Min frågor om citattecknen var för att jag ville vara säker på att det inte rörde sig om "gatekeeping" av typen: 'cyklar gör man på mitt vis, det de andra gör är "cyklar"'. Vissa kanske vill bara uppleva naturen, där cykeln endast är vägen ut till naturen.
Alla är välkomna! Jag ser dock inte kopplingen mellan upplevelsen och kvantitet.
Den fysiska ansträngningen är helt ointressant om den inte tillför glädje i sig. För vissa kan inte ens ta sig ut i naturen utan hjälpmedel, så det är en tillgänglighetsfråga för mig. För andra kan de inte ta sig till den utsiktspunkt som de vill besöka utan elassistans, och för dem blir då inte cyklingen lika rolig.
Jag håller inte med. Vissa saker här i livet kan vara fysiskt ansträngande men man står ut med det för att belöningen finns vid målet (eller längs vägen).
Och vad gäller tillgängligheten har jag redan flera gånger skrivit att elMtb som handikapphjälpmedel är en toppenidé.
Mitt fel! Jag inser att jag citerade dig slarvigt. Det var den andra meningen i citatet jag höll med om. Den första meningen är att demonstrativt osann, vissa av oss befinner oss redan i prestationsnedförbacken och kommer aldrig att bli bättre.
Nåja. Bara för att du och jag befinner oss i prestationsnedförsbacken betyder det inte att vi inte svarar på träning. Toppen blir lägre med tiden, men jag menar att stigcykling inte behöver vara en topprestation.
Jag hade en diskussion tidigare med
@BFS där jag önskar att det är det faktiska slitaget som borde bedömas. Jag inser att det kanske inte går i varje givet fall så jag kan acceptera en effektbegränsning som får fungera som en proxy för slitaget efter att man har korrelerat tillskottseffekt och slitage. Så större batterier har jag inget emot. Det är också därför jag inte tycker att det borde vara nödvändigt med speciallagstiftning för handikapphjälpmedel.
Jag tror att effektsiffrorna och maxhastighet som gäller togs fram för att passa cykelpendling. Att elMtb skulle bli en grej fattade ingen.
Ragga gärna MTB-cyklister i gruppen som skulle ha trevligt utan motor. Jag menar bara att de övriga borde ha samma tillgång till naturen. NVVs hållning påverkar åtminstone e-gravelcyklister väldigt mycket, det påverkar deras tillgång till enskilda vägar.
Jag behöver inte ragga särskilt hårt. De allra, allra flesta använder inte motor. Tack vare allemansrätten har vi alla i Sverige en fantastisk (en del påstår världsledande?) tillgång till naturen. Men den är inte villkorslös. Vi får inte göra allt vi vill, inte ens trots att vi tycker det är rimligt. Orättvist?
För att återknyta till hur jag uppfattade din och
@Skogling synpunkt (jag ber om ursäkt om jag far iväg i min tolkning, rätta mig gärna), att den fysiska ansträngningen i sig är en del av njutningen i att cykla MTB. Så är det säkert för många men inte alla.
Jag försökte bara påpeka att för vissa är eMTBn det som möjliggör att njuta av naturen.
Som jag skrev i det inlägget du syftar till: För en del är den fysiska ansträngningen ett mål, för andra ett nödvändigt ont. Men man kommer inte ifrån att det är en ansträngning. Som tur är styr man ansträngningen själv, du skrev att du kan cykla stig utan att det är fysiskt utmanande? Att kvaliteten på en stigcykeltur har med distans och fart att göra upplever jag vara en ny idé, som dykt upp på senare tid.
Alltså jag vill inte att stigcykling ska vara något exklusivt. Det är ju en fantastisk aktivitet som passar de flesta. Det man behöver vara medveten om är att det kan se lite olika ut beroende på vem man är. En ung, stark och smidig cyklist kommer ha en delvis annorlunda upplevelse än en äldre, gubbsvag och stel cyklist. Är detta orättvist? Är detta ett problem som samhället ska lösa med teknisk innovation och lagstiftning? I ett samhälle av snöflingor är det självklart så, allt åt alla alltid. Problemet som jag ser är att det finns en risk att det ”backfires” (nu klarar jag inte svenskan) och att vi riskerar inskränkningar för cyklister istf utökade rättigheter för elMtb.
Än så länge har jag inte mött några äldre (seniorer) på elMtb. Jag har inte mött några (synligt) funktionsnedsatta. Inte ens några fruar. Det enda jag har stött på är medelålders män (oklart hur de egentligen vill definiera sig) som bränner fram på stigar och XC-banor i en hastighet som kanske grovt motsvarar en elitmotionär utan motor. Onödigt, menar jag! Och det är hela min poäng.
