Svensken flyr vintermånaderna till Gran Canaria. Ingenstans är oddsen så höga som här att cyklisten i filen bredvid dig är från Sverige som under januari och februari. Men vad är det som gör den här ön så unik? Happyride reste ner med Sveriges numera enda kontinentallag för att söka svaret.

Flyget tar ungefär sex timmar från Arlanda. När vi landar möts vi av en behaglig temperatur på 19 grader. Kontrasten mot den svenska vintern är total. Här finns allt: ett nätverk av svenska aktörer, uthyrningsfirmor i varje hörn och proffsläger som avlöser varandra. Under vår vistelse sprang vi på allt från Cykelförbundets juniorläger för mountainbike och Stjärneskolans läger till Emil Lindgren som hade läger för motionärer för Aktivitus.
Men Mallorca då? tänker ni. Mallorca är så klart ännu närmare Sverige och har sina ikoniska klättringar som Sa Calobra och Puig Major, med hög svansföring på Strava topplistorna, men vädermässigt vinner Gran Canaria stort under den tidiga vintern. Mallorca vaknar först till liv i mars och april – här på Gran Canaria är säsongen i full gång när Sverige är som mörkast.
Vad händer på ett proffsläger?
Vi fick äran att åka med Lucky Sport cycling, Sveriges nyaste och numera enda Kontinentallag. Så vad gör en proffscyklist på ett träningsläger? De äter, sover och cyklar. Ja det är väl typ det. Slut på storyn. Nej men skillnaden mellan oss dödliga och de som försöker komma till de stora proffstävlingarna är den ständige dedikationen i allt de tar sig för. Cyklar du inte, då äter du eller vilar. Allt du gör mäts, varje gram du äter av något loggas och kvantifieras. Här pratar vi på den nivån att vi väljer bort olja att steka maten i för att du vill undvika fettet.
Träna på att vila och äta
Lite på skämt pratas det att en cyklist måste vara ätstörd och jag måste nog hålla med efter att ha sett vad de gör om dagarna. Som mäts för att ligga på plus minus noll, var cyklisterna tvungen att få i sig 5000 kcal. Vill man undvika fett, så är det inte helt lätt på en dag och man behöver verkligen fokusera på det.
Träningschemat är rigoröst, de enda dagarna som innehåller mindre än 4 timmars cykling är vilodagarna. Där cyklades det bara 2 till 3 timmar i lugnt tempo. Ett tempo som innebär att jag fick ”gubbgneta”. Det är först när du försöker cykla med proffsen som du inser hur stor skillnaden mellan dig som en god amatör och de faktiskt är.
Utöver rena timmar i sadel med olika intensitet så övades det på Spurttåg och uppdrag. Alla cyklisters olika roller ska sättas och de lär sig kommunicera sinsemellan. Det görs även laktattester och man testar hemoglobinnivåer för att ge om cyklisterna behöver ta järntillskott, köra lite värmeträning eller komplettera något annat inför säsongstarten.
Apollos hotell Monte Feliz – Powered by Playitas inhyste mig några nätter för att visa upp ett hotell dit många cykelgrupper landar. Här finns ju också mycket mer än bara cykel. Direkt när jag steg in på hotellet sprang jag på Edvin Lindh, världsmästare i crosscountry eliminering, som stod och fixade en punka åt en juniorcyklist som var här med svenska cykelförbundet. Nästa kändis var Emil Lindgren som cyklade och rekade turer inför en större gruppresa med motionärer från Aktivitus. Så vill du snacka skit om folk med din cykelkompis är det inte Gran Canaria du ska åka till.
Lite enformig kost som vegetarian på restaurangerna
Gran Canaria och Spanien överlag är inte världsbäst på alternativkost och är man vegetarian kan det bli svårt att äta annat än spansk omelett eller pratatas bravas på restaurangerna. På Monte Feliz var det lite enklare, men de hade inte riktigt tänkt på att man som vegetarian också vill äta protein, men efter en försynt förfrågan om det gick att fixa lite tofu eller bönor så blev utbudet genast bättre, och stod sig även de resterande dagarna.
Lucky sport cycling team hade tidigare år också bott på Monte Feliz. med all mat tillgodosett på hotellet, men eftersom cyklisterna är så noggranna med maten och man hade flera nya cyklister så var teambuildingen genom att bo i lägenheter och laga mat ihop en viktig aspekt i årets läger. Samt att man genom att träna ner sig så hårt är mer känslig för infektioner och vill undvika att vara i för stora gruppsamlingar inomhus.
Känslan att kunna cykla tryggt under träningspasset
Att cykla på ön är lite som att cykla i Spanien eller andra sydeuropeiska orter. Man får lov att ta plats och man känner inte sig lika i vägen, eller bespottad på som i Sverige. Under vår vistelse, hade vi kanske en eller två som gjorde en dum omkörning och tutade på oss. När du lägger stor vikt vid din träning så är den extra stesspåslag som cykling i trafiken kan ge, något som man gladeligen undviker, speciellt när du kör intervaller och du mentalt blir utmattad efter 6 timmar i sadeln. När lägret var klart och flyget gick hem efter 12 dagars läger hade tävlingscyklisterna loggat nästan 70 träningstimmar. Visst skulle jag som amatör också kunna nå upp till liknande siffror, men skillnaden är att i dessa 70 timmar ligger det också en stor mängd intensitet, intervaller på allt från 30 sekunder all out till multipla 20 minutare under samma pass.
Packa alltid med vind eller regnjacka
Gran Canaria är unik med sina två klimatzoner, delade av de centrala bergen. Ett tips: googla inte vädret i Las Palmas om du ska bo på sydkusten – kolla Maspalomas. Men låt dig inte luras av kustvärmen.
Jag fick själv uppleva hur snabbt paradiset kan vända. Under en planerad långtur ställde vägarbeten till det och jag tvingades upp på högre höjd än beräknat. Från kustens 20 grader dök temperaturen till 4 grader uppe i molnen. Fukten var så hög att det kändes som regn och kastvindarna slet i cykeln.
När jag insåg att min tilltänkta genväg var avstängd dog jag lite mentalt. Jag huttra så kraftigt att hela cykeln skakade under 1,5 timme i kylan. Räddningen blev ett litet öppet café där en café americano fick värma både händer och själ innan jag kunde påbörja den långa utförslöpan ner mot Fataga. Jag rullade in till hotellet precis innan solnedgången efter 8 aktiva cykeltimmar, med 179 km och 3 800 höjdmeter i benen, precis innan sökpatrullen skulle skickas ut. Lärdomen? Packa alltid för oväder, även om solen skiner vid hotellpoolen.
Lucky sport cycling teams bästa cykelrutter
Erik Ekman, sportdirektör för Lucky Sport Cycling Team, delar här med sig av sina absoluta favoriter på ön:
- Soria, Fin serpentinklättring där man kan ta i! Klättringen upp till Soria är oslagbar för korta, intensiva pass. Belöningen väntar i bergsbyn efteråt: en magiskt god mangoshake på Restaurante Casa Fernando.
- Lunchturen: Klättra upp via Fataga till San Bartalome de Tirajana och vänd ner mot Santa Lucia de Tirajana. Käka lunch på El Mirador – deras lokala getkött är en delikatess. Rulla sedan vidare mot flygplatsen på fantastiska vägar.
- Den stora klassikern: Ta kustvägen (GC-500) till Puerto Rico, hoppa på båten till Puerto de Mogan och ta sedan ”Serenity Climb” (GC-200/605). Håll utkik efter ”Apelsinmannen” på toppen för öns godaste klyftor innan du vänder hem via Ayacata och Fataga.
Carl-Johan PaulinSelfie med utsikt av CJ PaulinSäg upp karriären som fotograf och bli hotelldirektör?
En som sett öns utveckling under decennier är Carl Johan Paulin, även kallad CJ, som driver cykelhotellet Casa Calma. Han har besökt ön varje år sedan sju års ålder och köpte sitt hotell mitt under pandemin 2020.
– De sista fem åren är skillnaden markant, berättar CJ. Han poängterar att det inte bara är landsvägscyklingen som växer. När det gäller gravel har jag sett en dramatisk ökning de sista två åren. 2020 var jag i princip själv på grusvägarna, men så är det verkligen inte längre.
CJ PaulinVackra vyer utlovas på grusrutternaFör Happyride har CJ tagit fram 3 stycken grusrutter väl värda namnen.
Casa Calma Gravel Triangle En underbar graveltur till vår favoritby, Santa Lucía. Kör rutten medsols så att du klättrar på grus och kör utför på asfalt. På så sätt har du förmodligen vinden i ryggen även på vägen hem.
Casa Calma Gravel Classic En tur som har allt.Du börjar med en stigning som bjuder på fantastiska vyer innan du når den magiska tallskogen i Chira. Här väntar underbar cykling med mindre kuperad terräng i över en timme. Turen avslutas med ett parti som vi ofta kallar ”Gran Canyon”, och du kommer nog förstå varför.
Casa Calma Ultimo Route Det bästa av det allra bästa på ön. Här använder vi alltid bil för att nå grusvägarna med pigga ben. Efter att ha blivit avsläppt väntar en rolig utförskörning på grus ner mot San Nicolás / Aldea. Därifrån börjar stigningen mot den övergivna motorvägen. Det är väldigt dramatiskt här och du måste vara försiktig (kör inte denna rutt vid dåligt väder eller dagarna direkt efter oväder). Du klättrar över ett stängsel på egen risk, men vägen är något utöver det vanliga. Efter detta får du njuta av cykling i den vackra nationalparken Tirma. Missa inte heller Artenara och Tejeda, som anses vara några av de mest pittoreska byarna i hela Spanien.
CJ, som varje år kör ner sin följebil via en 40-timmars färja från fastlandet, säger att det milda klimatet är nyckeln, men höjer ett varningens finger för sommaren: – Undvik juni, juli och augusti om du vill resa hit med cykeln, då är det för varmt. Resten av året är helt underbart med behaglig värme och extremt få regntimmar.
CJ-PaulinCasa CalmaDet finns mycket för cyklisten på Gran Canaria och även för de som inte känner sig bekväm på smala däck, utan vill ha elassistans och baggy shorts så träffade man på cyklister som fick sig många vertikala meter ner för steniga stigar bredvid de vägarna som man når på landsvägshojen. För att undvika att behöva förlänga ett cykelpass och förfrysa häcken uppe bland bergstopparna i regnväder så kan jag tipsa om att ställa frågor i Happyrides forumtråd om Gran Canaria eller den lokala vägavdelningens Facebook sida.
Vad har du för tips om Gran Canaria, eller vad har du för favoritresmål för att få cykla i kortkort under vintermånaderna? Skriv gärna en kommentar.






fhloston 2026-03-07
Ja, oavsett vad det står på mätaren, så är det nog ingen som inte kallar det brant 😍
Mikael R 2026-03-07
Ja så är det, förra vintern var det väldigt mycket lastbilstrafik och lerig väg till Soria. Min fru och jag cyklade GC130 (efter Ayacata, GC600 förbi Roque Nublo) och vidare ner till Telde för att vika av mot Ingenio, det var också riktigt fin fram ...
Mikael R 2026-03-07
Tack, så är det säkert, mätare är ju mätare men utmanande och roligt är det ju.
Manurhin2 2026-03-06
Målande beskrivet även om lutningarna är ngt mildare i verkligheten. Krävs dock pannben oavsett!
Guson 2026-03-06
Gillar att ni/du tog med några grusrundor :love:
nieves 2026-03-06
För dom som tycker 25% är lite väl mycket så erbjuder Serenity climb + vägen från Cruz Antonio till Ayacata (varit avstängd vissa dagar) minst lika fina vyer.
Mikael R 2026-03-06
Komplettering, cyklar man det sistnämnda alternativet över Montaña de Tauro blir det i runda slängar 3300 höjdmeter, 150 dryga kilometer (och Cotacol 3500)
Mikael R 2026-03-06
Tack för bra artikel. Den stora klassiska cyklingen är Valley of Tears. Cykla längs med GC500 till Puerto Mogan. För att komma till P. Mogan kan man antingen ta båten från Puerto Rico eller cykla till Taurito och ta taxi sista biten. Anledningen är...
nieves 2026-03-06
Glöm inte heller den korta lilla bergsetappen över Montaña la Data, cirka 35km t.o.r från Pdi, som med fördel alltid cyklas medsols (brantare) och den schyssta restaurangen La Cuevita (lilla grottan, stängt onsdagar) som kommer efter att man cyklat n...
Manurhin2 2026-03-06
Glöm oavsett inte cheescake i Soria!