Visa din misär!

Visa din misär!
På minuskontot just nu har jag en pappa på dödsbädden (konsekvens av sitt tredje år som dement), en mamma som kämpar starkt med situationen, hunden jag uppfostrar driver mig stundvis till vansinne och förstör min gräsmatta, jobbet går lite halvknackigt, en del gubbkrämpor gör att jag inte kan träna ordentligt, dottern har problem med motivationen i skolan.

Jag märker att det gör skillnad för mitt mående att aktivt leta och lista positiva grejer, som att pappa i alla fall verkar njuta av ett fint morfinrus, att min mor nog kommer ta sig igenom förloppet och en del av henne kommer att känna en lättnad, jag har ett jobb där jag sitter någorlunda säkert och som ger mig flexibilitet nu när det behövs, hunden ger mig stundvis väldigt mycket kärlek trots att det är matte som matar honom, dottern går på sina lektioner, trivs med sin klass och har kul på sin prao-vecka, och jag kan ofta byta en sorts träning mot en annan som funkar bättre.

Det finns situationer då mitt liv har känts nattsvart trots strålande solsken, och då har jag ändå inte varit med om några tragedier. De som genomlider en sådan kan jag såklart inte med trovärdighet förstå. Själv är jag programmerad att oftast se glaset som halvtomt, men det hjälper att påminna mig själv om detta, och att en tanke bara är en tanke.
 
Senast ändrad:
Visa din misär!
Det måste vara lätt att hamna i att tycka att man själv gör fel när "alla andra verkar ha det så jävla lätt", men det är så mycket som beror på hur kroppen och personligheten är funtad. Det går nog inte att ändra på hur det funkar, men kanske lära sig acceptera det och hitta knep för att komma på banan igen. Kan man dessutom lätta på trycket med omgivningen, precis som att man pratar om fysiska krämpor och hur de ställer till livet, så kommer vi nog en bra bit på vägen.
 
Visa din misär!
Värt att tänka på (oaktat om det är relevant i detta fall) är också att påminna sig om att sociala medier i de flesta fsll är en extrem skönmålning av tillvaron. Folk lägger upp bilder på härliga solnedgångar, middagar i trevligt sällskap och allt vad det kan vara, men det behöver inte på något sätt spegla den faktiska tillvaron.

I många fall handlar det nog mest om positiv bias, att man bara delar med sig om glädjeämnen och den gråa vardagen mest flyter på. I en del fall kan det vara ordentligt mörker trots glada miner på inläggen.

Men när man scrollar blir man bara överöst av allt solsken och då är det lätt att känna sig sämre. Verkligheten är att nästan alla kämpar på med jobb, struliga barn, vardagsbestyr och allmänna krämper. Och så någon gång ibland unnar man sig något fint.
 
Visa din misär!
Syns inte men det gör inte smärtan mindre.

Troligen har jag brutit nyckelbenet efter en krasch i familjebacken... 😢
Update: Nyckelbenet är helt, det har bara blivit s-format av någon annan händelse tidigare i mitt liv.

Däremot mår axeln dåligt och jag kan inte lyfta armen rakt utåt mer än ca 30 grader. Framåt/bakåt funkar ok, där märker jag en stadig förbättring även om det inte är bra.

Och på temat i mitt förra inlägg. Vad jag skrev på Instagram? Ja, visserligen att jag skadat mig, men också att jag var glad att kunna åka lite skidor. Och så en solskensbild på det.

20260321_092247.webp
 
Visa din misär!
Update: Nyckelbenet är helt, det har bara blivit s-format av någon annan händelse tidigare i mitt liv.

Däremot mår axeln dåligt och jag kan inte lyfta armen rakt utåt mer än ca 30 grader. Framåt/bakåt funkar ok, där märker jag en stadig förbättring även om det inte är bra.

Och på temat i mitt förra inlägg. Vad jag skrev på Instagram? Ja, visserligen att jag skadat mig, men också att jag var glad att kunna åka lite skidor. Och så en solskensbild på det.

Visa bilaga 821254
Som aktiv prenumerant på axelskador är jag lite nyfiken på vad du fick för diagnos på senaste åkomman?
 
Visa din misär!
Som aktiv prenumerant på axelskador är jag lite nyfiken på vad du fick för diagnos på senaste åkomman?
Än så länge är jag utan diagnos, bortsett från skidläkarens "det där nyckelbenet är inte av, gå hem och vila lite så ska du se att armen nog blir bättre". Så jag tänkte försöka komma förbi någon sjukgymnast så snart som möjligt för att rådgöra lite.
 
Visa din misär!
Det är många fina tankar i den här tråden. Själv har jag haft en tuff period i livet med många utmaningar som känts omöjliga i stunden. Jag gillar Newtons liknelse med hålet och spaden - så var det för mig i alla fall - det var först när jag slutade gräva som det vände. Det tillsammans med insikten att bara jag kan göra jobbet för att må bättre, var det som gjorde att det vände på riktigt.
Nu har har livet åtminstone rätat ut sig lite med nytt boende, nya rutiner med sonen, utredning på gång för sonen. Nytt sammanhang för mig i och med att jag börjat träna Crossfit. Det är socialt, peppigt och väldigt jobbigt. Det har gett mig mer än jag kunde ana.
När min vän tog med mig ut på cykelpremiär på tjälskadade vägar i lördags kändes det lite overkligt. Solen i ansiktet och benen fulla av energi. Jag ser verkligen fram emot nästa runda och nästa kapitel i livet.
Så för att summera - ja det blir bättre, men du måste ge dig själv chansen att må bättre.
🚲 🚲🚲🚲🚲🚲🚲
 
Visa din misär!
Haha, fair enough! Det är svårt att visa på bild men jag kände mig slutkörd redan halvvägs och då var de sista 5 milen misär, det kan jag säga. Men ser fram emot revansch nästa år :cool:
Jag var anmäld men valde bort att köra. Oerhört nöjd med det. Det bästa beslutet så här långt den här säsongen. 💪🏻
 
Senast ändrad:
Visa din misär!
Apropå den senaste diskussionen:

Det är viktigt att påminna om att depression är en fysisk sjukdom som gör det omöjligt att se det ljusa i tillvaron. Är man tillräckligt sjuk, hjälper tyvärr inga knep - då måste man få professionell hjälp.

Lyckas man bryta den onda cirkeln innan detta behövs, är det mycket värt, men det ska absolut inte falla någon skugga över den som inte ”orkar ta sig i kragen och följa de goda råden”.

@SIE Min pappa är också dement. Det kommer att bli en lättnad för alla den dagen han dör. Förfärliga sjukdomar, så förnedrande.
 
Visa din misär!
Apropå den senaste diskussionen:

Det är viktigt att påminna om att depression är en fysisk sjukdom som gör det omöjligt att se det ljusa i tillvaron. Är man tillräckligt sjuk, hjälper tyvärr inga knep - då måste man få professionell hjälp.

Lyckas man bryta den onda cirkeln innan detta behövs, är det mycket värt, men det ska absolut inte falla någon skugga över den som inte ”orkar ta sig i kragen och följa de goda råden”.

@SIE Min pappa är också dement. Det kommer att bli en lättnad för alla den dagen han dör. Förfärliga sjukdomar, så förnedrande.
❤️
 
Visa din misär!
Apropå den senaste diskussionen:

Det är viktigt att påminna om att depression är en fysisk sjukdom som gör det omöjligt att se det ljusa i tillvaron. Är man tillräckligt sjuk, hjälper tyvärr inga knep - då måste man få professionell hjälp.

Lyckas man bryta den onda cirkeln innan detta behövs, är det mycket värt, men det ska absolut inte falla någon skugga över den som inte ”orkar ta sig i kragen och följa de goda råden”.

@SIE Min pappa är också dement. Det kommer att bli en lättnad för alla den dagen han dör. Förfärliga sjukdomar, så förnedrande.
Ska tillägga att jag tog hjälp ganska tidigt och det var avgörande för mitt nuvarande mående - vilket också framgick i tidigare inlägg. Det var mer att jag reflekterat över att ingen annan kan göra jobbet åt dig. Psykologen fick mig att inse att det inte är en stor sak som gör att du mår bättre - det är väldigt många små saker (som kan verka oväsentliga) som sammantaget leder till bättre mående. Om man inte gör jobbet med de små sakerna så är det mycket svårare att komma dit man vill. Jag bröt ner dagen i små uppgifter och firade varje gång jag lyckades med något som för de flesta är obetydligt. Med tiden så fattar man hur en bäddad säng, sorterad tvätt och lagad mat hänger ihop med att man gråter glädjetårar på en tjälskadad grusväg i vårsolen. ❤️
 
Visa din misär!
Ska tillägga att jag tog hjälp ganska tidigt och det var avgörande för mitt nuvarande mående - vilket också framgick i tidigare inlägg. Det var mer att jag reflekterat över att ingen annan kan göra jobbet åt dig. Psykologen fick mig att inse att det inte är en stor sak som gör att du mår bättre - det är väldigt många små saker (som kan verka oväsentliga) som sammantaget leder till bättre mående. Om man inte gör jobbet med de små sakerna så är det mycket svårare att komma dit man vill. Jag bröt ner dagen i små uppgifter och firade varje gång jag lyckades med något som för de flesta är obetydligt. Med tiden så fattar man hur en bäddad säng, sorterad tvätt och lagad mat hänger ihop med att man gråter glädjetårar på en tjälskadad grusväg i vårsolen. ❤️
Så är det absolut! Det finns ofta en inlärd hjälplöshet i botten - man vill att någon ska rädda en från ångesten. Det går inte, precis som du säger. Eller också går det men när den hjälpen inte längre finns tillgänglig blir man dålig igen.

Men ibland är man så djupt ned att man inte kan ta sig vidare ens med terapi - det går inte att ta till sig den om man är för sjuk. Då är medicin en livräddare.
 
Visa din misär!
Men ibland är man så djupt ned att man inte kan ta sig vidare ens med terapi - det går inte att ta till sig den om man är för sjuk. Då är medicin en livräddare.
Tyvärr är det väl också en verklighet för många att alternativen av vårdinsatser är begränsade till medicinering enbart. Det i kombination med den rätt stora barriär som finns att tjata till sig rätt vård i såna lägen är extra olyckligt.

Det tar rätt lång tid för oss människor att komma till insikt och förståelse i den här typen av egenskaper hos oss själva.
 
Visa din misär!
Tyvärr är det väl också en verklighet för många att alternativen av vårdinsatser är begränsade till medicinering enbart. Det i kombination med den rätt stora barriär som finns att tjata till sig rätt vård i såna lägen är extra olyckligt.

Det tar rätt lång tid för oss människor att komma till insikt och förståelse i den här typen av egenskaper hos oss själva.
Så är det. Terapi är dyrt och generika billigt. Många lättare depressioner kan botas med både motion och terapi. Däremot är medicinen effektiv och har säkert räddat livet på tusentals svenskar, samt gjort livet mer uthärdligt för tiotusentals till. Jag är en av dem.

Det finns olyckliga och förödande missuppfattningar och negativa rykten om antidepressiv medicin som stämmer från den antipsykiatriska rörelsen och från människor (också läkare) som har dålig koll på psykofarmaka överhuvud. Visst har den biverkningar och visst får en del människor svåra utsättningssymptom, men på det stora hela är moderna antidepressiva väl tålda och bra preparat, och äldre mediciner som klomipramin väl så effektiva även om biverkningsprofilen är tråkigare och toxiciteten mycket större.
 
Senast ändrad:
Visa din misär!
Lite för lätt att begränsa problematik, till att bara vara för svaga individer.
Man missar omgivningens del. Från valda spännande avelsämnen, hotfull boendemiljö, kontakter i skolan, fritidsledare, "själavårdare" avrundat med dyrköpt hemtjänst..
Var man kommer åt, söker sig sjuka förtryckare. Gör karriär, formar och knäcker. Säg inget, så är det ju bra. Alla andra kvittrar tillgjort!
Problemet växer, med allt för bra minne. "Självmedicinering" eller papperslösa läkare till trots. Adrenalinkicken blir allt svårare att komma åt.
 
Visa din misär!
Lite för lätt att begränsa problematik, till att bara vara för svaga individer.
Man missar omgivningens del. Från valda spännande avelsämnen, hotfull boendemiljö, kontakter i skolan, fritidsledare, "själavårdare" avrundat med dyrköpt hemtjänst..
Var man kommer åt, söker sig sjuka förtryckare. Gör karriär, formar och knäcker. Säg inget, så är det ju bra. Alla andra kvittrar tillgjort!
Problemet växer, med allt för bra minne. "Självmedicinering" eller papperslösa läkare till trots. Adrenalinkicken blir allt svårare att komma åt.
Det mesta tyder på att en stor andel av befolkningen föds med en nedärvd känslighet för psykiska sjukdomar, ergo de reagerar på stimuli, som stress, med exempelvis depression. Långt ifrån alla som bär på känsligheten blir sjuka, men de är nog betydligt fler i dag än för hundra år sedan.
 
Visa din misär!
Inget att visa, vet inte ens om det går att se......
Har drabbats av impingment i vänster överarm, gått och dragit på det i en dryg månad. Har ingen aning om varför det dykt upp men det gör ont som fn och cykla är en utmaning. Vila hjälper föga, lätt träning likaså..... klarar pendlingen, kan paddla men hålla i bockstyret gör ont. Riktigt värde nu när gruset försvinner och solen tittar fram.
Träffade läkare igår. "Ta´t lugnt, det släpper och har det inte gjort det om två månader kan du få en kortisonspruta" sa han.....vfn, två månader!!!!!!

Blir besök till fysioterapeut först..... få lite övningar.
 
Visa din misär!
Är det i armen eller i axeln? För min del hade jag i axeln, och det gick inte över trots kortison osv.. Det som till slut hjälpte var att undvika gymövningar som retade musklerna/senorna/vad det nu är.. t. ex. bytte ut bänkpress mot lutande hantelpress, och var noggrann med att inte gå mer än till 90 graders vinkel.

Tillsammans med en del trista rehabövningar, utåt- och inåtrotation men återigen med "snälla" lägen.
 
Senast ändrad:
Visa din misär!
Är det i armen eller i axeln? För min del hade jag i axeln, och det gick inte över trots kortison osv.. Det som till slut hjälpte var att undvika gymövningar som retade musklerna/senorna/vad det nu är.. t. ex. bytte ut bänkpress mot lutande hantelpress, och var noggrann med att inte gå mer än till 90 graders vinkel.

Tillsammans med en del trista rehabövningar, utåt- och inåtrotation men återigen med "snälla" lägen.
Mitt på armen, under axeln, inte triceps- eller bicepsinfästningen. Skum placering men förekommer tydligen enligt doktorn.
 
Visa din misär!
Jag har en längre tid haft ont i axeln till den grad att armen blev nästan oanvändbar till annat än rakt neråt.
Gick till sjukgymnast och fick en massa övningar, som bara gjorde saken värre med tiden.
Sen fick hela familjen influensan i mellandagarna så jag började knapra värktabletter för att få ner febern, och axeln blev märkbart bättre! Efter några veckor körde jag en omgång värkisar till bara för att se, och idag är den nästan helt bra! Antar det var någon inflammation som fick hjälp på traven av Alvedon och Ipren?
 
Visa din misär!
Jag har en längre tid haft ont i axeln till den grad att armen blev nästan oanvändbar till annat än rakt neråt.
Gick till sjukgymnast och fick en massa övningar, som bara gjorde saken värre med tiden.
Sen fick hela familjen influensan i mellandagarna så jag började knapra värktabletter för att få ner febern, och axeln blev märkbart bättre! Efter några veckor körde jag en omgång värkisar till bara för att se, och idag är den nästan helt bra! Antar det var någon inflammation som fick hjälp på traven av Alvedon och Ipren?
Jag har en gång, påhejad och utskrivet av läkare, löst en 6+ månaders nackspärr (laptop-nacke, Lex Covid, buktande disk som tryckte mot nerv) med en veckokur Etoricoxib. Redan första dagen släppte det.
Testade nyligen samma behandling på impinge:ad axel, funkade inte.
 
Visa din misär!
Jag har en längre tid haft ont i axeln till den grad att armen blev nästan oanvändbar till annat än rakt neråt.
Gick till sjukgymnast och fick en massa övningar, som bara gjorde saken värre med tiden.
Sen fick hela familjen influensan i mellandagarna så jag började knapra värktabletter för att få ner febern, och axeln blev märkbart bättre! Efter några veckor körde jag en omgång värkisar till bara för att se, och idag är den nästan helt bra! Antar det var någon inflammation som fick hjälp på traven av Alvedon och Ipren?
Ipren är anti-inflammatoriskt och brukar rekommenderas för lättare invärtes inflammationer. Vad som är en inflammation är lite knepigare att svara på.
 
Visa din misär!
Det finns andra grejor som också är receptfria och som verkar ordineras av läkare fast i starkare tablett.
Har man relevant kompetens men ändå saknar receptblock av någonanledning så kan man ju tekniskt ta två tabletter bara.....

1775825754938.webp
 
Visa din misär!
Naproxen är vad jag vet ok, men knaprar man för mkt diklofenak eller annat anti-inflammatoriskt kan man få problem med pumpen. Har en kollega som fick hjärtinfarkt som till största sannolikhet orsakades av diklofenak-knaprande i samband med knäbyte (tror jag det var).

Edit: Vill bara tillägga att jag inte på ngt sätt är medicinskt tränad. Drar bara mina egna slutsatser från vad jag lärt mig av andra.
 
Visa din misär!
Naproxen är vad jag vet ok, men knaprar man för mkt diklofenak eller annat anti-inflammatoriskt kan man få problem med pumpen. Har en kollega som fick hjärtinfarkt som till största sannolikhet orsakades av diklofenak-knaprande i samband med knäbyte (tror jag det var).

Edit: Vill bara tillägga att jag inte på ngt sätt är medicinskt tränad. Drar bara mina egna slutsatser från vad jag lärt mig av andra.
Är det inte Ipren som amerikanerna tar varje dag för att förhindra hjärtinfarkt?
 
Visa din misär!
Naproxen är vad jag vet ok, men knaprar man för mkt diklofenak eller annat anti-inflammatoriskt kan man få problem med pumpen. Har en kollega som fick hjärtinfarkt som till största sannolikhet orsakades av diklofenak-knaprande i samband med knäbyte (tror jag det var).

Edit: Vill bara tillägga att jag inte på ngt sätt är medicinskt tränad. Drar bara mina egna slutsatser från vad jag lärt mig av andra.
Diklofenak i tablettform finns inte att få tag på receptfritt i Sverige sen 2020 pga kan orska stroke.
 
Tillbaka
Topp