Startar med en bild från Karlstad var frugan lämnade mig, cykel och bagage.
Lite nervös måste jag erkänna att jag var eftersom det var nästan 20 år sedan jag cyklade en lite längre sträcka. En och annan 20-milatur har det dock blivit per år de senaste åren så det skulle nog gå bra.
Började på Klarälvsbanan vilket tidigare var en järnbanesträcka, nu omgjord till cykel-/inlines-/rullskidbana.
Trevligt att slippa trängas med bilar men sträckan var spikrak vilket alltid inte är så kul. Solen sken, lätt till ingen vind och inga backar gjorde att det rullade på i ca 30 km/tim i några timmar.
Efter ca 1,5 timmar mulnade det oroväckande och innan jag visste ordet av vräkte regnet ner.
Som tur var dök en skyddande byggnad upp vilken jag sökte skydd i. Lika snabbt som regnet dök upp försvann det och jag kunde rulla vidare norrut.
Banan gick så spikrakt norrut att jag var tvungen att stanna för att fotografera där det svängde. Kort efter stoppet övergick Klarälvsbanan i Klarälvsleden vilken går på allmänna vägar.
Strax före Sysslebäck slog jag nattläger invid Klarälven. Efter ett snabbt dop i älven flydde jag från alla mygg, in i tältet för lite kvällsmat bestående av ett äpple, en apelsin och lite vatten. En snabb titt på kartan visade att jag cyklat ca 20 mil.
Dag två, från Sysslebäck till rena i Norge var fantastisk.
Mellan Sysslebäck och Flisa är det 60 km fin asfalt som går upp och ner i lagom dos för en lagom otränad gubbcyklist.
I Flisa valde jag att köra över till västra sidan av Glomma för fortsatt färd norrut på grusväg. Grusvägen var jämn och hårt packad och det rullade på i ett för mig bra tempo. Lagom till lunch nådde jag Elverum där jag unnade mig en pizza för 175 NOK (!!!).
Cykeln rullade på bra, mina Big Apple svalde alla ojämnheter och rullade förvånansvärt lätt, och ben och rumpa kändes förvånansvärt fräscha.
Mitt i mina fantasier om kommande 100-milare dök Rena upp. Med minst tre timmar cykeltid kvar av dagen ställdes jag i valet att påbörja Birkebeiner'n eller ta en soft, tidig kväll i Rena. Eftersom jag var lite orolig över att navigera fel när det börjar skymma valde jag att slå nattläger i Rena. Sittandes på en uteservering i Rena med en kall Ringnes och se solen sänka sig i väster var inte helt fel.
Dag tre skulle jag ta mig an Birkebeiner'n över fjället till Lillehammer. Min farhåga att få problem med att hitta rätt visade sig tyvärr besannas. Det tog mig ca en timma av irrande innan jag fann Åsbygdveien upp mot Skramstadsätra. Innan timmen hade nått halvvägs började det dessutom regna och det rejält vilket gjorde att jag packade ner kameran längst in i en av cykelväskorna. På grund av vädret tog jag sedan inte fram kameran under dagen så jag kan tyvärr inte bjuda på några bilder från sträckan Rena - Lillehammer. 'Finns det inte på bild så finns det inte' heter det ju men såpass mycket kan jag säga att med en fullastad (ca 30-35 kg för hela ekipaget, helstel cykel kan man ta sig runt Birkebeinerrittet. Det 'korta' terrängavsnittet vid Djuposet, över bron och vidare i ca 300-400 meter, betvivlar jag att någon cyklar, oavsett fjädring eller inte. Men även om terrängavsnitten är korta så bär jag förstås hellre en 10-kilos CX än ett 30-kilos touringschabrak, så ska ni bara cykla rittet så välj cx'n :). Nästa gång jag cyklar sträckan blir det troligtvis med samma cykel fast då ska jag ska jag öka avståndet mellan däck och skärm. Mellanrummet sattes kvickt igen av sand och grus och jag fick spaka loss skiten med jämna, täta intervall. Stundtals var det som att cykla med en gammaldags hederlig flaskdynamo.
Ca 95 km senare rullade jag ner mot Lillehammer med skrikande, skrapande skivbromsar. Skitig, våt (jag kunde inte varit våtare även om jag badat med kläderna på) fast glad att jag gjort turen. Till nästa tur tror jag att jag ska skaffa en gps.
Obligatorisk afterbike
Tack till alla er som bidrog med tips på sträckning.
Utrustningen under färden.
