Test: Canyon Stoic 4 – hårdför hardtail

Med en modern geometri och en aura som säger ”kötta” är Canyon Stoic 4 en hardtail som inte har något emot att hänga med i stökig terräng. Happyride har testkört tyskarnas första hardcore hardtail och är imponerade av vad de skapat. 

Canyons tidigare hardtails har varit i stort sett enkom inriktade på tjejer och killar med starka ben, tighta kläder och rakade ben. Men sen kom Stoic. Med den tog Canyon ett kliv in på marknaden för så kallade “hardcore hardtails” som de ofta kallas i brittisk cykelpress.

Storbritannien är ju för övrigt den här kategorin av cyklars förlovade land på grund av deras kladdiga och regniga vintrar (och andra årstider). Men till skillnad från många av de brittiska tillverkarna av den här typen av cyklar så har Tyskarna från Koblenz valt att göra ramen till Stoic i aluminium. Det ger en något stelare cykel men den blir lättare och man behöver inte hålla sig till smala runda rör, huruvida det är bra eller dåligt är väl kanske en smaksak (för min egen del tycker jag att Stoic är rätt snygg utan just runda och smala rör).

Om modellen Canyon Stoic

Stoic finns i tre olika versioner Stoic 2, 3 och 4 (10199, 13599 och 19599 kronor). Vi har testat Stoic 4, som är den dyraste av de tre modellerna och således har de fräsigaste komponenterna.

Foto: Bengt LuthmanStoic är Canyons första hardtail för lite tuffare cykling.

Stoic kommer i hela sex olika storlekar, där de tre minsta rullar på 27,5”-hjul och de tre största har 29”-hjul. De mindre modellerna har en centimeter kortare kedjestag tack vare de mindre hjulen, men de 428mm som de större modellerna har är inte fy skam.

I övrigt bibehålls geometrin över storleksspektrat. En gaffelvinkel på 65° och en sadelrörsvinkel runt 75°. Vi testade Stoic 4 i storlek large vilket ger en reach på 480mm. Men eftersom den har förhållandevis låg stand-over hade jag kunnat gå upp en storlek för att få en ännu stabilare cykel.

Glädjande för mekaniker är att bakbromsslangen inte är dragen inuti ramen (som vajern till bakväxeln och sadelstolpsvajern) utan ligger längs överröret och ner till bromsen. Något som gör det betydligt lättare att lufta bromsen, smart.

Övriga kablar som ska till den bakre delen av cykeln går inuti diagonalröret och växelvajern kommer ut via en rejäl öppning under vevlagret. De sitter inte fast ordentligt inuti ramen så det blir ett visst rassel, men det är inte påtagligt om man inte förväntar sig en helt tyst cykel.

Foto: Bengt LuthmanDet är inga stora problem att få ut vajrar och höljen ur ramen på Stoic, men den lösa genomdragningen gör att det rasslar lite.

Canyon beskriver Stoic som en hardtail som du kan göra allt med, den ska passa lika bra på riktigt köttiga stigar som i dirthopp. Något som moderna hardtails ofta beskylls för att göra, klara allt och lite till, alltså. Huruvida den saken stämmer får vi återkomma till, men det är alltså Canyons tänk kring den här hojen.

Foto: Bengt LuthmanMed en Rock Shox Pike Select RC i fronten tas ojämnheter om hand på ett bra sätt.

Delarna som gör helheten

Stoic 4 är som nämns ovan den dyraste i familjen, det innebär att du får en Rock Shox Pike Select RC i fronten. Gaffeln har 140mm slaglängd vilket känns som en bra kompromiss med tanke på vad Canyon säger att man ska kunna göra med cykeln. En för lång gaffel på en hardtail kan bli lite av en dykfest när man väl börjar cykla utför vilket i sin tur påverkar den dynamiska geometrin till det sämre.

Det som driver cykeln framåt är Srams tolvdelade NX-grupp med en 11-50 kassett och ett par 170mm-vevar benämnda Descendant 6K. För att få stopp på ekipaget drar man i handtagen på ett par Sram Guide T. Det är inte några superfancy bromsar, men fyrkolvsok och 200/180mm bromsskivor gör sitt när det gäller att sakta ner farten. Ratt, styrstam och handtag är Canyons egna (G5-serie), likaså den 170mm långa justerbara Iridium-sadelstolpen.

Foto: Bengt LuthmanMjuka och greppiga däck, men det är inte bara en fördel.

För att få cykeln att rulla framåt har man monterat DT Swiss 1900 och på dessa sitter ett Schwalbe Magic Mary Super Trail med Addix Soft-gummi fram och ett Hans Dampf med samma casing och gummi bak. Komponenterna överlag fungerade bra, även om jag har några pekpinnar att komma med.

Jag skulle gärna se en annan klämma för växelreglage/broms. På Stoic 4 sitter de i samma klämma och även om det går att justera växelreglaget något så är det, i alla fall för mig, svårt att hitta ett läge där båda är där jag vill ha dem. Personligen föredrar jag separerade klämmor, men vet man med sig att man gillar när reglagen sitter alldeles för tätt, ja då känner man sig som hemma här.

Foto: Bengt LuthmanSrams Guide T-bromsar greppar bra men det är lite väl pilligt att justera bromshandtaget (den lilla insexskruven på insidan av handtaget).

Däck/hjulkombon är ganska utförsbetonad, eller i alla fall däcken. Magic Mary är ingen kompromiss, det är ett köttigt däck avsett för att tugga i sig underlaget i hög fart och leverera bra grepp. Men här har Canyon valt att slänga på Schwalbegummin i deras mjukaste blandning för stigcykling och det känns som att det dödar cykelns livlighet något.

Utför och i stökig terräng är däcken väldigt betryggande, men för annan cykling så tar de lite udden av sprättet man får av en hardtail. Jag hade också vissa problem med att hitta en bra sweetspot för trycket i dessa däck, antingen kändes de stötiga eller så slog jag igenom. Men att byta däck är ju inte hela världen om man skulle äga cykeln. Det är inte riktigt någon lättviktare heller, runt 14 kilo trillar den in på, men så är den tänkt att köras hårt också.

Foto: Bengt LuthmanCanyon Stoic är en cykel som fungerar bra på de flesta typer av stigar, men gör sig bäst när det börjar peka lite utför.

Uppförs

Hur är den då att cykla på? Jo, tack bra. Tack vare sin moderna geometri och därmed placeringen av kroppen när man trampar uppför reser den sig inte så väldans mycket trots att kedjestagen är korta. Man kan sitta och mala på förhållandevis bra även om det inte är där cykeln gör sig som bäst. Så länge man har grepp ger den fart framåt, men då jag aldrig lyckades få däcken så där mysigt följsamma så krävde den lite finess när det är rotigt eller stenigt eftersom det inte finns någon bakdämpare som slätar ut underlaget åt dig. Ett par mer voluminösa däck med lite mjukare sidoväggar hade, för mig, gjort den till en bättre klättrare.

Foto: Bengt LuthmanDen moderna geometrin och de greppiga däcken gör att cykeln sitter som klistrad i svepande kurvor.

Plattförs

Liksom uppförs fungerar den bra plattförs. Längden tar kanske bort lite av lekfullheten på platten. Den känns inte bänglig för mig som är runt 183cm, men kanske lite sävlig i förflyttningar i sidled på stigen. Fördelen är som sagt att du kan välja en kortare eller längre cykel beroende på hur du vill att den ska kännas. Trots sin mer utförsbetonade konstruktion skulle det inte vara några problem att sitta länge och mala stig med den.

Kraften från dina Förstemann-liknande lår kommer inte att försvinna in i någon luftburk som används för att göra framfarten mer komfortabel, istället går den via Stoicens styva aluram rätt ner i däcken och marken vilket ger en väldigt direkt känsla i trampandet. Men det är i sig inget unikt för Stoic utan gäller ju alla cyklar med stel bakdel.

Foto: Bengt LuthmanCanyon Stoic är förhållandevis lång och ger cyklisten en bra position när det går nerför (och uppför).

Nedförs

När det lutar åt det här hållet kommer Stoicen till liv, om “liv” kan beskrivas som stabil och fartglad. Det känns att den är tänkt att användas på det här sättet, de rejäla däcken ser till att cykeln går som klistrad i kurvorna. Man står ganska mitt i cykeln och det känns väldigt balanserat. Kombiantionen kort bakända och lång framända är ändå en rätt bra grej på den här typen av hoj, snabb i sväng men ändå inte nervös. Trots att en hardtail liksom roterar runt bakaxeln och därför dyker mer i fronten än heldämpad, så känns det sällan som om man är på väg över styret.

I vanliga fall brukar cyklar som är anpassade för att köras hårt utför ofta beskrivas som att det inte är cykeln som sätter begränsningarna för farten. Men när det gäller hardtails är det ju inte riktigt samma sak. När det blir mycket rotmattor och stenkistor så går det inte att köra lika fort som med en heldämpad. Men däremot, i slätare leder med möjlighet att pumpa fart på alla små formationer så är en hardtail mer effektiv.

Foto: Bengt LuthmanDroppa till platt kanske inte är någon höjdare med hardtail, men en luftfärd eller två går alldeles utmärkt.

Under testet har jag tyvärr inte lyckats testa Stoicen vid liftåkning. Turer på den lokala endurokullen visar på att den sannolikt inte gör bort sig vid liftåka heller, men den kommer inte att vara vare sig lika snabb eller bekväm som en modern heldämpad cykel i de stökigare lederna. Canyon skriver också i sin kategorisering att den inte ska användas vid konsekvent bike parkcykling, eller som de uttrycker det “​​Normala måttliga hopp som utförs av erfarna cyklister utgör inget problem vid användning av dessa cyklar. Utökad och regelbunden användning i Bikeparks och ”North Shore”-sektioner bör undvikas.” Men du behöver inte backa för att köra liftburet om du får chansen om din enda cykel är en Stoic.

Foto: Bengt LuthmanStoic är en mångsidig hardtail som kan passa antingen som den enda cykel för den som vill slippa den heldämpade cykelns komplexitet, eller som ett komplement till den som har en heldämpad men vill ha något annat också.

Sammanfattning

Man får ändå ge Canyon att de träffade ganska rätt när de skickade ut sin första lite tuffare hardtail på marknaden. Men de har ju en del erfarenhet av både dirtcyklar och andra mountainbikes sedan tidigare, så det borde väl kanske inte förvåna.

Stoic är en rejäl hoj som klarar av det mesta du vill utsätta den för. Däremot ska det väl tas i beaktande att väljer du en större modell för att få fartstabiliteten tappar du kanske lite av lekfullheten som en hardtail annars kan bjuda på. Det kan dessutom vara på sin plats att slänga på ett par lite mer lättrullade däck om du mestadels kör stig och inte dundrar på utför mest hela tiden. Den skulle duga bra som en första cykel för den som vill kunna prova lite av allt men inte vill köpa en billigare heldämpad som kanske har lite fler kompromisser vad gäller komponenter (man kan även titta på den billigare Stoic 3 som framför allt kommer med en lite enklare gaffel, men till ett lägre pris).

Men Stoic kan också vara ett bra komplement till någon som har en heldämpad och ibland vill köra lite mer engagerat eller för den som vill ha en hoj med lite mindre underhåll. Under testperioden har min egna heldämpade hoj inte varit ihopsatt, och jag kan inte säga att jag någon gång suckade för att jag var “tvungen” att köra på Stoicen istället. Det är ändå ett rätt bra betyg.

Mer läsning om hardtail, krönikan ”Enkel, snygg och rolig: Älskade hardtail!”