Dagen har varit röv rakt igenom..
Vi började med att kasta oss in backen mot Campero Imperatore. Där uppe skulle vi justera kläderna innan nedförsbacken. Faan va najs med utförslöpa! När vi kommer ned till foodtrucken, typ 6km av 7-10% så säger Rasmus att min sadelväska är öppen.
Ridå.
Allt utom sovgrejerna saknas.. Alltså bara att vända upp igen. Nu är jag mentalt nedbruten, svårt illamående och överklädd men det har börjat dugga. Varje tramptag är fullt av griniga knän och självhat. Det finns en asnajs chatgrupp för riders, men jag har såklart ingen täckning.. Efter någon kilometer hittar jag dom första 2 persedlarna, men gissar ju att det sista ligger närmare toppen..
Halvvägs upp i backen finns det en liten rondell och någon tjomme som vaktar en bom mot toppen. Jag frågar om hjälp, men engelska kan knappt folk i repan på hotellen. Här finns dock täckning på mobilen och jag ber translate om hjälp, han läser vad jag skrivit och svarar på italienska. Vilken stjärna! Men jag tänker att jag kollar upp chatten och hoppas någon som är där uppe kan hålla ögonen öppna.
Visa bilaga 783061
Precis när jag läser detta kommer en kille ner med en orange tröja på styret! Så sjukt tacksam!
Nu är det rejält mörka moln men jag kan vända ner igen och möta upp Rasmus som passade på att vila. Jag behöver bara tömma magen ett par gånger och trots omeprazol får njuta av den underbara sura smaken av uppstötningar resten av dagen. Nu ligger våra kläder på tork efter vi tagit in på hotell i L'Aquila. Bättre lycka imorgon..
via-race.com
