Stål!

[Deleted member 77490]

Ramen kan bli säkrare (dvs vridstyvare som inte nödvändigtvis är samma sak som trampstyvare) och en längre sadelstolpe ger oftast högre komfort pga att den stolpen flexar mer.
Glöm inte att det finns undersökningar, med maskerade ramar, som visar att sadelstolpen kan vara viktigare för den upplevda komforten än vad ramens material eller styvhet är.

Sant, men frågan är om inte sadelstolpens förmåga till flexibilitet blivit så viktig för att dagens cyklar är väldigt styva och obekväma? Misstänker att det är en av anledningarna till allt bredare däck på landsväg - ramen sväljer inte längre ojämnheterna i vägen. Har sett en del test (helt ovetenskapliga) där cyklister varit förvånade över att en gammal stålram med 21-millimetersdäck pumpade till långt över sju bar känts så bekväm.

 

[n3wton]

Intressanta funderingar. Min Triple Cross upplevs en aning stum och stötig gällande "sittkomforten" (allt är relativt - detta är inte en obekväm cykel). Jag räknar det som en planerad feature från tillverkaren då cykeln kom till under en tid då man körde med pakethållare (lex @aben ?). Framänden var inte lika noga utan gjordes mjuk för komfort.

Det där "dåliga" flexet i form av att ramen ormar sig under en när man verkligen står på är närvarande och jag har inte bestämt mig för var jag tror det kommer ifrån. Jag är dock ganska säker på att en cykel såsom min Fairlight gjorts mer följsam för sittkomforten, samtidigt som den har mycket mer snärt när man smackar på. Hur mycket som kommer från baktriangeln vet jag inte, men lutar åt att tro att man vinner en massa "bra styvhet" genom att ha en styv framgaffel och rejält headtube (vet fortfarande inte vad detta heter på svenska...).

Enkelt uttryckt upplever jag skillnaden såhär:

Miyatan: komfortabel men lite sladdrig när man tar i. Flexig kring vevpartiet men ändå stum i sadeln.

Fairlighten: med lätthet samma nivå av komfort men avsevärt mycket snärtigare.

Om det är för att jag lagt den tiodubbla summan på Fairlighten än på Miyatan låter jag vara osagt. Jag är högst påverkningsbar av mina egna fantasier och funderingar och är fullt medveten om min bristande objektivitet.

Sen ska sägas att Miyatan är någon form av hybridcykel med touringambitioner från början medan Fairlighten är en racer med långfärdsambitioner. Äpplen och päron och det där.

 

[Deleted member 77490]

Intressanta funderingar. Min Triple Cross upplevs en aning stum och stötig gällande "sittkomforten" (allt är relativt - detta är inte en obekväm cykel). Jag räknar det som en planerad feature från tillverkaren då cykeln kom till under en tid då man körde med pakethållare (lex @aben ?). Framänden var inte lika noga utan gjordes mjuk för komfort.

Det där "dåliga" flexet i form av att ramen ormar sig under en när man verkligen står på är närvarande och jag har inte bestämt mig för var jag tror det kommer ifrån. Jag är dock ganska säker på att en cykel såsom min Fairlight gjorts mer följsam för sittkomforten, samtidigt som den har mycket mer snärt när man smackar på. Hur mycket som kommer från baktriangeln vet jag inte, men lutar åt att tro att man vinner en massa "bra styvhet" genom att ha en styv framgaffel och rejält headtube (vet fortfarande inte vad detta heter på svenska...).

Enkelt uttryckt upplever jag skillnaden såhär:

Miyatan: komfortabel men lite sladdrig när man tar i. Flexig kring vevpartiet men ändå stum i sadeln.

Fairlighten: med lätthet samma nivå av komfort men avsevärt mycket snärtigare.

Om det är för att jag lagt den tiodubbla summan på Fairlighten än på Miyatan låter jag vara osagt. Jag är högst påverkningsbar av mina egna fantasier och funderingar och är fullt medveten om min bristande objektivitet.

Sen ska sägas att Miyatan är någon form av hybridcykel med touringambitioner från början medan Fairlighten är en racer med långfärdsambitioner. Äpplen och päron och det där.

Det är nu jag ska komma in och referera till Jan Heine och att "en stålcykel fungerar som en fjäder som skjuter dig framåt genom sitt inherenta flex".

Jag tror att du, som mer av en spurtare, känner av flexet i en stålram mer än jag gör, som mest är lite stark uppför. Jag tror inte ens att jag är kapabel att trycka ut 1000 watt i en spurt.

 

[n3wton]

Det är nu jag ska komma in och referera till Jan Heine och att "en stålcykel fungerar som en fjäder som skjuter dig framåt genom sitt inherenta flex".

Jag tror att du, som mer av en spurtare, känner av flexet i en stålram mer än jag gör, som mest är lite stark uppför. Jag tror inte ens att jag är kapabel att trycka ut 1000 watt i en spurt.

Hehe, Jan Heine-referensen lurar alltid i vassen verkar det som. Hur jag lyckas undgå att ha koll på hans åsikter vet jag inte riktigt..?

Jo, alltså nästan alltid när jag uttalar mig om sådana här saker utgår jag på något vis från ytterlägena, dvs hur cyklarna beter sig när man kör för fullt. En bra cykel är förmodligen en som man inte tänker så mycket på utan som bara är med och fungerar. Med det som utgångspunkt tror jag det finns massvis med dugliga cyklar i valfritt material!

Det är ganska orättvist att utvärdera cyklar utifrån egenskaper som tillverkaren aldrig avsåg att göra dem dugliga för. Så är nog fallet för mig och Miyatan, och det kanske inte är så många andra som bygger ihop en Miyata för att ta skyltspurter eller snabbcykla till Miyatakonventet utan använder dem till mer stillsamma aktiviteter.?

 

[n3wton]

Men de är ganska bra kompisar, Miyatan och Fairlighten! "Någon" har byggt dem så sittställning och kontaktpunkter är närapå identiska, förutom att Miyatan är lite kortare. De råkar stå bredvid varandra just idag:

 

[Deleted member 77490]

Hehe, Jan Heine-referensen lurar alltid i vassen verkar det som. Hur jag lyckas undgå att ha koll på hans åsikter vet jag inte riktigt..?

Jo, alltså nästan alltid när jag uttalar mig om sådana här saker utgår jag på något vis från ytterlägena, dvs hur cyklarna beter sig när man kör för fullt. En bra cykel är förmodligen en som man inte tänker så mycket på utan som bara är med och fungerar. Med det som utgångspunkt tror jag det finns massvis med dugliga cyklar i valfritt material!

Det är ganska orättvist att utvärdera cyklar utifrån egenskaper som tillverkaren aldrig avsåg att göra dem dugliga för. Så är nog fallet för mig och Miyatan, och det kanske inte är så många andra som bygger ihop en Miyata för att ta skyltspurter eller snabbcykla till Miyatakonventet utan använder dem till mer stillsamma aktiviteter.?

Nu har du ju koll på hans åsikter via oss andra, så det kortet kan du inte dra längre! ?

 

[n3wton]

Nu har du ju koll på hans åsikter via oss andra, så det kortet kan du inte dra längre! ?

Ja så är det nog! Kollektivt överförda åsikter!? Det är förmodligen svårt att som lättpåverkad människa undgå att ha åsikter som egentligen inte är ens egna... Men så länge man är nöjd och glad är väl allt frid och fröjd.?

 

[Deleted member 77490]

Ja så är det nog! Kollektivt överförda åsikter!? Det är förmodligen svårt att som lättpåverkad människa undgå att ha åsikter som egentligen inte är ens egna... Men så länge man är nöjd och glad är väl allt frid och fröjd.?

Man får väl bilda sig en uppfattning baserat på sådant man läst, tänker jag. Förra sommaren läste jag Frits Wigforss utredning från 1940-talet om det relativa betygsystemet. Hans åsikter är nu mina.

 

[Peth]

Man får väl bilda sig en uppfattning baserat på sådant man läst, tänker jag. Förra sommaren läste jag Frits Wigforss utredning från 1940-talet om det relativa betygsystemet. Hans åsikter är nu mina.

Jag, ett offer för det relativa betygssystemet, fick höra att ”jag skulle gärna ha gett dig en trea Peter, men jag har redan delat ut så många femmor, så …” (vilket bara är en eufemism för ”någon måste ju vara sämst”). Denna tvåa i textilslöjd har verkligen hållit mig tillbaka i alla aspekter.

 

[Deleted member 77490]

Jag, ett offer för det relativa betygssystemet, fick höra att ”jag skulle gärna ha gett dig en trea Peter, men jag har redan delat ut så många femmor, så …” (vilket bara är en eufemism för ”någon måste ju vara sämst”). Denna tvåa i textilslöjd har verkligen hållit mig tillbaka i alla aspekter.

Ja, den där missuppfattningen var ju tråkig och tyvärr ganska vanlig. "Femmorna är slut." Det var inte så systemet skulle fungera.

PS. Jag hade streck i textilslöjd.

 

[mzi]

Frits var säkert en trevlig tjomme, men redan i implementationen så var det ju så att om du avvek från normalfördelningen (som du såklart fick göra) så var du tvungen att lämna in mycket dokumentation. Något du helt slapp om du bara delade ut så många betyg som angavs.

Jag vet inte hur det är på din skola, men jag bestämde mig efter min praktik att jag aldrig skulle jobba som lärare, eftersom jag var tvungen att stånga mig blodig mot lata paragrafryttare. Så jag gick tillbaka till att knattra på tangentbordet. Och med sådana lärare som jag träffade så är det minsta motståndets lag som gäller. Då spelar det ingen roll vilka goda intentioner som fanns.

 

[Deleted member 77490]

Frits var säkert en trevlig tjomme, men redan i implementationen så var det ju så att om du avvek från normalfördelningen (som du såklart fick göra) så var du tvungen att lämna in mycket dokumentation. Något du helt slapp om du bara delade ut så många betyg som angavs.

Jag vet inte hur det är på din skola, men jag bestämde mig efter min praktik att jag aldrig skulle jobba som lärare, eftersom jag var tvungen att stånga mig blodig mot lata paragrafryttare. Så jag gick tillbaka till att knattra på tangentbordet. Och med sådana lärare som jag träffade så är det minsta motståndets lag som gäller. Då spelar det ingen roll vilka goda intentioner som fanns.

Konstaterar att dagens system är sämre på många sätt. Det Wigforss träffsäkert konstaterar är att en målrelaterad undervisning kommer att bygga på mål som är så svårdefinierade och tänjbara att de saknar relevans. Då hade han dessutom inte räknat med dagens betygsinflation.

Det intressanta är att Wigforss med sitt förslag till ett relativt system (han kallade det inte så) ville komma bort från det långtgående system av examinations- och inträdesprov som de flesta skolor använde sig av. Som av en händelse såg jag att Handelshögskolan i Sthlm nu funderar på att helt gå över till inträdesprov då betygen inte går att lita på längre. Vi har snart gått varvet runt.

 

[Jonatan F]

Jag läste en gång att Heine sa ”om jag blir trött i benen är det en för styv cykel, om det är konditionen som tryter är det en bra cykel”. Det stämmer rätt bra på mig iaf. Och jag älskar min crescent med tange no1 som spontanväxlar när man sprintar för den är så sladdrig :D (ramreglage). Sedan hur stor del som är däck, luftmotstånd, ram och sittställning vet jag naturligtvis inte.

 

[n3wton]

Jag läste en gång att Heine sa ”om jag blir trött i benen är det en för styv cykel, om det är konditionen som tryter är det en bra cykel”. Det stämmer rätt bra på mig iaf. Och jag älskar min crescent med tange no1 som spontanväxlar när man sprintar för den är så sladdrig :D (ramreglage). Sedan hur stor del som är däck, luftmotstånd, ram och sittställning vet jag naturligtvis inte.

Fast om du blir trött i benen behöver du träna styrka, och om konditionen tryter behöver du träna kondition.? Its not about the bike och det där. Jag kan tyckas låta insnöad på detaljer och "känsla" och en massa saker, men rena dumheter får man nog se till att bortse från.?

 

[waikato]

Ramen kan bli säkrare (dvs vridstyvare som inte nödvändigtvis är samma sak som trampstyvare) och en längre sadelstolpe ger oftast högre komfort pga att den stolpen flexar mer.
Glöm inte att det finns undersökningar, med maskerade ramar, som visar att sadelstolpen kan vara viktigare för den upplevda komforten än vad ramens material eller styvhet är.

Jag kan inte låta bli att undra om den där studien verkligen säger vad du tror den säger.

Om man nu skall försöka dra några växlar på en enskild studie av det ringa slag så får man vara noggrann med vad som faktiskt testas.

Studien säger, enligt mig, inte att..

i)... rammaterial är irrelevant

ii)... det för varje stålram går att konstruera en ram av annat material med likvärdiga egenskaper (och vice versa).

iii)... de olika materialen för ramarna är likvärdiga inom olika genrer inom cykelhobby.

Om man ska lita på studien som sann och resultatet som generaliserbart så kan man konstatera att...

i) .. det finns en delmängd inom mängden av möjliga cykelramsegenskaper som kan konstrueras med flera olika rammaterial.

ii)... ramegenskapskombinationerna som användes i denna studien ligger inom detta område och kan alltså konstrueras mha flera olika rammaterial.


Att rammaterial på något sätt skulle vara irrelevant tror jag ingen seriös rambyggare tror på. Hur relevant däremot är en annan fråga... Kanske visar testet på att relevansen är mindre än vad många förväntar sig. Men det är ingen slump att vi inte ser stålcyklar inom TdF. Kanske är det heller ingen slump att vi ser många stålromantiker inom bikepacking/randonneur. Det sista låter jag vara osagt för att än en gång inte gå in på ämnet.

Men, för de som varit med länge inom gemet så vet vi att ramar kan konstrueras så ofantligt olika bara med samma rammaterial. En stålram kan vara för styv eller för flexig inte bara på ett sätt utan på flera olika sätt. Att det därför finns en mängd av möjliga ramegenskapskombinationer som kan erhållas med fler olika material är inte nödvändigtvis så häpnadsväckande.

Oj.. Nu blev det långt.

Trevlig eftermiddag .

 

[waikato]

Sen får man väl påpeka att om det skulle vara ett dött lopp mellan de olika rammaterialen skulle jag ändå betrakta stål som vinnare.
Detta med tanke på stryktålighet, reparerbarhet, modularitet och livslängd.
Dock vet jag ju att stål ligger i lä gällande vissa aspekter, att vissa föredrar andra material är därför fullt förståeligt.

 

[Berk]

Konstaterar att dagens system är sämre på många sätt. Det Wigforss träffsäkert konstaterar är att en målrelaterad undervisning kommer att bygga på mål som är så svårdefinierade och tänjbara att de saknar relevans. Då hade han dessutom inte räknat med dagens betygsinflation.

Det intressanta är att Wigforss med sitt förslag till ett relativt system (han kallade det inte så) ville komma bort från det långtgående system av examinations- och inträdesprov som de flesta skolor använde sig av. Som av en händelse såg jag att Handelshögskolan i Sthlm nu funderar på att helt gå över till inträdesprov då betygen inte går att lita på längre. Vi har snart gått varvet runt.

OT nu, men för jag som gick till skolan i en annan land i Europa är svenska betygssystemet chockerande. Hur hade man tänkt att det inte skulle går fel?

Dessutom är mål av prov oklara. Min son gjorde just nationalprov i klass 3 i grundskolan. Hos Skolverket finns bara några meningar om målet av provet. Provet verkar vara viktigare för lärare och skolan än för eleverna. Sonen klarade proven, men jag har ingen aning om hur han har gjort provet jämfört med andra barn i landet.

 

[Jonatan F]

Fast om du blir trött i benen behöver du träna styrka, och om konditionen tryter behöver du träna kondition.? Its not about the bike och det där. Jag kan tyckas låta insnöad på detaljer och "känsla" och en massa saker, men rena dumheter får man nog se till att bortse från.?

Nu förstår jag inte? Menar du att det jag säger är rena dumheter? Jag tycker det är klart intressant.

Jag har hyfsad koll och behöver sannolikt träna både styrka och kondition men är något sämre relativt sett i konditionen. Baserar det på att jag tränat fokuserat gym i ett par år men ingen fokuserad konditionsträning utöver lite löpning för det är gött.

Om jag cyklar på min gamla Alu-hybrid blir jag trött i benen av en sprint men konditionen är inte det mest begränsande - sittställning är ok. Om jag kör en sprint med min snabbaste stålcykel går det fortare och fortare tills andningen inte orkar med mer. Det är helt uppenbart cykeln som är skillnaden men - som sagt - det kan vara allt från luftmotstånd till mikrovarostioner i sittställning (även om de såklart är väldigt lika).

 

[Jonatan F]

Dubblett

 

[n3wton]

Nu förstår jag inte? Menar du att det jag säger är rena dumheter? Jag tycker det är klart intressant.

Jag har hyfsad koll och behöver sannolikt träna både styrka och kondition men är något sämre relativt sett i konditionen. Baserar det på att jag tränat fokuserat gym i ett par år men ingen fokuserad konditionsträning utöver lite löpning för det är gött.

Om jag cyklar på min gamla Alu-hybrid blir jag trött i benen av en sprint men konditionen är inte det mest begränsande - sittställning är ok. Om jag kör en sprint med min snabbaste stålcykel går det fortare och fortare tills andningen inte orkar med mer. Det är helt uppenbart cykeln som är skillnaden men - som sagt - det kan vara allt från luftmotstånd till mikrovarostioner i sittställning (även om de såklart är väldigt lika).

Jag tror det är till att dra för stora växlar på en känsla. Ska man jämföra sådant behöver du ju jämföra effekt och hastighet och sådant under likvärdiga förhållanden. Du är snabbare på en av cyklarna förmodligen, men det är svårt att säga vilken.

På min Brompton till exempel blir jag liksom knappt trött men kommer aldrig upp i någon fart. Maxade ett entimmespass på den en gång och det gav ett fjantigt resultat i fart även om jag tyckte jag tog i allt vad jag orkade. Den cykeln går helt enkelt inte att cykla snabbt på för mig - det är en dålig cykel på så vis. En av dina cyklar kanske gör motsvarande för dig?

 

[HåkanC]

Jag kan inte låta bli att undra om den där studien verkligen säger vad du tror den säger.

Den säger att vill man jämföra olika ramars komfort genom att prova olika cyklar med ramar i olika material bör man vara noggrann så att inte fördomar och förutfattade meningar styr resultatet.
Dessutom är det inte endast viktigt att de olika ramarna inte går att identifiera utan inte minst att cyklarna (förutom ramarna då) är exakt likadant utrustade.
Eller?

Men all den här rammaterialfixeringen som så tydligt finns hos åtminstone en del cyklister får mig att dra paralleller med sladdfixerade hifi-nördar. Det är inte ovanligt att när de vet vilken sladd det är som används hör tydliga skillnader och både det ena och det andra (och säkert mer än så) mellan olika sladdar.
Skillnader som (ofta) är helt omöjliga för dem att höra i ett blindtest av exakta samma utrustning och kablar.
Varför då?

Det kan väl inte bara vara jag som ser sådana paralleller?

Det finns (förstås) en lång tråd om det här

[OT Voodoo-HIFI ] Högtalarkabel mm (Varning! innehåller inlägg av folk med övernaturliga förmågor)

Kanske finns det någon cyklande "HIfi-bög" här på Happy som kan svara på följande (annars får jag väl ta och regestrira mig på något HIFI-forum)? Jag och frugan håller på att planera ny möblering av vardagsrummet. I detta ingår införskaffande av ny högtalaranläggning. Vissa medlemmar av...

happyride.se

 

[waikato]

Den säger att vill man jämföra olika ramars komfort genom att prova olika cyklar med ramar i olika material bör man vara noggrann så att inte fördomar och förutfattade meningar styr resultatet.
Dessutom är det inte endast viktigt att de olika ramarna inte går att identifiera utan inte minst att cyklarna (förutom ramarna då) är exakt likadant utrustade.
Eller?

Jo, men det kan jag hålla med om. Samtidigt som testet är begränsat i både tid och distans, vilket (såklart) innebär att folk med många mil i benen och gedigen cykelerfarenhet inte ska låta det trumfa sin magkänsla.

Jag håller med dig om att vikten av rammaterial absolut kan vara överdriven. Från marknadens håll först åt aluminium och sedan kolfiberns favör. Med en sådan hajp kan det säkert kommit en motreaktion, även den utan fäste i förnuftet. Gällande köregenskaper då, när det kommer till stryktålighet, livslängd och reparerbarhet tycker jag fortfarande att stål är överlägset, men inte felfritt.

 

[Deleted member 77490]

Det vi kan enas om är att materialet spelar mindre roll än vad många tror. Då är det skönt att äldre stålcyklar fortfarande är så billiga. Mycket hoj för pengarna, således.

 

[waikato]

Det vi kan enas om är att materialet spelar mindre roll än vad många tror. Då är det skönt att äldre stålcyklar fortfarande är så billiga. Mycket hoj för pengarna, således.

Jag tycker det är intressant. Några stålramar har ju nästan något mytomspunnen kring sig, till exempel Miyata 1000. Vad är fakta, vad är hajp? Vad är subjektivt och vad är objektivt?

Svåra frågor, troligen utan något klart svar. Men jag är nyfiken på andras åsikter samtidigt som jag är av uppfattningen att den cykel som känns bäst är den som man bör ha, oavsett om man baserar sitt beslut mha vågen eller känslan.

 

[Deleted member 77490]

Jag tycker det är intressant. Några stålramar har ju nästan något mytomspunnen kring sig, till exempel Miyata 1000. Vad är fakta, vad är hajp? Vad är subjektivt och vad är objektivt?

Svåra frågor, troligen utan något klart svar. Men jag är nyfiken på andras åsikter samtidigt som jag är av uppfattningen att den cykel som känns bäst är den som man bör ha, oavsett om man baserar sitt beslut mha vågen eller känslan.

Är det inte mest på Happyride tusingen är hajpad? Jag vet inte alltså, men har testat ett par tusingar och finner verkligen ingenting särskilt med dem. Kanske är det kombinationen av modern geometri (förutom horisontellt överrör, jag menar vinklar och sånt), cantibromsfästen och möjligheten till breda däck som gör den så populär? Den råkar måhända helt enkelt vara en utmärkt kandidat till ett neo-retrobygge av de senaste tio årens enorma trend: grusracern.

 

[waikato]

Är det inte mest på Happyride tusingen är hajpad? Jag vet inte alltså, men har testat ett par tusingar och finner verkligen ingenting särskilt med dem. Kanske är det kombinationen av modern geometri (förutom horisontellt överrör, jag menar vinklar och sånt), cantibromsfästen och möjligheten till breda däck som gör den så populär? Den råkar måhända helt enkelt vara en utmärkt kandidat till ett neo-retrobygge av de senaste tio årens enorma trend: grusracern.

Jämfört med vissa andra Miyatamodeller så är det inte så mycket särskilt med den, vad jag förstått. Men ne, den är allt poppis i fler kretsar än happy. En bra cykel är det utan tvekan.

 

[Deleted member 77490]

Jämfört med vissa andra Miyatamodeller så är det inte så mycket särskilt med den, vad jag förstått. Men ne, den är allt poppis i fler kretsar än happy. En bra cykel är det utan tvekan.

Den är säkert helt ok!

 

[HåkanC]

Det vi kan enas om är att materialet spelar mindre roll än vad många tror.

Nja, det håller jag inte helt med om
Däremot är HUR materialet används viktigare än vilket material det är.
Sedan är det en cykel vi cyklar på, inte enbart en ram. Därför är även alla andra delar av en cykel viktiga, inte endast ramen. Inte minst för den upplevda komforten (+ MER).

 

[Deleted member 77490]

Nja, det håller jag inte helt med om
Däremot är HUR materialet används viktigare än vilket material det är.
Sedan är det en cykel vi cyklar på, inte enbart en ram. Därför är även alla andra delar av en cykel viktiga, inte endast ramen. Inte minst för den upplevda komforten (+ MER).

Absolut. Hjul (ink. däck), sittställning, växlar med mera är nog viktigare än ramen. Finns en jävla massa myter om de olika rammaterialens förträfflighet, att styvast ram är bäst till exempel. Det är väl därför jag aldrig har några större problem med att cykla gammalt stål tillsammans med människor på plasthojar och ändå hänga med. Däremot är det himla krångligt att växla fort med ramreglage. ?

 

[Jonatan F]

Jag tror det är till att dra för stora växlar på en känsla. Ska man jämföra sådant behöver du ju jämföra effekt och hastighet och sådant under likvärdiga förhållanden. Du är snabbare på en av cyklarna förmodligen, men det är svårt att säga vilken.

På min Brompton till exempel blir jag liksom knappt trött men kommer aldrig upp i någon fart. Maxade ett entimmespass på den en gång och det gav ett fjantigt resultat i fart även om jag tyckte jag tog i allt vad jag orkade. Den cykeln går helt enkelt inte att cykla snabbt på för mig - det är en dålig cykel på så vis. En av dina cyklar kanske gör motsvarande för dig?

Aha! Nu förstår jag! Du har helt missförstått mig!:D Jag struntar högaktningsfullt i hur fort det går. Men jag ÄLSKAR känslan av att flyga fram över vägen, en cykel som ger mer ju mer jag trycker, en cykel där jag enkelt kommer upp i vad som känns som väldigt hög fart men där benen känns pigga, när man trycker på och känner hur mycket kraft som utvecklas. Helt magiskt. Om det hade gått fortare på en annan cykel har jag ingen aning om men vem bryr sig? Jag tävlar aldrig :) Vissa cyklar känns som att cykla i motvind. Kraften sugs ur benen och hur man än cyklar så är det så tungt och tråkigt att man till slut puttrar runt i 18 kmh. Skittråkigt. Allt är såklart totalt subjektivt och 100% känsla.





Heine gör ju massa effekttester och även blindtester (olika väggtjocklek i identiska cyklar) där han snackar massor om att han använder vetenskapliga metoder. Jag har inte kollat grunddatan så jag vet inte. Det får stå för honom.

 

[HåkanC]

Finns en jävla massa myter om de olika rammaterialens förträfflighet, att styvast ram är bäst till exempel. Det är väl därför jag aldrig har några större problem med att cykla gammalt stål tillsammans med människor på plasthojar och ändå hänga med.

Övervärderar du inte ramen (och kanske även cykeln?) och undervärderar dig själv nu?

 

[Deleted member 77490]

Övervärderar du inte ramen (och kanske även cykeln?) och undervärderar dig själv nu?

Inte omöjligt. Känner mig som en rätt dålig cyklist. ?

 

[cykelstöd]

Jag tycker det är intressant. Några stålramar har ju nästan något mytomspunnen kring sig, till exempel Miyata 1000. Vad är fakta, vad är hajp? Vad är subjektivt och vad är objektivt?

Jag har för mig att Miyata var bland de första att sälja trippelreducerade ramar (vars kostnad inte motsvarade en kontantinsats och försäljning av interna organ). Att Sheldon dessutom nämner just den modellen som en av åttiotalets bästa touringhojar har väl spätt på det hela ytterligare.

Sen har väl alla nischade produkter, vars primära användare är nördiga, medelålders män med hög inkomst, en tendens att dra iväg till helt orimliga priser :)

 

[Steel is Real]

Det är mycket snack här!

Men vi som vet, vet. #steelisreal

Här är mina (troligen igen?)

Randomundering:

Race:

Fixed

Pendlare:

Bikeporn:

 

[n3wton]

Mindre snack är bra! Livebild på torr-bikepacking! Sjukt stabil cykel - skriver nu när jag cyklar.?

 

[cykelstöd]

@Steel is Real kul med kaffenback, har tyvärr bara min fotad från nds. Önskar bara att den tog fetare sulor...

 

[jolov]

Min gamle kaffenback

 

[claess]

Slänger in en bild på min ritchey också!
Himla bra cykel. Har cyklat allt från 20-milare på landsväg, 20-milare på grus och asfalt, och massor av cx. Funkat fint. Körde ett gravellopp på 13 mil förra året. Var jobbigt både för flåset och benen. Men det berodde helt säkert på mig och inte cykeln, har bara pendlat sporadiskt 5 kilometer senaste åren som cykelträning…

 

[n3wton]

Det är mycket snack här!

Men vi som vet, vet. #steelisreal

Här är mina (troligen igen?)

Randomundering:

Visa bilaga 633529
Race:
Visa bilaga 633532

FixedVisa bilaga 633530

Pendlare:
Visa bilaga 633531
Bikeporn:

Visa bilaga 633533

Logicen är så jäkla fin som fälgbromsad!

Slänger in en bild på min ritchey också!
Himla bra cykel. Har cyklat allt från 20-milare på landsväg, 20-milare på grus och asfalt, och massor av cx. Funkat fint. Körde ett gravellopp på 13 mil förra året. Var jobbigt både för flåset och benen. Men det berodde helt säkert på mig och inte cykeln, har bara pendlat sporadiskt 5 kilometer senaste åren som cykelträning…Visa bilaga 633553

Och ska de vara skivbromsade så är det nog fanimej en Swiss Cross det ska vara!

Jag kommer äga en Ritchey en dag..

 

[Singular]

...och på ämnet..

..jag säger det här en gång, så har jag det sagt; jag kommer att göra mig av med min Ritchey Road Logic-ramsats (för att köpa en annan, så bra är den) - min är en av de hundra numrerade som gjordes i Heritage Edition som, precis som de gamla teambågarna, lackades av legenden Rick Stefani på D&D Cycles och under lacken är en den senaste generationen från 2018 som tar 32mm däck och kan hävdas vara den finaste moderna produktionsstålramen att tillgå. Mitt ex är det som Ritchey kallar en 53 men som i verkligheten motsvarar andra tillverkares 55 eller 56.

(sorry för kapningen, men jag tror att det här är rätt publik innan den hittar ut på samlarmarknaden internationellt - är man peppad, PM:a!)

 

[aben]

Intressanta funderingar. Min Triple Cross upplevs en aning stum och stötig gällande "sittkomforten" (allt är relativt - detta är inte en obekväm cykel). Jag räknar det som en planerad feature från tillverkaren då cykeln kom till under en tid då man körde med pakethållare (lex @aben ?). Framänden var inte lika noga utan gjordes mjuk för komfort.

Det där "dåliga" flexet i form av att ramen ormar sig under en när man verkligen står på är närvarande och jag har inte bestämt mig för var jag tror det kommer ifrån. Jag är dock ganska säker på att en cykel såsom min Fairlight gjorts mer följsam för sittkomforten, samtidigt som den har mycket mer snärt när man smackar på. Hur mycket som kommer från baktriangeln vet jag inte, men lutar åt att tro att man vinner en massa "bra styvhet" genom att ha en styv framgaffel och rejält headtube (vet fortfarande inte vad detta heter på svenska...).

Enkelt uttryckt upplever jag skillnaden såhär:

Miyatan: komfortabel men lite sladdrig när man tar i. Flexig kring vevpartiet men ändå stum i sadeln.

Fairlighten: med lätthet samma nivå av komfort men avsevärt mycket snärtigare.

Om det är för att jag lagt den tiodubbla summan på Fairlighten än på Miyatan låter jag vara osagt. Jag är högst påverkningsbar av mina egna fantasier och funderingar och är fullt medveten om min bristande objektivitet.

Sen ska sägas att Miyatan är någon form av hybridcykel med touringambitioner från början medan Fairlighten är en racer med långfärdsambitioner. Äpplen och päron och det där.

Kompaktramarna (sluttande överrör) är mindre stötiga i sadeln än de med rakt överrör, och i synnerhet om ramen är stor i förhållande till sadelhöjd. Svårt att komma ifrån om man inte vill ha en (för) liten ram. Klart märkbart och jag har fjädrande sadel på min 610 av den anledningen.

Jag har ju aldrig cyklat på en Fairlight Strael (Secan?) men precis så som du beskriver borde den vara från hur den är konstruerad. Grejen är bara att jag vill ha det här flexet kring vevparti och styrrör, tycker det gör cykeln mjukare och behagligare när jag cyklar lång, därför jag gillar den äldre typen av stålramar med "standard"-dimension på rören - här kommer personliga preferenser in :)

Men det är jäkligt känsligt, för mycket flex och det blir en spagettiram och det är inte så kul.

 

[aben]

Jag tycker det är intressant. Några stålramar har ju nästan något mytomspunnen kring sig, till exempel Miyata 1000. Vad är fakta, vad är hajp? Vad är subjektivt och vad är objektivt?

Svåra frågor, troligen utan något klart svar. Men jag är nyfiken på andras åsikter samtidigt som jag är av uppfattningen att den cykel som känns bäst är den som man bör ha, oavsett om man baserar sitt beslut mha vågen eller känslan.

Om du vänder på frågan. Vilka eller vilken serieproducerad långfärdsram från den här perioden (åttio- och början på nittiotal) är finare eller bättre?

 

[aben]

Många snackar om bromsarna, men det som jag tycker är den absolut största skillnaden mellan nya och äldre hojar är växelsystemen. Jag har brifters på flera av mina cyklar och diskrepansen mellan dessa och klassiska ramreglage är enorm. Det är inte så mycket friktion kontra indexering som det faktum att du måste sitta ned vid växlingar och att du alltid måste böja dig ned. Det gör att åtminstone jag växlar mycket mer sällan och därför får en mer ojämn och varierad kadens. Det är helt enkelt ett sämre system, krångligare och mer svårjobbat. Farten blir lidande.

För de som vill kunna göra täta växlingar är STI överlägset, håller helt med men det är två olika skolor: att hålla en hög och jämn kadens och effekt eller en dynamisk där man kontinuerligt varierar kadens och effekt och vilket som är bäst tvista di lärde om. Jag tillhör den senare skolan och för mig är variation i trampet klart bäst.

 

[n3wton]

Kompaktramarna (sluttande överrör) är mindre stötiga i sadeln än de med rakt överrör, och i synnerhet om ramen är stor i förhållande till sadelhöjd. Svårt att komma ifrån om man inte vill ha en (för) liten ram. Klart märkbart och jag har fjädrande sadel på min 610 av den anledningen.

Jag har ju aldrig cyklat på en Fairlight Strael (Secan?) men precis så som du beskriver borde den vara från hur den är konstruerad. Grejen är bara att jag vill ha det här flexet kring vevparti och styrrör, tycker det gör cykeln mjukare och behagligare när jag cyklar lång, därför jag gillar den äldre typen av stålramar med "standard"-dimension på rören - här kommer personliga preferenser in :)

Men det är jäkligt känsligt, för mycket flex och det blir en spagettiram och det är inte så kul.

Mer reflektioner kring flex osv efter att ha cyklat med min Triple Cross med full bikepackingutrustning igår:

Extremt väl avvägd ram - superlugn och fin (kollade happy och skrev ett inlägg när jag cyklade cykelbana i stan utan att hålla i styret på många minuter). Noll känsla av stötighet med 38-däck med lågt tryck. Fronten superbehagligt mjuk och fin för den typen av cykling (men inte för lvg-spurt såklart). Till touring och långfärd eller bara vanlig cykling fattas mig ingenting på den cykeln.

Ps. Jag har mini-v-bromsar på cykeln vilket gör att bromsarna fungerar, så inte ens det kan jag gnälla på. Ds

 

[waikato]

Om du vänder på frågan. Vilka eller vilken serieproducerad långfärdsram från den här perioden (åttio- och början på nittiotal) är finare eller bättre?

Min gissning på ramar i samma paritet hade varit Centurion Pro Tour eller Nishiki Ultra, som jag känner till via cykelhobbysidan. Det är återigen stål då såklart.

Men jag sökte faktiskt på nätet gällande detta och fann denna tråden. Där liknande fråga ställdes.

Några förslag på fina touringcyklar från samma era som dök upp var Specialized Expedition, Trek 720, Univega Specialissma och Raleigh Portage.

Univegan ska enligt Sheldon Brown vara i princip samma ram.

Bridgestone lär ha gjort några fina modeller men det namnet lägger säkert på ännu mer dollares på priset. Ett exempel är i alla fall XO-1.

Om dom är bättre är nog en smaksak. Miyata har sin geometri, vissa tycks finna toppröret lite kort.

Fuji Touring och Panasonic nämns också på flera ställen men jag skriver från luren och nöjer mig med länkadet så här långt