Vad hände med LX?

Förändring är jobbigt. Nu ska vi vänja oss av med följden Deore-LX-XT-XTR. LX hör inte längre hemma i skogen. Men ärligt talat, vem kommer sakna den? Var det inte så att antingen var man kostnadsmedveten/snål (Deore), investerade i rejäla grejer (XT) eller slösade bort sina pengar på bling-bling (XTR). Vem köpte egentligen LX?

Nu är den hur som helst borta. Ur skogen i alla fall. HappyMTB har undersökt vad det var som egentligen hände när Shimanos mellanmjölk jagades ut ur skogen.

Text och foto: Oskar Williamsson (oskar@happymtb.org)

LX är Shimanos första renodlade Trekking-grupp. Vad är då syftet? Ja, Shimano marknadsför generation T660 med ”RideLight, meaning ’lightweight, compact and slim’.” Jag tror att det betyder att grejerna är lite lättare (alltså mindre bombproof), lite slankare formgivna för att kännas mer aero och – tja, kort sagt MTB-prylar med lite mer landsvägskänsla. För det är väl det trekking handlar om?

Och målgruppen? De flesta av oss som hänger på HappyMTB begriper nog inte riktigt vilka som är målgruppen, för antingen körs det hårt på ojämnt underlag (MTB), hårt på jämnt underlag (LVG) eller hårt någonstans däremellan (CX). Vad är trekking? Trekking är antagligen det som i Sverige kallas hybrider och som vid sidan av dirt-hojar till kidsen är den svenska cykelhandelns kassako. I Sverige sitter de billiga grupper på merparten av dessa cyklar, och de lyxigare varianterna har Deore-växel. Men tittar man på den tyska marknaden så ser man att trekking-segmentet är riktigt stort. RoseVersands värsting Redbull Multitrack 900 har kolfiberram, full XTR och en prislapp på 2649 Euro. Redo att när som helst transportera dig på Mosels flodbanker när du rejsar mellan vingårdarna.

De första intrycken när Shimano presenterade gruppen var att den var ämnad för trekking och touring. I trycksakerna från Shimano över -09:orna ligger fokus på trekking, ordet touring nämns inte.

Trekking-segmentet behöver gissningsvis en MTB-grupp som känns mer Elegance än Edge, och MTB-världen behöver mer attityd. Mellanmjölksalternativet LX får alltså bli lite softare så att nya SLX kan ansluta till X-men-designen hos XT och XTR. X-men kan nämligen inte ha cykelkorg. Rent estetiskt innebär det att LX är diskret silverfärgad, med ett formspråk som ser ut som man är van vid från Shimano de senaste tio åren. Vevpartiet ser landsvägsslankt ut och hela gruppen andas mer komfort än racing, till skillnad från nya SLX/XT/XTR som blivit skrynkligare på senare år.

Formspråket hos den nya Trekking-gruppen ser vid en närmare anblick lite för bekant ut. Hur unik är den nya trekking-gruppen egentligen?  Shimano har strykt de två mellangrupperna i trekking/comfort-inriktade Nexave-serien och kvar finns bara den billigaste samt den dyraste med automatväxel. Så visst har Shimano gjort trekking-grupper tidigare, men de har nog inte varit tillräckligt exklusiva/dyra för att matcha en SUV-köpande marknad som förstår hur man stavar till status.

Nya LX har fått hänga med mig ett par månader. Testmiljön är svensk vinterpendling, och när rimfrosten hänger i skägget en mörk januarimorgon känns ett glas vitt i Moseldalen ganska långt bort. Någon touring har det inte varit frågan om. Den tyngsta packning LX har fått släpa på har varit när cykelkärran överlastats med matkassar, blöjor och toapapper vid alltför optimistisk storhandling. En viss fingervisning om touringegenskaper har jag ändå fått.

Vevar och kassett

Vevpartiet är det mest uppenbara kännetecknet på nya LX och det enda som känns riktigt utmärkande för gruppen. Designen är hämtad från landsvägsserierna, med den största skillnaden att det inte går att se rakt igenom vevaxeln som på MTB-vevarna. Vad som egentligen är så bra med att slopa det där hålet är oklart. Den enda fördelen Shimano själva nämner med ”Iconic Cap-Free Design” är ”Creates simple image of bike”.

Vevarna finns i två varianter, antingen 48-36-26 eller 44-32-22 tänder. Båda har ett enkelt kedjeskydd i plast som standard och det skruvas av med fyra skruvar. 48-vevpartiet har stål i lilla drevet medan de två större är i aluminium. 44-varianten skiljer ut sig genom att mellanklingan är i stål och komposit av samma typ som finns på XT. Vevarna finns i antingen 170 eller 175 mm vevarmslängd.

Shimano uppger att 48T-vevpartiet är 17 gram lättare än gamla LX. När jag väger det kommer jag fram till 1011 gram med vevlager, justerskruv och distansringar.  60 av dessa utgörs av kedjeskyddet.

Kassetten heter CS-HG80-9 och finns som 11-28, 11-32 eller 11-34 tänder. Kassetten är ny för i år och delas med SLX och Saint. Kassetten består inte av nio hopskruvade vanliga drev som LX gjorde förr utan sitter på en aluminiumspindel. Den är alltså hyggligt snäll och äter sig inte in i bodyn. 11-28 tänder är den nya kassetten. Den som inte suttit och lusläst utväxlingstabeller missar antagligen denna för touringcyklister lätt upphetsande nyhet.

Jag ska förklara för er som inte förstår det fantastiska. Ligger man och nöter landsväg vill man gärna ha en så tätstegad kassett som möjligt. Särskilt med packning är det skönt om varje växling ger en så liten förändring i belastning som möjligt när man ligger och letar efter den växel som känns bäst för stunden. Å andra sidan måste det finnas tillräckligt lätta växlar för att orka upp för de jobbiga backarna även när orken egentligen tagit slut.

De kassetter som funnits tidigare har antingen varit 12-27T eller 11-32T. 12-27T har väl funkat, men det lilla 11T-drevet saknades för att kunna åka fort med MTB-vevar. 11-32T har en stor spridning men baksidan har varit att stegen är väl stora. Det är bara de två minsta dreven som legat i direkt följd, från 11 till 12T. Resten av stegningen har varit två tänder upp till mitten av kassetten och därefter 3 eller 4.

Sheldon Brown ojade sig över detta och butiken Harris Cyclery där han jobbade tog fram en dyr specialvariant genom att slakta Shimano-kassetter och bygga ihop dem enligt eget huvud. Den perfekta kassetten för snabb touring var en 11-28T med sammansättningen 11-12-13-14-16-18-21-24-28. Det är exakt den kassetten som Shimano nu lanserat.

Wow. Jag förstår att 90 procent av läsarna idiotförklarat mig vid det här laget, men jag tror att ni andra ser poängen. I praktiken upplever jag att 48-36-26T på vevpartiet och 11-28T på kassetten är en perfekt kombination för touring i svenska förhållanden. Du får tre täta växlingsregister med möjlighet till extra låg utväxling i botten. Större delen av tiden kommer du utnyttja 48-klingan utan att uppleva att du trampar ur förrän i farter en bra bit över 60 km/t. När de långa backarna kommer sitter 36-registret perfekt och när det verkligen krisar till sig finns 26-klingan med en sista utväg som ligger precis under 1:1. Lättare än så behöves inte på vägen.

Jag är alltså helt såld när det gäller just den här nördiga delen av LX-gruppen. Kombinationen mellan vevparti och kassett tycker jag är i det närmaste ultimat för svenska sommarvägar med packning. Även frusna cykelbanor funkar bra. När man ska dra tunga matlass uppför backar så räcker den lägsta utväxlingen gott och väl till.

Växlar

Framväxel och bakväxel ser ut precis som förväntat. Det är klassiskt Shimano. Den direkta skillnad som bakväxeln genomgått när den lämnade skogen är att den inte längre har någon gummibälg vid justerskruven för att förhindra att vatten tränger in i vajerhöljet. I övrigt syns ingenting mer än att det är nya gjutformar. Bakväxeln är av klassisk top normal-modell utan shadow-design. Växeln kan justeras in för att funka bra med i princip alla kassettkombinationer från 11-21T och upp till 11-34T. Shadow-modellerna är bara tänkta för att användas med 11-32 och 11-34, förutom Saint som har en egen lösning.

Framväxeln är… ja, en framväxel. Och den växlar. Där framme alltså.

Växelreglagen är vanlig 2-way release men där designavdelningen har varit framme och mjukat upp formerna lite. Det är lite större displayer med svarta siffror mot vit botten. Det brukar betecknas som sportigt i instrumentpaneler på bilar, men här känns det mest gubbigt. Den vita botten är i alla fall bra i vintermörkret, för det är lätt att se den röda nålen. Reglagen ser klumpiga ut och ser ut att ta mer plats än vad äldre varianter gjort. Jag har använt de fristående reglagen av SL-modell. Av bilder att döma är de integrerade broms/växel-reglagen hiskligt stora klumpar.

Växlingarna är rena men tråkiga. Det växlar som det ska men känslan är inte särskilt distinkt. 2-way release innebär att växling till tyngre växeln antingen görs med pekfingret som vanligt eller så trycks reglaget baklänges med tummen. Tumväxlingarna har usel känsla, men det är praktiskt kalla dagar när fingrarna är smidiga som falukorvar tack vare stora skidhandskar. Man är bortskämd med att Shimano-grejerna bara funkar i alla lägen men nerväxlingar på bakväxeln slirar faktiskt när temperaturen kommer ner mot -10 grader. Gissningsvis blir fettet i reglaget trögt i kylan och det gör att hakarna inte greppar som de ska. Med ett eller ett par omtag så funkar det, men det är en irriterande miss.

Bromsar och nav

Shimano måste ha gjort någon slags tankevurpa. Jag tycker Shimanos innovationer oftast handlar om att putsa på befintliga konstruktioner eller hitta på nya, nästan oberoende av om marknaden kommer vara intresserad eller inte. Dual control-reglage, Centerlock-infästning och Low normal-bakväxlar känns inte som något som marknaden direkt efterfrågade, även om en del kommit att uppskatta dessa påhitt. I det här fallet är det tvärtom.

LX-gruppen verkar inte ha specats med skivbromsar från början. Jag antar att marknadsavdelningen skrek högt när de såg vad teknikerna gjort, så bromsen BL-T605 med handtag BR-T605 finns till gruppen. De är inte LX-märkta utan har bara en vanlig Shimano-logga. Oket är samma som på gamla LX och delas med Alfine-gruppen fast då under annat namn. Våra testexemplar råkar vara Alfine-märkta, men BR-T605 är alltså snarlika. Reglagen ser ut som Shimano-reglage gjort de sista 8-9 åren.

Bromsarna fungerar felfritt men jag blir galen på bromshandtagen. Jag förstår inte varför det existerar fyrfingerhandtag. Jag antar att jag är för mountainbikeskadad för att förstå målgruppen, men om det är så att målgruppen efterfrågar fyrfingerhandtag så har de fel. Lösningen är inte att ge dem vad de efterfrågar utan att ta fram en instruktionsfilm där de får lära sig vad som är rätt. Modulationen med fyra fingrar är kass jämfört med låta ett finger känna hur bromsen jobbar. Med skidvantar blir det inte fullt så galet, men det är mest för att skidvantar och fyrfingerbromsar förmodligen tillhör samma grupp av diagnoser.

Jag körde först med vanligt rakt styre på cykeln men för att verkligen vara säker på att jag gav bromshandtagen ett rättvist betyg så bytte jag till ett klassiskt tyskt trekking-styre. Jag skruvade ner förväntningarna på modulationen något när det nya styret kom på, för jag kände mig genast lite tysk-gubbigare. En fördel med de stora handtagen är att det är lätt att snabbt komma åt bromsarna från olika handpositioner. Dessutom kan handtagen nås från en del positioner där det inte gått att komma åt om det varit vanliga korta handtag. Så lite mer förståeligt blev det kanske, men inte så mycket att det är försvarbart med fyrfingerhandtag.

Ett par nästintill lika bromsreglage men med korta handtag hittar man i Alfine-gruppen. Det är samma ok och reglagen ser likadana ut bortsett från längden på handtagen. Med dessa på cykeln blir världen genast mer harmonisk. Som gammal Shimano-bromsare känner jag igen mig. Förmodligen är denna kombo väldigt nära förra generationens LX så när som på andra loggor. De här bromsarna funkar bra och är lättmodulerade. Det är med andra ord inget större fel på T605-bromsarna, om det inte vore för de långa handtagen. Vilka handtag man gillar är en smaksak såväl som vanesak. Formen på Alfine-handtagen är i det närmaste identiskt med det jag rullat runt med de senaste fem åren så jag har lätt att finna mig tillrätta.

Naven som erbjuds till en skivbromsad LX-grupp är Shimanos landsvägsnav med centerlock-fäste, HB/FH-R505. Centerlock är shimanos modell för infästning av bromsskivan i navet. Det är en infästning med splines och en centrummutter. En ganska praktisk lösning om det inte vore för att det nästan bara är Shimano som tillämpar den. Övriga tillverkare håller sig i regel till den befintliga standarden IS2000. Efter en snabb koll på sprängskissens reservdelslista spekulerar jag i att naven mer eller mindre är Deore-nav fast med annan ytbehandling och logga. I regel funkar de bra om man bara ser till att ge dem lite kärlek mellan varven.

Slutord

Nya LX bjuder inte på några överraskningar. Det är beprövade grejer som fått en lite annan form för att passa för vingårdsturism. De funkar, och om det är snyggt eller inte är mest en smaksak. Jag tycker det nya vevpartiet ser helt okej ut, och det känns lite snabbare när man tittar på det. Men nya SLX är faktiskt lite lättare, så då hoppar ett litet frågetecken upp kring vad som hände med den nya RideLight-designen.

Till 2010 har marknadsavdelningen hunnit prata allvar med produktutvecklarna så då kommer LX-märkta skivbromsar. De nya handtagen är av samma typ som XT och SLX.

Försvann Shimanos mellanmjölk nu? Nja, SLX är visserligen ett nytt namn med ny marknadsföring men min gissning är att det är med AM-märkta komponentgrupper som med krav-märkt mellanmjölk, det känns lite bättre men det smakar fortfarande bara mellanmjölk.

Är LX det självklara touring-alternativet då? Vad som definierar touring och en bra touringcykel finns det antagligen alldeles för många idéer om för att det ska vara hälsosamt, men jag tycker att det är mycket som saknas hos LX-gruppen. Det jag tycker är det bästa ligger i kombinationen stora vevpartiet och den nya tätstegade kassetten. Jag tycker att det är kassetten som är den riktiga nyheten i gruppen och det är något som jag tycker att alla som kör långfärdscykling på MTB ska kolla lite närmare på. Som vevparti funkar SLX lika bra, som finns med samma klingstorlek till lägre vikt.

Skivbromsar eller inte på en touringcykel verkar vara ett kärt ämne. Långfärdscyklisterna tycks undvika det, men funktionen hos Shimanos bromsar har visat sig vara pålitlig för det mesta så jag tycker att det på många sätt är en bra idé. Men att alls komma på tanken att cykla omkring på slätt underlag med rakt styre tycker jag är galet. Nästa gång som marknadsavdelningen tar produktutvecklarna i örat hoppas jag att de säger till dem att skapa en LX-märkt version av 105-seriens STI-reglage som är anpassad för MTB-framväxlar och hydrauliska skivbromsar. Då kan vi börja snacka touringgrupp!