cerberos:
Nu när heldämpade ramar är effektiva och ganska lätta (inte så mycket "gung" tack vare bra design och bra bakdämpare) så försvann mycket av hardtailmarknaden. Särskilt titan då materialets främsta egenskap är att det kan, med lekmannaord, svikta utan att mattas vilket gör det möjligt att bygga bekväma hardtails som håller länge.
Tvärtemot vad många tror så valde Gary Helfrich (mannen som startade vågen med mtb ramar i titan) inte för att det var lätt utan för att det hade liknande - men bättre - egenskaper än stål. Han råkade nämligen ut för en otrevlig olycka, en stålram som plötsligt brast när han pendlade, vilket gjorde att han började se sig om efter ett bättre rammaterial.
Att det var lätt såg han bara som en bonus. På den tiden var alu och kolfiber inte lika utvecklat som det är idag. Jag tror det kan bli svårt att designa en hållbar mtb ram i titan som väger lika lite som en Scott Scale i kolfiber. Om den nu är hållbar, den är ny för i år så man kanske ska avvakta och se en säsong innan man kan bedöma den. Men han lyckades ändå bygga en lätt, hållbar racerram 1994 som vägde precis ett kilo inklusive gaffel.
"An interesting sidebar on frame weight. I have been working for several
years with Ancotech. (They produce over 85% of all the titanium tubes
used in the bike industry today) We tried to make as light a frame as
possible, with no concern for expense or difficulty. It was a 58 cm road
frame. The frame and fork weight exactly one kilogram. The thing was
ridable, and is still tooling around back in Detroit at the mill. It
also took over 300 hours to build and involved over $36000. (Yes, that is
3 zeros) of tooling. It was just done as a case study to see what the
limits were. The bike with ridable parts weighed 6.5 kilos. No, I will
not build another one!
Gary Helfrich"
Lättare än de lättaste produktionsramarna och gafflarna idag, 11 år senare. Tyvärr var det en "cost is no object" projektram som, om den gick att köpa, kanske skulle tangera 25000$ eller mer om man ser på de mantimmar som gick åt plus verktygskostnaden. Dyrare än den omtalade berylliumramen alltså.
Svårt att säga vad som kommer ske i framtiden vad gäller rammaterial. Titan kommer nog inte att kunna slå kolfiber vad gäller vikt. Däremot kan man skräddarsy ramar i titan, det har jag inte sett någon göra med kolfiber då det skulle bli för dyrt. En annan tänkbar fördel är att en metallram som inte rostar är mindre känslig för kemikalier (rengöringsmedel etc), UV-ljus och tiden i sig än ett material som består av flera olika komponenter, t ex kolfiber och epoxy. Man måste cykla i kokande saltvatten och utsätta den för flourvätesyra för att förstöra en titanram.