"Vart är vi på väg?"

[Joem]

Idag har jag varit på väg mot sex veckors semester hela dagen och nu är jag ännu närmre. Känns som konsensus i tråden är uppnått. Ska vi säga så då och cirkulera vidare i livet?

 

[Koltrasten]

Oavsett "elsparkcyklar" cirkulerar alltid livet ändå! Frågan är bara åt vilket håll vi vill att livet cirkulerar....

Kanske vore det bättre om vi alla kunde ta ett kollektivt ansvar för varandra i trafiken utan partifärger?

 

[IM]

Dom finns i alla samhällsskikt.

De.

 

[Kashmirsocialist]

Exakt vad jag också tänker. Det kan vara en fin gräns mellan att vara för sträng och principfast och för bortklemande och kravlös. Ingetdera är särskilt bra tror jag.
Om ”alla” kompisar har elspark men själv har barnet föräldrar som vägrar köpa en sån utan barnet ”ska minsann cykla som jag gjorde som barn” så tror jag det kan bli mer negativt än positivt på lång sikt.

Jag ser det inte alls som något negativt att säga nej till saker som ”alla andra har”. Ofta är ju argumenten rätt usla, även från de andra föräldrarna, och mycket handlar om att människor inte orkar ta några strider med sina barn utan har ett slags laissez-faire-attityd.

Jag är noga med att förklara för mina ungar varför vi fattar beslut om vissa saker, och vi kan diskutera det, men de måste til syvende og sidst rätta sig efter vad vi säger, om det är något som är principiellt viktigt. Det kan säkert komma en reaktion mot detta framgent, men så är det att vara förälder.

Ska tillägga att vi inte är en särskilt fysiskt aktiv familj överhuvudtaget, här klättras och vandras det inte alls. Min fru och jag tränar, det är allt. På semestern åker vi skidor om vi har råd, annars är barnen mest kulturintresserade, sitter inne och ritar, skriver, lyssnar på musik och spelar instrument samt är med kompisar.

 

[Lejon]

Jag ser det inte alls som något negativt att säga nej till saker som ”alla andra har”. Ofta är ju argumenten rätt usla, även från de andra föräldrarna, och mycket handlar om att människor inte orkar ta några strider med sina barn utan har ett slags laissez-faire-attityd.

Jag är noga med att förklara för mina ungar varför vi fattar beslut om vissa saker, och vi kan diskutera det, men de måste til syvende og sidst rätta sig efter vad vi säger, om det är något som är principiellt viktigt. Det kan säkert komma en reaktion mot detta framgent, men så är det att vara förälder.

Ska tillägga att vi inte är en särskilt fysiskt aktiv familj överhuvudtaget, här klättras och vandras det inte alls. Min fru och jag tränar, det är allt. På semestern åker vi skidor om vi har råd, annars är barnen mest kulturintresserade, sitter inne och ritar, skriver, lyssnar på musik och spelar instrument samt är med kompisar.

Nja, det kan ju bero på vad det är ”alla andra” har eller ”alla andra” får göra. Om tex ”alla” kompisar rökte så skulle jag fortsätta förbjuda det ändå för ett omyndigt barn. Men om ”alla andra” 15-åringar har en mobiltelefon så skulle jag inte förbjuda det helt. Sen att minska tillgången genom överenskommelser osv är en annan sak. Det handlar ju inte för de flesta om att tillåta allt och inte ha några regler alls.

Det finns förstås en massa andra faktorer som också spelar in, om min dotter för några år sen hade velat ha en elsparkcykel (Gud förbjude) så hade jag nog kunnat övertalas om den skulle användas för att ta henne till träning och skola. Detta eftersom hon var och är extremt aktiv med idrott. Att åka lite elsparkcykel skulle ersätta en bussresa, en cykelresa eller ibland en skjutsning från mig eller modern. Helt ok i min värld. Men vore hon väldigt fysiskt inaktiv skulle jag inte köpa en elspark. Det handlar helt enkelt om faktorer som ingen annan riktigt kan veta. Så som det ofta är - det är lätt att döma andra utan att veta deras situation. Världen vore bättre om folk lät bli att bry sig så mycket om vad andra gör och istället fokuserade på att göra egna medvetna val.

Med ovan sagt tycker jag förstås ändå det är sorgligt att det verkar som att elsparkcykeln tagit över transportcyklandets roll vad gäller vardagstransporter hos barn. Det är på ett samhälleligt plan förstås hälsomässigt dåligt.

 

[Kashmirsocialist]

Nja, det kan ju bero på vad det är ”alla andra” har eller ”alla andra” får göra. Om tex ”alla” kompisar rökte så skulle jag fortsätta förbjuda det ändå för ett omyndigt barn. Men om ”alla andra” 15-åringar har en mobiltelefon så skulle jag inte förbjuda det helt. Sen att minska tillgången genom överenskommelser osv är en annan sak. Det handlar ju inte för de flesta om att tillåta allt och inte ha några regler alls.

Det finns förstås en massa andra faktorer som också spelar in, om min dotter för några år sen hade velat ha en elsparkcykel (Gud förbjude) så hade jag nog kunnat övertalas om den skulle användas för att ta henne till träning och skola. Detta eftersom hon var och är extremt aktiv med idrott. Att åka lite elsparkcykel skulle ersätta en bussresa, en cykelresa eller ibland en skjutsning från mig eller modern. Helt ok i min värld. Men vore hon väldigt fysiskt inaktiv skulle jag inte köpa en elspark. Det handlar helt enkelt om faktorer som ingen annan riktigt kan veta. Så som det ofta är - det är lätt att döma andra utan att veta deras situation. Världen vore bättre om folk lät bli att bry sig så mycket om vad andra gör och istället fokuserade på att göra egna medvetna val.

Med ovan sagt tycker jag förstås ändå det är sorgligt att det verkar som att elsparkcykeln tagit över transportcyklandets roll vad gäller vardagstransporter hos barn. Det är på ett samhälleligt plan förstås hälsomässigt dåligt.

Jag förstår vad du menar, men det tänkande går bara att applicera på människor som är vettiga och tänker ett steg till. Ganska ovanligt när det gäller tonårsföräldrar och prylar, är min ganska initierade bild som förälder och lärare.

Det går alldeles utmärkt att cykla till träningarna, alternativt samåka med andra. Man behöver inte hänga på tåget bara för att alla andra gör det. Problemet är, precis som du säger, att folk bryr sig för mycket om vad andra gör och därför hänger på dumma trender, som exempelvis elsparkcyklar. Det är i de lägena som samhället måste träda in och försvåra för människor att göra de dåliga valen, för det ÄR dåligt med elsparkcyklar på de allra flesta sätt.

 

[Grulle]

Jag åkte mycket inlines i min barndom. Slog mig rätt rejält. Var nära på att bryta handleden när jag åkte ner i ett dike i en backe. En av gångerna i diket. Ont gjorde det iaf. Svårt att bromsa i backarna.

Hur ser ni på det? Låter ni barnen använda sådant eller är skaderisken för hög?

 

[DD88]

De.

Får ursäkta, svenska är typ mitt tredjespråk och gör så gott jag kan.

Jag åkte mycket inlines i min barndom. Slog mig rätt rejält. Var nära på att bryta handleden när jag åkte ner i ett dike i en backe. En av gångerna i diket. Ont gjorde det iaf. Svårt att bromsa i backarna.

Hur ser ni på det? Låter ni barnen använda sådant eller är skaderisken för hög?

Självklart. Hemma körs det inlines, skateboard, kickbike, cykel, motocross mm, men inte blandat med andra trafikslag (förutom cykel då).

 

[Flumskolad]

Jag åkte mycket inlines i min barndom. Slog mig rätt rejält. Var nära på att bryta handleden när jag åkte ner i ett dike i en backe. En av gångerna i diket. Ont gjorde det iaf. Svårt att bromsa i backarna.

Hur ser ni på det? Låter ni barnen använda sådant eller är skaderisken för hög?

Så länge det inte är el-inlines så är det happy-godkänt.

 

[Larsifer]

Tycker det ser ut som att alla barn, så fort de får möjlighet, väljer motoriserad framfart. Det kan handla om bil, EPA, MC, moped, elcykel, elspark .. beroende på ålder. När jag pratar med personer i arbetsför ålder om deras bilpendlande är de totalt ovilliga att ge upp den. Endast enstaka personer som nått någon slags insikt om sin egen kropps välmående efter en cykelpendling .. kan tänka sig att cykla till jobbet. Men de cyklar redan.
Åter till barnen .. att på något sätt få dem att förstå värdet för dem själva att ta sig fram för egen maskin, är i mitt tycke mer värt, än att efter diskussion och argumenterande helt enkelt säga blankt nej, "Fritzl style".
Sen ska man såklart vara med ute i trafiken och berätta vad som gäller och hur man ska föra sig. Min sjuåring har mer trafikvett än en del vuxna därute.

 

[GoranS]

Får ursäkta, svenska är typ mitt tredjespråk och gör så gott jag kan.

Att i informella sammanhang skriva dom istället för de är relativt allmänt accepterat numera. Skriver man i formella sammanhang är de fortfarande typiskt att föredra dock.

 

[Grulle]

Självklart. Hemma körs det inlines, skateboard, kickbike, cykel, motocross mm, men inte blandat med andra trafikslag (förutom cykel då).

Ett nej då alltså. Jag är uppväxt en bit utanför en mindre ort och de enda asfalterade ytorna (och är) bilvägar.

Det var aldrig snack om att någon inte fick vara med på grund av skaderisk.

 

[Kashmirsocialist]

Tycker det ser ut som att alla barn, så fort de får möjlighet, väljer motoriserad framfart. Det kan handla om bil, EPA, MC, moped, elcykel, elspark .. beroende på ålder. När jag pratar med personer i arbetsför ålder om deras bilpendlande är de totalt ovilliga att ge upp den. Endast enstaka personer som nått någon slags insikt om sin egen kropps välmående efter en cykelpendling .. kan tänka sig att cykla till jobbet. Men de cyklar redan.
Åter till barnen .. att på något sätt få dem att förstå värdet för dem själva att ta sig fram för egen maskin, är i mitt tycke mer värt, än att efter diskussion och argumenterande helt enkelt säga blankt nej, "Fritzl style".
Sen ska man såklart vara med ute i trafiken och berätta vad som gäller och hur man ska föra sig. Min sjuåring har mer trafikvett än en del vuxna därute.

Ibland måste du säga nej, det handlar om fostran och ansvar. Många föräldrar förstår tyvärr inte detta och björntjänsterna haglar.

Vad ungarna sedan gör som vuxna, kan vi föräldrar tyvärr inte göra någonting åt. Vi kan peka på det, och hoppas på förändring, men inte mer än så. Då är dock grunden redan lagd till förhoppningsvis goda värderingar och ansvarstagande.

 

[Pfaff]

Att i informella sammanhang skriva dom istället för de är relativt allmänt accepterat numera. Skriver man i formella sammanhang är de fortfarande typiskt att föredra dock.

Dom har väl varit vanligt i både tal och skrift så länge jag kan minnas och är definitivt att föredra istf ett felanvänt de eller dem.

I diskussionen i övrigt har jag inte mycket att tillföra, mina barn är medelålders och alternativ till cykel var inte elektrifierade på den tiden det kunde varit aktuellt. Men jag cyklade med DOM så mycket det fanns tillfälle och åtminstone den äldste är inbiten cyklist idag.

 

[miyatafarfar]

Dom har väl varit vanligt i både tal och skrift så länge jag kan minnas och är definitivt att föredra istf ett felanvänt de eller dem.

I diskussionen i övrigt har jag inte mycket att tillföra, mina barn är medelålders och alternativ till cykel var inte elektrifierade på den tiden det kunde varit aktuellt. Men jag cyklade med DOM så mycket det fanns tillfälle och åtminstone den äldste är inbiten cyklist idag.

När jag gick i ettan eller tvåan (inte gymnasiet) och vi hade svenska så gick vi igenom det här. Läraren sa att vi kunde strunta i att lära oss de/dem och bara använda dom istället. Även i formella texter. Sedan dess har jag gjort det. Uppfattade det som någon slags du-reform typ. Om jag skriver de/dem vet jag aldrig om det är korrekt och chansar, och oftast är det för att jag uttalar ”de/dem” på ett annat sätt i huvudet än ”dom”. I mitt huvud låter ”de/dem” som dom där klassiska radiopratarna från 30/40-talet.

 

[DD88]

Ett nej då alltså. Jag är uppväxt en bit utanför en mindre ort och de enda asfalterade ytorna (och är) bilvägar.

Det var aldrig snack om att någon inte fick vara med på grund av skaderisk.

Nej ett ja (…)

Körs ju fortfarande i kvarteren här hemma, men släpper inte iväg dom ner på ”byn” bland bilar, mopeder och cyklister.

 

[miyatafarfar]

Jag är förvisso uppvuxen i en tätort/stad, men en riktigt liten sådan på landet. Men vi hade jättemycket gångvägar och cykelbanor. Kanske inte reflekterade över det som barn, men skulle gissa på att det ibland inte ens var skyltat. Men det var ingen körbana för bilar iallafall utan en tydlig asfalterad ”stig” bland träd som gick kors och tvärs och genade genom stan. Det var nog en rest från tiden då folk körde häst och vagn och cyklade innan bilarna kom till stan och ”riktiga” vägar byggdes. Genvägarna var kvar och asfalterades. Man var såklart tvungen att cykla på vanliga vägar också men kunde ofta svänga av på någon sidogenväg ibland och kapa tiden dramatiskt. Det var inga problem för oss barn att cykla eller gå överallt även om det tog oss en halvtimme/tjugo minuter att komma fram.

Hade jag åkt tillbaka och besökt min hemstad igen nu så hade det definitivt ändå körts elspark överallt av dagens ungdomar under 18 år. Något annat hade jag förvånats över. Så fort man fyller 18 är det bil som gäller där, även om man ska till lokala pizzerian som ligger 150 meter bort. EPA är även det poppis såklart. Ett år innan EPA-traktorn är det väl fortfarande moped som gäller. Så var det även när jag var ung såklart. Jag såg hur många av mina vänner gick upp i vikt kraftigt under/strax efter gymnasiet redan på min tid.

Jämför med Stockholm där knappt någon jag känner ens har körkort och om dom har det så har dom ingen bil. Många åker kollektivt såklart, men man är också van att gå och/eller cykla desto mer. Att ha bil är bara krångligt, dyrt och helt onödigt. På sin höjd kanske man hyr en bil vid behov.

Tyvärr är inte alltid infrastruktur eller förutsättningarna lösningen. Folk är lata. Blir det trendigt, billigt och accepterat att köra tex elspark eller bil så kommer folk göra det. Även om det tex egentligen tar längre tid så är det bekvämligheten dom är ute efter.

Gällande bekvämlighet så tror jag iallafall att mycket handlar om uppfostran under barndomen och vilka normer man växer upp i. Tar föräldrarna bilen överallt eller skjutsar barnet hela tiden så lär sig barnet att det hela tiden ska vara bekvämt. Men utöver uppfostran så är också kompisarna och umgänget det som sätter normerna. Iallafall i tonåren och framåt. Om alla kompisar pratar om att ta körkort och skaffa bil så kommer även ditt barn bli påverkat och vilja göra samma, speciellt när kompisarna sedan har bil och kör överallt. Samma med elsparkar i yngre åldrar såklart.

En viss del har alltså med infrastruktur att göra, finns det möjlighet att använda andra transportmedel (kollektivtrafik, cykel, gå)? En annan del har med uppfostran att göra, har barnet lärt sig att bilen och bekvämligheten är en sällan-lyx och att vardagslivet klarar sig utan den? Tar mamma och pappa cykeln till jobbet och skjutsar barnet/handlar med cykel? En tredje del handlar om umgänget. Den delen är svårast att styra. Man kan inte alltid kontrollera vilka kompisar barnet har eller får, och vad klasskompisarna säger och gör i skolan, eller vad barnet får för intryck på sociala medier som blivit en sorts andra umgängeskrets för unga idag.

20% samhällets (kommunen/staten) ansvar med skola, infra osv. 33% föräldrarnas ansvar. Men hela 47% umgänge och normer runtomkring. Enligt mig och mina teorier.