SIE
Aktiv medlem
Visa din misär!
På minuskontot just nu har jag en pappa på dödsbädden (konsekvens av sitt tredje år som dement), en mamma som kämpar starkt med situationen, hunden jag uppfostrar driver mig stundvis till vansinne och förstör min gräsmatta, jobbet går lite halvknackigt, en del gubbkrämpor gör att jag inte kan träna ordentligt, dottern har problem med motivationen i skolan.
Jag märker att det gör skillnad för mitt mående att aktivt leta och lista positiva grejer, som att pappa i alla fall verkar njuta av ett fint morfinrus, att min mor nog kommer ta sig igenom förloppet och en del av henne kommer att känna en lättnad, jag har ett jobb där jag sitter någorlunda säkert och som ger mig flexibilitet nu när det behövs, hunden ger mig stundvis väldigt mycket kärlek trots att det är matte som matar honom, dottern går på sina lektioner, trivs med sin klass och har kul på sin prao-vecka, och jag kan ofta byta en sorts träning mot en annan som funkar bättre.
Det finns situationer då mitt liv har känts nattsvart trots strålande solsken, och då har jag ändå inte varit med om några tragedier. De som genomlider en sådan kan jag såklart inte med trovärdighet förstå. Själv är jag programmerad att oftast se glaset som halvtomt, men det hjälper att påminna mig själv om detta, och att en tanke bara är en tanke.
Jag märker att det gör skillnad för mitt mående att aktivt leta och lista positiva grejer, som att pappa i alla fall verkar njuta av ett fint morfinrus, att min mor nog kommer ta sig igenom förloppet och en del av henne kommer att känna en lättnad, jag har ett jobb där jag sitter någorlunda säkert och som ger mig flexibilitet nu när det behövs, hunden ger mig stundvis väldigt mycket kärlek trots att det är matte som matar honom, dottern går på sina lektioner, trivs med sin klass och har kul på sin prao-vecka, och jag kan ofta byta en sorts träning mot en annan som funkar bättre.
Det finns situationer då mitt liv har känts nattsvart trots strålande solsken, och då har jag ändå inte varit med om några tragedier. De som genomlider en sådan kan jag såklart inte med trovärdighet förstå. Själv är jag programmerad att oftast se glaset som halvtomt, men det hjälper att påminna mig själv om detta, och att en tanke bara är en tanke.
Senast ändrad:

