Vad har hänt? Otrolig ökning av bilisters aggressivitet!
Intressant diskussion, och perspektiv.
Jag har i snart 10 år bott och cyklat i länder med ibland ohyggligt otrevlig trafiksituation, där ganska många dödas i trafiken - varje dag. Trafikanterna består av allt från vanliga människor som till slut haft råd att skaffa bil (eller i a f något som består av hopplockade bildelar som i vissa lägen även rör sig framåt sprutandes svart rök), till f d barnsoldater som förlorat det mesta av vad vi kallar "spärrar", och nu framför trimmade motorcyklar som om de vore nordkoreanska missiler som tappat styrenheten. Och - givetvis - ett sjuhelvetes tutande på alla möjliga sätt i alla tänkbara situationer, och några till.
MEN, aldrig någonsin, eller ytterst sällan, har jag upplevt att man blivit genuint arg på cyklister, eller på någon annan trafikant heller förresten. Mycket viftande med armarna, hänga på tutan o s v i stridens hetta. Men ingen skulle ens fundera på att ta med sig ilskan längre än till nästa "situation" (som brukar komma snarare än snart). Utan gå vidare i livet med snabbt återställt humör, på väg mot nästa - troligen motgång.
Men så är det inte lika vanligt med internätforum och kommentarsfält här heller,än.
Jag har i snart 10 år bott och cyklat i länder med ibland ohyggligt otrevlig trafiksituation, där ganska många dödas i trafiken - varje dag. Trafikanterna består av allt från vanliga människor som till slut haft råd att skaffa bil (eller i a f något som består av hopplockade bildelar som i vissa lägen även rör sig framåt sprutandes svart rök), till f d barnsoldater som förlorat det mesta av vad vi kallar "spärrar", och nu framför trimmade motorcyklar som om de vore nordkoreanska missiler som tappat styrenheten. Och - givetvis - ett sjuhelvetes tutande på alla möjliga sätt i alla tänkbara situationer, och några till.
MEN, aldrig någonsin, eller ytterst sällan, har jag upplevt att man blivit genuint arg på cyklister, eller på någon annan trafikant heller förresten. Mycket viftande med armarna, hänga på tutan o s v i stridens hetta. Men ingen skulle ens fundera på att ta med sig ilskan längre än till nästa "situation" (som brukar komma snarare än snart). Utan gå vidare i livet med snabbt återställt humör, på väg mot nästa - troligen motgång.
Men så är det inte lika vanligt med internätforum och kommentarsfält här heller,än.

