Test: Specialized Epic Evo Expert – Trikåhuliganen

Datum:
26 augusti 2020 10:58

Till 2021 har Specialized gett den ikoniska modellen Epic en komplett översyn. Den har numera ynglat av sig till två modeller. Halvsyskonet Epic Evo skrotar BRAIN-tekniken och ärver utförsförmåga från cyklar med betydligt mer slaglängd och placerar sig i det hippa segmentet Downcountry. Hälften trikå, hälften stighuligan? Happyride har testat.

Downcountry, vad tusan är det?

Cross-country på tävlingsnivå är (som tur är) inte längre synonymt med relativt enkla banor utan modern XCO innehåller förutom brutala klättringar stökiga utförslöpor, hopp, gaps, drops och andra byggda features. Moderna XC-cyklar behöver därför bli mer kapabla och ärva utförsförmågor från segmentet ”ovanför”. Så precis som Enduro-cyklar lånat utvald geometri och dämparteknik från downhillcyklar och stigcyklarna fått ärva utförsförmåga från Enduro-cyklarna har turen nu kommit till XC-cyklarna att få ärva ökad utförsförmåga främst genom flackare styrvinkel och montering av justerstolpar.

”Precis som Enduro-cyklar lånat utvald geometri och dämparteknik från downhillcyklar och stigcyklarna fått ärva utförsförmåga från Enduro-cyklarna har turen nu kommit till XC-cyklarna att få ärva ökad utförsförmåga främst genom flackare styrvinkel och montering av justerstolpar.”

Resultatet blir en ganska intressant kategori slaglängdsminimalistiska men kapabla cyklar som i rätt händer går att cykla väldigt fort med både uppför och utför. Halvt på skämt kallas genren downcountry, fun country eller all country. Tänk långloppshoj med bättre kapacitet att cyklas fort på stökigare och svårare underlag med inslag av stunts. Men samtidigt inte överbyggda nog att ta med till en bikepark. En cykeltyp som ska vara relativt snabb på allt utom det stökigaste och framförallt täcka kuperad terräng snabbt.

Anders Wingqvist/Happyride

Cykeltestaren på väg uppför Brudaremossen och kommande XCO SM-banan i Göteborg.

Om testet och testaren

Jag har under några veckor testat cykeln på en mix av för mig välbekanta stigar och modern XCO-terräng i form av stignätverket samt kommande XCO SM-bana vid Brudaremossen i Delsjöområdet, Göteborg. Stigarna har representerat ett urval från snabb, relativt slät men kuperad single track upp till ganska stökiga utförslöpor som förekommit i lokala Enduro-rejs. Klättring har gjorts på både teknisk och oteknisk terräng. Underlaget har varit en mix av jord, rötter, klipphäll och packat grus på de byggda utförslöporna med hopp och berms. Huvuddelen av testperioden sommaren 2020 har varit torr men skurar har förekommit där våtvädersgrepp testats. Förutom att samla intryck av cykelns uppträdande och hur snabb den upplevs har jag analyserat stig- och segment-tempo med hjälp av Strava.

Jag är 187cm lång, väger 75 kg och har normalfördelad kroppslängd och normalt apindex (armlängd). Min träningsnivå är över medel men långt under elit. Med mina 38 år är jag juniorgubbe – ung nog för att fortfarande skicka ett hyfsat stunt ibland, gammal nog för att ha viss återhållsamhet när riskerna inte matchar belöningen. Jag cyklar snabbare än medelcyklisten uppför och ganska mycket snabbare än medelcyklisten utför. Mina styrkor som cyklist är spårval och teknik, min största svaghet begränsad trampeffekt över längre sträckor. Min cykelstil är relativt följsam och lekfull och jag gillar att ligga uppepå och pumpa och poppa över stöket så mycket det går snarare än bomba rakt in i det. Jag föredrar lekfulla cyklar med utförspotential.

Anders Wingqvist/Happyride

Epic Evo är inte främmande för att ta den busiga, snabba linjen ovanför stöket

För er som inte hängt på Happy sen tidernas begynnelse så var jag cykeltestare och sedermera redaktör 2007-2013. 2014 var jag med och startade upp Göteborgs Stigcyklister och har sedan dess arbetat med dialog, accessfrågor, stigvård och stigbygge i idell form. Under alla år har jag varit dämpar- och geometrinörd och jag har kontinuerligt provat många nya cyklar. Ur mitt eget stall spenderar jag mest tid på en modern stighardtail i stål och en noggrant optimerad, busig, utförsfokuserad heldämpad cykel.

Anders Wingqvist/Happyride

Epic Evo Expert 2021 storlek Large

Ram och komponenter

Vi har testat Epic Evo i Expert-utförande, listpris i Sverige är en krona under 75 000 SEK.

Ramen i kolfiber är minimalistisk och då framtriangeln delas med trikåsyskonet Epic har Specialized gått ut hårt för att skapa en så lätt ram som möjligt. För att uppnå en lägre totalvikt har tillverkaren helt tagit bort den bakre pivotpunkten och istället byggt in flex i baktriangeln, så kallad flex pivot. Det innebär att ramen är en länkagedriven single pivot snarare än som tidigare en 4-bar, eller FSR på Specialized-språk.

Anders Wingqvist/Happyride

Flexande sadelstag har ersatt bakre pivotpunkten. Notera att icke drivsidan buktar ut markant runt skrivbromsfästet

Ramrören är generellt små i diameter, intern dragning av vajrar och kablar sker endast på ena sidan och ramen saknar den annars så uppskattade förvaringslådan i underröret som återfinns på deras cyklar i segmenten ovan.

Anders Wingqvist/Happyride

Intern dragning endast på vänster sida vilket ger en lite knepig vinkel på ingångstätningen

Övergången från fram-till baktriangel för den interna dragningen täcks av en damask.

Anders Wingqvist/Happyride

Damasken täcker övergången från fram- till baktriangel. Denna samlade en del lera och grus under testperioden.

Specialized har gått ifrån tidigare historik med speciallösningar och Epic Evo har vanlig dämparinfästning för bakdämparen. Inbyggt i bakre dämparfästet sitter ett flip chip i form av en distans med hålet borrat förskjutet från mitten. Vänd på den och du får brantare gaffel- och sadelrörsvinkel men på bekostnad av högre vevlagerhöjd.

Bakväxelörat är SRAMs universella öra (UDH) och på temat problemfrihet för hemmamekare noteras även gängat vevlagerhus med 73 mm bredd.

Anders Wingqvist/Happyride

I bakre dämparinfästningen finns ett flip chip

Baktriangeln är specifik för Epic Evo och trots att den har längre kedjestag än syskon-Epic är vikten lägre då BRAIN-integration saknas. Länkagekurvan är också modifierad för att ge mer antisquat än syskonet och därmed minska mängden pedalgung utan låsningen från BRAIN-systemet. Bakre bromsfäste är av flat mount-typ. Ramen levererar 110 mm slaglängd och är försedd med Rock Shox nya XC-dämpare SIDLuxe i Select+ utförande. Den har en större justerspak för pedalplattform av/på och en liten insexskruv för att justera returdämpningen. Nivån på plattform som Specialized valt för det ”låsta” läget är en väldigt hård plattform, men inte låsning. Övrig justeringsmöjlighet av till exempel lågfartskompression i något av dessa två lägen saknas.

Anders Wingqvist/Happyride

SIDLuxe med Specializeds RX Tune

Framgaffeln är Rock Shox nya SID Select+ 120mm, det uppdaterade chassit kombinerar 35 mm innerben från storebror Pike med en strippad Charger 2-dämpare och en låg vikt. Axelinfästningen är 15 x 110 mm och offseten är den kortare 44 mm. Select+ saknar justerbarhet för kompressionsdämpningen. Luftbenet kan utrustas med tokens för att justera luftfjädern progressivitet. Returdämpning och låsning av/på är enda yttre justeringarna. I det låsta läget är gaffeln låst och helt stum.

Anders Wingqvist/Happyride

Nya stöddigare SID med 35 mm innerben ser ut som en nerskalad endurogaffel.

Hjulen är Specialized Roval Control vilket innebär kolfiberfälgar med 25 mm innerbredd och DTs pålitliga 350-nav i 28-hålsutförande. Ekringen är inte straight pull utan vanliga J-ekrar modell DT Comp och star ratcheten i baknavet är uppgraderad till 36 POE vilket är DTs mellannivå med tightare känsla än 18 men mindre tight än maximala 54 POE. Vikten på hjulsetet listas som 1610g vilket är ca 100-150g lättare totalt än motsvarande aluhjulset hamnar på men å andra sidan för dubbelt så mycket pengar då Specialized tar 16 000 SEK för hjulsetet löst. En ansenlig del av kostnaden för Expert-nivån av Epic Evo motiveras därför här. Hjulen är skodda med Specializeds egna däck, fram ett Ground Control 29×2,3″ och bak ett Fast Trak 29×2,3″, båda med Control-nivå på sidoväggarna.

Drivlinan är en mix av SRAM X01 (bakväxel, växelreglage), GX Eagle (kassett, kedja) och X1 (vevarmar). Bromsarna är SRAMs fyrkolvs G2 (Guide v2) i RS-utförande med 180 mm skiva fram och 160 mm bak. Bland övriga komponenter ser vi en justerstolpe från X-Fusion med 150 mm drop och Specialized egna cockpitkomponenter. Sadelbredden är normala 142mm, styrstamslängden är 60mm på testade storleken Large och styrbredden är 750 mm. Att notera är att nivåerna Pro och S-works får ett bredare 760 mm-styre i samma ramstorlek.

Jag vägde testcykeln i storlek Large till 11,2 kg komplett. Med tubelessvätska i hjulen och med SWAT flaskställ och pedalsockor samt tejpat ramskydd på underrör och kedjestag, men utan SWAT multiverktyget och utan pedaler.

Geometri

Specialized har kombinerat en del progressiva mått med en del traditionella och hamnat på följande geometritabell, här visad tillsammans med syskonet BRAIN-Epic för jämförelse.

Geometri är en helhet som ska fungera dynamiskt men analys av de enskilda måtten antyder ändå vissa egenskaper. Styrvinkeln på 66,5 grader har tidigare i tur och ordning funnits på downhillcyklar, freeridecyklar, endurocyklar och innan downcountry, stigcyklar. Det är en väl avvägd vinkel som ger stabilitet i fart och landningar men ändå inte blir för död vid klättring eller ger för lång total front center eller hjulbas. På en cykel av den här slaglängden får den anses progressiv och modern.

Anders Wingqvist/Happyride

Reachen på Epic Evo är relativt kort, 460 mm i den testade Large.

Reach på den testade storleken är 460 mm vilket får anses kort med moderna referensramar. En modern Large har oftast 470-490 mm och 460 kan ses som en liten Large eller lång Medium. Vissa märken skulle kalla den för M/L. Effektiv sadelrörsvinkel är också den inte att uppfatta som senaste skriket utan mer traditionella 74,5 grader, att jämföra med 76+ som sitter på de flesta nyutvecklade cyklar. Båda traditionella måtten kan anses bero på kompromissen att uppgaffla samma framtriangel som vanliga Epicen snarare än att göra en Evo-specifik ram. Uppgafflingen stjäl cirka 10 mm reach och 1 grad sadelrörsvinkel och BRAIN-försedda 100 mm Epic har därför en mer modern geometri än Evo. Vevlagerhöjden på 336 mm i låga läget är medellåg men i förhållande till slaglängden inte särskilt progressiv. Många cyklar med mer slaglängd har ungefär samma mått.

Anders Wingqvist/Happyride

Effektiv sadelrörsvinkel på Epic EVO är inte att uppfatta som senaste skriket utan mer traditionella 74,5 grader.

Om flip chipet vid bakdämparen vänds så blir gaffelvinkeln och sadelrörsvinkeln en halv grad brantare, tyvärr också till priset av hela 6 mm högre vevlagerhöjd. 342 mm vevlagerhöjd återfinns på progressiva endurocyklar med 150 eller mer slaglängd, och i objektiv mening väldigt högt för en cykel med 110/120 mm slaglängd. Specialized anger inte att reach ändras men den bör förlängas några millimeter. Så har du inte ont av högre vevlagerhöjd kan detta läge absolut vara användbart.

”Min sammanfattning av geometritabellen är att Specialized gjort en tydlig kompromiss med framtriangeln och lagt sig ganska mitt i fåran på de flesta mått men åt det progressiva hållet med styrvinkeln.”

Kedjestagslängden, å kära favoritmått, är relativt långa 438 mm. Förenklat klassificerar jag för 29ers 430 mm som kort och lekfullt (lätt att åka bakhjul och byta riktning), 435 mm som balanserat och 440+ mm som långt (mer klättergrepp och stabilare i hög fart). Så jag klassar längden som något längre än medel. Att notera här är dels att med brantare sadelrörsvinklar (75+) klättrar även korta kedjestagslängder bättre och dels att syskonet BRAIN-Epic har just kortare 433 mm ihop med brantare 75,5 grader sadelrörsvinkel.

Min sammanfattning av geometritabellen är att Specialized gjort en tydlig kompromiss med framtriangeln och lagt sig ganska mitt i fåran på de flesta mått men åt det progressiva hållet med styrvinkeln.

Intryck

Om du bara ska läsa ett stycke så låt mig säga det viktigaste först – det här är en väldigt snabb cykel i kuperad terräng. En allround träningsmaskin som både är och känns snabb uppför såväl som utför lättare stig och i hyfsat kapabla händer även snabb utför medelsvår teknisk stig. Ju svårare stigen blir desto mer infinner sig känslan av att balansera på en knivsegg. Cykeln genererar ibland mer fart än den sedan har förmågan att reda ut i efterföljande stöksektion.

Sittställningen på cykeln är inte så utsträckt som många längre cyklar utan mer ihoptryckt och även stående märks att den är något kortare i Reach än många andra Large-cyklar, trots 60 mm styrstamslängd.

Anders Wingqvist/Happyride

Epic Evo har testats i Göteborg, här kör testare den på Grävlingsstigen i Delsjön.

Testcykeln hade provcyklats av någon annan innan oss och kom med sadeln max framskjuten i railsen. Jag noterade detta (mer om det nedan) men sköt bak den och cyklade de första turerna med sadeln i neutral position cirka 10 mm längre bak. Sag på dämparna ställdes till 25% bak och då jag förväntade mig att gaffeln inte skulle leverera tillräckligt med stöd för mig som är van att attackera med mer långslagiga enduro-gafflar ställde jag sag till cirka 17 % mot mina vanliga cirka 20 %. Efter några turer upptäckte jag att gaffeln gav betydligt mer stöd än väntat och cyklade den huvuddelen av testet med 20 resp 22,5 % sag. Bak har jag varierat mellan 20-25% sag.

Trampeffektiviteten i länkaget är medelgod, nivån av anti squat som byggts in är inte tillräckligt för att filtrera bort visst pedalgung vid brant klättring och/eller låg kadens, men möjliggör å andra sidan att hyfsat grepp hittas från bakänden vid teknisk klättring på rötter och sten. Bakdämparen har inte heller i Open försetts med en tune med såpass mycket lågfartskompressionsdämpning att detta dämpas bort utan jag kan se ett visst gung när jag sitter och bänder. Då bakdämparen saknar justerbar LSC kan jag inte ändra detta. Med 25% sag bak och sadeln i neutralposition finns ett synligt smågung. Med sadeln max framskjuten minskar det och likaså vid reduktion till 22,5% sag vilket jag fann var sweet spot för mig på den här cykeln.

Vevlagerhöjden med 336 mm som jag vid första anblick uppfattade som inte särskilt progressivt låg i förhållande till slaglängden visade sig vara väl avvägd och en tillgång. Efter att ha ätit upp min truckerkeps märkte jag att mittemellanhöjden möjliggjorde hyfsat bra kurvkänsla vid nerlägg på stig och i berms men framförallt tillät toktramp över ganska mycket stök med ganska lite bekymmer att slå i pedalerna. Fler tramptag på stig översätts till mer fart. Helt rätt för den här cykeltypen är min utvärdering.

Anders Wingqvist/Happyride

Stigklättring på Epic Evo är generellt en snabb historia

Uppför och slättför svarar cykeln bra på tramprespons och den låga totalvikten och de responsiva hjulen bidrar till en känsla av att lätt skapa fart. Cykeln är en märkbart snabbare klättrare än den typiska heldämpade stigcykeln och totalt sett utmanar den min snabbare hardtail som klätterhoj på grön teknisk svårighetsgrad och är klart snabbare på blå. Det är lätt att hålla högt tempo både genom att cykeln genererar mycket fart från pumpning och trampande samtidigt som slaglängden är väl avvägd för att ta udden av mindre stök och göra det komfortabelt att hålla tempo på stig.

Utför genererar cykeln lätt fart och hanterar även mindre stök, drops och kurvtagning på skrå relativt väl. Snabbare än en långslagigare stigcykel upp till blå svårighetsgrad ungefär. På svårare utförslöpor av röd-svart svårighetsgrad är cykeln relativt kapabel men också lite läskig. Detta då den på dessa stigars mer lättcyklade partier genererar mycket fart, fart som den inte alltid har förmågan att reda ut när de svårare partierna kommer. Mer än en gång har känslan av att balansera på en knivsegg och vara nära kontrollgränsen infunnit sig.

Cykeln är välbalanserad i luften och jag upplever den som allmänt lätt att både hoppa och droppa med. Den konservativa längden och hjulbasen blir här en tillgång. På XCO-banor av modern karaktär med hopp, gaps och stepdowns och drop är det en härlig cykel som kombinerar mycket fart, lekfullhet och kontroll.

Anders Wingqvist/Happyride

Cykeln är balanserad i luften och upplevs enkel att hoppa med

Vid ett par hårdare skrålandningar respektive landingar med lite snett bakhjul har ett missljud låtit från bakänden. Första gången trodde jag det var bakhjulet som flexade och att däcket skrapade i ramen men inga tecken på det finns. Jag har inte helt lyckats lokalisera vad ljudet är men killgissar att det är ett ljud från flex från sidobelastning av fälg, hjul eller baktriangel. Allt är dock rakt efter testperioden så det verkar vara inom ramarna för vad cykeln kan hantera.

Framgaffeln SID Select+ ger ett positiv intryck. Jämfört med tidigare generationers långslagiga XC-gafflar levererar den enorma mängder kontroll, stöd och styvhet kombinerat med ganska bra finkänslighet. Så pass bra att jag snabbt fick gå över på att jämföra den med gafflar i segmenten ovanför. Kontrollen från dämpningen känns i nivå med nya Charger 2-utrustade Pike Ultimate vilket innebär relativt bra. Den blir precis som Piken lite okontrollerad när det går som fortast i stöket jämfört med mer väldämpade enduro-gafflar men i förhållande till vad detta är och vad den väger tycker jag det är en väldigt bra gaffel. De medföljande tokens jag trott mig behöva använda för att uppnå ok finkänslighet och förhindra utbottning behövde jag inte stoppa i. Med 22,5% sag bottnade mina 75 kg i princip aldrig gaffeln hårt trots vissa försök. Meterhöga drop längd stigarna är inga problem och använder inte onödigt mycket slag. Mer förvånande var att plattlandning från ca 2 m höjd efter en överhoppad XCO-platå inte resulterade i hård bottning eller klagomål från gaffeln. En tyngre cyklist kan behöva stoppa i fler tokens men fjäder och dämpare i den här gaffeln levererar klart högre nivå av mid stroke support och progression än tidigare generationers utbud. Jag har inte sagt ett ord om avsaknaden av justerbar LSC och det är för att för min vikt, cykelstil och sagnivå kändes mängden perfekt. Ganska bra finkänslighet och utan bromsdyk. En tyngre cyklist eller en som hänger mer på bromsarna när det är brant kan möjligen sakna justerbarheten.

Bakdämparen är minimalistisk och jag tycker att den får godkänt. Finkänsligheten är bra men den saknar en del dämpning i mittendelen av slaget. Den tune Specialized valt känns väl klen även för min vikt och jag skulle vilja haft mer LSC både uppför och utför samt mer HSC utför. På svenska blir den lite okontrollerad och använder väl mycket slag i onödan när det går som fortast. Och ibland känns den överjobbad i snabbt stök och sätter då gränsen för greppet bakdäcket levererar. Då de tyngsta cyklisterna typiskt drar storlek L/XL kan jag tänka mig att en tung cyklist skulle uppleva bakdämparen som klent dämpad även vid lugnare cykling.

Anders Wingqvist/Happyride

Rötter: Gör er redo…

Anders Wingqvist/Happyride

…här kommer Epic Evo.

Med plattformsläget påslaget ändras cykelns trampbeteende kraftigt. Plattformen levererar mängder med dämpning. Jag har inte mätt exakt då jag inte testat att köra hårt utför med läget på men på kuperat stig av lättare karaktär tycks jag få ut uppåt 40% slag. Trampeffektiviteten är sagolik och känslan är som en kortslagig softtail. Det här läget har jag testat på en mix av grus och enklare stig för att simulera typisk långloppsterräng och jag tycker det är mycket lyckat. Gaffelns låsning däremot är just en total låsning och den ser jag ingen som helst användning för utanför möjligen stående grussprint.

Vare sig lockout/plattform bak eller fram har remote på styret utan måste stängas på och av direkt på enheterna vilket begränsar användbarheten vid snabbt växlande terräng.

Hjulen är mycket bra, inte bara med avseende på vikt. Innerdiametern 25 mm är väl avvägd för att ge en lagom rund däckprofil med 2,3-2,4″ breda däck vilket är vad de flesta kommer sätta på den här cykeln. Fälgarna är styva men de 28 ekrarna ger ett lagom flex som inte ger den där tokstyva, överdrivet stumma känslan. Naven har lite smalare flänsbredd än Boost-standarden medger vilket också bidrar till att ekringen inte blir lika styv. Utfallet känns lyckat i kombination med såpass styva fälgar.

Anders Wingqvist/Happyride

Flänsbredden är inte så bred som Boost medger men hjulen som helhet är väldigt lyckade

Ground control-framdäcket med sitt omväxlande mönster av 2, 3 dobbar a la Magic Mary levererar jämförbart grepp med Nobby Nic men något sämre än klassledande Bontrager XR4. Rullmotståndet är hyfsat lågt men inte heller det bäst i klassen. Däcket är dock ett stort lyft jämfört med äldre generation Ground Control och inget som behöver bytas ut av de flesta. Bakdäcket är minimalistiskt mönstrat, nästan ett semislick, och motsvarar väl närmast Maxxis Ikon i grepp, rull och förmåga. Drivgreppet är ganska bra på packad XCO-bana och torr stig men ganska dåligt på rötter och väldigt dåligt så snart det blir blött eller lerigt. Samma sak gäller bromsgreppet. Skrågreppet är något bättre men även i helt torrt har bakdäcket släppt lite i högfartsskrå på rot eller klipphäll vilket inte är någon skön känsla. Båda däcken släpper på ett ganska kontrollerat sätt över i en drift och levererar inga obehagliga överraskningar. Så jag ger kurvdobbar, profil och gummiblandning gott betyg. Men sammantaget sätter däcken gränsen för min framfart på svåra stigar innan resten av cykeln och du som tänker använda cykeln som stigcykel eller även cykla på blöta rötter kommer troligen skaffa en till uppsättning däck av något greppigare karaktär.

Bromsarna är lätta men precis som Guide generation 1 klena för vad de är. Shimanos Deore tvåkolvsbromsar levererar jämförbar eller högre kraft än fyrkolvs G2 upplever jag. Testexemplaret levererades tyvärr med någon kontaminering på bakskivan men även efter rengöring och omcentrering efter inkörning är detta de klenaste Guide/G2 jag provat. Kraften från den ickekontaminerade frambromsen, med större skiva, var också en begränsande faktor nerför branta sektioner på klippa men bakbromsen kändes bara rakt av klen även i mindre utmanande terräng. Det kostade mig en del fart/tid att behöva släpbromsa nerför brantare sektioner istället för att senare punktbromsa. Att åka med bromsen på försämrar också dämparnas jobb lite grann så det blir en dubbel effekt av att vara jobbigt för händerna samtidigt som mer stök också letar sig upp i armarna. Överlag skulle även ett par kraftigare bromsar också flytta fram gränsen för vilken terräng den är snabb i ett litet hack. Samtidigt är downcountry och viktminimering en svår balansgång och kraften är tillräcklig för att rejsa XCO och mer än tillräcklig för den typiska långloppsbanan.

Styrbredden 750 mm är lite väl smal för en Large 2021. Up- och backsweep på styret är väl avvägda men det känns taskigt att speca ett styre som långa personer troligen behöver byta direkt. De dyrare modellerna kommer med ett 760 mm brett kolfiberstyre vilket känns mer välavvägt. Styrstamslängden på 60 mm har jag själv inget emot och jag tycker den var väl avvägd för cykelns användningsområde.

Anders Wingqvist/Happyride

Modern XCO suddar ut gränsen mellan XC och Bikepark

Slutligen ett ord om flaskställ och förvaring. Flaskstället innehåller en hållare för det medöljande multiverktyget. Hållaren fungerar bra även i stök och verktyget innehåller allt som behövs för att justera saker på cykeln utom returhastigheten på bakdämparen. Övrig förvaring av däckavtagare, lagningskorv, reservslang och luftlösning får lösas på annat sätt eller skippas. Då framtriangeln delas med syskonet Epic känns det rimligt att hålla nere vikten och kompromissa med en del saker för att nå den vikten. Men ur ett stigcyklistperspektiv hade kanske ett par hundra gram till varit värt det för en förvaringslösning som den uppskattade SWAT-luckan i underröret och framförallt samtidigt komma runt kompromissgeometrin med lite kort reach och flack sadelrörsvinkel?

För vem?

För långloppscyklisten eller stigcyklisten som gillar att hålla tempo över kuperad terräng. För dig som gillar långa dagar i sadeln och uppskattar en lätt och rapp cykel. Kanske passar den allra bäst om du gör allt det här och slänger in lite modern XCO på amatörnivå på toppen. Om du är hyfsat teknisk som cyklist kan du även cykla relativt svåra och stökiga utförslöpor, med lite tungan rätt i mun där det är som värst eller som blötast då bakänden inte levererar den kontroll och det grepp som en stigcykel gör. Då cykeln är kort i storleken (den testade Large är mer som en modernt lång Medium) bör du antingen föredra lite mer konservativ längd på cyklar och/eller bara passa bra i storleksspannen. Du ska inte heller vilja ha modernt brant sadelrör eller lockouts med remote utan mer bara vilja trampa utan att ställa om saker. Slutligen om vi ska vara helt uppriktiga så måste du nog också gilla varumärket Specialized och/eller verkligen vilja ha denna ram då du betalar klart mer än för likvärdigt eller bättre utrustade konkurrenter med något tyngre ramar och snarlik geometri.

För och Emot Specialized Epic Evo 2021

+ Toklätt ram och låg totalvikt

+ Riktigt bra hjulset

+ Rätt styrvinkel och kapabel gaffel ger stigattack-förmåga

+ Allround, snabb träningsmaskin för XCO, långlopp och lätt-medel stigcykling

+ ”Lockout” bak är inte låsning utan hård plattform/softtail, lämnar upp till ca 50% slag

+/- Balanserar på en knivsegg som stigcykel, väldigt rapp och livlig men med liten fuckup-marginal

+/- Set and forget-dämpare, få inställningar, svårt att gå fel

– Omodernt flackt sadelrör hämmar lite uppför, kort reach hämmar lite oavsett lutning

– Något underdämpad bakdämpare (i Open), saknar både lite LSC och HSC

– För klena bromsar (och smalt styre) för full stigattack

Titta också på: Transition Spur, Revel Ranger, Mondraker F Podium DC, Norco Revolver, Spot Ryve 115, Banshee Phantom, Kona Hei Hei, Scott Spark, Trek Top Fuel, Allebike Alpha.

Sammanfattning

Nya Epic Evo är en lätt, kapabel, snabb cykel inte bara uppför och på relativt snäll stig utan med rätt teknik även förvånansvärt snabb i medelsvår stökterräng och utför oavsett om det är naturligt stigstök eller byggda XCO-löpor. Trampeffektiviteten är medelgod, visst pedalgung kan ses med ögat såväl som kännas med dämparen i Open. Det mycket dämpade plattformsläget ger full trampeffektivitet och lämnar upp till halvt slag och känns mycket användbart för typisk långloppsterräng med mix av grus och lätt stig. Geometrin ger stabilitet i fart utför men cykeln är fortfarande livlig. Den är balanserad i luften och lätt att hoppa och droppa med.

Ramen saknar speciallösningar och är extremt lätt vilket bidrar till låg totalvikt. Hjulen är lätta, lagom styva och DT-naven enkelt servicebara. Nya SID35-gaffeln är extremt bra jämfört med äldre XC/långlopps-gafflar och ger dämpning, kontroll och stöd i nivå med stiggafflar som t ex Rock Shox Pike. SIDLuxe-bakdämparen är godkänd men den tune som Specialized valt är lite klen och upplevs något underdämpad både vid klättring och vid hårdkörning utför.

Tyvärr har Specialized snålat och låtit Evon dela framtriangel med vanliga Epic och uppgafflingen från 100 till 120mm framgaffel har kortat ner reach och flackat ut sadelröret. Epic Evo är därför en relativt kort cykel med mindre brant sadelrör än syskonet Epic. Jag upplevde behovet att skjuta fram sadeln till max för att få en effektiv klätterposition vilket gör den ännu kortare sittandes. Båda sakerna håller tillbaka cykeln lite från dess fulla potential.

Priset är relativt högt för vad du får för pengarna jämfört med andra märken men prio har givits rätt platser att ösa pengarna på med mest fokus på ram, hjul och dämperi.

Överlag är Specialized Epic Evo Expert 2021 en kapabel, snabb cykel som klarar både modern XCO, långlopp och snabb stigcykling på lätt-medelsvår stig. Jag skulle därför vilja säga träff mitt i downcountry-segmentet för nya Epic Evo.

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.

Senaste kommentarer

xzbatt 2020-09-04

Jag håller fullt med om att tidsbesparingen knappast är värd en extra wire upp till styret. Men jag har iaf helst alltid båda händerna på styret istället för en på gaffelkronan. Min körstil/rutin är att många gånger låsa gaffeln och ställa mig upp...

Jensen 2020-09-04

Eller så skriver man så när man bara uttrycket sin personliga åsikt om något som just är väldigt personligt vad man gillar

NickPick 2020-09-04

"Väl" brukar betyda att man inte är säker på sin sak 🙄.

aland33 2020-09-04

Det är väl endast i ren XC (tävling) där man eventuellt skulle kunna vinna någon sekund på att fjärrlåsa. I distanslopp och övrig cykling så märks det nog ingen större skillnad på totaltiden om man låst via remote eller krona/dämpare. Såklart om ni ...

xzbatt 2020-09-04

Jag har inte testat än, jag plockade isär min cykel direkt när den kom hem. Kommer tidigare från Top Fuel och Orbea Oiz TR, vilka var utrustade med FOX. Dessa cyklar ville jag låsa gaffeln vid tung stående belastning och lättare underlag. Jag tror...

Jensen 2020-09-04

Med dagens dämpning tror jag en hel del sitter i bakhuvudet.

Mtb-ninja 4 2020-09-04

Hur upplever du den utan lockout, saknar man den?

xzbatt 2020-09-04

Jag var rädd för det, får se om jag kan vänja mig att köra utan.

Jensen 2020-09-03

Vad jag hört får man byta hela caridgen i ena benet.

Rompa 2020-09-03

Det svar jag fått hittills är att det inte går. :/