Superior Team XF Elite
Märke: Superior
UNIKT TILLFÄLLE – Peugeot Anjou PX-80 15 000:-
Startkit Heldämpad Kolfiber-XC/Komfortvasamaskin Superior XF929 29" Large + Ice Spiker + Verktyg 15 000:-
Superior XF939 19 000:-
Superior XP 929 storlek S - 2019 13 000:-
Vad tycker du om Superior Team XF Elite?
5
4
3
2
1
Styrkor:
Lätt, rapp.
Svagheter:
Kabeldragningen till frambromsen.
Sammanfattning:
Jag snålade in lite när jag köpte den och gick för den versionen med XT-grupp rakt igenom istället för XTR. Detta lite efter en diskussion med Landhagen som mynnade ut i att XTR-grejjor är mycket dyrare att byta om man skulle råka köra sönder dom. Dumsnålt kanske, men plånboken är inte evigt djupt liksom. Det jag också förstått att man pliktar för är att min inte får kolfiberstyre samt lite sämre/tyngre hjul (DT Swiss M462 fälg) vilket jag kan känna skillnad i mot Roval-hjulen som satt på min Epic, upplever dom inte som lika styva, men so far gör dom jobbet och det är ju såklart gubben på cykeln som är sämre någon av komponenterna. Körde ju Sram på Epicen och fick nu Shimano-prylar och jobba med, inga konstigheter har ju Shimano i resten av cykelparken, dom växlar minst lika fint och distinkt som Sram även om jag kan sakna ljudet i reglaget som Sram har när man växlar.
Det sitter en 34T klinga på den och utan att göra större tweaks som att byta vevparti tror jag det är svårt att få på en större klinga, eftersom den inte är oval heller så får jag se på kommande långlopp om jag anser att jag trampar ur cykeln på gruset.
Gaffeln är även den från DT Swiss (DT Swiss OPM O.L) och jag är förmodligen en för anpassningsbar åkare för att känna en svinstor skillnad mot Reba-gaffeln som satt på Epicen. Har egentligen inte jobbat med returen alls i gaffeln utan bara slängt i luft som passar min flugviktarkropp och är nöjd så jag ser ingen orsak just nu att laborera med den. Gaffeln jobbar ihop med en bakdämpare som även den är från DT Swiss (DT Swiss X313), allt styrs av en remote-lockout på styret med tre lägen: lock/drive/open. Bakdämparen var ju en lite lurigare detalj att få till rätt lufttryck i då DT Swiss inte hade någon tabell för lufttrycket där utan det berodde mer ramens geometri och åkarens vikt såklart, den hjälpte Landhagen mig att ställa och jag har returen mer åt den långsamma delen då jag inte vill ha en så snabb retur att det känns som om cykeln ska kasta av mig när man kör över stöket. Det är också nu skillnaderna i cykel (hardtail vs fullgung) börjar märkas när man kör den, i det låsta läget är cykeln svinstum, skulle säga att framgaffeln är tokstum och hela cykeln svarar minst lika fint som min Epic gjorde. Samtidigt är det en skillnad i känsla, en fulldämpad cykel består hur som helst av en bakgaffel som är fäst i resten av ramen med länkage och det blir en annorlunda känsla främst i helstelt läge, det är något jag vänjer mig succesivt vid. Nu har jag kört den mest i drive-läget i skogen och där mosar den i sig rötter och sten på ett larvigt bra sätt, open-läget har jag bara nyttjat i stökiga utförskörningar so far och där beter sig cykeln helt exemplariskt. Får ett klart större självförtroende utför och i stöket med ”Sup:en” om jag jämför med Epicen.
Så som ni förstår har jag inte gjort några större ”tweaks” på den och i stort bara plockat den ur kartong och ställt in dämpare, sadelhöjd, stansat däck till tubeless och lite sådant. Gick ned i storlek från Epicen vilket är något som jag bara upplever som positivt, nu kör jag en small-ram till skillnad mot en medium-ram. Nu upplevde jag förvisso inga problems att köra en medium-ram men jag är som sagt en rätt anpassningsbar cyklist och är förmodligen inte ”millimeter-precis” i hur jag vill ha mina cyklar. Med pedaler och flaskställ vägde den in på 11,3 kg så det är ju en del mer än Epicen, men nu är ju vikt inte allt och jag kan ju se på mina tider på Strava att Sup:en tagit mig fram snabbare än jag någonsin kört.
Årsmodell: 2018
Lätt, rapp.
Svagheter:
Kabeldragningen till frambromsen.
Sammanfattning:
Jag snålade in lite när jag köpte den och gick för den versionen med XT-grupp rakt igenom istället för XTR. Detta lite efter en diskussion med Landhagen som mynnade ut i att XTR-grejjor är mycket dyrare att byta om man skulle råka köra sönder dom. Dumsnålt kanske, men plånboken är inte evigt djupt liksom. Det jag också förstått att man pliktar för är att min inte får kolfiberstyre samt lite sämre/tyngre hjul (DT Swiss M462 fälg) vilket jag kan känna skillnad i mot Roval-hjulen som satt på min Epic, upplever dom inte som lika styva, men so far gör dom jobbet och det är ju såklart gubben på cykeln som är sämre någon av komponenterna. Körde ju Sram på Epicen och fick nu Shimano-prylar och jobba med, inga konstigheter har ju Shimano i resten av cykelparken, dom växlar minst lika fint och distinkt som Sram även om jag kan sakna ljudet i reglaget som Sram har när man växlar.
Det sitter en 34T klinga på den och utan att göra större tweaks som att byta vevparti tror jag det är svårt att få på en större klinga, eftersom den inte är oval heller så får jag se på kommande långlopp om jag anser att jag trampar ur cykeln på gruset.
Gaffeln är även den från DT Swiss (DT Swiss OPM O.L) och jag är förmodligen en för anpassningsbar åkare för att känna en svinstor skillnad mot Reba-gaffeln som satt på Epicen. Har egentligen inte jobbat med returen alls i gaffeln utan bara slängt i luft som passar min flugviktarkropp och är nöjd så jag ser ingen orsak just nu att laborera med den. Gaffeln jobbar ihop med en bakdämpare som även den är från DT Swiss (DT Swiss X313), allt styrs av en remote-lockout på styret med tre lägen: lock/drive/open. Bakdämparen var ju en lite lurigare detalj att få till rätt lufttryck i då DT Swiss inte hade någon tabell för lufttrycket där utan det berodde mer ramens geometri och åkarens vikt såklart, den hjälpte Landhagen mig att ställa och jag har returen mer åt den långsamma delen då jag inte vill ha en så snabb retur att det känns som om cykeln ska kasta av mig när man kör över stöket. Det är också nu skillnaderna i cykel (hardtail vs fullgung) börjar märkas när man kör den, i det låsta läget är cykeln svinstum, skulle säga att framgaffeln är tokstum och hela cykeln svarar minst lika fint som min Epic gjorde. Samtidigt är det en skillnad i känsla, en fulldämpad cykel består hur som helst av en bakgaffel som är fäst i resten av ramen med länkage och det blir en annorlunda känsla främst i helstelt läge, det är något jag vänjer mig succesivt vid. Nu har jag kört den mest i drive-läget i skogen och där mosar den i sig rötter och sten på ett larvigt bra sätt, open-läget har jag bara nyttjat i stökiga utförskörningar so far och där beter sig cykeln helt exemplariskt. Får ett klart större självförtroende utför och i stöket med ”Sup:en” om jag jämför med Epicen.
Så som ni förstår har jag inte gjort några större ”tweaks” på den och i stort bara plockat den ur kartong och ställt in dämpare, sadelhöjd, stansat däck till tubeless och lite sådant. Gick ned i storlek från Epicen vilket är något som jag bara upplever som positivt, nu kör jag en small-ram till skillnad mot en medium-ram. Nu upplevde jag förvisso inga problems att köra en medium-ram men jag är som sagt en rätt anpassningsbar cyklist och är förmodligen inte ”millimeter-precis” i hur jag vill ha mina cyklar. Med pedaler och flaskställ vägde den in på 11,3 kg så det är ju en del mer än Epicen, men nu är ju vikt inte allt och jag kan ju se på mina tider på Strava att Sup:en tagit mig fram snabbare än jag någonsin kört.
Årsmodell: 2018
