Jag har testat LCHF men tröttnade för jag tyckte det var tråkigt att avstå ris/potatis etc. Också plågsamt på sitt sätt.
Angående aversioner mot LCHF, de har ju inte tillkommit helt slumpartat. Jag har stött på en del rätt jobbiga LCHFare, någon nästan manisk. Om man inte direkt hyllar LCHF så måste man bevisa att man testat det ordentligt, och på rätt sätt, och ändå är det svårt att få slut på diskussionen. En del verkar helt enkelt inte acceptera att man inte tycker det är det bästa som hänt mänskligheten sedan semlan uppfanns.
Självklart är inte alla sådana.
Blir det inte lite konstigt att vara emot något för att några förespråkare är jobbiga? Jag är emot religion, men inte för att många religiösa är jobbiga, utan för att religion saknar all form av logik och konsekventa resonemang.
Jag gissar att de jobbiga är det just
för att LCHF utmålas som dåligt och till och med farligt, på tämligen tveksamma grunder. Det var trots allt inte särskilt länge sen som man på allvar trodde att fett är farligt. Den myten tycks oerhört svårt att slå hål på, och om man då själv grävt ner sig i ämnet och/eller provat själv och märkt att den vedertagna sanningen inte stämmer, så är det inte konstigt om man vill föra budskapet vidare. Särskilt när man ser att dylik kost skulle kunna hjälpa ganska många som kämpar med sina dieter, på ett sätt som i alla fall jag tycker verkar vara direkt plågsamt.
Vad som är ganska jobbigt är också alla de människor som blint tror på auktoriteter och inte vill tillägna sig något nytt. Det nya
måste inte vara överlägset eller bättre, men bara möjligheten att det kan vara det, gör i alla fall mig nyfiken. Såsom ifrågasättandet av att man skulle må bäst av att äta något som kroppen evolutionärt inte alls är anpassad för (spannmål till exempel). Eller att man skulle behöva något (kolhydrater för hjärnan) som det är hur lätt som helst att bevisa att man inte alls behöver, genom att själv prova att eliminera det.
Eftersom sannolikheten att nån som är emot LCHF kommer prova är ungefär noll så skriver jag inte mer i den här tråden hädanefter. ?
Edit: Och där kom lite mer tvångsmässiga avståndstaganden från LCHF, som väntat. Varför känner så många ett behov av att tala om att LCHF inte är något för dem, bara för att någon annan berättat att det funkar för den personen? Ingen har sagt att det är det enda rätta.
Jag ser heller inte alls samma reaktioner på andras inlägg som
verkligen beskriver hur man "bör" göra, som om det vore den enda sanningen. Förmodligen för att publiken håller med.