GoranS
Aktiv medlem
Värsta backen för er?
Ja, det där var en av de klättringarna jag hade på min önskelista och då med någon av de östligare alternativen.Som sagt, ingen brutal snitt-procent, men det var kompositionen som knäckte mig tror jag; att det smällde till med tuffare partier efter att ha kört 900 hm. Hade jag haft tid, så kunde man ju tillbringat hela semestern och testat de olika vägarna upp. Tanken var att köra även idag, och då köra upp från Romano (som jag körde ner igår) och ner till Semonzo. Men åska och regn satte stopp för planerna, så det får bli om jag återvänder. (Vilket inte är omöjligt.)
Cyklingen uppe på berget var förövrigt magiskt fin. Både klättring, uppe på platån och nedför var det överlag kanonfina vägar och lite trafik. Och de relativt färska Google street view-bilderna visar på fint underlag även en del andra vägar upp.
Helt ärligt så trots att hjärnan var dimmig så satt jag under ett av 20%-inslagen när framhjulet antydde till att lätta från marken när jag trampade, över den här tråden och att jag omöjligt kan klara 28% om jag kört ett tag innan och är lite trött. Så Sormano och andra liknande dumheter får nog sorteras bort för min del.
Jag har alltid haft lättare att ta branta partier stående. I alla fall så länge kombination lutning och underlag gjort att det inte varit risk att tappacgreppet med bakhjulet. Dorman är förvisso brant men jag tror att jag hade klarat av den när jag var i, med mina mått mätt, skaplig form. Det är trots allt inte så lång bit det är superbrant och jag kunde då cykla upp mot 20% med en viss marginal till rött. Det gick förstås långsamt men för att maximera chansen att komma upp utan att stanna eller sicksacka var det effektivt. Att ta den sittandes hade nog för mig varit svårt.
men ja, den är vidrig
