Rachel Atherton avslutade årets säsong med att ta sin 15:e raka seger i världscup- och världsmästerskapssammanhang. Hon slog rekord genom att ta hem alla segrar i världscupen samt världsmästerskapstiteln 2016 – något som aldrig tidigare hänt i downhillhistorien. När jag var på Hardline i Wales passade jag på att intervjua henne om träning, mat och hälsa. Rachel berättade om hur hon ser på träning och hur hon håller musklerna aktiva under tävlingssäsongen. Vi snackade diet och varför det är okej att äta choklad. Dessutom förklarade hon steg-för-steg hur hon mentalt bearbetar en krasch under en tävling. Följ med in i huvudet på en världsmästarinna!
Rachel och jag sitter i gräset i höstsolen utanför Treks teamtält. Det är dagen före Hardline-tävlingen. Eventet är ännu inte är öppet för allmänheten så det är en ganska lugn stämning – några hänger i det gemensamma Red Bull-tältet, andra sitter och njuter av det fina vädret. Rachel verkar avslappnad och glad och går runt och pratar med vänner och bekanta eller leker med sin hund (som dock verkar mer intresserad av att hitta matrester än att lyda kommandon). Hon har precis avslutat en perfekt downhillsäsong med sex världscupvinster och en världsmästartitel och njuter av att inte behöva följa ett strikt träningsschema på några månader.
Genom social medier och diverse artiklar kan man följa Atherton-familjens stenhårda vinterträningsprogram men jag blir nyfiken på hur hon tränar under själva tävlingssäsongen – mycket eller lite? Yoga eller styrka? Eller lite av varje?
– Det beror helt på omständigheter hur mycket och vad jag tränar. Om det bara är en vecka mellan tävlingarna så ser jag till att vila så mycket som möjligt. Om det är något jag lärt mig genom åren så är det att vila och spara så mycket energi som möjligt inför kommande tävling. Tävlandet i sig suger så otroligt mycket kraft och energi ur kroppen, säger Rachel. En vecka är det absolut längsta jag går utan att göra något. Och när jag säger ”inte göra något” så kör jag ändå lite smågrejer, som att spinna ur benen och se till att kroppen känns fräsch och ”switched on” inför nästa tävling.
Yoga har blivit en populär återhämtningsaktivitet och Rachel har lagt ut en del yogafoton på Instagram genom åren. Kör hon mycket yoga och stretching mellan tävlingar och tycker hon att fler cyklister borde göra?
– Återhämtningsaktiviteter är jätteviktiga men det viktigaste är att hitta en träningsform som passar ens egen kropp. För egen del fokuserar jag inte bara på yoga eftersom att jag har märkt att stretching ibland ger motsatt effekt – istället för att bli mjuk och smidig blir jag stel och öm. För mig funkar simning bäst. Den håller kroppen mjuk och musklerna aktiverade.
Massage funkar också väldigt bra för mig mellan tävlingar. När jag är hemma går jag ofta på akupunktur för att få kroppen i rätt balans. Det fungerar riktigt bra mot allmän trötthet, men är inte något jag använder för specifika muskelproblem. Jag har till och med lärt mig att göra lätt akupunktur på mig själv!
Rachel förklarar att hon även använder sig av Moxa som är en slags kompletterande behandling till akupunktur. Man bränner vissa typer av örter över akupunkturpunkter på kroppen vilket, enligt Rachel, hjälper hennes kropp och sinne slappna av. Det är tydligt att det viktigaste för hennes träning under säsongen är att inte göra för mycket. Fokus hamnar framförallt på vila och återhämtning och känner hon sig pigg nog så simmar hon. Av media kan man lätt få en annorlunda bild utav Atherton-familjen som anses spendera en massa tid i gymmet. Är gymmet helt ute ur bilden under sommarsäsongen?
– Nej inte alls. Går det några veckor mellan tävlingar är vi tillbaka i gymmet. Under tävlingssäsongen kör vi inga tunga styrkebyggande pass men det är viktigt att fortsätta aktivera musklerna och se till att hålla kroppen i schack. Det är lätt att bli sned eller att sluta använda en del muskler och därför är det viktigt med mångsidig träning. Det är bra att gå till gymmet mitt i säsongen för att hålla igång kroppen så att man inte drar på sig någon onödig skada.
Under vinterhalvåret kör vi väldigt mycket gym. Jag tycker det är superviktigt att bygga muskler och bli starkare eftersom jag känner av fördelarna under cykelsäsongen. Det gör att jag får bättre kontroll på cykeln, bygger upp självförtroendet och kan cykla snabbare och hårdare. Det är en tidskrävande process som man får bygga på år efter år men det är värt att ha lite tålamod – det gör stor skillnad!
Det syns på Rachel att hon tränar mycket styrka. Personligen tycker jag Rachel ser mycket starkare ut än många av de andra tjejerna på downhillscenen. Tror hon att fler (tjejer och killar) upptäckt betydelsen av att satsa på styrka under vinterhalvåret?
– Absolut. Idag är alla så medvetna om att leva nyttigt och ha en hälsosam livsstil. Med det sagt tror jag inte att alla behöver bygga muskler på ett gym. Jag tror det viktigaste är att man hittar en träningsform som man själv gillar och gör en glad. Jag brukar variera med klättring de dagar jag känner att jag inte vill gå till gymmet.
På tal om att vara hälsosam undrar jag hur Rachel ser på mat. Följer hon en strikt diet och hur viktigt är det med rätt slags kost?
– När det kommer till kost så tycker jag ofta det gäller att bara ha lite sunt förnuft. Man vet vad som är bra och dåligt men man får inte heller vara för hård mot sig själv. Den enda diet jag följer är att jag inte äter gluten och knappt några laktosprodukter. Jag slutade äta gluten eftersom det kändes som om det gav mig problem och nu kan jag helt enkelt inte äta det längre. Om det är för att jag är allergisk eller för att jag har vant mig av vid att äta det vet jag inte, men jag mår helt klart bättre när jag äter glutenfritt.
Annars tror jag på att ge sin kropp det den vill ha, inom rimliga gränser. Vill jag äta choklad så äter jag choklad, skrattar Rachel och tillägger, för några år sedan sa Gee [brodern] till mig att jag inte skulle äta så mycket choklad mitt under tävlingssäsongen men det har han slutat med. Något gör jag ju rätt. Vem vet, det kanske är chokladen?
– Det viktigaste är att ge kroppen tillräckligt med protein och kolhydrater efter ett jobbigt träningspass på cykeln eller i gymmet så att den kan återhämta sig och bygga muskler, förklarar hon.
När det kommer till alkohol är hon ingen storkonsument utan dricker bara några gånger per år. Hon håller sig långt ifrån skräpmat och halvfabrikat som exempelvis McDonalds. Maten ska vara ekologisk och färsk om Rachel själv får välja.
Medan vi snackar så är Rachel avslappnad och lättsam men jag vet att hon kan bli väldigt stressad inför tävlingar. Jag styr därför samtalet från kroppslig till mental hälsa. Hur viktig är den mentala biten när det kommer till tävling? Är det något hon har jobbar med mycket?
– Den mentala biten är jätteviktig. För min egen del är det nog 50/50 när det kommer till huvud vs kropp. Jag och mina brorsor gick länge hos en sportpsykolog där vi jobbade med hur man ska tänka inför och under tävlingar. Det krävde mycket tid och arbete men nu för tiden märker jag knappt av det. Jag har slutat att tänka på hur man ska tänka. Det är något som är positivt med att vara lite äldre och erfaren, skrattar hon Man har redan alla verktyg med sig i huvudet som man kan plocka fram när något går fel.
Så hur ska man då tänka när man kraschar?
– Jag hatar att krascha och gör det väldigt sällan. Jag har nog bara kraschat tre gånger i år, säger Rachel. Innan så ramlade jag väldigt ofta och gjorde dessutom illa mig väldigt mycket. Nu har jag lärt mig att cykla inom ramen för vad jag kan och att våga lita på mina egna linjeval. Folk säger ofta till mig att jag borde köra en annan linje eller påpekar att andra kör en ”snabbare” linje, men jag tror att det viktigaste är att man kör den linje man känner sig bekväm med och som man gillar. Bara man ser till att köra den så fort som möjligt.
När jag väl kraschar så brukar jag tänka: varför kraschade jag? Vad gick fel? Var det cykeln eller var det jag? Var det för att ljusförhållandet har ändrats? Kan jag inte banan ordentligt? Måste jag se tillbaka på mina GoPro-inspelningar eller behöver jag gå banan en extra gång? Försöker jag köra en för svår linje? När man väl kommit fram till vad som gick fel så kan man fixa det.
Att krascha eller inte krascha, att sätta på sig rätt saker i rätt ordning eller att göra något speciellt under uppvärmningen – vad påverkar hennes psyke inför en tävling? Är hon skrockfull? Gör hon vissa saker vid varje tävling för att lugna ner sig?
– Haha, självklart gör jag det! Vi tävlingsmänniskor är nog alla lite skrockfulla. Jag tävlar alltid i samma sport-BH och sätter alltid på mig knäskydden och skorna i en viss ordning. I Fort William förra året gick mina handskar sönder under kvalåket och jag var snabbt tvungen att sy ihop dem till finalen. I år fick jag nästan panik när jag tappade bort min sport-BH inför sista världscuptävlingen. Men det gick ju bra ändå, skrattar hon och tillägger att det nog bara är bra att vara lite vidskeplig eftersom det i slutändan har en lugnande effekt inför ett tävlingsåk.
Nu kan Rachel se fram emot några månaders ledighet innan tränings drar igång igen på allvar kring jul. Jag tackar henne för pratstunden och vi sitter kvar ett litet tag till och njuter av solen, en kopp kaffe och snackar lite vardag. Det har varit ett lärorikt samtal om kropp och hälsa och det känns skönt att veta att även de som är bäst i världen inte tränar stenhårt året om. En bra blandning av vila, behandlingar, vinterträning, mental styrka och teknisk skicklighet på cykel är alltså ett vinnande koncept… i alla fall för Rachel Atherton!




luddrikk 2016-10-06
Tack för en fin intervju :-)
Roxy 2016-10-05
Det ser ju mycket bättre ut där! Rätt många tjejer som kör heltid vilket är jättekul. De som du nämner plus tex Ines, Barnes, Winton, Casey, Gehrigs, Emmet, Anka.
Luthman Photography 2016-10-05
Hur ser det ut om man tar klivet över till enduroserien? Hur många av tjejerna där kör heltid? Hur är det med Wallners kolelgor i Ibis-teamet till exempel. Eller Ravanel, Cordurier (stavning?), Beerten osv....
Roxy 2016-10-05
Jo det är inte alls samma kvantitet som på killsidan. Men det finns en hel del tjejer, och unga lovande som jag hoppas plockas upp på team. Tahnee Seagrave är en av få tjejer som varit ung och blivit upplockad och heltid kör downhill. Hon är redan ...
C-dale 2016-10-05
Är inte problemet att så ytterst få tjejer satsar på DH att urvalet är i det närmaste obefintligt?
H. 2016-10-05
Ja, precis! Teamen som backar upp damerna inser väl förhoppningsvis att om de ska kunna lyfta sina cyklister till toppen måste de kunna supporta dem till 100%.
hannaej 2016-10-05
Jag tror problemet ligger i att fler tjejer inte får samma chans att utvecklas. Rach har all support hon behöver (träning, coaching, hjälp på vägen) och har därmed möjligheten att bli så grym som hon är idag. De flesta andra tjejer pluggar eller jo...
Luthman Photography 2016-10-05
Fast han är ju inte lika vass längre :)
Kristoffer R 2016-10-05
Klart värdig mästare, intressant att läsa om hennes förberedelser. Känns som lite "anything goes" bara det fungerar. Som en sidonot, borde inte Gee få höra lite oftare att anledningen till att han är så bra är att han kör med sin syster. ;)...
konstruktören 2016-10-04
Trevlig och intressant läsning bra skrivet!