Visa din misär!

Visa din misär!
Nåväl, det kunde ha varit värre!

Visa bilaga 481768

Surt, men som du själv konstaterade så var det ingen riktig misär som tur var. Du var ju redan spot on med din formulering...
 
Visa din misär!
Jahapp... Har man sabbat DH-säsongen för äldsta då?

1619639076699.png
 
Visa din misär!
Suck, upptäckte att överröret på min allebike racer fått en skada, troligtvis när den halkade av mekstället. Hann bara cykla ett par turer på den. Finns det någon i närheten av Falun som skulle kunna fixa detta?

IMG_8018.JPG
 
Visa din misär!
Bra helg en ram av att framhjul rökt. Lilla på bägge sidor å vaden å kanske spräckt revben... Kedjan hoppade när jag trampade på en utförslöpa å skickade mig framåt...
Men fin tur å bra väder. Polaren fick ge sig redan innan pga av en otb med?
received_1103615803457678.jpeg
 
Visa din misär!
Bra helg en ram av att framhjul rökt. Lilla på bägge sidor å vaden å kanske spräckt revben... Kedjan hoppade när jag trampade på en utförslöpa å skickade mig framåt...
Men fin tur å bra väder. Polaren fick ge sig redan innan pga av en otb med?Visa bilaga 486363

Ni är lite tokiga, men bättre cyklister än vad jag någonsin varit. Antar att modet är avgörande?!

Krya tuffing!
 
Visa din misär!
Ni är lite tokiga, men bättre cyklister än vad jag någonsin varit. Antar att modet är avgörande?!

Krya tuffing!
Lite ?
Var på en bbq-ride med EST för några år sedan och han är bra tvärsäker alltså! Vi pratade igenom dagen innan och han satt helt avslappnat med styret vridet och armarna i kors och balanserade genom att rulla framhjulet lite med foten ?✌?
 
Visa din misär!
Behöver er hjälp att bedöma hur stor(eller liten) min misär är!
Skrotad ram eller bara lite lackspricka?

Upptäckte detta vid en bolt check inför söndagens tur, bolten som går igenom bakdämparen satt något löst och ser ut att ha skapat sprickbildning nedanför flip-chippet på båda sidorna. Tycker inte det ser ut att vara någon skada i kolfibern när man tar bort flip-chippen. Körde en hel tur, först försiktigt sedan som vanligt utan att någon av sprickorna verkar ha växt.

Vad säger den kollektiva Happy-kunskapen, är det kolfibern som börjat spricka eller endast klarlacken?

Innan turen:
IMG_20210502_120851.jpg


Undersökning hemma:
IMG_20210503_181341.jpg


IMG_20210503_181346.jpg

IMG_20210503_181411.jpg
IMG_20210503_181416.jpg


Såhär ser flip-chippen ut:
IMG_20210503_181143.jpg
 
Visa din misär!
Att äga FS-mtb i kolfiber verkar vara misär tycker jag, oavsett om det är en "riktig" spricka eller inte. För jäkla dåligt.:(
Ja, kan nog hålla med om det nu i efterhand. När det blir en ny kommer jag nog köra på en överbyggd alu-ram.

Värt att lägga till är att jag är andra ägaren, köptes för ett år sedan i stort sett oanvänd så helt klart jag som gjort skadan. Kan också glömma garanti då tillverkaren ramgaranti endast gäller första ägaren.
 
Visa din misär!
Ja, kan nog hålla med om det nu i efterhand. När det blir en ny kommer jag nog köra på en överbyggd alu-ram.

Värt att lägga till är att jag är andra ägaren, köptes för ett år sedan i stort sett oanvänd så helt klart jag som gjort skadan. Kan också glömma garanti då tillverkaren ramgaranti endast gäller första ägaren.
Fy vilket tråkigt läge. Man ser för mycket sånt där för att våga köpa beggad mtb-ram tycker jag.. Inte för att jag har så mycket till övers för alu-ramar heller, men man får väl hålla sig till välkända ramtillverkare som inte är kända för att gå sönder. Dyrt oavsett när saker går sönder, och sönder går de. Jag får hem en Kona i alu med livstids ramgaranti imorgon, det känns som en bra affär!
 
Visa din misär!
Fy vilket tråkigt läge. Man ser för mycket sånt där för att våga köpa beggad mtb-ram tycker jag.. Inte för att jag har så mycket till övers för alu-ramar heller, men man får väl hålla sig till välkända ramtillverkare som inte är kända för att gå sönder. Dyrt oavsett när saker går sönder, och sönder går de. Jag får hem en Kona i alu med livstids ramgaranti imorgon, det känns som en bra affär!
Verkligen, men man kan inte göra annat än att skratta bort det. Spilld mjölk etc etc :P
Var ett bra pris när jag köpte hojjen, har haft massvis med nöje och kommit in i sporten. Hade haft en mycket sämre cykel om jag köpt nytt p.ga budget och förmodligen mer XC-inriktad, och jag har verkligen fastnat för mer gravitationsorienterad cykling tack vare denna =)

Lite trist bara att jag precis i dagarna bytt gaffel till en lyrik ultimate och drivlinan till GX och nytt hjulpar som inte ens kommit hem än.
 
Visa din misär!
Verkligen, men man kan inte göra annat än att skratta bort det. Spilld mjölk etc etc :P
Var ett bra pris när jag köpte hojjen, har haft massvis med nöje och kommit in i sporten. Hade haft en mycket sämre cykel om jag köpt nytt p.ga budget och förmodligen mer XC-inriktad, och jag har verkligen fastnat för mer gravitationsorienterad cykling tack vare denna =)

Lite trist bara att jag precis i dagarna bytt gaffel till en lyrik ultimate och drivlinan till GX och nytt hjulpar som inte ens kommit hem än.
e bara köra tills de rasar du lär ju märka när dämpen lossnar ?????? men av bilderna skulle ja gissa lacksläpp från att flip chip inte suttit helt hundra nån ggn i kombo med hårt nedslag o bottnat
 
Visa din misär!
Slog mig att jag glömde uppdatera statusen på misären, eller i detta fall utebliven misär! Så ursäkta OT.

Tack vare en väns vän fick jag ramen undersökt med ultraljud hos en kolfiberinspektör samt en reparatör som normalt jobbar med flyginspektion/reparation av just kolfiber. Bjöd på lite fika medans de undersökte hojjen, de kom fram till att ena sidan endast har en skada i lacken medans den andra har en liten delaminering i yttersta laget precis under hålet som har skapats av dåligt åtdragen flip-chip. Det var inget att oroa sig för och skulle inte påverka hållfastigheten nämnvärt.
Untitled.png


De föreslog att lägga i lite epoxy för utseendets skull. Värm ramen och se till att ha ett lättflytande epoxy som kan sugas ned i ev håligheter var tipset. Slipa bort överblivet epoxy efteråt(det som skapat lite märken). Fick även med en spruta för doserig, riktiga good guys!

IMG_20210507_211517.jpg

4 turer senare så ser det fortfarande likadant ut, ska nog slipa lite till och lägga på någon lack för att få en snyggare finish dock.

IMG_20210508_163808.jpg

IMG_20210508_163837.jpg


Gott slut, och ingen ny ram för mig.... just nu =)
 
Visa din misär!
Tack vare en väns vän fick jag ramen undersökt med ultraljud hos en kolfiberinspektör samt en reparatör som normalt jobbar med flyginspektion/reparation av just kolfiber. Bjöd på lite fika medans de undersökte hojjen...

4 turer senare så ser det fortfarande likadant ut...

Gott slut, och ingen ny ram för mig.... just nu =)
Skönt att det löste sig, men ett sådant lyckligt slut borde innebära att du blir utvisad från denna tråd tillsvidare?
 
Visa din misär!
Ännu en uppdatering! :geek: (y) ? Mitt senaste skov slog till i fredags så jag tog två av de nya pillren och vaknade som en prins på lördagsmorgonen, helt utan symptom och utvilad. Doseringen är väldigt vagt formulerad som två piller två gånger om dagen vid behov, och läkaren hade svårt att säga vad "behov" var i mitt fall och framför allt hur länge jag skulle fortsätta vid ett skov eftersom allt är ganska nytt och okänt. Forskare som jag är tog jag piller fram till lördag kväll men inte söndag morgon. Omsättningstiden i kroppen är ca 24 timmar (12 h in, 12 h ut) och mycket riktigt kom alla symptom tillbaka som en slägga vid 19-tiden på söndagskvällen. Två nya piller och vaknade helt kurant i morse igen!

Jag får därmed nog anse mig om inte botad så i alla fall behandlad!???
Ska pillerna ? in i finmekanik tråden nu då?
(Kul att det funkar för dig ??)
 
Visa din misär!
Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).

Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.

Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.

Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.

Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.

La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.

Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
IMG_5990.JPG
IMG_5920.JPGIMG_7557.JPG
 
Visa din misär!
Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).

Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.

Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.

Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.

Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.

La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.

Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Visa bilaga 490192
Visa bilaga 490191Visa bilaga 490190
Äntligen lite kvalitetsmisär! Fraktur, absurd räddningsinsats, nya skador, depression och tappad cykellust! ? Så ska det göras!

Skämt åsido, krya på dig! Och visst är det så att cykling (och säkert annan fysisk aktivitet) kan vara en god hjälp när man mår dåligt i skallen.
 
Visa din misär!
Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).

Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.

Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.

Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.

Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.

La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.

Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Visa bilaga 490192
Visa bilaga 490191Visa bilaga 490190
Får mig att tänka på:
 
Visa din misär!
Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).

Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.

Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.

Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.

Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.

La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.

Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Visa bilaga 490192
Visa bilaga 490191Visa bilaga 490190
Varpan, från Falun alltså?
 
Visa din misär!
Nu känns mitt bidrag ännu futtigare än innan jag läste josofins inlägg (krya!).

Jag fick iaf cykla ss stor del av turen i förrgår då vajern lyckades böja sig inne i växelreglaget och det inte gick att växla helt plötsligt. Lyckades till slut lirka ut vajern mha tubelessverktyget, som dock böjdes på kuppen.
PXL_20210528_100958755.MP.jpg
 
Visa din misär!
Nu känns mitt bidrag ännu futtigare än innan jag läste josofins inlägg (krya!).

Jag fick iaf cykla ss stor del av turen i förrgår då vajern lyckades böja sig inne i växelreglaget och det inte gick att växla helt plötsligt. Lyckades till slut lirka ut vajern mha tubelessverktyget, som dock böjdes på kuppen.
Visa bilaga 492322


?
 
Visa din misär!
Helvetes jävla skit... men antar att jag nu är en riktig cyklist ?Visa bilaga 492319Visa bilaga 492318
De sa till mig att det finns tre sorters cyklister:
De som har brutit nyckelbenet
De som ännu inte brutit nyckelbenet
De som brutit nyckelbenet igen...

Krya - det läker bra, men kan göra lite ont. Låt det läka klart hur störande det än är.
 
Visa din misär!

?
Känner till den tråden och håller med om att inlägget hade passat där, men jag tycker charmen med denna tråden är att det är både i-landsmisär som min och "Hela mjälten rann ut"-nivå här. Man ska aldrig riktigt veta vad som kommer postas härnäst.
 
Tillbaka
Topp