Canyon lanserar nya Strive CFR – redo för enduro på högsta nivå

Nya Canyon Strive CFR är en tävlingsmaskin som uppdaterats med en ultramodern geometri, mer fjädring med 170 mm fram och 160 mm bak och en väl avvägd komponentspec. Happyrides utsände var på plats i Finale Ligure för att marinera oss allihop i det tekniska och upplevelsemässigt som vi behöver veta om nya Strive.  

Prolog: En tävlingsmaskin blir till

I oktober i fjol sladdade en lerig Jack Moir in i målfållan i Innerleithen i Skottland som totalsegrare i 2021 års Enduro World Series. Under hans väldiga kroppshydda återfanns en Canyon Strive som modifierats ganska långt ifrån sin originalspec med en längre gaffel och en 15 mm tjock spacer under styrhuvudet för att få flackare vinklar och geometrin att komma i närheten av de behov han hade för att kunna köra världens hårdaste endurosträckor. En inte helt optimal situation enligt Canyon själva:

– Vi såg ju att våra åkare i EWS modifierade sina cyklar för att kunna åka fort på ett sätt som fick negativa konsekvenser på andra håll på cykeln, som en kortare reach och en alldeles för flack sadelvinkel som inte var optimal att trampa med. Vi insåg helt enkelt att det var dags att uppdatera Strive till den tävlingscykel som den hela tiden har varit tänkt att vara, säger Jack Noy, global brand manager på Canyon.

Tobias LiljerothTesthojar en masse: nya minst sagt progressiva Canyon Strive.

Original-Strive kom redan 2010 och var redan från början skapad som en cykel för endurotävlingar som Megavalanche. Men med tiden blev det kanske inte lika tydligt vilken plats den hade i Canyons lineup mellan stigcykeln Spectral och den mer freeridebetonade Torque, eftersom många nog såg den mer som en stigcykel med sina 150 mm fjädring än en renodlad enduromaskin.

Strive hittar sin flock

Snabbspola fram till början av april i år och den cykel som står framför oss i solskenet på en campingplats i Finale Ligure är något helt annat. De siffror som satts upp på lappar på en democykel bredvid oss där vi sitter i våra solstolar och lyssnar på Canyons R&D-team är från den mest progressiva hyllan, tillsammans med 10 mm mer fjädringsväg baktill.

Förutom Canyons skäggiga utvecklingsteam på fabriken i Koblenz i Tyskland har en fransk gentleman vid namn Fabien Barel varit starkt bidragande till den cykel som står framför oss idag.

Boris Beyer/CanyonFabien Barel gillar nya cyklar. Och kaffe.

Barel samlade på sig två VM-guld som senior (2004 och 2005), ett som junior (1998) samt ett silver (2007) och ett brons (2003) i downhill under sin karriär innan han 2011 bestämde sig för att byta till enduro.

Tobias LiljerothLifegoals: sitt namn på en splitterny hoj som ännu inte släppts.

2013 signade Barel för Canyon och klev ut på den då nybildade Enduro World Series (EWS) med buller och bång. Efter att han la ner tävlingskarriären har den karismatiske och intensive mannen från Nice jobbat med produktutveckling för Canyon och med märkets team i EWS och DH-världscupen. Det han inte vet om cykling utför berg är inte värt att veta, och med den nya Strive har han varit med och omsatt den kunskapen i praktiken.

Boris Beyer/CanyonTeknikgenomgång vid Finale Outdoor Village.

Här är nya Canyon Strive

Progressiv geometri

Det första som sticker ut med nya Strive CFR – CFR = Canyon Factory Racing – är geometrin som är så långt ifrån konservativ man kan komma. Gaffelvinkeln ligger på superflacka 63 grader, en siffra som för inte länge sedan ansågs snudd på radikalt även på downhillcyklar. Reachsiffrorna ligger på smått hårresande 505 mm i storlek L ihop med hela 641 mm stack. Sadelvinkeln ligger på 76,5 grader i Shred Mode och superbranta 78 grader i Pedal Mode (se nedan) för att få fram åkarens vikt på cykeln uppför.

Tobias LiljerothDemohoj med mått för storlek M.

Den enda siffra som kanske kan anses som lugn i sammanhanget är kedjestagen på relativt korta 435 mm. Hjulbasen är däremot åt det mer gigantiska hållet på hela 1300 mm i L.

Tanken är enligt Barel att sätta åkaren i en aggressiv attackposition med mer vikt framtill på cykeln men ändå få en bra balans och viktfördelning över bägge hjulen. Samtidigt gör de relativt korta längderna på sadelrören att åkare ofta kan välja mellan två olika ramstorlekar som passar bra, beroende på åkstil, preferenser eller typ av tävlingsbana. Samtidigt var det viktigt att hålla nere hjulbasen så mycket det gick eftersom många sträckor på endurotävlingar har tighta svängar där en för lång cykel helt enkelt inte får plats.

Ramen har även försetts med ett styrlager som relativt enkelt kan korta eller förlänga överröret med 5 mm i vardera riktning genom ett sinnrikt system med justerbara koppar som kan arrangeras i tre olika lägen; 0, +5 mm och -5 mm.

Boris Beyer/CanyonJusterbart styrlager för att ändra längden på överröret. Koppen kan enkelt tas ur och vridas 180°.

Boris Beyer/CanyonLagren sitter fast i en separat kopp.

Strive finns enbart i en version med 29 tumshjul. Enligt Canyon ska det inte funka att köra den som mullet med 27,5 tum bak. Återigen, det här är en cykel för tävling och man anser att 29 tum är snabbare. Den som absolut vill ha en Canyon-hoj med hockeyfrilla från kolla på Spectral Mullet helt enkelt.

Jag är 185 cm lång och körde en Large under testdagarna. Fabien Barel som är 181 cm lång kör på en M för referens.

Finjusterad ram

Ramen har en helt ny konstruktion som genom en mer avancerad profil kunnat skapa en styvare framtriangel för precis styrning, tillsammans med en mer förlåtande baktriangel som tillåter lite flex i sidled för både komfort och manöverförmåga.

Tobias LiljerothSkruvhål för förvaring på överrörets underdel med tillhörande fäste och verktygsväska. Fiffigt.

Ramen har även försetts med intern kabeldragning med skum på insidan för att slippa störande oljud, Sram UDH växelöra, integrerat kedjestagsskydd och ett fäste för tillbehör på undersidan av överröret. Och storlekarna från M och uppåt har plats för en 750 ml vattenflaska, S något mindre.

Ramen har försetts med mängder av små, smarta finesser. Som bakaxeln som har en dold spak som fälls ut för att slippa ta fram en insexnyckel för att skruva åt eller lossa på den.

Tobias LiljerothBakaxeln döljer en överraskning…

Tobias Liljeroth…nämligen en smart spak för extra hävstång.

Mer fjädringsväg

Nya Strive har uppgraderats med 10 mm fjädringsväg bak till 160 mm. Framtill levereras 170 mm. Anledningen att man inte valde mer dämpning var enligt Barel ganska enkel:

– You lose time with more travel.

Nog om det. När vi pratar om dämpning år 2022 är det svårt att inte ställa frågan om varför Canyon inte gick för en ultratrendig high pivot-lösning som sväljer ojämnheter bättre. Än en gång flikade Barel in att det inte enbart handlar om maximal dämpning utan även om effektivitet, och enligt honom och Canyon så är en viss grad av pedal kickback önskvärt eftersom det ger en stabil plattform att pumpa fart eller trampa från, bägge två saker som kan skapa mer fart på en endurosträcka.

Dämparkurvan är mer progressiv än tidigare med en mjukare inledning på slaget för en mer känslig gång, samtidigt som den rampar upp rejält för att inte bottna ur vid stora slag.

Shapeshifter

Även den här utgåvan av Canyon Strive har märkets egen Shapeshifter, här kallad Shapeshifter 2.0. Det är alltså en liten luftbehållare som sitter i rockerlänken ovanför bakdämparen och som med hjälp av ett reglage på styret kan ställas i två olika lägen; Shred och Pedal.

Tobias LiljerothTyskfransk humor på reglagen för Shapeshifter och dropperstolpen.

I Pedal Mode blir vevlagerhöjden 15 högre, sadel- och gaffelvinklarna 1,5 grader brantare samtidigt som slaglängden minskas till 140 mm genom en mer progressiv, och mer stabil utväxling på länkaget. Tanken är att Pedal Mode ska användas dels vid klättring uppför men även på flackare leder, eller delar av leder, där man kan skapa mer fart genom att pumpa sig fram. För att få Shapeshiftern att skifta att röra på sig kan du antingen lyfta lite lätt på cykelns bakända när du står upp och trampar, eller så justerar den sig själv inom några tramptag.

Med ett snabbt klick på den andra knappen på styret hamnar du i Shred Mode och cykeln förvandlas till en utförsmaskin med 160 mm slag och en lägre vevlagerhöjd för bättre kurvkänsla och kontroll. Även här justerar sig cykeln själv när du kör.

Tobias LiljerothShapeshifter går att justera i Shred eller Pedal Mode.

Canyon själva kallar det för två cyklar i en och enligt dem själva har Shapeshifter varit avgörande för att kunna gå så radikalt som de gjort med geometrin. Och eftersom hela paketet med Shapeshifter-teknologin väger under 200 gram så anser man att det är värt den lilla viktökningen för prestandans skull.

Komponenter

Testcyklarna som vi presenterades med var av toppmodellen Strive CFR med en Fox 38 Factory Grip2 gaffel som kombinerats med en Float X2 Factory bakdämpare. Bromsar är Shimano XTR med 203 mm skivor fram och bak och växlingen sköts av samma komponentgrupp.

Vevpartiet är ett Race Face Next R i kolfiber med en 32t kedjering. De fina hjulen består av DT Swiss EX 511 fälgar och 350 nav som klätts med ett Maxxis Assegai 2,5 fram och ett DHR II i 2,4 bak, bägge i EXO+ casing i MaxxTerra och tubeless från fabrik.

Tobias LiljerothShimano XTR bromsar och växelgrupp, ett val från den översta hyllan.

Dropperstolpen är Canyons egen med 150 mm dropp i storlek S, 170 mm i M och hela 200 mm i L och XL. Sadeln kommer från Ergon och har teamats ihop med ett 780 mm brett, 35 mm tjockt styre i aluminium och en 40 mm styrstam från Canyon.

Canyon kommer även med en lite ”enklare” variant kallad Strive CFR Underdog med Fox 38 Performance Elite Grip2 dämpning fram och Fox Float X2 Performance baktill ihop med Shimano XT bromsar, växelgrupp och vevparti – knappast några skamprylar det heller.

Vikten ligger på 15,84 kg för toppmodellen (utan pedaler) och 16,04 kg för Underdog. Bägge modellerna går att få i dom två olika färgställningar som finns, silver/svart eller orange/vit. Prismässigt ligger den högre specade Strice CFR på 68 399 kr och du betaöar 54 299 kr för Strive CFR Underdog.

Om vi får vara lite Happy-gnälliga (och det får vi) så är kanske valet av EXO+ casing lite väl tunt för en racehoj, där hade vi kanske hellre sett att man valt den lite kraftigare DoubleDown. Och styret är kanske inte det mest spännande på marknaden på en high-endcykel från den översta hyllan. Däremot fungerar Canyons egen droppstolpe klanderfritt och det är kul att se att man valt rejält långa stolpar på alla storlekar.

Åkegenskaper

Ok, nog om torrt prylsnack. Prylar är som bekant värdelösa om de inte används på det sättet eller platser som de är tänkta att användas på. Som Finale Ligure. Canyon hade satt upp ett eget testcenter med sin stora racetrailer på en camping utanför själva staden med servicehjälp från märkets mekaniker, en sjukt lyxig setup.

Boris Beyer/CanyonFabien Barel visar hur en Strive ska tweakas.

Efter en inledande morgon med information om cykeln och inställning av våra personliga lånecyklar hoppade vi in i tre shuttlebussar som tog oss upp till starten av Pino Morte. Där blev det snabbt modell kosläpp när ett stort gäng cykeljournalister från hela Europa fick chansen att följa på hjulet på Fabien Barel och EWS-stjärnan José Borges. I teorin alltså. Nere i botten av åket väntade sedan mekanikerna för att ge möjligheten att fixa till inställningarna ytterligare innan det var dags för nästa åk. Efter en inledande eftermiddag med sex shuttleåk i klassikerna Pino Morto, Chromagnon och Cà Bianca hade både hojarna och undertecknads armar fått bekänna rejält med färg innan vi drog tillbaka till Canyon-hubben.

Tobias LiljerothVanlife model XXXL.

Nästa dag stod en hel dags shuttle på menyn och det blev en rejäl sådan med ännu fler klassiker på tallriken; Toboga di Canova, Rollercoaster, Kill Bill II och Cacciatore. En mix av stök, bröt, lite flow och ännu mera stök helt enkelt. Och just den terräng som Canyon Strive CFR är skapad för att tackla utan att vika ner sig. Att sedan mina armar, rygg och ben gjorde det sista åket är en helt annan sak…

Boris Beyer/CanyonShuttles i Finale Ligure, det finns värre sätt att spendera en arbetsdag på.

Det som sticker ut mest med nya Canyon Strive CFR är egentligen… ingenting. Och det menar jag på ett bra sätt. Det här är en cykel som i rätt storlek och med rätt inställningar mer eller mindre försvinner in i bakgrunden och gör sitt jobb i det tysta – och det är en tyst hoj ska tilläggas, mängden missljud är minimerade till nästan noll och inget. Vinklar, mått och dämpning är så väl avvägt och lirar så bra tillsammans att det aldrig är några saker som sticker ut åt fel håll och stjäl uppmärksamheten. Allt känns bara rätt. Nackdelen är att den lugna och ”planterade” känslan ihop med den långa geometrin gör att cykeln kan upplevas som lite livlös om hopp-och studs är det som står på programmet, vilket Strive inte primärt är gjord för heller.

Boris Beyer/CanyonHappy testkanin vrider på framhjulet i Rollercoaster.

Med ett förbehåll, att du står rätt på cykeln. För precis som på andra cyklar med überlång reach och hjulbas ihop med en flack gaffelvinkel så krävs det att du som åkare verkligen sätter vikt på cykelns framända för att få kontroll över ekipaget, gör du inte det kommer du få rejäla problem med att både få runt den i svängar och kontrollera den i hög fart. Men med bra vikt på fronten och en centrerad position över vevlagret med underkroppen belönas du med både kontroll och en fantastisk stabilitet även i brant och stökig terräng.

Nackdelen med den långa hjulbasen visar dock snabbt när vi hamnar i en serie av Finales klassiska switchbacks som byggdes på den tiden cyklarna hade 26-tumshjul och mer än en decimeter kortare hjulbas, något som ställer ännu högre krav på kroppsposition och hur du rör dig genom svängarna. En annan fördel med lång reach och hjulbas är att det känns som att du sitter i cykeln istället för ovanpå, vilket resulterar i en bättre känsla för cykeln och vad den har för sig.

Boris Beyer/CanyonTeknikinstruktion à la Barel.

Efter att Barel sagt till mig att toppa upp gaffeln med 20 psi extra och lägga till två extra tokens – ”you need to be able to tröst yöur front end” – så får jag lite bättre flyt både när det är brant och lite tightare, förutsatt att jag verkligen också vågar lita på min egen position.

Dämpningen gör sitt jobb lite i det tysta, vilket är ett bra betyg. X2:an sväljer det mesta utan att klaga, mycket tack vare den väl avvägda dämparkurvan som är mjuk i starten och rampar upp rejält mot slutet. På 1,5 dags hård cykling kände jag aldrig att jag bottnade ur den rejält, trots att jag kände att jag verkligen borde ha gjort det. Och då låg jag ändå på runt 30% sag, eller strax däröver.

Trampa uppför och på platten

En cykel på över 15 kilo med 160 mm slag baktill och 63 graders gaffelvinkel kommer aldrig att bli någon raket uppför, det säger sig självt. Men de få gånger vi trampar uppför så känner jag att det inte försvinner onödigt med kraft genom att dämpningen gungar, även på lite brantare och mer tekniska klättringar.

Canyon säger sig ha skapat en anti squat som droppar av efter sag-punkten för att både ge effektiv trampeffektivitet utan att påverka dämpningen vid större slag negativt. Jämför man med andra cyklar i den här klassen så håller sig Strive på den övre halvan när det kommer till att trampa.

Jag testade att använda Shapeshifter en del uppför och på platt mark. Funkar den? Det känns absolut att man hamnar i en bättre trampposition samtidigt som dämparen ger bättre stöd. Om det verkligen är en game changer och oumbärligt ska jag låta vara osagt, jag tror inte jag hade saknat den om den inte fanns där även om jag kan uppskatta den i vissa lägen.

Boris Beyer/CanyonR&D-arbetet resulterade även i en egen Canyon-pilsner.

Jag testade även att slå i Shapeshifter på plattare partier för att skapa mer fart, något som Barel & co rekommenderade. Visst funkar det, däremot kräver det lite vana för att trycka på rätt reglage när du vill tillbaka i Shred Mode igen – något som jag misslyckades rejält med en gång när tummen gick vilse bland reglagen och istället tryckte upp droppern i högsta läget när terrängen brantare på utför. Fail.

Vem ska kika på Canyon Strive CFR?

Kort förklarat är Strive CFR en hoj för dig som antingen har ambitioner att tävla i enduro, eller kör mycket på ställen som Järvsö eller Åre och inte är ute efter en renodlad downhillcykel.

Den gör sitt jobb effektivt och klanderfritt utan minsta tvekan direkt ur kartongen. Det gäller bara att du själv underkastar dig reglerna om att belasta fronten i dom flesta lägen och hålla bra tryck på pedalerna.

Om du tänker cykla på ställen som Jämtlandstriangeln, Hellas eller i Delsjöområdet finns det betydligt bättre val, som Canyons Spectral exempelvis. Det är heller ingen lekmaskin för dig som helst spenderar dina cykeldagar i luften, då finns det andra modeller som ger mer sprätt och lekfullhet.

Men om gravitationsbaserad, teknisk cykling på tid är din grej så bör Strive CFR stå högt upp på listan. Oavsett vad du nu tycker om Shapeshifter.

CanyonStrive kommer i två varianter, CFR och CFR Underdog. Och i två olika färgställningar.