillbaka till campen efter avslutad cykling. Flämta, koma, stirra tomt framför sig, duscha, snabbt förbereda nästa dag, äta, sova. De långa dagarna var det så tidiga morgnar att det forfarande var mörkt när vi gick upp och packade ihop för nästa dag. Pannlampan var bra att ha. Tur att cyklarna fungerade fint de här dagarna för något mekkande hade då inte hunnits med. Efter ett tag hittade vi bra snurr och rutin på allt och blev också piggare, några dagar var vi först av alla tillbaka till campen. Då fanns mycket tid att bara slappa vilket var välbehövligt.
Stigarna utförs höll mestadels en hög teknisk nivå, vilket var fantastiskt kul - framförallt i början. Men de sista två dagarna var jag så slut så trött att jag inte hade orken att utmana, fokusera och njuta av utförscyklingsstöket, det blev då mest jobbigt med de tekniska terrängen och jag ville helst bara komma fram till målet för dagen. Så mer träning innan hade inte skadat. Det var också varmt, riktigt varmt. Runt 25 grader vissa dagar. Peeew.
Vi hade skön stämning bland deltagarna, exceptionellt god stämning det här året tydligen. Lite mysigt så där när man befinner sig i en bubbla och det bara är gänget och allt runt i kring tävlingen som existerar. Alla sitter i samma båt, och man hjälpte varandra där det var tungt. Det var otroligt stor bredd på deltagarna vad gäller ålder, tekniska färdigheter och kondition. Coolast var en äldre brittisk gentleman i 65-70 års åldern som nära var snabbast av alla uppför. Eller var det kanske brassen som bara cyklat knappt ett år som tog till musik när det blev som allra jobbigast. Some engery and som music.
Kul också att träffa alla proffsen som var med. Det är inte alltid man finner sig själv snicksnacka under dagarna med världsåkare och proffs. Rätt kul. De körde helt oförståeligt fort. På stigar de aldrig sett förut, imponerande är bara förnamnet. Man blev livrädd när de kom dundrande bakom en på stigen, då var det bara att snabbt som attan kasta sig åt sidan :-)
Hur som haver, ett fantastiskt arrangemang och en fantastisk upplevelse i ett tokvackert landskap.
Men jag är sjukt glad att det är över :-)
Trans Provence 2011
Släpa upp cykeln för en ocyklingsbart brant (for real) backe ungefär 100 gånger i sträck ett par dar i rad så kanske du är närmare verkligheten :-)
Några passager var man fullkomligt tvungen att bära cykeln, bland annat ett område där stigen försvunnit i ett jordskred..
Några passager var man fullkomligt tvungen att bära cykeln, bland annat ett område där stigen försvunnit i ett jordskred..
Trans Provence 2011
Det är just det där, så svårt att förbereda sig för den klättringen och utförsåkat i Sverige, eller iallafall om man som vi inte bor nära fjäll och höga berg.
Många och långa löppass fixade kondition och flås, har kört en hel del backpass, upp och ner, upp och ner för lång backe och sen en massa långpass.
Under sommaren cyklade vi en hel del långa och många dagar (efter varandra) på cross. Skadade ryggen lite där mitt i sommaren så det blev inte så väldans mycket skogscykling.
Det man verkligen behöver är ju uthållighet och orken att klättra, gå, bära, släpa cykel. I en mil konstant uppförs (efter att redan ha gjort kanske 5 timmars tuff cykling och tusen höjdmeter upp tidigare på dagen) I de värsta fallet. Den träningen är svår att hitta i sthlms området.
Efter de första dagarnas släpande var jag mer trött i gå/bära-musklerna än i cykelmusklerna.
Sen beror ju allt på ambitionsnivå. Med lite god vilja går ju det mesta :-) Men ska man också ha kul och inte bara ha ett rent helvete så gäller det sannerligen att ligga i. Länge.
Jag tyckte jag var rätt vältränad ändå när vi åkte ner med två timmars långa löppass osv, men ha, det var ju bara som en nätt liten promenad i jämförelse :-).
Ska man verkligen satsa så bör man nog hänga i något fjällområde ett bra tag och träna på att göra just uppför berget. Nedför berget. Upp igen. Flera dagar i sträck.
Viktigt: Hitta en bra bära-cykel teknik.
Vi är båda rätt vana vid att hålla igång länge, är man inte det så är det nog steg ett att träna upp. Den längsta dagen höll vi nog på i 10 timmar iallafall (inkl pauser).
En hel del av klättringarna de sista dagarna var på asfalt, så sådan träning gör ju inte fel heller. Långsamt mala på uppförs. Med storcykeln.
Jordskredspassagen var för övrigt det tillfället jag minns som allra värst under hela veckan.
Många och långa löppass fixade kondition och flås, har kört en hel del backpass, upp och ner, upp och ner för lång backe och sen en massa långpass.
Under sommaren cyklade vi en hel del långa och många dagar (efter varandra) på cross. Skadade ryggen lite där mitt i sommaren så det blev inte så väldans mycket skogscykling.
Det man verkligen behöver är ju uthållighet och orken att klättra, gå, bära, släpa cykel. I en mil konstant uppförs (efter att redan ha gjort kanske 5 timmars tuff cykling och tusen höjdmeter upp tidigare på dagen) I de värsta fallet. Den träningen är svår att hitta i sthlms området.
Efter de första dagarnas släpande var jag mer trött i gå/bära-musklerna än i cykelmusklerna.
Sen beror ju allt på ambitionsnivå. Med lite god vilja går ju det mesta :-) Men ska man också ha kul och inte bara ha ett rent helvete så gäller det sannerligen att ligga i. Länge.
Jag tyckte jag var rätt vältränad ändå när vi åkte ner med två timmars långa löppass osv, men ha, det var ju bara som en nätt liten promenad i jämförelse :-).
Ska man verkligen satsa så bör man nog hänga i något fjällområde ett bra tag och träna på att göra just uppför berget. Nedför berget. Upp igen. Flera dagar i sträck.
Viktigt: Hitta en bra bära-cykel teknik.
Vi är båda rätt vana vid att hålla igång länge, är man inte det så är det nog steg ett att träna upp. Den längsta dagen höll vi nog på i 10 timmar iallafall (inkl pauser).
En hel del av klättringarna de sista dagarna var på asfalt, så sådan träning gör ju inte fel heller. Långsamt mala på uppförs. Med storcykeln.
Jordskredspassagen var för övrigt det tillfället jag minns som allra värst under hela veckan.
Trans Provence 2011
Bra jobbat, synd med jobbig start på veckan men ni verkade ha haft kul ändå.
Som ni säger, det är lite svårt att förbereda sig på. Andra året visste vi hur jobbig tex Donky Darko släpandet var men det är ju ändå sånt lidande att man flera gånger om undrar vad man sysslar med och allra helst vill ringa fjällräddningen o bli helikopterhämtad. Första året var vi alla i kris där.
Den där känslan att det är skönt att det är över sitter i en vecka sen blir ni sugna på nästa år ska ni se:)
Som ni säger, det är lite svårt att förbereda sig på. Andra året visste vi hur jobbig tex Donky Darko släpandet var men det är ju ändå sånt lidande att man flera gånger om undrar vad man sysslar med och allra helst vill ringa fjällräddningen o bli helikopterhämtad. Första året var vi alla i kris där.
Den där känslan att det är skönt att det är över sitter i en vecka sen blir ni sugna på nästa år ska ni se:)
Trans Provence 2011
Westman skrev:
-------------------------------------------------------
> Det ser inte så ut just nu, sugen naturligtvis
> men saknar bl a peppande partners in crime.
> Troligtvis blir det alpåka i fyra veckor ändå
> nästa sommar, men kanske inte rejset..
>
> Någon härifrån som tänkt köra?
Har inte du planerat att köra senaste 3 åren Westman...?:)
Borde väl stå skrivet i ditt happy-reporter kontrakt att du ska köra Transan...
-------------------------------------------------------
> Det ser inte så ut just nu, sugen naturligtvis
> men saknar bl a peppande partners in crime.
> Troligtvis blir det alpåka i fyra veckor ändå
> nästa sommar, men kanske inte rejset..
>
> Någon härifrån som tänkt köra?
Har inte du planerat att köra senaste 3 åren Westman...?:)
Borde väl stå skrivet i ditt happy-reporter kontrakt att du ska köra Transan...
Trans Provence 2011
InlineOla skrev:
------------------------------------------------------->
> Har inte du planerat att köra senaste 3 åren
> Westman...?:)
>
> Borde väl stå skrivet i ditt happy-reporter
> kontrakt att du ska köra Transan...
Hehe, jo. Eller inte planerat, utan kanske snarare drömt om..
Helt ärligt är jag rätt tveksam till om jag ens har råd. För samma pengar får jag antingen 1v trampa livet ur mig i Provence eller 4-5v alpcyklings-roadtrip. Och i den trippen går att slänga in ett par race i franska/italienska Endurocuperna om man vill..
------------------------------------------------------->
> Har inte du planerat att köra senaste 3 åren
> Westman...?:)
>
> Borde väl stå skrivet i ditt happy-reporter
> kontrakt att du ska köra Transan...
Hehe, jo. Eller inte planerat, utan kanske snarare drömt om..
Helt ärligt är jag rätt tveksam till om jag ens har råd. För samma pengar får jag antingen 1v trampa livet ur mig i Provence eller 4-5v alpcyklings-roadtrip. Och i den trippen går att slänga in ett par race i franska/italienska Endurocuperna om man vill..
Senast ändrad:
Trans Provence 2011
marran skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag siktar på att försöka få en plats. Med
> tanke på exponeringen årets tävling fick i
> mtb-världen så kan det bli tuff konkurrens om
> platserna, så jag vågar inte hoppas för mycket.
Häng på låset exakt när de öppnar så tror jag inte det är nån fara. Förra året tog det i alla fall ett par dar innan platserna var slut.
-------------------------------------------------------
> Jag siktar på att försöka få en plats. Med
> tanke på exponeringen årets tävling fick i
> mtb-världen så kan det bli tuff konkurrens om
> platserna, så jag vågar inte hoppas för mycket.
Häng på låset exakt när de öppnar så tror jag inte det är nån fara. Förra året tog det i alla fall ett par dar innan platserna var slut.
Trans Provence 2011
Jag och Peac cyklar T-P 2012!
Tillsammans med bl.a. Nico, Mark Weir, Seb Kemp, Karim Amour, Dan Atherton, Joe och Hannah Barnes, Nigel Page m. fl.
Den enda smolket i den här välfyllda glädjebägaren är att jag inte ser Fabian Barel i startlistan, det vore ju så sjukt kul att träffa honom på riktigt!
Tillsammans med bl.a. Nico, Mark Weir, Seb Kemp, Karim Amour, Dan Atherton, Joe och Hannah Barnes, Nigel Page m. fl.
Den enda smolket i den här välfyllda glädjebägaren är att jag inte ser Fabian Barel i startlistan, det vore ju så sjukt kul att träffa honom på riktigt!
Köp & Sälj
-
Säljes i Göteborg -
Säljes i Stockholm -
Köpes i Östergötland -
Säljes i Västerbotten -
Säljes i Göteborg
