XC i Mora – mer än en målgång

Datum:
16 oktober 2015 10:34

_BEL2295

Att Dalarna har en del riktigt bra cykling råder det ingen tvekan om, rent medialt är det främst den fina stigbyggarsatsningen i Falun och Cykelvasan som får utrymme. Men landskapet innehåller mer än så.  Happymtb.org har testat både crosscountry-cykling och mer upp och ner-betonad (eller all mountain som det så internationellt kallas) i landskapet som gett blåbärssoppan ett ansikte. I det här reportaget tar vi på oss, bildligt talat, lycrastassen och ger oss i kast med några de snabba stigarna runt Mora.

Text & bild: Bengt Luthman (bengt@happymtb.org)

För den som inte riktigt kan placera Mora på en karta så ligger det vid Siljans norra ände i hjärtat av Dalarna, knätofsarna och den tjocka korvens förlovade land. Det tar ungefär 3,5 timme att åka hit med bil från Stockholm, dryga tre timmar från Uppsala och dryga 5,5 från Göteborg (enligt Google maps i alla fall).

I Mora finns bland annat cykelleder som är uppmärkta av Visit Dalarnas projekt Biking Dalarna. Totalt finns det fem olika leder i detta stignät, alla fem utgår ifrån Moraparken. De är väl uppmärkta och lätta att följa. Fyra av dem har fått svårighetsgraden blå med distanser mellan åtta kilometer upp till 36 kilometer. Det finns även en svart led på 18 kilometer. Eftersom dessa leder är förhållandevis lätta att hitta och få fram när man som besökare letar efter stigar begav sig Happymtb’s utsände och dennes lokala guide ut på andra stigar som förtjänar lite mer uppmärksamhet.

 

_BEL1863Det är inte cykeln på bilden som cyklas i reportaget.

 

XC längs älven
Vår tur börjar vid Östnor, här börjar en samling uppmärkta stigar med olika längd. Vi väljer den som kallas Mora Långa, är 25 kilometer lång och markerad med orangea cirklar på träd och stolpar. Stigen börjar på klassiska motionsspår men övergår ganska snart till det som kommer att vara dagens underlag. Hårt packad sandjord täckt av barr. Det är ett underlag som levererar bra grepp, bra rull och framför allt är det torrt. Underlaget är nämligen väldigt väldränerat eftersom det till största delen består av sand. Min guide och kamrat Josef berättar att när det var som torrast under sommaren blev stigarna hala av damm och lös sand. Nu har det regnat lite under veckan och underlaget känns perfekt.

 

_BEL2085Perfekt underlag för den som gillar att trampa snabbt.

 

Medan vi rullar fram på den slingriga stigen berättar Josef lite om terrängen kring Siljan. Siljan ligger i den så kallade Siljansringen (doh). Vilket är en, på en höft, 370 miljoner år gammal meteoritkrater som är runt 52 km i diameter. Europas största nedslagskrater faktiskt. Kratern har hjälpt till att skapa den väldränerade, lättrullade stigen vi trampar oss fram på. I kratern är jorden väldigt sandig, kommer man längre ut mot kraterns kanter, mot knölarna och bergen, finns där mer sten och klippa i dagen. Stökigare terräng helt enkelt.

 

_BEL1899

 

Stigen böljar upp och ner, det är inte några långa klättringar eller utförslöpor, inte i Dalamått mätt i alla fall. Så vi klättrar med kortare sprintar och rullar glatt utför. Efter ungefär en tredjedel av rundan, strax efter att vi passerat den lilla bosättningen Säs, svänger vi av mot Österdalälven, som vi sett glimtar av tidigare under turen. Stigen blir smalare och vi snirklar oss mellan träd som inte fattat att det är ballt med breda styren. När jag panikbromsar för att inte kila fast mig mellan ett par seniga dalatallar, skrattar Josef, som till vardags arbetar med att sälja bland annat cyklar, och säger att en del brukar be om att få sitt styre nedkapat direkt när de köper en cykel. De vet vad som gäller.

 

_BEL1970Den tätare skogen längs älven kräver att man vet var man har sitt styre.

 

Benen börjar känna att de lever på riktigt. Josefs snack om att han är otränad är tydligen, med mina mått mätt, en överdrift. Jag skyller gärna mitt såsiga tempo på min tunga am-hoj som egentligen inte alls är lämpad för det vi cyklar just nu. Här hör en snärtig hardtail eller en kortslagig heldämpad hemma.

 

_BEL1874

 

Vi trampar vidare över tallhedarna, svischar mellan träden och mossan som omsluter stigen varierar mellan vit och grön. Vi har nu nått den bortre punkten på vår runda, vilket markeras av att vi kommer fram till kraftverksdammen i Spjutmo. Ett namn som inte rimmar väl med farten i mina ben för tillfället. Efter ytterligare några kilometer passerar vi några gårdar vid Björka. Stugorna har det där klassiska Dalautseendet och det känns om att trampa igenom utkanterna av en Carl Larsson-målning, några Zorn-motiv såg vi dock inte till.

 

_BEL1889Då och då passerar man pittoreska fäbodvallar eller små gårdar.

 

Vi korsar väg 70 och börjar vår färd tillbaka mot Östnor. Stigen på den här sidan av vägen är om något ännu slätare och mer skålad. Svängarna har naturliga doseringar och däcken greppar som aldrig förr. Det kan visserligen bero på att jag har på tok för kraftiga däck. Morastigarna tillåter betydligt mindre greppiga gummin, det är riktig långloppsterräng helt enkelt.

Den stig vi cyklat har hela tiden korsats av andra stigar så jag förstår att det finns ett digert stignät här. Med hjälp av en orienteringskarta skulle det inte vara svårt att rita ut träningsrundor i all oändlighet.

När vi rullar in på parkeringen vid Östnor igen har jag insett det Josef ville visa mig, att det finns betydligt mycket mer fin cykling kring Mora än den som går i fädrens spår.

 

_BEL2179

 

Över till grannbyn
Knappa fyra mil från Mora ligger Rättvik. Även här finner du markerade rundor för cykel. Biking Dalarna har fyra eller fem beroende på hur man ser det, rundor som är uppmarkerade med start vid IK Jarls stuga. Två av dem är blåa, en 20 km och en sex km, två av dem är röda, en tre och en halv km och en är  nio km. Ute på den 20 km långa blåa finns även en svart avstickare som är fem kilometer. Skillnaderna mellan de olika svårighetsgraderna ligger främst i hur jobbiga de är. För bekvämlighetens(och för att vi cyklade långt och länge dagen innan) skull tar vi den blå 20kilometersrundan. Likt stigarna utanför Mora är underlaget slätt och lättcyklat, som utlovat. Klättringarna är korta men många, så även utförslöporna. Rundan består av en blandning av slät singletrack, gamla traktorvägar och lite grusväg.

 

_BEL2249Farten blir lätt hög när det rullar lätt.

 

Bitivis har den annars så hårt packade sanden fått frispel och stigen förvandlas till sandlåda. Som tur var sker det främst i utförslöpor, vilket är bättre än när det sker på platten eller, hemska tanke, i en uppförsbacke. Stigarna är väl uppskyltade och det är sällan svårt att hitta. Om man håller ett inte allt för högt tempo. Skyltarna är nämligen rätt små och ibland svänger man av från det mer naturliga vägvalet i stigkors.

 

Om man inte har bråttom kan man kosta på sig en paus och snacka lite skit. Om man inte har bråttom kan man kosta på sig en paus och snacka lite skit.

 

Efter ungefär fem kilometer kommer vi till den svarta avstickaren på den blåa leden. Tråkigt nog framgår det inte vid informationsskyltarna vid ledernas start att du måste följa den långa blå leden för att komma till den svarta. Utan den kunskapen kan det därför bli lite svårt att hitta den. Den svarta rundan går runt en liten sjö, upp och ner för sluttningarna som omringar sjön. Pulshöjande är bara förnamnet.

 

Bara för att det är lättcyklat behöver det ju inte vara tråkigt. Josef tar luft över ett krön.Bara för att det är lättcyklat behöver det ju inte vara tråkigt. Josef tar luft över ett krön.

 

De böljande stigarna når sin kulmen när man börjar närma sig slutet av den långa blå. Den smala, lätt skålade stigen slingrar sig på ett magiskt sätt fram genom barrskog av varierande täthet. Det går snabbt tack vare ett lätt medlut och gillar man att trampa är det bara lungor och lårmuskler som sätter stop för hur fort det kan gå. Vi susar fram genom Dalaskogarna och om det inte vore för att jag flåsade så mycket skulle garvet eka ut över nejden.

Flowigt så det förslår. Flowigt så det förslår.

 

Så tar du dig till mora
Enklast är så klart med egen bil då kan du frakta dig själv och din cykel till de ställen du vill cykla. Du kan även åka tåg, men blir då lite mer bunden till de stadsnära turerna. Vilket, om du vill köra xc inte är så pjåkigt. Från Stockholm är det enklast att köra via E4an norrut till Gävle, sen E16 till Falun, väg 69 till Rättvik och sen väg 70 mot Mora. Men man kan även köra via Enköping och Hedemora.

Mer cykling
Vill du variera din cykling och även prova på utförscykling i en klassisk cykelpark är det inte långt till Gesundaberget, 16 kilometer för att vara exakt. Här finns lift, hyrcyklar, toppstuga och det mesta andra man vill ha när man kör utför. Parken drivs av eldsjälar och har inte öppet varje dag hela säsongen så kolla upp öppet tiderna innan du åker dit. Stigarna i parken är till största delen naturliga med mycket rötter och stenar. Det finns också ett par grävda leder med berms och hopp. Det saknas dock något riktigt enkelt för nybörjaren. På sidan www.moraoutdoor.se kan du flera tips om rundar som kan vara värda att cykla kring Mora.

Läs vår artikel om AM-cykling kring Mora

Kommentera och diskutera på forumet

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.