"Vart är vi på väg?"

"Vart är vi på väg?"
Idag har jag varit på väg mot sex veckors semester hela dagen och nu är jag ännu närmre. Känns som konsensus i tråden är uppnått. Ska vi säga så då och cirkulera vidare i livet?
 
"Vart är vi på väg?"
Oavsett "elsparkcyklar" cirkulerar alltid livet ändå! Frågan är bara åt vilket håll vi vill att livet cirkulerar....

Kanske vore det bättre om vi alla kunde ta ett kollektivt ansvar för varandra i trafiken utan partifärger?
 
"Vart är vi på väg?"
Exakt vad jag också tänker. Det kan vara en fin gräns mellan att vara för sträng och principfast och för bortklemande och kravlös. Ingetdera är särskilt bra tror jag.
Om ”alla” kompisar har elspark men själv har barnet föräldrar som vägrar köpa en sån utan barnet ”ska minsann cykla som jag gjorde som barn” så tror jag det kan bli mer negativt än positivt på lång sikt.
Jag ser det inte alls som något negativt att säga nej till saker som ”alla andra har”. Ofta är ju argumenten rätt usla, även från de andra föräldrarna, och mycket handlar om att människor inte orkar ta några strider med sina barn utan har ett slags laissez-faire-attityd.

Jag är noga med att förklara för mina ungar varför vi fattar beslut om vissa saker, och vi kan diskutera det, men de måste til syvende og sidst rätta sig efter vad vi säger, om det är något som är principiellt viktigt. Det kan säkert komma en reaktion mot detta framgent, men så är det att vara förälder.

Ska tillägga att vi inte är en särskilt fysiskt aktiv familj överhuvudtaget, här klättras och vandras det inte alls. Min fru och jag tränar, det är allt. På semestern åker vi skidor om vi har råd, annars är barnen mest kulturintresserade, sitter inne och ritar, skriver, lyssnar på musik och spelar instrument samt är med kompisar.
 
"Vart är vi på väg?"
Jag ser det inte alls som något negativt att säga nej till saker som ”alla andra har”. Ofta är ju argumenten rätt usla, även från de andra föräldrarna, och mycket handlar om att människor inte orkar ta några strider med sina barn utan har ett slags laissez-faire-attityd.

Jag är noga med att förklara för mina ungar varför vi fattar beslut om vissa saker, och vi kan diskutera det, men de måste til syvende og sidst rätta sig efter vad vi säger, om det är något som är principiellt viktigt. Det kan säkert komma en reaktion mot detta framgent, men så är det att vara förälder.

Ska tillägga att vi inte är en särskilt fysiskt aktiv familj överhuvudtaget, här klättras och vandras det inte alls. Min fru och jag tränar, det är allt. På semestern åker vi skidor om vi har råd, annars är barnen mest kulturintresserade, sitter inne och ritar, skriver, lyssnar på musik och spelar instrument samt är med kompisar.
Nja, det kan ju bero på vad det är ”alla andra” har eller ”alla andra” får göra. Om tex ”alla” kompisar rökte så skulle jag fortsätta förbjuda det ändå för ett omyndigt barn. Men om ”alla andra” 15-åringar har en mobiltelefon så skulle jag inte förbjuda det helt. Sen att minska tillgången genom överenskommelser osv är en annan sak. Det handlar ju inte för de flesta om att tillåta allt och inte ha några regler alls.

Det finns förstås en massa andra faktorer som också spelar in, om min dotter för några år sen hade velat ha en elsparkcykel (Gud förbjude) så hade jag nog kunnat övertalas om den skulle användas för att ta henne till träning och skola. Detta eftersom hon var och är extremt aktiv med idrott. Att åka lite elsparkcykel skulle ersätta en bussresa, en cykelresa eller ibland en skjutsning från mig eller modern. Helt ok i min värld. Men vore hon väldigt fysiskt inaktiv skulle jag inte köpa en elspark. Det handlar helt enkelt om faktorer som ingen annan riktigt kan veta. Så som det ofta är - det är lätt att döma andra utan att veta deras situation. Världen vore bättre om folk lät bli att bry sig så mycket om vad andra gör och istället fokuserade på att göra egna medvetna val.

Med ovan sagt tycker jag förstås ändå det är sorgligt att det verkar som att elsparkcykeln tagit över transportcyklandets roll vad gäller vardagstransporter hos barn. Det är på ett samhälleligt plan förstås hälsomässigt dåligt.
 
"Vart är vi på väg?"
Nja, det kan ju bero på vad det är ”alla andra” har eller ”alla andra” får göra. Om tex ”alla” kompisar rökte så skulle jag fortsätta förbjuda det ändå för ett omyndigt barn. Men om ”alla andra” 15-åringar har en mobiltelefon så skulle jag inte förbjuda det helt. Sen att minska tillgången genom överenskommelser osv är en annan sak. Det handlar ju inte för de flesta om att tillåta allt och inte ha några regler alls.

Det finns förstås en massa andra faktorer som också spelar in, om min dotter för några år sen hade velat ha en elsparkcykel (Gud förbjude) så hade jag nog kunnat övertalas om den skulle användas för att ta henne till träning och skola. Detta eftersom hon var och är extremt aktiv med idrott. Att åka lite elsparkcykel skulle ersätta en bussresa, en cykelresa eller ibland en skjutsning från mig eller modern. Helt ok i min värld. Men vore hon väldigt fysiskt inaktiv skulle jag inte köpa en elspark. Det handlar helt enkelt om faktorer som ingen annan riktigt kan veta. Så som det ofta är - det är lätt att döma andra utan att veta deras situation. Världen vore bättre om folk lät bli att bry sig så mycket om vad andra gör och istället fokuserade på att göra egna medvetna val.

Med ovan sagt tycker jag förstås ändå det är sorgligt att det verkar som att elsparkcykeln tagit över transportcyklandets roll vad gäller vardagstransporter hos barn. Det är på ett samhälleligt plan förstås hälsomässigt dåligt.
Jag förstår vad du menar, men det tänkande går bara att applicera på människor som är vettiga och tänker ett steg till. Ganska ovanligt när det gäller tonårsföräldrar och prylar, är min ganska initierade bild som förälder och lärare.

Det går alldeles utmärkt att cykla till träningarna, alternativt samåka med andra. Man behöver inte hänga på tåget bara för att alla andra gör det. Problemet är, precis som du säger, att folk bryr sig för mycket om vad andra gör och därför hänger på dumma trender, som exempelvis elsparkcyklar. Det är i de lägena som samhället måste träda in och försvåra för människor att göra de dåliga valen, för det ÄR dåligt med elsparkcyklar på de allra flesta sätt.
 
"Vart är vi på väg?"
Jag åkte mycket inlines i min barndom. Slog mig rätt rejält. Var nära på att bryta handleden när jag åkte ner i ett dike i en backe. En av gångerna i diket. Ont gjorde det iaf. Svårt att bromsa i backarna.

Hur ser ni på det? Låter ni barnen använda sådant eller är skaderisken för hög?
 
"Vart är vi på väg?"
Får ursäkta, svenska är typ mitt tredjespråk och gör så gott jag kan.

Jag åkte mycket inlines i min barndom. Slog mig rätt rejält. Var nära på att bryta handleden när jag åkte ner i ett dike i en backe. En av gångerna i diket. Ont gjorde det iaf. Svårt att bromsa i backarna.

Hur ser ni på det? Låter ni barnen använda sådant eller är skaderisken för hög?
Självklart. Hemma körs det inlines, skateboard, kickbike, cykel, motocross mm, men inte blandat med andra trafikslag (förutom cykel då).
 
"Vart är vi på väg?"
Jag åkte mycket inlines i min barndom. Slog mig rätt rejält. Var nära på att bryta handleden när jag åkte ner i ett dike i en backe. En av gångerna i diket. Ont gjorde det iaf. Svårt att bromsa i backarna.

Hur ser ni på det? Låter ni barnen använda sådant eller är skaderisken för hög?
Så länge det inte är el-inlines så är det happy-godkänt.
 
Tillbaka
Topp