Jimel
Aktiv medlem
Visa din misär!
Dags för trådlöst då ?Hurra....hurra...hurra... nyprylsfilmen hade nästan trillat av den här GX-växeln så det var väl dags för en ny då!
Nåväl, det kunde ha varit värre!
Visa bilaga 481768
Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Dags för trådlöst då ?Hurra....hurra...hurra... nyprylsfilmen hade nästan trillat av den här GX-växeln så det var väl dags för en ny då!
Nåväl, det kunde ha varit värre!
Visa bilaga 481768
Jamenverkligen, är faktiskt skitsugen på att trasha en AXS i månaden!Dags för trådlöst då ?
En timme bort finns hjälpen.Suck, upptäckte att överröret på min allebike racer fått en skada, troligtvis när den halkade av mekstället. Hann bara cykla ett par turer på den. Finns det någon i närheten av Falun som skulle kunna fixa detta?
Visa bilaga 485472
PM skickat :-)En timme bort finns hjälpen.
Ugh! Inget hopp, ibland räcker det med en 6cm nylagd asfaltskant:Visa bilaga 485534Visa bilaga 485535Hittade ett hopp, Jag ska tveklöst vara kvar på marken. Men helst inte så nära ?

Det är kanske bäst...Besparar er från 15x25cm 2a gradens hudfläk på lefty schinken/höften dock, familjeforum etc
Bra helg en ram av att framhjul rökt. Lilla på bägge sidor å vaden å kanske spräckt revben... Kedjan hoppade när jag trampade på en utförslöpa å skickade mig framåt...
Men fin tur å bra väder. Polaren fick ge sig redan innan pga av en otb med?Visa bilaga 486363
Lite ?Ni är lite tokiga, men bättre cyklister än vad jag någonsin varit. Antar att modet är avgörande?!
Krya tuffing!
Ja, kan nog hålla med om det nu i efterhand. När det blir en ny kommer jag nog köra på en överbyggd alu-ram.Att äga FS-mtb i kolfiber verkar vara misär tycker jag, oavsett om det är en "riktig" spricka eller inte. För jäkla dåligt.:(
Fy vilket tråkigt läge. Man ser för mycket sånt där för att våga köpa beggad mtb-ram tycker jag.. Inte för att jag har så mycket till övers för alu-ramar heller, men man får väl hålla sig till välkända ramtillverkare som inte är kända för att gå sönder. Dyrt oavsett när saker går sönder, och sönder går de. Jag får hem en Kona i alu med livstids ramgaranti imorgon, det känns som en bra affär!Ja, kan nog hålla med om det nu i efterhand. När det blir en ny kommer jag nog köra på en överbyggd alu-ram.
Värt att lägga till är att jag är andra ägaren, köptes för ett år sedan i stort sett oanvänd så helt klart jag som gjort skadan. Kan också glömma garanti då tillverkaren ramgaranti endast gäller första ägaren.
Verkligen, men man kan inte göra annat än att skratta bort det. Spilld mjölk etc etc :PFy vilket tråkigt läge. Man ser för mycket sånt där för att våga köpa beggad mtb-ram tycker jag.. Inte för att jag har så mycket till övers för alu-ramar heller, men man får väl hålla sig till välkända ramtillverkare som inte är kända för att gå sönder. Dyrt oavsett när saker går sönder, och sönder går de. Jag får hem en Kona i alu med livstids ramgaranti imorgon, det känns som en bra affär!
e bara köra tills de rasar du lär ju märka när dämpen lossnar ?????? men av bilderna skulle ja gissa lacksläpp från att flip chip inte suttit helt hundra nån ggn i kombo med hårt nedslag o bottnatVerkligen, men man kan inte göra annat än att skratta bort det. Spilld mjölk etc etc :P
Var ett bra pris när jag köpte hojjen, har haft massvis med nöje och kommit in i sporten. Hade haft en mycket sämre cykel om jag köpt nytt p.ga budget och förmodligen mer XC-inriktad, och jag har verkligen fastnat för mer gravitationsorienterad cykling tack vare denna =)
Lite trist bara att jag precis i dagarna bytt gaffel till en lyrik ultimate och drivlinan till GX och nytt hjulpar som inte ens kommit hem än.
Ser inte misären.Stubbjävel.
Visa bilaga 488806
Tack vare en väns vän fick jag ramen undersökt med ultraljud hos en kolfiberinspektör samt en reparatör som normalt jobbar med flyginspektion/reparation av just kolfiber. Bjöd på lite fika medans de undersökte hojjen...
4 turer senare så ser det fortfarande likadant ut...
Skönt att det löste sig, men ett sådant lyckligt slut borde innebära att du blir utvisad från denna tråd tillsvidare?Gott slut, och ingen ny ram för mig.... just nu =)
Nog helt rätt, kanske borde lägga upp en bild på den stukade handen istället?Skönt att det löste sig, men ett sådant lyckligt slut borde innebära att du blir utvisad från denna tråd tillsvidare?
Ska pillerna ? in i finmekanik tråden nu då?Ännu en uppdatering!![]()
? Mitt senaste skov slog till i fredags så jag tog två av de nya pillren och vaknade som en prins på lördagsmorgonen, helt utan symptom och utvilad. Doseringen är väldigt vagt formulerad som två piller två gånger om dagen vid behov, och läkaren hade svårt att säga vad "behov" var i mitt fall och framför allt hur länge jag skulle fortsätta vid ett skov eftersom allt är ganska nytt och okänt. Forskare som jag är tog jag piller fram till lördag kväll men inte söndag morgon. Omsättningstiden i kroppen är ca 24 timmar (12 h in, 12 h ut) och mycket riktigt kom alla symptom tillbaka som en slägga vid 19-tiden på söndagskvällen. Två nya piller och vaknade helt kurant i morse igen!
Jag får därmed nog anse mig om inte botad så i alla fall behandlad!???



Äntligen lite kvalitetsmisär! Fraktur, absurd räddningsinsats, nya skador, depression och tappad cykellust! ? Så ska det göras!Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).
Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.
Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.
Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.
Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.
La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.
Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Visa bilaga 490192
Visa bilaga 490191Visa bilaga 490190
Får mig att tänka på:Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).
Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.
Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.
Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.
Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.
La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.
Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Visa bilaga 490192
Visa bilaga 490191Visa bilaga 490190
Varpan, från Falun alltså?Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).
Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.
Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.
Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.
Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.
La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.
Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Visa bilaga 490192
Visa bilaga 490191Visa bilaga 490190
Tack så mycket!Välkommen till Happy, @DetStoraFörfallet !
Ja det stämmer :)Varpan, från Falun alltså?
Oklart... de ska kolla bilder imorgon.. jag tänker typ 3 veckor ??....Vad sa ortopeden? Två månader till du kan cykla i skogen? Fyra?
Nu känns mitt bidrag ännu futtigare än innan jag läste josofins inlägg (krya!).
Jag fick iaf cykla ss stor del av turen i förrgår då vajern lyckades böja sig inne i växelreglaget och det inte gick att växla helt plötsligt. Lyckades till slut lirka ut vajern mha tubelessverktyget, som dock böjdes på kuppen.
Visa bilaga 492322
De sa till mig att det finns tre sorters cyklister:Helvetes jävla skit... men antar att jag nu är en riktig cyklist ?Visa bilaga 492319Visa bilaga 492318
Känner till den tråden och håller med om att inlägget hade passat där, men jag tycker charmen med denna tråden är att det är både i-landsmisär som min och "Hela mjälten rann ut"-nivå här. Man ska aldrig riktigt veta vad som kommer postas härnäst.Det kunde ha varit mycket värre!-tråden
Jag tycker att Visa din misär-tråden innehåller för mycket som inte är misär. Självklart innehåller den en del riktig misär, men felköpta bakväxlar mm hör inte till den kategorin. Idag har jag inte kunnat cykla av olika skäl. Det är surt, men det kunde ha varit mycket värre. Något värre, men...happyride.se
?