Och där i ligger (delar av) problemet. För att beläggningen ska bli bra krävs det att tillräckligt många bilar kör och plattar till beläggningen. På vissa ställen sker det redan första dygnet, på andra kan det ta ett halvår. På vissa sträckor kör alla i princip samma spår så att bara delar av körbanan blir bra. Det vet både vägläggarna och beställarna, så det sätter upp en "riktlinje" som sen alla skiter i för att vägen ska bli ok till slut. Under tiden så riskerar mc-förare att dö och alla andra att få stenskott. Ett minimikrav vore att skyltningen var bra och att överskottsgruset som inte "får plats" i oljan sopas bort, men inte ens det blir gjort.
Beläggningsarbetet på hela vägnätet sydost om Almunge/Edsbro, bortåt Riala för 2-3 år sedan var ett dåligt praktexempel. Gruslagret var rejält tjockt och det går knappt att köra mc där ens idag på grund av allt löst grus som fick vara kvar och inte sopades bort. Ett mer pinsamt, dyrt och faktiskt patetiskt exempel var när de
mjogade (om man nu får göra verb av substantiv) cykelbanan längs Vårdsätravägen för ca 15 år sedan. Cyklar är ju inte tillräckligt tunga för att platta till beläggningen så den var ganska snart okörbar med cykel så den fick de riva upp och lägga om.
