Artikel: Måste det vara så jävla dyrt?
s: Det dröjer pga. tenta, kustskepparintyg och from. imorgon julfirande på annan ort. Chilla till 7 januari. Då lovar jag att testandet ska börja på riktigt.
Från 4:e december:
Tog en paus i pluggandet och gav mig ut en kort sväng i decembermörkret för att känna lite på cykelskrället.
Svidade om till cykelmundering, skateskor, benskydd, regnbraller, underställströja och en jacka utanpå det. Skatepottan på huvudet. Iväg!
Första intrycket var som alltid när jag sätter mig på en hoj jag inte är van vid: hmmm… skumt.
Problemet var att den känslan aldrig gick ur. Cykeln kändes först och främst jättelång! Kedjestagen ser ut att vara 50 cm och känns som en meter. Hojen kändes dessutom jäkligt svampig samtidigt som den definitivt känndes helstel. Skitskumt. Den sviktade dessutom märkbart i sidled.
Rakt fram genom lite potthål och annat tjaffs gick den stabilt, nästan stadigare än min stora heldämpade. Svängde gjorde den motvilligt, men greppet var under all kritik! Trampade till i utgången av en kurva och vips for baken ut utan förvarning. Usch, okontrollerat!
Provade att dra upp den i manual, omöjligt. Provade att pivotera på framhjulet, omöjligt. Provade att droppa lite, möjligt! Riktigt bekvämt för att vara en helstel faktiskt, frågan är bara om det alls är positivt när en helstel nästan känns som en heldämpad i landningarna. (Inte hunnit prova något över 50-60 cm än. Det stod en massa bilar ivägen vid min favoritlastkaj.)
Slutsats: Inget jag skulle lägga pengarna på. Precis som Happy-folket med Oskar i spetsen redan kommit fram till.
Framtidsutsikter: Med tanke på att båda hjulen börjat skeva till sig, mer, efter den här turen blir projektet att köra sönder hojen förhoppningsvis inte så långvarigt. Jag måste dock byta pedaler å det snaraste! Om det nu går, har inte kollat än. Plastbitarna som sitter där nu är totalt livsfarliga. Frambromsen måste också justeras in och eventuellt ska ekrarna i båda hjulen spännas (men då håller ju hjulen bättre så mnjae…).
Från 4:e december:
Tog en paus i pluggandet och gav mig ut en kort sväng i decembermörkret för att känna lite på cykelskrället.
Svidade om till cykelmundering, skateskor, benskydd, regnbraller, underställströja och en jacka utanpå det. Skatepottan på huvudet. Iväg!
Första intrycket var som alltid när jag sätter mig på en hoj jag inte är van vid: hmmm… skumt.
Problemet var att den känslan aldrig gick ur. Cykeln kändes först och främst jättelång! Kedjestagen ser ut att vara 50 cm och känns som en meter. Hojen kändes dessutom jäkligt svampig samtidigt som den definitivt känndes helstel. Skitskumt. Den sviktade dessutom märkbart i sidled.
Rakt fram genom lite potthål och annat tjaffs gick den stabilt, nästan stadigare än min stora heldämpade. Svängde gjorde den motvilligt, men greppet var under all kritik! Trampade till i utgången av en kurva och vips for baken ut utan förvarning. Usch, okontrollerat!
Provade att dra upp den i manual, omöjligt. Provade att pivotera på framhjulet, omöjligt. Provade att droppa lite, möjligt! Riktigt bekvämt för att vara en helstel faktiskt, frågan är bara om det alls är positivt när en helstel nästan känns som en heldämpad i landningarna. (Inte hunnit prova något över 50-60 cm än. Det stod en massa bilar ivägen vid min favoritlastkaj.)
Slutsats: Inget jag skulle lägga pengarna på. Precis som Happy-folket med Oskar i spetsen redan kommit fram till.
Framtidsutsikter: Med tanke på att båda hjulen börjat skeva till sig, mer, efter den här turen blir projektet att köra sönder hojen förhoppningsvis inte så långvarigt. Jag måste dock byta pedaler å det snaraste! Om det nu går, har inte kollat än. Plastbitarna som sitter där nu är totalt livsfarliga. Frambromsen måste också justeras in och eventuellt ska ekrarna i båda hjulen spännas (men då håller ju hjulen bättre så mnjae…).
