Sidenvägen – Stellan är på god väg!

Någon gång i slutet av förra året kom det upp en tråd på Happy ”Cykla sidenvägen”. Det blev en kul tråd med mycket skitsnack om utrustning och om vem som vet vad. Det var då jag bestämde mig för att göra ett försök att cykla sidenvägen. Att ta cykeln från Europa till Kina genom Centralasien. Jag har för all del redan cyklat till Kina en gång 2002-03 men då blev det den norra rutten, Baltikum, Vitryssland, Ryssland, irrtur i Centralasien, Tibet och till sist Kina med avslutning i Hong Kong.

Denna gång tänkte jag en mer sydlig rutt med start i Istanbul i Turkiet och Peking i Kina och då med rutten Turkiet, Iran, Stanländerna och sedan Kina. Om planerna hade gått som planerat hade jag varit i Uzbekistan nu men är istället kvar i Turkiet vid gränsen till Georgien och är på väg mot Kaukasus…
Röd linje visar vaegen jag har cyklat

Så detta har hänt…

Tanken var att starta i Istanbul i början av februari men efter att ha gjort en snabb koll på vädret i Turkiet blev det en flygbiljett till Egypten istället. Från Egypten tänkte jag cykla norrut genom Mellanöstern i väntan på att snön ska smälta undan i bergen längre norrut. Väl i Cairo tänkte jag montera ihop cykeln snabbt och sedan fortsätta snabbt norrut

Vilopaus på vägen mot Dahab

Jag lämnade från Köpenhamn och flyg till Cairo där jag stannade en vecka för att få ihop cykeln och även gå igenom det lokal ölsortimentet. Några dagar extra i Cairo skadar aldrig… Lämnade Cairo och cyklade österut och nästa stopp blev Dahab vid Röda Havet. Där blev jag kvar för länge, alldeles för länge… Det blev lite dykning i början och sedan lite öl och sedan mer öl och mer öl. Efter tre veckor i Dahab lyckades jag ta mig därifrån och fortsätta cyklandet.

En av ölsorterna i Egypten

Sex veckor efter att jag landade i Cairo var jag framme i Nuweba där jag tog en färja över Röda Havet till Aqaba i Jordanien. Det blev en gammal dansk färja över havet och det var lite komiskt att läsa alla skyltar på danska. Väl framme i Jordanien blev det bättre med cyklandet och sämre med drickandet.

Vägskylt vid Röda Havet

Det här är min andre tur med cykel till Mellanöstern. Förra turen var 2004 och det var en del av försöket att cykla Kap till Kap. Från Nordkap i Norge till Kapstaden i Sydafrika. Denna tur slutade i Etiopien med sprickor i skallbenet efter några stenkastande ungar.

Efter som jag har varit i Jordanien tidigare bestämde jag mig för att korsa Jordanien snabbt och undvika alla turistjippon som Wadi Rum, Petra och Döda Havet. Det blev istället att köra längre österut genom öknen istället. Efter några dagar ökencykling tyckte jag att det räckte och återvände till Döda Havs dalgången längre västerut. Cyklade aldrig ner i den utan följde kanten och på så sätt få det så kuperat som möjligt. Efter två veckor i Jordanien var jag framme vid gränsen till Syrien där jag fixade visumet till landet.

Vet inte varför men jag gillar kameler

Campingplats i Jordanien

Olika sätt att utforska världen.

Det gick snabbt fram till Damaskus och även vidare norrut. Det blev en del ökenbergscykling innan jag kom upp till odlingslandskapet längre nordväst med sädesfält och fiskdammar. Som avslutning blev det att följa gränsbergen mellan Syrien och Turkiet tills jag hittade en gränsövergång som var öppen. De första tre var stängde på grund av politiska problem.

Kaffeförsäljare längs motorvägen

Det var bara att följa skyltarna

Bra ställe att ställa cykeln

Efter att ha korsat gränsen till Turkiet blev det en månad utan cykling och istället blev det att resa runt med buss istället över landet. Efter en månad var jag knäpp av att resa runt som en vanlig turist och länktade tillbaka till cykeln. Jag återvände då till cykeln som stod parkerad nära den Syriska gränsen på en balkong. JAg hade för all del även anmält mig till en segelbåt rally från Turkiet till Egypten men cykeln lockade mer…

Det var bara att packa ner allt i cykelväskorna igen och fortsätta norrut. Spenderade de första dagarna med att kolla på kartor för att lista ut var det fanns flesta bergspass att cykla. Det första var lätt att hitta. Det fanns ett bergmassiv väster om mig som jag fick möjlighet att passera två gånger men sedan blev det svårare. Jag följde några minde vägar så att under första veckan passerade jag fyra pass på över 1600 m och då var jag framme i Malatya.

Skalman på besök

Från Malatya följde jag floden Eufrates norrut och den vägen blev det många bergspass. En anledning till det är att man har byggt en kraftverksdamm i floden och alla de gamla vägarna nere i dalen är under vatten. De nya vägarna är placerade högre upp och pendlar ner till floden flera gånger. Vissa dagar blev det upp till 2000 höjdmeter. Vädret blev sämre och sämre desto längre norrut med kyla att regn men även hagel och blöt snö högre upp i bergen.

Varning för snö – antagligen en jobbig väg vintertid

Jag följde Euphrates nästan hela vägen till Erzurum där jag fortsatte norrut över Mescit bergen. Bergen är skiljebergen för vart regnet ska ta vägen. Regnet på norra sidan går till Svarta Havet och det på södra sidan går till Indiska oceanen. Jag hade kunnat undvikit berget men det skulle inte ha varit lika kul som att korsa det. På vägen över var det fyra gånger jag passerade 2300 m och vägen var väl kuperad.

Tuff väg längs Euphrates

På väg upp för ett av passen

Väl över kom jag fram till staden Ispir som ligger vid floden Coruh som jag har följt sedan dess mot Svarta Havet. Efter Ispir undrade jag flera gånger om jag var på rätt väg eller om jag har missat någon avfart. Vägen var bitvis riktig dålig och nedrasad i floden eller under stenras. Det har tidigare funnits en asfaltväg där men nu var det ofta bara en plogad gång genom rasmassorna och varningsskyltar överallt. Varning för stenras, branta stup mot floden, branta vägkanter, avsmalnad väg osv…

Några av alla skyltar längs vägen

En del av vägen längs floden.

Har nu följt floden fram till Artvin där jag är nu. Jag kommer att fortsätta norrut och är snart framme vid gränsen till Georgien där nya berg väntar…

Fotnot: En längre reseskildring och fler bilder finns på www.sandstorm.se

Till sist frågorna som alla vill ha svar på:

BOB eller cykelväskor?

Ingen BOB denna gång utan det blir cykelväskor monterade på cykeln

Vaudes eller Ortliebs väskor?

Det blev Vaudes väskor denna gång och det är samma väskor som var med Kap till Kap 2004-05, Västafrika 2005-06 och Marocko – Spanien 2006. De har nu hållit i 35 000 km och håller ett tag till hoppas jag. Har även en ryggsäck från Vaude och en snygg blå väska från Silja Line.

Finns Shimano överallt?

Jag har inte sätt några Shimano delar i någon cykelbutik i Egypten, Jordanien och Syrien men misstänker att det finns i Cairo. Har sett några enstaka cyklar med Shimano växlar men då med en fem- eller sexdelad kasset. Övriga växlar är av kinesisk modell. Shimanodelar finns i större städer i Turkiet.

Vilka pakethållare?

Det blev inga Tubus rack utan använder mina egna designade pakethålare. Dessa är av stål och är svetsade i sammarbete med afrikanska hantverkare.

Fälgbroms eller navbroms?

Jag vill fortfarande vara barnslig så det blev fälgbromsar.

Vilka kartor?

För Egypten, Jordanien och Syrien körde jag uteslutande efter vägskyltarna. Det var bara att följa skylten mot en stad längre norrut. I Turkiet använder jag en vägatlas ”Köy, Köy Turkeiy”

Hur många koppar kaffe?

Har tappat räkningen men när jag vill ha en god kopp kaffe så blir det Zoegas.

Och till sist ett tips jag fick flera gaanger i Mellanöstern naer jag sa vad min cykel kostade. Köp ingen dyr cykel i Sverige om du planera att och till Mellanöstern. Det finns bra 24 vaexlade kvalitetscykla foer 20 USD i Syrien och Egypten som är minst lika bra som min cykel enligt araberna sjaelva.