När tävlande i downhillvärldscupen 2013 blev ombedda att beskriva Steve Peat med ett ord var det endast ett svar som gällde: ”Legend”. Och med vilket ord summerar man bättre en av världens bästa downhillcyklister som i 20 år varit med och slagits om topplaceringarna i världscupen?
Text: Hanna Jonsson Bild: Duncan Philpott och Aron Gooch (aron@happymtb.org)
Förra fredagen hade Bikester Sverige till allas förtjusning dragit i sina små (eller rätt så stora) trådar och fixat ihop en Sverigepremiär av filmen om Steve Peats karriär ”Won’t Back Down” tillsammans med legenden själv! Det vanliga fredagsmyset i soffan byttes ut mot Steve Peat, Stella Artois och downhill i världsklass – och från de kommentarer jag snappade upp under kvällens gång verkade det inte som om en enda själ lämnats oberörd av ”Peatys” karismatiska personlighet och legendariska karriär.
När jag anlände till outdoorbutiken Addnature på Söder strax efter kl. 19 förra fredagen möttes jag av en Lina Skoglund i full gas. Mycket hade roddats på kort tid för att omvandla butiken till en biosalong. Bikester Sverige som stod för det härliga fredagsmyset är en tyskgrundad onlinebutik som funnits i svensk version i snart ett år och drivs av Addnature. Och hur drar man bäst till sig PR, om inte att bjuda på downhillfilm med en världsstjärna?
Tillbaka i butiken var allt på rull och bredvid barbordet står Steve med en Stella i handen och en bunt fnittrande mountainbikers bredvid. Men ärligt talat, vem blir inte starstruck av Steve? I 20 år har han tävlat på högsta nivå och både utvecklat och utvecklats av downhillscenen – och just precis det handlar filmen ”Won´t Back Down” om. Det är ingen film som i detalj går in på alla Peatys tävlingar, träningsrutiner eller vardagsliv. Det är inte heller någon ny ”Lifecycles” film pepprat med sceniska cykelscener i slow-mo.
Det är en renodlad dokumentär om downhillens historia – man får följa Peaty från det att han börjar cykla och tävla som ung tillsammans med bl.a. Rob Warner och Jason McRoy, till hans olika upp- och nedgångar i världscupen och mästerskapen och alla de vilda efterfesterna. Framför allt framhävs alla hans olika antagonister genom åren (Nicolas Vouilloz, Sean Palmer, Fabien Barel, Greg Minnaar, Sam Hill etc) som format honom till den cyklist han är idag. Trots att fokus ligger på Steve får man lära känna så många fler; som Steve själv uttrycker sig med ett flin på läpparna:
Det bästa med filmen är att det inte bara handlar om mig utan den berättar downhillens historia de senaste 20 åren. Jag har bara råkat finnas med under alla dessa år! Och jag kan verkligen hålla med – som ganska ovetande om vad downhill var innan 2009 blev filmen en slags berikande historielektion av sportens otroliga evolution och alla dess stjärnor som utvecklat sporten till det den är idag.
Jag passade på att fråga Steve hur filmen faktiskt kom till:
Det är ett projekt som går ganska långt tillbaka i tiden och som startade som en film om mitt år som världsmästare 2009. Men allteftersom året gick insåg både Clay Porter, John Lawlor och jag att det fanns mycket mer att hämta (speciellt med tanke på att jag själv har dokumenterat mycket i alla år). Så det som började som något ganska litet utvecklades till något mycket större – jag är så otroligt nöjd med slutresultatet!
Enligt Steve var arbetet enormt mycket mer tidskrävande och svårare än planerat både när det gällde att hitta rätt bland all dokumentation, formatera allt till rätt filtyp och klippa ihop allt till en story. John Lawlor och Clay Porter har gjort ett hästjobb när de gått igenom över 20 års dokumentation inför filmen. Jag träffade dem i december förra året under premiärkvällen i Sheffield och då hade ingen av dem sovit på 48 timmar, eller den senaste månaden för den delen!
John har varit i filmbranschen länge och har varit ett downhill-fan ännu längre – som en nära vän till Steve kändes han som helt rätt man för jobbet. Hans otroliga förmåga att sålla ut bland material och berätta en visuell historia tillhör hans starka sida som både filmare och producent. Detta kompletteras väl med Clay Porters personliga erfarenhet av downhillscenen. Som gammal konkurrent till Steve känner han väl till ”the ins and outs” av tävlingsscenen och ger filmen just den personliga tvisten. Ett vinnande par helt enkelt enligt Steve (och alla som sett filmen kan jag tänka mig!).
När man ser ”Won’t Back Down” känns det som om man inte behöver vara downhill-fantast för att gilla filmen, inte ens cyklist för den delen, utan filmen skulle kunna falla en ännu bredare publik i smaken. Och lite det hoppas väl Steve på:
Jag hoppas verkligen att vi kan sprida filmen utanför den vanliga kretsen så att fler kan uppleva min sport och förhoppningsvis inspirera till att sticka ut och cykla!
Efter Sheffieldpremiären i december förra året har filmen haft visningar runt om i världen. Eftersom Steve har sett filmen ett okänt antal gånger undrar jag lite fräckt om han faktiskt tänker se den ikväll igen eller om han endast kom för gratisölen. Han påstår glatt att filmen är lika bra varje gång och att han tänker se den med en öl i handen. Det bästa från två världar påstår han – och jag tänker inte säga emot där jag sitter och ser filmen för tredje gången med en kall Stella i handen! Filmen är verkligen bra den här gången också, och det syns även på Steves glansiga ögon att han är genuint rörd av filmen och alla lovord som han överöses med.
På tal om öl, och speciellet ölmärket Stella som man ofta förknippar Steve med, frågar jag om han fördrar öl eller cappucino – och som på många andra av mina frågor svarar han så diplomatiskt att man kan tro att han är svensk ”en cappucino eller två för att hjälpa bakfyllan från ölkvällen”.
Jag frågar inte helt utan anledning – ”Cappuccino Peaty” är ett koncept som grundades i en utav ”This is Peaty” avsnitten förra året. Ett tag körde Steve stenhårt på en alkoholfri diet varpå hans cappuccinokonsumtion ökade betydligt! Något Ratboy, a.k.a. Josh Bryceland, tyckte var sjukt roligt! Det blev en så hypad grej att nu finns till och med Steves egna kaffesort att köpa på thisispeaty.co.uk. Så inte nog med att han har sin egna film, han har också sin egna webserie. Hur känns det att konstant ha en kamera uppe i ansiktet?
Det är häftigt, men visst finns det stunder som jag tänker att -shit jag har en kamera i ansiktet igen! Men det är oftast kul, speciellt det vi hittar på inför de olika episoderna. Vi har ganska mycket svängrum att vara kreativa och försöker därför att inte fokusera på tävlingar utan på allt det sjuka vi hittar på emellanåt. ”All the lads” (som Steve kallar sin närmaste kompiskrets) gillar att spexa framför kameran och på så vis blir det avslappnat och lättare roligt!
Trots alla exotiska resor vi får ta del av i This is Peaty (som för övrigt går in på sin tredje säsong i år) är det tydligt att Steve faktiskt spenderar mycket tid hemma i Sheffield. Medan andra världscupstjärnor åker till varmare breddgrader för vinterträning, kör Steve xc-rundor hemma i sin lokala skog ”Wharncliff”. Men det är faktiskt precis det som håller lågan uppe för Steve:
Leriga och tekniska stigar är vad som håller mig på topp, det är det jag gillar! Med familjen bosatt här blir det också naturligt att stanna hemma så mycket som möjligt. Ärligt talat finns det inget bättre ställe! Så länge man köper en jet wash och vänjer sig vid att tvätta fyra gånger per dag är det inga problem!
Sheffields mountainbikescen verkar ha fått ganska mycket uppmärksamhet i media de senaste åren, men har det alltid varit en bra scen och stor uppslutning?
Det har alltid varit så för mig, men tidigare år reste jag mycket mer och var inte hemma lika mycket. Scenen har faktiskt blivit både större och bättre på senare år, så många olika typer av personer är inblandade och alla brinner för sporten. Mountainbiking är lättsamt och roligt och det är precis så det ska vara!
Jag avslutar med att fråga lite om hans familj, för trots att han fortfarande reser mycket prioriterar han att tillbringa tid hemma. Han har till och med ett flyg till Sheffield bokat kl. 06.00 nästa morgon för att kunna ta sig hem i tid för att se sina pojkar tävla i BMX. Med Steve som pappa undrar man om pojkarna har något fritt val när det gäller sport, men det försäkrar han att de har. Som vilken annan pappa som helst säger han att han är lycklig så länge de gör det som gör dem lyckliga. Dock kan påpekas att de båda har BMX, trials-cyklar, mountainbikes, motorcyklar och fyrhjulingar.
När man pratar med Steve märker man att berömmelsen inte har gått honom över huvudet. Han tar sig tid för alla sina fans världen över och står gärna och snackar över en öl. Han är som vilken annan mountainbiker som helst; han är ute och cyklar med sina polare i sin lokala skog, kör parallellslalom för skojs skull, hänger på puben och bara råkar vara den enda 40-åringen i världen någonsin som tävlar hela världscupen på elitnivå. Steve Peat har varit med från början – och än är hans karriär långt ifrån slut.
Ja, jag fortsätter tänja gränserna för alla unga kids där ute. En dag kommer de tacka mig för att jag har hållit på så länge!
En helt vanlig fredagskväll sitter vi där, en grupp cykelfantaster, helt stjärnslagna av att se en legends historia med honom själv sittandes bredvid oss. Bikester Sverige hade inte kunnat fixa till det bättre – en avslappnad kväll, ett oändligt ölförråd, Steve Peat och en film i världsklass. Tack för det här fredagsmyset, vem fixar nästa?
