Våra cykelkompisar – älskade och hatade karaktärer

Datum:
06 april 2021 11:25

För många är cykling en väldigt social verksamhet, allt från att det står nära tresiffrigt antal tvåhjulsbeklädda hufvudstadsbor vid Hammarbybackens fot till när ett gäng skejtpotteprydda tonåringar hänger vid den lokala dirten. Dem vi har med oss när vi utövar vår hobby är en stor del av nöjet. Men visst går det att skönja en del mönster och arketyper av människor bland våra cykelkompisar. Låt oss skärskåda några av dem.

Uppdatering 2021-06-10: Nu har vi lagt till nio nya karaktärer!

1. Ingenjören

Här snackar vi nörderi på högsta möjliga nivå. Den här killen, eller tjejen, har fler knappar, rattar och spakar på sin hoj än vad han tar pedaltag i minuten. Det senaste inom dämparteknik, bromsprestanda och utväxling, ja det hittar du här. Varje liten detalj behandlas med största möjliga respekt. Han/hon påstår sig känna milsvid skillnad på olika kullager i länkaget eller om det finns en mikroskopisk luftbubbla i gaffels dämparolja. Ingenjören kan vara lite tröttsam att cykla med ibland då det aaaaaalltid ska snackas om vilken jäkla skillnad det blev sen han/hon började köra med 1,5 psi mer i bakdäcket eller hur värdelös cykeln känns nu när kedjan inte är nyoljad. Men är man själv en ingenjör, ja då finns det nog ingen bättre cykelkompis. Är man lite lat är det också en bra kompis för speciellt fort, ja det går det inte.

2. Ursäktaren

“Näe, alltså jag sov dåligt så jag kör runt istället”, “jag har fortfarande sommardäcken på, det var därför jag inte kom upp för klättringen.” För Ursäktaren är det alltid någon detalj som gör att det inte riktigt går så bra som det skulle kunna göra just idag. Är det inte något personligt som dålig sömn, en alldeles för tung lunch eller kanske en gryende förkylning som spökar, ja då är det nåt fel på hojen. För lite luft, för mycket luft, för mjukt gummi, för hårt gummi, för lite midstroke support, för mycket, inte tillräckligt lätta växlar, inte tillräckligt tunga växlar. Styret är snett, det klickar från baknavet och så vidare och så vidare. Ursäktaren tenderar att aldrig utvecklas eller bli bättre eftersom det alltid finns nåt annat än de egna bristerna som stör cyklingen. Och i ärlighetens namn har vi nog alla varit Ursäktaren ett par gånger…..

3. Den ödmjuke

Att vara svinigt duktig och veta om det men ändå kunna ha tillräckligt självdistans för att inte bete sig som ett arsle, ja det är få förunnat. De flesta med den här personens cykelkunskaper är rätt odrägliga. Kanske är det därför den här cyklisten är så pass omtyckt att alla vill hänga med honom/henne. Även om man är en sopa i jämförelse känner man sig nästan lika duktig som den ödmjuke efter som han/hon är så bra på att lyfta sin omgivning till nya nivåer. Du har svårt att sluta prata om honom/henne med din sambo och det dröjer inte länge förrän hon/han börjar ifrågasätta din relation till den här människan. Kanske händer det redan när du glömt bort dina barns födelsedag men vet när den Ödmjukes mellannamn har namnsdag.

4. Skrotcyklisten

Det finns två varianter av den här cyklisten. Dels har vi den där människan som kan cykla på vad för hög av metallrör fästa vid två hjul som helst och ändå kör cirklar runt alla andra. En cykelkonstnär och en naturbgåvning som man misstänker har sålt sin morsa till någon ondskefull gudom för att vinna förmågan att bemästra allt på två hjul.

Den andra skrotcyklisten är den som alltid har strul med prylarna för att skötseln är så eftersatt att hälften av grejerna skulle tas ut på baksidan och begravas i ovigd jord om de lämnades in på service. Den förstämnde är rätt kul att hoja med för det är som att cykla med en cirkusartist. Den senare är kanske inte lika rolig. Det spelar ingen roll hur många gånger du ger tips om reor eller bra begagnatdealar, den här tjejen/killen vägrar, av princip inte av brist på budget, att förnya sin skrothög till något som fungerar en hel runda utan svordomar och hammarmeck.

5. Livskrisen

Åldern kommer ikapp eller kanske är det en långvarig relation som går och självdör. Oavsett är det här en människa som helt plötsligt får ett enormt behov av att göra något nytt, något ballt och gärna något lite farligt. Antingen för att fylla det där hålet i själen som årtionden av att bara leva ett vanligt svenssonliv har grävt, eller för att helt plötsligt finns det ingen annan att ta hänsyn till och tiden finns i överflöd. Det resulterar i mängder av inköp av nya prylar som kanske inte riktigt bemästras och den orimligt stora peppen slutar ofta i vurpor, haltande och när sommaren börjar bli höst kanske hojen säljs till förmån för ett klippkort på närmsta paddelhall. De få sommarmånaderna som du hojar med Livskrisaren är hon/han ändå en rätt kul bekantskap.

6. Våghalsen

Här har vi snubben/snubban som avslutar varannan runda med ett besök på akuten. Konsekvenstänket är så obefintligt att det blir som att titta på Jackass, eller valfritt instagramflöde med galna ryssar. Mellan de kroppsliga haverierna haglar rambrott, avslitna slangar och bakväxlar byts lika ofta som underkläder. De tillfällen då stjärnorna linjerar och både Våghalsens kropp och cykel är hela samtidigt är hon/han rolig att cykla med. Han/hon bidrar med god stämning på rundan, ingenting är omöjligt och allt ska provas även om det verkar riktigt puckat. Fördelen är att han/hon kan visa att något är görbart och det drar med sig flera att testa något som är lite utanför den egna komfortzonen. Nackdelen är att man måste planera varje runda så att det finns plats för ambulanshelikoptern att landa när, inte om, det går snett.

7. Fullsatsningen

Extremt detaljerade träningsscheman, mat som vägs och övervakas av dietist och antagligen även av läsare på blogg, följare på instagram, möjligen även TikTok (“Följ min resa mot”….jaja, ni fattar). Ja, det är vad som ligger till grund för Fullsatsningen. Han köper också en ny racehoj inför varje säsong och bygget är alltid lighter, stiffer, better än förra årets raket. Allt är väldigt noga planerat och fokusen är total. Men resultaten kommer liksom aldrig. Trots mätningar, analyser och syreupptagningstester blir flåset aldrig bättre och farten ökar aldrig. Fullsatsningen kan vara ett inslag i Livskrisen, men håller då sannolikt bara igång under en säsong, istället för att testa olika upplägg för träning och kost varje säsong.

Illustrationer av Brandon Gold som du följer under @brian_and_wayne på Instagram.

 

8. Byggaren

Att cykla stig med byggaren är roligt om du är lika inne på att göra om skogen till en bike park som byggaren själv är. Byggaren ser inga hinder i terrängen, utan linjer. Linjer där ni med stigcyklarna ska braka ner med ett härligt flow (med inslag av mer eller mindre omöjliga utmaningar). För att nå detta nirvana behöver ni bara ”röja lite”.

Det som läggs fram som ett oskyldigt förslag om att ”fixa lite naturligt utan att göra markägare sura” skenar allt som oftast iväg till större projekt. Från att knäcka nån gren som verkligen är mitt i åkriktningen, ta bort fallna löv med fötterna eller möjligen rulla bort någon enstaka sten är byggaren snabbt framme med en ihopfällbar grensåg och går loss på betydligt större stamdiameter än vad som proklamerades initialt.
När en ny stig väl är röjd och klar är det ingenting som är bättre, så länge ingen skogspatron ilsknat till. Ett lämpligt sätt att hantera byggaren är att förekomma dennes strävan efter roliga, nya stigar och helt sonika kravställa rundan ni ska ut på: ”idag får vi köra en skön och effektiv 2-timmar tur, inte massa stopp för att reka etc, jag har lovat laga middag sen nämligen”.

9. Offpistskidåkaren

En typ av stigcyklist som är så fokuserad på nedfarterna och så uppumpad av självförtroende från skidvärlden att hen missar fler väsentligheter med stigcykling. En totalt brist på teknisk färdighet såväl slätt- som uppförs gör att cykelrundorna med denna individ är väldigt hackiga i tempo. Det går trögt framförallt uppför då skidåkaren ofta får hoppa av hojen eller trillar av, tempot är halvtrögt när det är platt och utför är det bipolärt-tempo: antingen går det fort som satan i ren och skär hybris vilket går fint 8 av 10 gånger, skidåkaren är ju ändå en jävel på att åka med fart. 2/10 gånger slutar nedförslöporna i någon form av krasch. Lite beroende på kraschens konsekvenser ser vi därefter en räddhågsen cyklist nedför som åker farligt långsamt nedför branta sektioner, alternativt om kraschen inte resulterat i någon person- eller materialskada så kan det bli en ny vända med maniskt snabb fart. Väldigt tidigt har denne cykelkompis enormt bestämd uppfattning kring clipless och flats, där den senare är det som tokgäller. ”– Clippless är ju rejs, flats är freeride!” Vidare materialmässigt köper skidåkaren alltid på sig en för biffig cykel. ”– Ja, men minst 160-170 mm slag måste man ju ha för att svensk stigcykling ska bli rolig”. Skidåkaren är inte heller någon pillig och duktig mekaniker, utan ett allt för rudimentärt cykelunderhåll leder till sena och tokdyra ”servicar” som egentligen är reparationer. I många offpist-skidåkare bor det dock en potentiell stig-, enduro- och dh-cyklist. Mata denna cykelkompis med YouTube-videos kring tekniska tips som bunnyhopp, wheelie, hur man krokar med sig bakhjulet och liknande, ge det en sommarsäsong så har du en riktigt vass och peppad cykelpolare.

10. YES-personen

Polaren som ALLTID är med på att cykla. Han säger ”ja” jämt. En individ som är så jävla peppad att man känner sig som Ior i Nalle Puh. Sms om cykelrunda nästa morgon plingar in 23.12 och din partner undrar om du har en älskare? Nästa sms plingar in 0.15 och då är det ett enduro-klipp på Instagram ”som du bara måste se”.

11. Internetcyklisten

En trevlig med farlig fälla som många av oss temporärt, eller permanent, faller i.
Hur vet man om man har hamnat där? Tja, ta en vecka och klocka dina minuter i cykelsadeln och klocka ditt surfande på sociala medier, hemsidor, forum och YouTube som är cykelrelaterat. När proportionerna för cybercyklandet är 10 minuter surf per 1 minut cykling IRL är du och nosar på´t. Riktigt duktiga internetcyklister håller självklart velocipedåkandet ute i sinnevärlden till 0 minuter/dag.

Om du är orolig för att en nära vän ska falla dit så är det främst under senhöst och vinter som du bör vara uppmärksam  på tecknen. Mörkret, kylan och regnet tenderar att få de svagsinta att låta fingrarna tafsa runt på tangentbord och pekskärmar istället för att greppa styren och bromshandtag. Om din kompis helt plötsligt vet  alldeles för mycket om nya prylar, geometrier och trender men samtidigt radar upp ursäkterna varje gång du föreslår en runda, ja då har vederbörande fastnat i cyberträsket. Det brukar räcka med att hålla dem borta från nätets lockelser fram till slutet av mars eller början av april, om du bor i de södra delarna av landet, ty då börjar solens strålar torka upp stigarna och utecykling kan börja te sig attraktivt för den känsliga själen.

12. Singlespeedarn

Nu var det väl ett tag sen som singlespeed var som hetast, men likt den där flugan internet har företeelsen bitit sig kvar i cykelvärlden som en fästing. Om det någonstans inom cyklismen finns något som liknar ett kastsystem är det väl här? Har du konverterat en gammal hardtail och inte ens skaffat ett specifikt SS-hjul (dvs du har en massa distanser på bodyn och en kedjespännare), ja då är du längst ner i hierarkin. Har du kvar den dämpade framgaffeln är du i stort sett paria. Nästa steg är att du faktiskt har en helstel hoj. Sannolikt något brittiskt, kanske en On one eller nån gammal Ragley, i stål så klart. Du har ett SS-specifikt bakhjul, horisontella dropouts och 180mm vevar för det där riktiga knäcket i knäna. För varje nivå av handbyggd stålram du tar dig upp till stiger du i aktning hos dina enpetarvänner.

Men för att nå nirvana måste du ta nästa steg. Ett steg som skrämmer många och endast ett fåtal per generation vågar sig på att försöka. Förvägra dig all form av teknisk utveckling. Frihjul är djävulens lockelse och titan är det enda material du får vidröra. Du kör nu fixie. Du är ändlöst vördad.

13. Kulturjournalistcyklisten

Misstänksamt rödvinsfull på varje tur, diskuterar mer semantik än själva cyklingen. Alla greppbara samtalsämnen fladdrar lätt iväg till abstrakta metadiskussioner. Han eller hon vill kunna definiera kärnan av självaste existensen, gärna via cykling eftersom hjulet är en evig form som aldrig tar slut. Kulturjournalistcyklisten pratar inte om olika discipliner inom cykel som landsväg, gravel, stig och downhill. Det är allt för trivialt och begränsat, istället tar denne istället ”en nödvändig och klargörande ansats för att omfamna hela diskursen, praktiskt, socialt, historiskt och språkligt”.
Det låter kanske tråkigt, men herregud vad bildad du blir under cykelturen! Dessutom, att ha en cigarill och ett glas Absinthe till hands vid Snickersstoppet är aldrig fel.

14. Strava-hetsaren

Om din kompis ser ut som en frustande tjur inför varje runda och du bara ser röken av honom eller henne de få bitar av stig där det inte finns något segment, ja då är jag rädd att du har att göra med en Stravahetsare. Varje pass är en kamp mot klockan och mot alla andra användare på Strava och kanske, bara kanske, lite mot sig själv. Stravahetsaren vill gärna köra rundorna på lite udda tider när stigarna är tomma på andra cyklister, vandrare, rådjur eller grävlingar och annat oknytt som kan tänkas stå i vägen och tvinga Stravahetsaren att sakta ner. Allt kroppslig verksamhet ska kunna fokuseras på att framföra cykeln så snabbt som det är möjligt, helst lite snabbare.

Om det oturligt nog faller sig så att ni under den där turen på lite mer vanlig tid råkar stöta på en flanör, en barnfamilj eller en liten igelkott som på grund av sin okunskap om att de beträder ett stravasegment som din polare är två sekunder ifrån att ta KOM på inte handlöst slänger sig utom synhåll för din framrusande vän. Ja, då kommer denne stackare att få en sån svada okvädningsord kastade efter sig att det enda du kan göra är att antingen även du kasta glåpord eller ta tydligt avstånd från denna vettvilling. Vad du väljer att göra kommer att definiera er vänskap framöver.

Stravahetsaren kan vara en kul bekantskap om du gillar att tävla eller bara gillar att se någons besvikelse över att flera dagars uppladdning och tusentals nedlagda uppgraderingskronor inte ger honom eller henne ett dugg snabbare.

 

15. Klubbcyklisten

Gillar du färgglada kläder med tveksamt designade emblem och om möjligt ännu mer tveksamt designade lokalföretagslogotyper av sorten ”Berras färg” eller ”Jarlavägens chark och video”? Det är här klubbcyklisten känner sig hemma. Identiska, och illasittande, kläder bildar en gemenskap som är starkare än blodsband. Om du inte är med i den aktuella klubben men ändå hojar med Klubbcyklisten kommer denne antagligen mest att prata om vad som är aktuellt i den lokala klubben och omnämna medlemmarna med ungefär samma kärleksfulla röst som du pratar med om ditt nyfödda barn.

Var och varannan mening inleds med ”Vi i klubben….” eller ”Klubben tycker…” och till slut börjar du undra om det verkligen är en cykelklubb eller kanske samma klubb som Tom Cruise är med i.

Klubbcyklisten listar gärna alla fördelar med att vara med i Klubben: försäkringar, gemenskap, träningsläger, snygga kläder (ja, just ja) och rabatter på den lokala cykelbutiken (vars priser ändå ligger 25% över nätpriset du betalar för dina grejer). Om du vill cykla med Klubbcyklisten så är det nog för att ni har annat gemensamt än cyklingen som du kan styra in samtalen på, allt jäkla vabbande eller hur det egentligen gick i curling-VM.

 

16. Långdistansaren

Gillar du att cykla långt? Osunt långt? Eller gillar du kanske egentligen bara att ta en tur efter jobbet? En timme eller två i skogen för att varva ner, skvätta lera och adrenalina dig lite? Om du hör till den senare kategorin så har du nog svårt att komma överens med Långdistansaren. När han eller hon planerar en tur handlar det oftast om grejer som tar minst en hel dag i anspråk minst, gärna med alpin start. Upp i soluppgången och sen trampa, färdas långt och länge, samt lida osmakligt mycket. För att sedan undernärd och letargisk drägla dig in i duschen när det nästan blivit nästa dag. Det krävs en speciell människa för att göra det här. Antagligen är det en sån snubbe som i arbetslivet sysslar med extremt långsiktiga projekt, byggplaner för broar över Atlanten, tunnlar under Östersjön, elflyg och så vidare. Projekt som kräver ett pannben av armerad betong och en vilja som bara kan kuvas av en knäckt ram och brist på silvertejp.

Frågar du Långdistansaren om han eller hon vill följa med på en runda får du motfrågan ”med eller utan tält?” Men får du med Långdistansaren på en vanlig (för dig) kvällstur, kommer han/hon gnälla om att han/hon inte kommer igång och det känns stressigt och forcerat. När det börjar bli dags att avrunda är Långdistansaren nästan uppvärmd säger ”jag kör nog några timmar till, tog ju med pannlampa och frukost”.

Det ska väl sägas att det kan vara värt att följa med på Långdistansarens rundor någon gång. Du får åka långt och se mycket. Det är en rejäl lektion i pannben och lidande, något som kan behövas och vara en ögonöppnare.

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.

Senaste kommentarer

JPL 2021-04-21

Jag saknar ”pretentiösen”. Den där som, även om tex shimano hade haft den bästa gruppen, så har han (ja, min erfarenhet är tydlig med att det är en han) vilket annat brand som helst, som är svårt att få tag på. Argumentet är byggt på ett hån mot exem...

Berk 2021-04-20

Även med cykelkompisar berör det på om cykelkompisar är duktiga eller dåliga.

1st2none 2021-04-20

Jag är väl en egen karaktär - Eremitcyklisten. Trampar runt i skogen ensam och inbillar sig att han är en stjärna

1st2none 2021-04-20

Ha ha, man kan ju fantisera om det. Nä, jag är väl inte helt toksämst kanske, men det hade varit kul att kunna lite av alla tricks folk sätter ute i skogen.

Manurhin2 2021-04-20

Du kanske är sjukt bra, svårt att veta utan cykelkompisar.

1st2none 2021-04-20

Jag har inga cykelkompisar......det kanske är därför jag är så sjukt dålig?

roskai 2021-04-16

Fantastiskt!

pennan 2021-04-14

jag saknar Underscore

MP3-Sthlm 2021-04-14

Handlar ju inte om man har rätt eller fel utan snarare att man inte slutar tjata om det. https://svenska.se/saol/?id=2541403&pz=7

Peter G 2021-04-10

Pallade in köpa hjul till hojen, endast däck. Tack ändå.