Så, igår var planen att det var dag för min första längre tur med packning, så fort jobbet var avklarat.
Ingen övernattning eller liknande utan mest för att se hur cykeln beter sig med full packning och för att jag skall se hur mycket jag pallar...
Men när man väl kommer hem från jobbet och tittar på väderprognosen så säger den åska...
Så vad gör man? Den planerade långa turen ändrades snabbt till något kortare, som dessutom låg närmre hemmet och med attityden att jag hinner hem före ovädret kommer.
(Beklagar bildkvaliteten, vete f*n vad som hände där)
Så sagt å gjort, så beger man sig glad i hågen iväg, på vad som skulle visa sig vara den mest brutala 1.5 mil långa cykel turen jag varit med om...
Det första som jag ser när jag kommer ut i skogen är två par färska björnspår, från vad jag misstänker är en hona med unge.
Men jag trampar vidare uppför med obehagskänslan längs ryggraden enda tills jag når den näst högsta toppen under turen och möts av följande vy
Rutten fortsätter till höger här (utanför bild) så efter en kort vattenpaus och en snickers så bar det av igen.
Nu gick det svagt utför en bit enda tills jag kom till vad som närmast kan kallas för grusvägsstup... (45gradig lutning ungefär) Så jag tog inga risker utan hoppade av och ledde fetingen hela vägen ned.
Går det utför, så skall det ju gå uppåt också, och det gjorde det samtidigt som det nästan tog knäcken på mig...
Samma lutning som utför, men nu var jag tvungen att dra hela ekipaget uppåt i vad som kändes som en evighet.
Så på toppen utav backen så vart det dags för vatten och snacks paus igen.
Därefter så bar det av svagt utför på krokiga grusvägar enda tills jag nådde bebyggelse igen och möttes av den här vyn
Efter det så var det raka spåret hem via landsväg, och för de som undrar, jo jag hann hem före åskan började.
Edit: så här ser rutten ut via komoot