GoPro HERO – Hjältekamera?

Bli proffs med hjältekameran, är det vad GoPro HERO utlovar? Efter bad i baljan, besök i frysen och en del högt flygande tester vet vi vad kameran går för.

Text, foto och video av Tobbe Arnesson (tobbe@happymtb.org). Frilagt foto är produktbild från GoPros hemsida.

Rejält med vidvinkel i en tuff förpackning och ett pris under 3.000 kronor ser bra ut på papperet, låg upplösning till trots.

Hoppa till slutet av artikeln för sammanfattning, videopresentation och exempelfilmer eller läs vidare för att få alla fakta.

Modellen vi testat är GoPro HERO Wide för hjälmkamerabruk. Enligt produktbilden hos GoPro ska detta ingå:

Det vill säga; kamera, skyddande vattentätt plasthus, diverse fästen, anslutningskablar för TV och USB, gummirem med fäste för hjälmmontering, fästplattor med dubbelhäftande tejp samt en fästplatta med två remmar.

Paketet vi fick för test från den svenska leverantören var inte komplett och vi kan därför inte med säkerhet säga vad som ingår eller ej. Bland annat saknades kablar, eventuell manual och två fästplattor. Dessutom hade fästplattan med de två remmarna betydligt kortare remmar än på bilden.

Viktiga uppgifter

Med lättaste fästet tejp väger kamerapaketet 172 gram, inga problem att åka runt med kameran på hjälmen alltså.

Själva kameran är 60 mm lång, 40 mm hög och 38 mm tjock. Kamerahuset lägger på en del så yttermåtten blir 68 x 72 x 49 mm.

Supporten behövde 24 timmar för att svara på e-mail.

Handhavande

Kameran har bara två knappar, en sköter av/på/inställningar medan den andra sköter slutaren och bekräftar val bland inställningarna. Av någon outgrundlig anledning reagerar inte knapparna på intryckning utan på när knappen släpps upp. Detta var riktigt frustrerande i början, för att stänga av kameran ska nämligen knappen på framsidan hållas intryckt tre sekunder. Knappen kan hållas intryckt tills fingret domnar bort, kameran stängs ändå inte av förrän knappen släpps. Rätt procedur är alltså att hålla knappen intryckt minst tre sekunder och sedan släppa den, inte helt intuitivt.

Det finns inget pip eller liknande som indikerar att inspelning startas, men väl ett par lysdioder som börjar blinka. Dels fram på kameran men även i själva sökaren.

En annan klart udda detalj är att displayen sitter monterad upp och ned i kameran, anledningen sägs vara för att det ska vara enklare att läsa av den om den är monterad på handleden. Den första kameramodellen var främst tänkt att bäras som ett riktigt stort armbandsur och detta är en kvarleva från den tiden. Siffran fyra blir därför att se ut som ett litet ’h’.

Med tanke på att den här modellen inte ens levereras med armbandsfästet borde de ha vridit rätt displayen, så gott som alltid handhas kameran rakt framifrån och då blir siffrorna knas.

Ett annat arv från tidigare kameror är sökaren. Från början var inte kameran vidvinklig. Nu när den är det tycks tillverkaren bara satt dit ny lins, utan att tänka på att det blockerar en hel del av sökaren. Sökaren gör dock sitt jobb och underlättar vid inriktning av kameran. Helt perfekt blir det inte direkt utan en del trial and error med koppling till datorn krävs.

Den stora vidvinkellinsen är dessutom väldigt lätt att råka fingra på när den lilla kameran hanteras, se upp med flottiga nävar!

Bortsett från dessa små egenheter är kameran riktigt lättanvänd, starta kameran och slå igång inspelningen. Det hela går på några sekunder.

Det finns fyra kameralägen att välja mellan, film, stillbild, tre stillbilder på rad eller stillbild med intervall. I det senare läget tas automatiskt en bild varannan eller var femte sekund beroende på vald inställning. Kvalitén på stillbilderna lämnar vi okommenterade men fyra exempelbilder finns länkade i slutet av artikeln.

Bland inställningarna återfinns bland annat vilket kameraläge som ska vara standard vid uppstart, mikrofonvolym hög eller låg och huruvida bilden ska lagras rättvänd eller upp och ned.

Det går att radera antingen enstaka filer eller hela minneskortet, detta sker dock helt i blindo då det inte finns någon display för att titta på filerna.

Kamerahuset är helt vattentätt och protesterade inte det minsta för ett längre bad.

Montering

Det medföljande gummiremsfästet går inte att förstå sig på, enda sättet det går att montera gör att det ramlar av hjälmen för minsta lilla. Detta med fullfacehjälm, med vanlig cykelhjälm går det inte alls att montera. Kanske finns det andra hjälmtyper där det funkar?

Plattan med remmar fungerar dock utmärkt med klassisk cykelhjälm och dess ventilationshål. På fästet som kom med demokameran var dock remmarna väldigt korta så montering var lite svår, dessa var troligen kapade. Fästet sitter fullt tillräckligt stadigt på hjälmen, problemet med en klassisk cykelhjälm är att få själva hjälmen still på huvudet.

Med fullfacehjälm fungerar det utmärkt med de självhäftande monteringsplattorna. 3M™-tejpen under dessa är tjock och med väldigt bra vidhäftningsförmåga (3M™ VHB 4991). De ska dessutom gå att återmontera flera gånger, under testperioden förblev klistret lika bra trots fyra omplaceringar.

Vid montering på gaffelben användes även några buntband, annars tenderade kameran att vrida sig runt röret och riskerade hamna bland ekrarna. När tejpen fått sitta över natten satt det hela säkert även utan buntband.

I fästplattorna skjuts ett snabbfäste in, som sedan monteras i kamerahuset. Snabbfästet använder samma princip som ett klassiskt plastspänne som midjeremmen på en ryggsäck. Dessvärre sitter inte snabbfästet helt still i fästplattorna utan kan vickas i längsled.

Glipan som uppstår är stor nog för ett gem eller ett liftkort. Kilas något in i springan blir fästet helt stumt och en hel del vibrationer elimineras. Även om springan är liten blir rörelsen stor uppe vid linsen, ju stadigare kameran monteras desto bättre bild.

Mellan snabbfästet och kamerahuset finns ett gångjärn som låses med en tumskruv, detta tillåter höjdjustering av bilden. Sidled och rotation måste lösas vid monteringen av fästplattan. Det finns även en vinkelled som tillåter vinkling för att rotera bilden något, men det finns ingen möjlighet att rotera kameran i sidled oavsett fäste. Vinkelleden bygger en hel del på höjden och lämpar sig inte för hjälmmontering.

Batteritid

Tidigare varianter av GoPro har haft en hel del problem med batteritiden, tyvärr är det inte helt åtgärdat ännu men fungerar bättre. Problemet är att batteritiden är lite godtycklig, när kameran bedömmer batterinivån vara för låg stänger den av sig. Detta kan ske allt från direkt inspelning startas till någon minut senare. Under den begränsade tid vi fick låna kameran hann aldrig något konkret mönster uppenbara sig. I frysen klarade kameran 42 minuter innan batterierna blev för svaga (GP NiMH 1000 mAh). Den kalla temperaturen påverkade varken bild eller ljud negativt. 800 mAh NiMH-batterier räckte typiskt för en timmes filmning i rumstemperatur. Efter den tiden är minneskortet fullt så längre batteritid behövs inte.

Kameran använder formatet för vanliga AAA-batterier. Låt dig inte luras av detta, kravet är nämligen NiMH uppladdningsbara batterier eller Energizer Lithium. Det senare kunde inte hittas i södra Dalarna så under testet har uteslutande NiMH använts.

Med billiga alkaliska batterier från Hemköp var batteritiden rent av usel och än mer slumpmässig, faktiskt helt oanvändbart så de menade allvar. Eftersom kameran kräver laddbara batterier hade det varit bättre med en LiPo-lösning, men förvisso är det bra att kunna använda de laddbara AAA-batterierna även till annat.

Bild och ljud

GoPro HERO Wide har en lins som är 170° vidvinklig, motsvarande klassisk 35-mm stillbildskamera innebär det en lins på 2 mm. Ja, du läste rätt – extremt mycket vidvinkel! I verkligheten är troligen vidvinkeln inte fullt så extrem men klart mer än de 110° som VIO POV.1 har (motsvarande 15 mm).

Upplösningen är blyga 512 x 384 med 30 bilder per sekund. I en tid där digitala kompaktkameror presterar HD-kvalité känns 512 x 384 väldigt lite, men för att lägga upp filmerna på Internet är det tillräckligt.

GoPro HERO Wide har en del gummieffekter i bilden på grund av CMOS-sensorn med rullande slutare, extra tydligt blev det utför en trappa. Annars är fenomenet lyckligtvis ganska frånvarande och blir bara irriterande tydligt om filmen körs i slow-motion.

Bilden i sig blir väldigt mörk och på lite avstånd är det svårt att urskilja en människa från träden. Under testperioden var himlen helgrå, kanske blir det bra i skarpt solljus?

Mikrofonen blir instängd i det täta kamerahuset och har därmed svårt att fånga upp ljud. Det finns två mikrofonvolymer att välja på, den ena skapar en dränkande bakgrund av högt brus medan den andra är så tyst att en biltuta på nära håll knappt hörs. Ljudet är alltså under all kritik och troligen klippas det bort helt i redigeringsprogrammet efteråt.

Filer och att ansluta till datorn

Kameran har en micro-USB kontakt för datorn som ger åtkomst till filerna, denna lämnas bäst i fred. Att överföra ett fullt minneskort till datorn tog nämligen en bit över 35 minuter medan en kortläsare klarar av detta på strax över 3 minuter.

Kameran stöder upp till 2 Gb stora minneskort och fyller dessa till brädden.

Vid kortbyte börjar kameran om och döper filerna till PICT0001.AVI eller JPG igen, ska sedan dessa kopieras till samma mapp blir det trassligt. Kameran har ingen som helst uppfattning om sin omvärld, den stämplar alla filer med 2098-01-01 00:00.

Något är knasigt med videofilerna som skapas. Mediaspelaren VLC rapporterar missade bildrutor, mediaspelaren mplayer ger hackig bild och redigeringsprogrammet Adobe Premiere CS3 skapar film som hackar. Windows Movie Maker har däremot inga problem med filmerna.

Liknande problem fanns hos VholdR och åtgärdades där med nyare firmware. Det är möjligt att det även skulle hjälpa i det här fallet, en teori som vi tyvärr inte hade möjlighet att testa.

Videopresentation

En genomgång av kameran med några exempelklipp.

Exempelfilm

Ett urval av de bildvinklar och udda filmningar som genomfördes med kameran under testet, allt presenterat i upplösningen 512 x 384. Ljudet är helt oredigerat. Hackandet kommer sig av någon inkompabilitet mellan filerna och videoredigeringsprogrammet, filerna tycks inte följa standard eller är korrupta på annat sätt.

Råfiler för att jämföra kvalité:

Panasonic LUMIX DMC-FX8, 640 x 480 30 fps – 118 MB.
Canon IXUS 800 IS, 640 x 480 30 fps – 189 MB.
GoPro HERO Wide, 512 x 384 30 fps – 62 MB.
VIO POV.1, 640 x 480 30 fps – 41 MB.

GoPro HERO Wide stillbilder.

Filmen nedan visar hur sensorerna i ovanstående kameror hanterar skak och starka ljuskällor. POV.1 är helt fri från böjningar i bilden trots att den har en CMOS-sensor, detta tack vare den globala “slutaren”. Jämför med hur CMOS-sensorn i GoPro får bilden att se gummiaktig ut när kameran flyttas runt på grund av sin rullande “slutare”. CCD-sensorerna i Lumix och Ixus visar att de är känsliga för “genomblödning” av starka ljuskällor, något som CMOS-sensorer inte lider av.

Sammanfattning

En enkel kamera med en hel del brister och uselt ljud. Ändå är den rolig att använda och levererar skaplig bildkvalité för den kravlöse som vill publicera sina filmer på Internet. Men du lär varken bli proffs eller hjälte med den här kameran…

Tekniska fakta

Länkar

Tidigare test VholdR
Tidigare test VIO POV.1
Leverantör: Sportscam
Tillverkarens hemsida: GoPro
Manual i wordformat från GoPro support.

Kommentera och diskutera.