Trött på knuffcykling? Korta åktider? Lera? Snö? Brakebumps? Vi drog till Sierra Nevada-bergen i södra Spanien och kollade in vad Switch-Backs DHs dammande stigar kan erbjuda vintertrötta utförskroppar.
Text: Tobbe Arnesson (tobbe@happymtb.org) Foto: Harri Manni, Tobbe Arnesson och Mats Olsson
Sist vi var i Spanien var det AM på menyn. Heldagar i sadeln med hårda slit uppför och slappa rull utför har förvisso sin charm, men nu har Michael Saunders på Switch-Backs utökat sin verksamhet med guidning för tunga cyklar och bil till toppen.
Verksamheten är fortfarande mestadels baserad i den lilla byn Bubión, två timmars bilfärd upp i bergen från Malagas flygplats.
Det som skiljer DH- från AM-paketet är främst två saker; du behöver inte längre trampa din cykel uppför och du hinner därmed köra samma stig flera gånger på en dag.
I La Alpujarra -som området heter- finns inga liftar, alltså sker transporten upp med bil. Att åka bil upp för dåliga grusvägar som går i serpentiner är så klart betydligt mer omständligt än att sätta sig i liften och ljudlöst glida rakt mot toppen. Att tränga in tio svettiga cyklister med axelskydd på för få sittplatser innebär att någon kommer få ont i arslet av fästet för bilbältet, andra kommer behöva stirra tomt rakt fram för att undvika åksjuka och ytterligare andra behöver titta bort från avgrunden som bilen kör kusligt nära.
Det låter kanske inte så lockande och det var väl inte med glädje vi packade in oss i bilen heller. Glädjen var desto större när man klev ut, kollade in utsikten och sedan rullade iväg på naturstig.
Stigarna beskrev guiden Mike så gott som alltid för ”steep-rocky-tech”, dvs. brant, stenigt och tekniskt. Släng in en hel del switch-backs och ibland löst underlag och du har stigarnas baskaraktär.
Nu var det inte så illa som det låter. Visst är det bitvis brant, men inte så man måste åka och tokbromsa tills man är nere. Det går bitvis utmärkt att släppa bromsarna helt och pumpa sig fram bland de naturliga bermsen – även för en feg AM-gubbe. Stenigt är det däremot så gott som hela tiden, men själva stigen går ofta på ett relativt slätt och hårdpackat underlag. Tekniskt är det däremot, speciellt om farten börjar bli hög. Naturstig kan lätt vagga in en i alltför hög fart för att kasta in dig i en stenkista innan man hinner säga krumbumballe.
Första gången vi kör en stig stannar Mike till och berättar om vad som kommer på nästa sektion, vilka avsatser man ska undvika, vilka som bjuder på en skön flygtur eller hur man rullar runt dem om man hellre låter hjulen stanna på marken.
Naturen består av berg i vittrande sandsten, sand och vassa buskar. Natur som skiljer sig markant från den som finns i Sverige eller Alperna. Underlaget är därmed också väldigt ovant och det kan ta några åk innan man lär sig fästet och hur det känns när det släpper.
I paketet ingår flygplatstransporterna, boende i Bubión eller Malaga, vitt furkostbröd, vitt lunchpaketsbröd, lakan och handduk. Samt guide och chaufför för cykeldagarna så klart. Stannar man lördag-lördag sker guidningen bara halvdag på onsdagen. Det man behöver komplettera med är alltså flygbiljett, cykel, ibland lunchpengar och alltid middag. Det finns cykeluthyrare i Malaga om man inte vill släpa med sin egen eller saknar DH-cykel.
För två år sedan var restaurangerna i Bubión inget vidare men de har verkligen ryckt upp sig smakmässigt. Många kötträtter ser dock fortfarande ut som roadkill och räkna med att hitta benbitar i det mesta. Som vegetarian kan man förvånas över att menysektionen ”grönsaker” innehåller jamon, vilket är lufttorkad bergsskinka. Det finns inte Internetanslutning i boendet men de dagar restaurangen El Teide har öppet kan man med fördel äta utmärkta paella (kött eller skaldjur) och surfa på deras trådlösa nät.
Vissa dagar stannade vi även och köpte lunch på restaurang samt tömde deras läskkylar. Att äta i bergsbyarna är riktigt prisvärt. Räkna med ungefär €200 i fickpengar för hela resan så har du råd att äta på både flygplatser och middagshak.
En typisk dag gör du själv frukost, matsäcksmacka och puttar upp din cykel till parkeringen lagom till 10. Där stuvar chauffören Lucky in cykeln i bussen, sen bär det av upp till lämplig stig som körs några gånger. Lunch vid 13-14 och sen någon ny stig några gånger på eftermiddagen och tillbaka i Bubión vid 18-19. Sen dusch och bokat bord på restaurang vid 20-21.
Om man ska bo i Bubión, Malaga eller kanske båda kan man göra upp med Mike som är väldigt flexibel. Vi la upp vår vecka med ankomst i Bubión sent på lördag och cykling kring Bubión söndag-onsdag. Torsdag morgon lastade vi in allt vårt pick och pack i två bussar och drog till Greg Minaar-track utanför Granada och körde där på förmiddagen. Efter lunch packade vi in oss i bilarna igen och körde till Malaga och SRAM-track som kördes ett par gånger på eftermiddagen.
Sen checkade vi in på ett lägenhetshotell med pool och sov resterande två nätter där. På fredagen körde vi stigen 911 ett par gånger till lunch, sen spenderade vi eftermiddagen med att packa ned cyklarna i kartonger igen. Efter avskedsmiddag sa vi godnatt och for till flygplatsen tidigt lördag morgon. Exakt hur en vecka ser ut är som sagt flexibelt, men oss passade det utmärkt att ha nära till flygplatsen då vi hade ett tidigt morgonflyg att passa. Vilka andra grupper som finns inbokade samtidigt påverkar så klart tillgång på boende, guider och bilar.
Stigar i urval
The Demoraliser börjar i en liten ravin där stigen går fram i berms mellan kanterna. Bitvis ganska trånga kurvor. Efter stop i en liten by tar en stenig stig över där det i början inte går att hålla ned farten. Klassas som blå.
Cresta run går fram i ett dike och böljer fram och tillbaka. Har ganska mycket sten och några trånga ställen. Går att ligga på riktigt fort i en del kurvor. Klassas som röd.
Finns fiend är en flowig högfartsstig som plötsligt kastar en sten framför ditt hjul, bli inte för kaxig! Innehåller även ett litet parti som måste puttas förbi men är helt klart värt merjobbet. Klassas som blå.
Petrol Head är en brant stig på löst underlag från Bubión till grannbyn Pampaniera. Att den går på skrå gör inte saken lättare. Klassas som röd.
For 6 inches only döptes på den tiden alla körde hardtails, Mike påpekar att den numer borde heta 8 inches only. Stigen är lång och stensatt redan på rommartiden. Stenarna sticker upp en hel del och blir som ett slags kullersten på snedtändning. Nämnde jag att stigen är strösslad med switch backs och bitvis exponerad? Definitivt svart.
Bryan Adams må man säga vad man vill om, men stigen som bär hans namn är riktigt skoj. Fart, knix och flow. Innehåller lite av det mesta. Röd i korta partier, mestadels blå.
Maple Syrup tar över där Bryan Adams går av scen och är en stig man antingen älskar eller hatar. Underlaget är toklöst och fullt av gamla vattenfåror. Lär man sig att frambromsen faktiskt funkar riktigt bra att ta ned farten med går det att njuta rejält här. Låt bli att styra medan du bromsar bara… Svart stig.
Greg Minaar-track (även kallad Granada DH-run eller La Zubia DH-run) är en stig som fått en del hjälp av människohänder för att bli mer cykelanpassat. Stöter du på andra cyklister under din vistelse är det här, vi såg tre andra. Stigen löper parallellt med en väg utanför Granadas förort La Zubia, vid problem är det bara att knalla ut till vägen och invänta Lucky med bussen som går i skytteltrafik. Stigen är farlig då det är lätt att börja åka fortare än man kan. Blå till svart beroende på spårval.
SRAM-track och 911 (även kallad Antennas) ligger i utkanten av Malaga. Här är terrängen annorlunda med mer lös sand och sten med yta som sandpapper. Att köra i det lösa underlaget är mycket underligt, först kanar det och sen bygger man upp sin egna lilla berm och tar kurvan som på räls. Svart.
Bra att veta
Såväl stenarna som växterna är klart mer aggressiva än de polerade varianter vi är vana med i Sverige. Se till att ta på dig dina skydd och vill du inte se ut som Ben på bilden nedan gör du bäst i att ta knäskydd som även täcker smalbenen.
Vädret kan vara väldigt ombytligt som i alla berg. Under vår vecka i slutet av april var temperaturen kring 15°C i Bubión (1.300 möh) medan temperaturen var kring 27°C i trakten av Malaga, vi hade regn när vi kom på lördagen men soligt och fint resten. Perfekt väder för helkroppsskydd i Bubión men för varmt i Malaga. Malaga ska ha bäst väder i februari då det är svalare, i mars ökar risken för regn.
Huset i Bubión är byggt av sten och har dålig uppvärmning, räkna med att det är kallt inomhus. Tjocktröja och inneskor är mysigt. Det finns gasolvärmare och vedspis men de är inte särledes effektiva.
Vissa tider på året kan dricksvattnet var dåligt men det finns brunnar på flera ställen i byn varav några inte är dricksvatten, är du osäker se till att fråga.
Bubión har kvar samma trasiga uttagsautomat som 2007, se till att fixa kontanter redan på flygplatsen. Under vistelsen kommer andra byar passeras som har bättre möjligheter.
Mike är engelsktalande från början och hans fru är svenska. De andra guiderna kan också engelska men chauffören Lucky kan bara spanska, det samma gäller de flesta man träffar i restauranger och affärer.
Länkar
Tidigare artikel om AM från 2007
