Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]

Kalle Kula

Aktiv medlem
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Jag har nog tagit i lite för mycket med träningen de sista veckorna och grävt gropen lite för djupt, så att jag nu har fastnat där nere (igen). Har haft tre vilodagar på raken nu, med noll fysisk aktivitet och ingen lust eller energi att göra något öht. Kroppen och musklerna känns fortfarande ömma och stela, lite som om jag hade blivit överkörd av en ångvält, men jag tror ändå att problemet mest ligger på det mentala planet. Är det någon som har några bra tips på knep eller strategier man kan använda om man väl hamnat därnere i gropen och ska försöka ta sig upp igen och få tillbaka träningsmotivationen? "Just do it!" säger en del, men det är lättare sagt än gjort.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Kanske lite kravlös cykling kan hjälpa? Jag gillar att sätta mig på graveln och snurra runt på lite grusvägar. Släpper då mycket krav på prestation och siffror och bara försöker njuta av cyklingen. Detta står i stor kontrast till min landsvägscykling jag normalt kör där fokus är något helt annat.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
1. Är och sov ordentligt. Medelålders har lång återhämtning.
2. Starta om med distans en vecka. Du vill få adaption på hårdkörningen.
3. Lägg på belastning när du känner dig fräsch igen. Då i tydliga pass med distans och vila mellan.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Ta det lugnt, försök hitta tillbaka till det roliga i cyklingen. Testa att köra utan att kolla på datorn/klockan. Se om det finns något roligt mål med turen exempelvis ett speciellt ställe du inte varit på eller sett ännu. Latja runt lite bara och njut av vädret. Cykla i sällskap med någon (som på förhand vet förutsättningarna).

Sen kommer kroppen till slut ha vant sig och du kan lägga in träning igen.

Edit: Tänk också på att konditionen är en färskvara. Går snabbt att tappa och snabbt att få tillbaka. Se till att äta ordentligt innan och under turen, gärna något gott. Om du tror att du inte klarar det så testa bara, du kan mer än du tror. Gör små mål för att hitta tillbaka när motivationen återvänt. Stegra upp långsamt med mål som är inom räckhåll. Tänker då tex distans, tid, etc. När du klarar målen får du lite dopamin och känner dig nöjd och glad och så blir det en så kallad ”god spiral” av det hela.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Jag har nog tagit i lite för mycket med träningen de sista veckorna och grävt gropen lite för djupt, så att jag nu har fastnat där nere (igen). Har haft tre vilodagar på raken nu, med noll fysisk aktivitet och ingen lust eller energi att göra något öht. Kroppen och musklerna känns fortfarande ömma och stela, lite som om jag hade blivit överkörd av en ångvält, men jag tror ändå att problemet mest ligger på det mentala planet. Är det någon som har några bra tips på knep eller strategier man kan använda om man väl hamnat därnere i gropen och ska försöka ta sig upp igen och få tillbaka träningsmotivationen? "Just do it!" säger en del, men det är lättare sagt än gjort.

Det viktigaste tror jag är att acceptera för en själv att träning inte alltid känns kul/inspirerande/motiverande men att det ändå är en bra rutin att få in i sitt livsmönster. Ungefär som att det är vettigt att sova och äta bra, på den nivån. Ganska ofta känns det ju ok efter de första ca 5-10 min samt även efteråt.

Sedan ökar så klart risken att man får svackor om man kör slut på sig själv genom hård träning eller om man drar på sig småskador. Kan vara farligt att ha en "allt eller inget" mentalitet, då är det lättare att fastna i periodvis träning. Tålamod och att inte träna sönder sig själv är så klart viktigt också, kroppen måste få bygga upp sig och anpassa sig för vad man utsätter den för. Vissa aktiviteter är också tuffare än andra, personligen upplever jag att tex cykling är avsevärt snällare mot kroppen än tex löpning, en kraftig skillnad, mindre skaderisk helt enkelt eller att man kan försöka kombinera dem. I vissa fall går det utmärkt att cykla trots att man har problem med löpningen tex
 
Senast ändrad:
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Jag tänker att du inte behöver göra någonting speciellt just nu. Tre dagar utan aktivitet är ingen lång tid egentligen.
Så, mitt tips är att softa lite..utan krav. Kroppen/knoppen vill säga något nu.

Cykla, springa, baka, tvätta...what ever...det hinner du.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Aktiv vila är bra. Dvs, cykla nånstans (i lugnt tempo) och ät en glass. Njut av solen en stund tills myggen blir för närgångna. Och lägg träningen på en lägre nivå ett tag. Ät bra och vila bra. Ha kul med träningen.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Gör nåt annat. Både nu och generellt, som omväxling eller för att det är roligt. Om det är roligt så tröttnar man inte lika lätt på det.
Exvis styrketräning, fast det är ju per definition träning det med..., klättring, jätteroligt (tycker jag) och väldigt allsidig träning, nån kampsport, kan vara bra kroppsfunktionell träning, tvinga en till att fokusera, osv, rodd, andra muskler än cykling men bra för konditionen, paddling, samma men troligare finare naturupplevelse så mer upplevelse än träning...
Bara din fantasi sätter gränser på vad du kan hitta på.
Just nu kanske en lätt promenad är det bästa (fast vänta tills ikväll så du inte får värmeslag.
Värmen i sig kan också vara anledningen till letargin.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Gör nåt annat. Både nu och generellt, som omväxling eller för att det är roligt. Om det är roligt så tröttnar man inte lika lätt på det.
Jag vet inte, kan bli tvärtom också. Har man inställningen/illusionen att träning alltid ska kännas rolig varenda jäkla gång så lär man tröttna på det alternativt att man fastnar i periodvis träning. Att träna är en bra rutin i livet helt enkelt, sedan hur man tränar och vilken nivå skiljer sig så klart åt exceptionellt mycket beroende på en rad olika anledningar mellan olika människor. Oftast känns det väl lite värre innan man väl kommer ut men det är mycket sällan man ångrar sig. Omväxling däremot tror jag är helt toppen samt att man behöver variera ansträngningsnivån för att inte köra slut på sig mentalt och/eller fysiskt.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Om du får lite lätt panik efter endast 3 dagar utan träning så är det nog dags att pausa lite. Ta en lugn fikatur och bara njut av naturen som en del skrivit, eller gör något helt annat.

Om det börjar bli mer än en vecka utan lust att cykla/träna så är nog enda medicinen att tvinga sig ut - om du anser att det är viktigt att hålla uppe träningen.

Jag har varit med om det några gånger, upp mot en vecka eller mer utan någon cykellust. Om jag då sparkat mig i ändan och kommit ut så har det bara känts bra, och jag var tillbaka i träsket.

Minns speciellt en "svacka" förra sommaren. Efter upp mot 10 dagar utan cykling tog jag mig i kragen och zencyklade 2 mil för en glass. Hade tänkt chilla tillbaka igen i det fina vädret, men när jag väl ätit upp glassen var jag så sugen på att träna så tog en annan väg hem, 5 mil, och körde intervaller. Sedan var jag träningsnarkoman igen.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
För mig är ordet ”träning” att ta död på all glädje. @Makten lanserade trivselcykling (se tråden https://happyride.se/forum/threads/...r-oss-som-inte-maeter-och-analyserar.3693494/) som ett sätt att finna glädjen i cykling. Det räcker gott för alla som nödvändigtvis inte måste vara störst, bäst och vackrast hela tiden.

Konstigt det där att dom som inte tränar har ett så stort behov av att raljera över dom som trivs med att träna, vissa hårt. Är det någon fånig projicering av varför man själv tränade en gång i tiden?
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Jag hoppas att @Kalle Kula kan hantera det som han beskriver i det första inlägget. Jag vill inte säga stress, överträning, utmattning mm, utan hoppas att lite lugn och ro utan krav kan stilla tankarna.

En del inlägg jag sett i tråden handlar om alternativ träning och det kanske inte är en lösning just nu.

Hoppas det löser sig @Kalle Kula .
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Konstigt det där att dom som inte tränar har ett så stort behov av att raljera över dom som trivs med att träna, vissa hårt. Är det någon fånig projicering av varför man själv tränade en gång i tiden?
Jag kan inte minnas att nånsin ha "tränat"
Räcker det inte att må bra? Utan att raljera? Först till nästa rödljus har aldrig (!) varit min grej men jag har träffat för många som mått dåligt av det. Därför ett råd enligt mitt tycke.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
TS, det är inte så att du gått på det som en del återkommande tjatar om att det inte går att gå ner i vikt genom att enbart träna, och kanske äter för lite för att minska vikt?

Vi fungerar ju lite olika, så en del kanske måste "banta" fast dom tränar, och självklart måste man se över vad man äter också om man vant sig vid att stoppa i sig mycket snask och typ Elvismackor innan läggdags.

I vilket fall, jag brukar träna ganska hårt sommarhalvåret, ingenting i princip över vintern. Går upp c.a 5 kg på vintern, och tränar bort dom igen på sommaren, äter då även mer under träningsperioden (sommaren). Men går alltså ner i vikt då.

Brukar käka en portion pasta med köttfärssås efter träningspassen, även om det är sent på kvällen, utöver att jag annars äter och fikar ungefär som under vinterhalvåret.

Jag märker tydlig skillnad med återhämtningen efter att jag började med det. För några år sedan drack jag bara typ proteindryck, och åt kanske någon liten tallrik yoghurt med mysli. Då var jag mycket svagare dagen efter, och hade lite värk i musklerna.

Så kanske att du får i dig för lite näring för återhämtningen?
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Jag kan inte minnas att nånsin ha "tränat"
Räcker det inte att må bra? Utan att raljera? Först till nästa rödljus har aldrig (!) varit min grej men jag har träffat för många som mått dåligt av det. Därför ett råd enligt mitt tycke.

Så här skrev du tidigare
Det räcker gott för alla som nödvändigtvis inte måste vara störst, bäst och vackrast hela tiden.

Är det din åsikt att dom som tränar gör det för att "vara störst, bäst och vackrast hela tiden.". Var har du fått det ifrån?

Dom som bara sticker ut och fincyklar - fine, dom som gillar att träna hårt - fine. Jag bryr mig inte så mycket, men tycker det är flera här på forumet som verkar bli provocerade av att en del trivs med att träna hårt. Det är ganska fånigt enligt min åsikt. Jag har faktiskt inte sett det motsatta, att någon raljerar över dom som bara "trivselcyklar".
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
TS, det är inte så att du gått på det som en del återkommande tjatar om att det inte går att gå ner i vikt genom att enbart träna, och kanske äter för lite för att minska vikt?

Vi fungerar ju lite olika, så en del kanske måste "banta" fast dom tränar, och självklart måste man se över vad man äter också om man vant sig vid att stoppa i sig mycket snask och typ Elvismackor innan läggdags.

I vilket fall, jag brukar träna ganska hårt sommarhalvåret, ingenting i princip över vintern. Går upp c.a 5 kg på vintern, och tränar bort dom igen på sommaren, äter då även mer under träningsperioden (sommaren). Men går alltså ner i vikt då.

Brukar käka en portion pasta med köttfärssås efter träningspassen, även om det är sent på kvällen, utöver att jag annars äter och fikar ungefär som under vinterhalvåret.

Jag märker tydlig skillnad med återhämtningen efter att jag började med det. För några år sedan drack jag bara typ proteindryck, och åt kanske någon liten tallrik yoghurt med mysli. Då var jag mycket svagare dagen efter, och hade lite värk i musklerna.

Så kanske att du får i dig för lite näring för återhämtningen?
Skriver under på detta, mat gör stor skillnad. Och sömn. Mår så otroligt mycket bättre när jag har prioriterat sömn framför allt annat och verkligen fått mina 8 timmar. Är ett vrak med 6 timmar eller mindre men jag märker det först när jag börjar sova bra igen..
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Så här skrev du tidigare


Är det din åsikt att dom som tränar gör det för att "vara störst, bäst och vackrast hela tiden.". Var har du fått det ifrån?

Dom som bara sticker ut och fincyklar - fine, dom som gillar att träna hårt - fine. Jag bryr mig inte så mycket, men tycker det är flera här på forumet som verkar bli provocerade av att en del trivs med att träna hårt. Det är ganska fånigt enligt min åsikt. Jag har faktiskt inte sett det motsatta, att någon raljerar över dom som bara "trivselcyklar".
Om du känner dig träffad får det stå för dig själv.
Uppenbart har TS problem med sin träning och svaret var riktat till honom.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Tack för alla svar som kommit in! Jag tycker det finns mycket tänkvärt som kommit fram. Till att börja med så har jag tagit mig upp ur gropen och kommit igång med träningen igen. För den som vill se detaljer så finns länken till träningsdagboken i min signatur.

Jag tror det som hjälpte mig den här gången var att jag försökte bryta dödläget genom att sänka krav/förväntningar på mig själv. Jag tänkte att jag bara ska ta mig ut genom dörren och ta en promenad för att röra på mig och få lite frisk luft. Det kändes som att jag hade ett uppdämt behov av att komma ut och röra på mig efter tre dagars inaktivitet.

Väl utanför dörren, och efter att ha gått några kilometer tänkte jag att det var skönt att komma ut och det blev till sist en promenad på ca. 2 1/2 timme. Sen ett löppass på kvällen. Kände mig bättre till mods under dagen och började beta av hushållsbestyr som blivit lidande de senaste dagarna. Sen har det rullat på och träningsmotivationen har kommit tillbaka vartefter. Under den här veckan har jag en idé om att köra med lite lägre träningsbelastning än tidigare. Får utvärdera i slutet på veckan.

Själv tror jag på att sänka kraven/förväntningarna på mig själv då jag hamnar i dessa lägen. Det här med trivselcykling och trivselpromenader är nog inte så dumt då. Öht. att göra saker som får en att må bra, tills jag har kommit upp på banan igen.

Jag försöker hitta en långsiktig balans mellan träningsbelastning och återhämtning, men jag vill gärna försöka tänja mina gränser, vilket gör att jag lätt hamnar nere i gropen. Det här var väl ingen djupare grop, om jag jämför med gropar jag varit nere i tidigare, som t.ex. att "gå in i väggen" och vara sjukskriven i drygt ett halvår, men jag tycker mekanismerna bakom verkar vara likartade. Det här med att försöka tänja på mina gränser och att "misslyckas" och hamna i en grop som jag kan ha lättare eller svårare att ta mig ur är inte något nytt för mig utan något som förföljt mig hela livet, sen tidiga tonår.

Jag tror jag mår bäst både fysiskt och psykiskt av att ha lite fysisk aktivitet varje dag, dvs. undvika dagar med totalvila. Om jag tar i för mycket under någon enstaka dag eller längre period så blir det lätt att jag hamnar i gropen, t.ex. om jag försöker köra något långpass utöver det vanliga, som kroppen inte alls är van med. Så det försöker jag undvika. Hellre då en mer jämnare belastning mellan dagar och veckor.

Ang. mat så har jag lätt för att överäta. De senaste veckorna, då jag experimenterat en hel del med träningsbelastning, har jag tillåtit mig att äta lite vad jag känner för, vilket visat sig på viktkurvan. Ligger nu på ca. 88 kg på 187 cm (BMI 25,2 = övervikt) efter att ha varit uppe på ca. 92 de senaste dagarna och nere på under 86 i våras. Tryckte i mig rätt mycket energirik mat både dagarna innan jag hamnade i gropen och under tiden jag var inaktiv (mackor med marmelad, jordnötter, sylt etc). så jag tror inte det är någon risk att jag haft brist på bränsle iaf. Möjligen att det varit en hel del skräpmat utan bra näringsämnen (proteiner, mineraler och vitaminer).

Ang. sömn så har jag inte direkt något som begränsar mig. Jag har all tid i världen att kunna sova, men det är ändå inte alltid jag får in mina 8 timmar sömn. Jag får ofta problem med att sova om jag tar i lite för mycket med träningen. Jag tror det beror på att kroppen blir stressad av för hård belastning.

Vg. träningen så kör jag i stort sett bara lågintensiv träning, på typ 60-80% av maxpuls. Jag försöker fokusera på att bygga grundkondition och få en stor och stabil bas som jag kan bygga vidare på senare. Jag tror ändå det kan vara vits att gå ned i intensitet då och då, t.ex. att ta någon återhämtningsdag åtminstone en gång i veckan, med riktigt låg intensitet, kanske bara promenader och trivselcykling.

Ett alternativ skulle ju naturligtvis kunna vara att sluta försöka pusha mig själv och att bara göra sånt som känns bra eller roligt, men det är nog inte den personen jag är eller vill vara. Jag försöker hellre med att balansera på kanten, även om jag riskerar att falla då och då. Tar varje fall som en lärdom och försöker att bli bättre på att lära känna mig själv och var mina gränser är. Försöker undvika de stora groparna och de stora fallen, men jag resonerar lite så som att om jag aldrig faller/misslyckas, så lär jag mig heller ingenting. Ungefär som i skidbacken.

Jag försöker även att lära mig att bli bättre på att ta mig upp igen, efter att jag "fallit" (och det var väl egentligen det som var meningen med mitt inlägg, även om det också fanns en akut känsla av frustration i den situation jag befann mig i just då). Jag vill ju helst tillbringa så lite tid som möjligt i gropen och bibehålla kontinuiteten i träningen så gott det går.
 
Senast ändrad:
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Lagom är bäst. Men svårt att hitta till lagom (när man har förväntningar/mål och annat som stör). I slutändan vill iaf jag MÅ bra/bäst (och inte PRESTERA bäst, även om det också är trevligt att kunna prestera mycket).
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Lagom är bäst. Men svårt att hitta till lagom (när man har förväntningar/mål och annat som stör). I slutändan vill iaf jag MÅ bra/bäst (och inte PRESTERA bäst, även om det också är trevligt att kunna prestera mycket).
Svår balansgång det där mellan att må bra och att prestera bra. Jag är lite ambivalent i frågan. Jag vill både må bra och prestera bra, men det kan ju vara svårt att kombinera många gånger. För att kunna prestera bra är det ju tvunget att man tar ut sig så det känns lite obekvämt ibland, det är ju hela idén med träning. Utmana kroppen och psyket och sen, förhoppningsvis, få en superkompensation.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Tack för alla svar som kommit in! Jag tycker det finns mycket tänkvärt som kommit fram. Till att börja med så har jag tagit mig upp ur gropen och kommit igång med träningen igen. För den som vill se detaljer så finns länken till träningsdagboken i min signatur.

Jag tror det som hjälpte mig den här gången var att jag försökte bryta dödläget genom att sänka krav/förväntningar på mig själv. Jag tänkte att jag bara ska ta mig ut genom dörren och ta en promenad för att röra på mig och få lite frisk luft. Det kändes som att jag hade ett uppdämt behov av att komma ut och röra på mig efter tre dagars inaktivitet.

Väl utanför dörren, och efter att ha gått några kilometer tänkte jag att det var skönt att komma ut och det blev till sist en promenad på ca. 2 1/2 timme. Sen ett löppass på kvällen. Kände mig bättre till mods under dagen och började beta av hushållsbestyr som blivit lidande de senaste dagarna. Sen har det rullat på och träningsmotivationen har kommit tillbaka vartefter. Under den här veckan har jag en idé om att köra med lite lägre träningsbelastning än tidigare. Får utvärdera i slutet på veckan.

Själv tror jag på att sänka kraven/förväntningarna på mig själv då jag hamnar i dessa lägen. Det här med trivselcykling och trivselpromenader är nog inte så dumt då. Öht. att göra saker som får en att må bra, tills jag har kommit upp på banan igen.

Jag försöker hitta en långsiktig balans mellan träningsbelastning och återhämtning, men jag vill gärna försöka tänja mina gränser, vilket gör att jag lätt hamnar nere i gropen. Det här var väl ingen djupare grop, om jag jämför med gropar jag varit nere i tidigare, som t.ex. att "gå in i väggen" och vara sjukskriven i drygt ett halvår, men jag tycker mekanismerna bakom verkar vara likartade. Det här med att försöka tänja på mina gränser och att "misslyckas" och hamna i en grop som jag kan ha lättare eller svårare att ta mig ur är inte något nytt för mig utan något som förföljt mig hela livet, sen tidiga tonår.

Jag tror jag mår bäst både fysiskt och psykiskt av att ha lite fysisk aktivitet varje dag, dvs. undvika dagar med totalvila. Om jag tar i för mycket under någon enstaka dag eller längre period så blir det lätt att jag hamnar i gropen, t.ex. om jag försöker köra något långpass utöver det vanliga, som kroppen inte alls är van med. Så det försöker jag undvika. Hellre då en mer jämnare belastning mellan dagar och veckor.

Ang. mat så har jag lätt för att överäta. De senaste veckorna, då jag experimenterat en hel del med träningsbelastning, har jag tillåtit mig att äta lite vad jag känner för, vilket visat sig på viktkurvan. Ligger nu på ca. 88 kg på 187 cm (BMI 25,2 = övervikt) efter att ha varit uppe på ca. 92 de senaste dagarna och nere på under 86 i våras. Tryckte i mig rätt mycket energirik mat både dagarna innan jag hamnade i gropen och under tiden jag var inaktiv (mackor med marmelad, jordnötter, sylt etc). så jag tror inte det är någon risk att jag haft brist på bränsle iaf. Möjligen att det varit en hel del skräpmat utan bra näringsämnen (proteiner, mineraler och vitaminer).

Ang. sömn så har jag inte direkt något som begränsar mig. Jag har all tid i världen att kunna sova, men det är ändå inte alltid jag får in mina 8 timmar sömn. Jag får ofta problem med att sova om jag tar i lite för mycket med träningen. Jag tror det beror på att kroppen blir stressad av för hård belastning.

Vg. träningen så kör jag i stort sett bara lågintensiv träning, på typ 60-80% av maxpuls. Jag försöker fokusera på att bygga grundkondition och få en stor och stabil bas som jag kan bygga vidare på senare. Jag tror ändå det kan vara vits att gå ned i intensitet då och då, t.ex. att ta någon återhämtningsdag åtminstone en gång i veckan, med riktigt låg intensitet, kanske bara promenader och trivselcykling.

Ett alternativ skulle ju naturligtvis kunna vara att sluta försöka pusha mig själv och att bara göra sånt som känns bra eller roligt, men det är nog inte den personen jag är eller vill vara. Jag försöker hellre med att balansera på kanten, även om jag riskerar att falla då och då. Tar varje fall som en lärdom och försöker att bli bättre på att lära känna mig själv och var mina gränser är. Försöker undvika de stora groparna och de stora fallen, men jag resonerar lite så som att om jag aldrig faller/misslyckas, så lär jag mig heller ingenting. Ungefär som i skidbacken.

Jag försöker även att lära mig att bli bätte på att ta mig upp igen, efter att jag "fallit" (och det var väl egentligen det som var meningen med mitt inlägg, även om det också fanns en akut känsla av frustration i den situation jag befann mig i just då). Jag vill ju helst tillbringa så lite tid som möjligt i gropen och bibehålla kontinuiteten i träningen så gott det går.
Jag blir glad av att det känns bättre för dig och att du har insikt i varför du hamnar där du hamnar.
Det är svårt det där med ”lagom”…
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Svår balansgång det där mellan att må bra och att prestera bra. Jag är lite ambivalent i frågan. Jag vill både må bra och prestera bra, men det kan ju vara svårt att kombinera många gånger. För att kunna prestera bra är det ju tvunget att man tar ut sig så det känns lite obekvämt ibland, det är ju hela idén med träning. Utmana kroppen och psyket och sen, förhoppningsvis, få en superkompensation.
Vägen till framgång är krokig. Men, vem gillar tråkiga raksträckor? :)
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
För mig är en ingång att använda cykeln som transportmedel, bara en sån enkel sak som att cykla till affären - numera handlar jag i princip alltid i staden några mil bort så att det blir en lagom liten femmilare och cyklar dit även om det bara är något litet som behövs.

Genom det finns grundmotivationen av sig självt och sen är det ju så att ju mer man cyklar desto mer vill man cykla.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Åter nere i gropen. Denna gång ytterligare lite djupare och längre tid än förra gången. Tog nog i lite för mycket igen. Eller nåt. Jag verkar ha väldigt svårt att lära mig hantera detta. Har varit mer eller mindre apatisk en vecka nu och inte haft lust att vare sig träna eller göra något annat. Min träningsiver höll bara i sig ett par veckor, v. 30-31, efter förra svackan i slutet av v. 29. Då satte jag, min vana trogen, naturligtvis igång att träna igen med ganska hög belastning relativt min kapacitet. Sprang bl.a. drygt 13 mil v. 31, vilket nog är något av ett personligt rekord. Väldigt obalanserat, kan jag själv tycka. Det är antingen allt eller inget som tycks gälla för mig, vilket verkar skapa problem.

Försöker hitta tillbaka till motivationen igen. Mummel.

https://www.jogg.se/Traning/Tdbok.aspx?anvid=368629

1723620568450.png
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Åter nere i gropen. Denna gång ytterligare lite djupare och längre tid än förra gången. Tog nog i lite för mycket igen. Eller nåt. Jag verkar ha väldigt svårt att lära mig hantera detta. Har varit mer eller mindre apatisk en vecka nu och inte haft lust att vare sig träna eller göra något annat. Min träningsiver höll bara i sig ett par veckor, v. 30-31, efter förra svackan i slutet av v. 29. Då satte jag, min vana trogen, naturligtvis igång att träna igen med ganska hög belastning relativt min kapacitet. Sprang bl.a. drygt 13 mil v. 31, vilket nog är något av ett personligt rekord. Väldigt obalanserat, kan jag själv tycka. Det är antingen allt eller inget som tycks gälla för mig, vilket verkar skapa problem.

Försöker hitta tillbaka till motivationen igen. Mummel.

Visa bilaga 719084
Allt eller inget låter svängigt (och jobbigt för både kropp och knopp). Lagom är tråkigt, men... Ganska hållbart. Träna är bra/roligt/nedbrytande och vila är "tråkigt"/uppbyggande.
Respektera/acceptera att du måste vila också.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Jag har märkt att kroppen inte mår så bra av hårdträning på racern. Jag har också märkt att den gör det av ss i skogen. Nu gör jag det sistnämnda för att må bra. Ev träningseffekt är bonus.
Nu tycker jag iofs inte att jag har tränat särskilt hårt v.g. intensitet. Kör oftast på relativt låg intensitet, sällan högre än 75-80% av maxpuls. Men belastningen blir nog ändå rätt hög då jag kört med relativt stor volym för min kapacitet. Jag tror jag behöver vara försiktig både med hög intensitet och hög volym.

Kan nog även vara värt att fundera över val av cykel och var man cyklar någonstans också. Nu har jag ingen enpetare, bara treväxlade som minst, men jag tror ändå det blir lite mer av lustfylld trivselcykling om jag har en cykel som inte lämpar sig för några högre hastigheter. Likaså upplever jag att det är trevligare att cykla i skog och natur än längs landsväg.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Om man befinner sig i en grop och vill komma upp måste man börja med att lägga bort spaden.

Du behöver komma på vad det är som är din spade. Kan det vara att du tränar en massa i perioder, men sen tappar riktningen för att du är osäker på vilket mål du har? Att fokuserat träna cykel innebär att du hela tiden blir liiiiiite lite snabbare på att cykla. Ett ganska fattigt resultat om man ska vara ärlig - och resultatet blir förhållandevis mindre och mindre ju mer vältränad du blir.

Jag har gjort som du i perioder. Senaste åren har jag slutat formtoppa eftersom jag inte har något att formtoppa till, inte på riktigt iallafall. Har hittat andra mål och meningar med tillvaron - där en av dem fortfarande är att vara "ganska" stark på cykel men inte "superstark" eftersom det inte ger något ökat välbefinnande.

Så, hitta lite mening i tillvaron nu!?
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Kan nog även vara värt att fundera över val av cykel och var man cyklar någonstans också. Nu har jag ingen enpetare, bara treväxlade som minst, men jag tror ändå det blir lite mer av lustfylld trivselcykling om jag har en cykel som inte lämpar sig för några högre hastigheter. Likaså upplever jag att det är trevligare att cykla i skog och natur än längs landsväg.
I skogen fokuserar man på stenar, rötter och annat. På landsvägen tittar man lätt på hastigheten (och fokuserar för mycket på den).
Livet ska vara en njutning (med frivilliga plågsamma inslag). Inte en kravfylld plåga. Att ha trevligt, och som @Fjärdebrunn få en träningseffekt som bonus, är alldeles utmärkt. Jag rör mig med den filosofin.
"Hur lång tid tar det för dig att cykla till jobbet?"
"Beror på vind och hur kroppen känns. Tar inte tid."
"Hur många mil cyklade du på din cykelsemester?"
"Vet inte. Jag mäter/loggar inte. Vet på ett ungefär, men det är inte så intressant."
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Vad sägs om att försöka hitta en veckovis som inte ska överskridas?
13 mil löpning på en vecka låter brutalt mycket om det inte ingår i en träningsplan.

Har man svårt att göra mycket, dvs man hamnar i gropen, så får man höra mindre.

Hur många timmar per vecka är rimligt att träna? (Retorisk fråga som inte ska besvaras av alla här, men värt att fundera på).

Jag hoppas att du @Kalle Kula kan minska dosen och tycka att det ändå känns ok. Backa lite…det tror jag på. Exempelvis låta resten av aug vara en period av ”inte stenhårda pass”, utan mer ”sköna-må-bra-pass”.
Men…jag känner inte dig, så jag kan bara tycka till från sidan om.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Ladda ner en Garmintränare i klockan (om du har Garmin). Det låter fånigt, men jag blir peppad av min tränare Amy och vill inte göra henne besviken. ☺️
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Åter nere i gropen. Denna gång ytterligare lite djupare och längre tid än förra gången. Tog nog i lite för mycket igen. Eller nåt. Jag verkar ha väldigt svårt att lära mig hantera detta. Har varit mer eller mindre apatisk en vecka nu och inte haft lust att vare sig träna eller göra något annat. Min träningsiver höll bara i sig ett par veckor, v. 30-31, efter förra svackan i slutet av v. 29. Då satte jag, min vana trogen, naturligtvis igång att träna igen med ganska hög belastning relativt min kapacitet. Sprang bl.a. drygt 13 mil v. 31, vilket nog är något av ett personligt rekord. Väldigt obalanserat, kan jag själv tycka. Det är antingen allt eller inget som tycks gälla för mig, vilket verkar skapa problem.

Försöker hitta tillbaka till motivationen igen. Mummel.

https://www.jogg.se/Traning/Tdbok.aspx?anvid=368629

Visa bilaga 719084
Är det bara jag som tycker det ser rätt extremt ut att v1-25 snitta kanske 13 h/v och sedan v-26-31 dra upp det till ca 30 h/v. Eller feltolkar jag grafen?
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
@BFS: Allt eller inget är lite småjobbigt att leva med. Ungefär som att bara ha en on/off-knapp istället för en dimmer på lampan. Lätt att både bränna ut sig och att tappa kontinuitet. Jag önskar jag hade lättare att hitta till en lagom-nivå i det mesta jag företar mig, men jag är och har varit dålig på det. Som du skriver tycker jag lagom är rätt tråkigt. Jag är otålig och vill gärna se snabba resultat. Det kanske håller ett kort tag men blir till sist ett hinder för mig istället för att det hjälper. Jag inser att i längden är det troligen bättre att dra ned lite på ambitionsnivån och att försöka vara lite mer lagom, både v.g. träning och annat i livet.

Ang. vila så förstår jag att jag behöver vila för att tillgodogöra mig träningen. Har dock svårt att hitta till en modell som funkar för mig. Jag är rädd för att köra totalvila en eller flera dagar per vecka för jag vet hur lätt jag har att falla tillbaka ned i gropen då. Jag vill gärna ha något som funkar kontinuerligt över tid så jag funderar nu på att kanske försöka mig på något upplägg där jag kör varannan dag och/eller vecka tyngre och varannan lättare, där jag gör någon form av aktivitet även under lättare dagar/veckor, men att det blir som en återhämtande aktivitet.

En förutsättning för att få det att funka är väl att återhämtningsdagar/-veckor får en belastning på en lagom nivå jämfört med de tyngre dagarna/veckorna. Hur tung den belastningen bör vara i förhållande till den tyngre belastningen vet jag inte riktigt. Kanske 50%, kanske lite mer eller lite mindre. Jag får nog fortsätta prova mig fram.

Intressant filosofi du beskriver f.ö. i ditt andra inlägg. Den låter befriande, även om jag tror jag skulle ha lite svårt att tillämpa den. Jag vill gärna kunna se mina framsteg (eller om jag backar) tydligt, för att få återkoppling på om jag gör rätt eller fel grejer. Är därför en person som gärna vill mäta och ha koll på vad jag sysslar med. Men vi är alla olika.

@n3wton: Tänkvärt det du skriver om att jag behöver börja med att lägga bort spaden. Tack! Jag inser ju att det är jag själv som gräver mina egna gropar, som jag sen inte kommer upp ur så lätt. V.g. träningen är det nog så att jag gräver lite för djupt innan jag försöker komma upp igen. F.ö. kan jag hålla med om att det blir ganska fattigt att bara fokusera på att prestera bättre på cykling och löpning, särskilt när jag inte ser några större förbättringar över tid. Kan nog vara läge att fundera på mera lustfyllda sätt att få motion på, där träningseffekt kommer som en bonus, som @Fjärdebrunn beskriver. Om det nu innebär att börja springa orientering igen, gå med i någon idrottsförening för att få mer social samvaro, eller att ge mig ut på bikepackingäventyr vet jag inte riktigt än, men det kan säkert vara exempel på vad jag skulle kunna göra för att få mer lustfylld motion.

@Totteman: Du skriver "veckovis", men jag antar du menar "veckodos". Jag försöker hitta en lagom veckodos (eller belastning, om man så vill). Jag arbetar f.n. med mina egenkomponerade belastningspoäng, vi kan kalla dem "bp" för enkelhetens skull. 1 bp motsvarar ungefär en timmes promenad på 50% av max HR. bp är proportionellt mot tiden och intensiteten, så om jag t.ex. kör 1 timme på 75% av max HR så motsvarar det 1,5 bp. Som mest har jag varit uppe i drygt 40 bp (v. 26). Ville försöka hitta var max var som jag pallar en enstaka vecka på låg intensitet. Efter förra svackan reviderade jag målnivån till 38,5 bp, vilket höll i ett par veckor. Insåg att jag behövde ta en återhämtningsvecka och planerade att dra ned belastningen med 25% till knappt 29 bp under förra veckan. Den neddragningen kom dock försent och var troligen för liten, eftersom jag trillade ned i gropen igen. Får försöka hitta någon ny, lägre, nivå att testa på under några veckor. Kanske ned mot 20 bp.

Kan hålla med om att 13 mil (mer exakt 137 km) var lite väl ambitiöst för v.31. Jag hade visserligen haft en viss progression de föregående 4 veckorna med 15, 70, 80 och 100 km och även sprungit drygt 100 km under ett par veckor i våras (se diagram nedan). Det hade, sett i backspegeln, förmodligen varit visare att bara trappa upp med ca. 10% per vecka och inte 37% som det blev v. 31, från föregående vecka.

Jag ska f.ö. försöka tänka till på din retoriska fråga. Den är bra och viktig. Och tack för peppen!

1723660600141.png


@Mamel: Jag använder en gammal Polar-pulsklocka för tillfället. Ca. 20 år gammal. Har även en Garmin puls-/GPS-klocka som är nästan lika gammal, men batteriet är dött och den funkar inte längre mot Garmins nuvarande plattformar (GC). Är rätt anti mot ny teknik då den verkar ha en hållbarhet på ca. 2-5 år innan den blir mer eller mindre oanvändbar och man förväntas uppgradera till nya prylar. Vad jag vet har Garmin inte heller några träningsprogram där man t.ex. kombinerar cykling och löpning, vilket är vad jag har gjort på sistone. Tror därför jag får dras med att försöka knåpa ihop mina egna upplägg. Men jag kanske har fel v.g. coachingfunktionerna.

@GoranS: Det blir lite missvisande att bara använda timmar rakt av eftersom belastningen även beror på intensiteten. Jag har tyvärr inget diagram som visar belastningen ännu. Jogg stödjer inte något sådant och jag har inte orkat fixa till något eget Excel-hack ännu, men det kommer nog så småningom. I diagrammet jag visar @Totteman ovan så är det distanser istället för tid.

Jag kommer nog ändå inte ifrån att du nog har rätt i din observation, att det har varit en rätt extrem ökning av den totala träningsbelastningen v. 26-31 jämfört med tidigare. Särskilt v.g. cyklingen.


Slutligen: Tack för alla kommentarer! Jag får fundera vidare på dem och se om jag med deras hjälp kan knåpa ihop något lämpligare upplägg. Träningen (och livet) är ett ständigt "work in progress". Man lär sig nya grejer varje dag och förhoppningsvis kan man ta till sig något och ta några små myrsteg i rätt riktning. Idag var jag utanför dörren ffg på en vecka och tog mig en cykeltur och en promenad. Det kändes ok. Får försöka fortsätta på det spåret och undvika att gräva alltför djupa gropar framöver.
 
Senast ändrad:
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Jag har kommit till insikt att det är dumt att rejsa livet och prestera...och tycker att det är mycket behagligare att uppleva livet. När man, som jag, behöver hantera stress och även hjärtproblem, är det lätt att bli ödmjuk till ens bild av sitt framtida jag. Jag vill vara en person som kan cykla, springa, vandra...whatever...och det får på något sätt vara "lagom" engagemang i det man gör. Jag tycker att det har varit svårt att hitta mitt eget "lagom", men på något sätt har det landat i att jag gör mindre saker.
En sak som fått stryka på foten är tävlingen Lida 24 h MTB...får se om det dyker upp i ny regi. Det känns bra att ha arrangerat den 7 gånger i alla fall.

Det jag egentligen ville säga med det här inlägget är att livet inte handlar om att prestera. För mig handlar det om att uppleva, när jag nu är lite äldre. Prestera kunde jag göra när jag var yngre. Nu tycker jag att det är kul att cykla 15 mil...bara för att det är kul :-) Det är att njuta av livet och uppleva!

Hmm, vet inte hur det här inlägget blev...jag vill aldrig hamna i en grop igen...har varit där också...
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
@BFS: Allt eller inget är lite småjobbigt att leva med. Ungefär som att bara ha en on/off-knapp istället för en dimmer på lampan. Lätt att både bränna ut sig och att tappa kontinuitet. Jag önskar jag hade lättare att hitta till en lagom-nivå i det mesta jag företar mig, men jag är och har varit dålig på det. Som du skriver tycker jag lagom är rätt tråkigt. Jag är otålig och vill gärna se snabba resultat. Det kanske håller ett kort tag men blir till sist ett hinder för mig istället för att det hjälper. Jag inser att i längden är det troligen bättre att dra ned lite på ambitionsnivån och att försöka vara lite mer lagom, både v.g. träning och annat i livet.
Vi människor är, som du skriver, olika. Att vara all-in-typen kan ge otroliga resultat. Samtidigt kan det vara väldigt slitsamt/ohållbart. En av livets utmaningar är att lära sig spela de kort man fått på bästa sätt. Vissa får kämpa för att komma ur soffan och du får kämpa för att komma I soffan.
Ang. vila så förstår jag att jag behöver vila för att tillgodogöra mig träningen. Har dock svårt att hitta till en modell som funkar för mig. Jag är rädd för att köra totalvila en eller flera dagar per vecka för jag vet hur lätt jag har att falla tillbaka ned i gropen då. Jag vill gärna ha något som funkar kontinuerligt över tid så jag funderar nu på att kanske försöka mig på något upplägg där jag kör varannan dag och/eller vecka tyngre och varannan lättare, där jag gör någon form av aktivitet även under lättare dagar/veckor, men att det blir som en återhämtande aktivitet.
Att köra tre dagar och ta en vilodag är inget konstigt. Man blir piggare av en vilodag. Det är mycket skönare/roligare att vara piggare. På en spontan cykelsemester för (en 15 år sen) kämpade jag i fyra dagar (för att komma över skamgränsen 10 mil/dag). Tog en vilodag vid målet. Cyklade hem på dryga två dagar. Utan att kämpa speciellt mycket.
En vilodag kan vara en cykeltur/promenad i lågt tempo (för att tex köpa glass). Aktiv vila. Ingen prestation öht.
En förutsättning för att få det att funka är väl att återhämtningsdagar/-veckor får en belastning på en lagom nivå jämfört med de tyngre dagarna/veckorna. Hur tung den belastningen bör vara i förhållande till den tyngre belastningen vet jag inte riktigt. Kanske 50%, kanske lite mer eller lite mindre. Jag får nog fortsätta prova mig fram.
Prova dig fram. Låt hjärnan bestämma. Lätt träning = mindre vila. Hård träning = mer vila. Acceptera att din kropp bara är mänsklig. Ett lågpulspass är ju inte slitsamt (det svåra är att hålla nere pulsen).
Intressant filosofi du beskriver f.ö. i ditt andra inlägg. Den låter befriande, även om jag tror jag skulle ha lite svårt att tillämpa den. Jag vill gärna kunna se mina framsteg (eller om jag backar) tydligt, för att få återkoppling på om jag gör rätt eller fel grejer. Är därför en person som gärna vill mäta och ha koll på vad jag sysslar med. Men vi är alla olika.
Jag har ff svårt att cykla långsamt. Har fått träna på det. Med packning sänker jag tempot/ansträngningen automatiskt. Så, den "träningen" är väldigt okomplicerad och enkel för mig.
Numera skiter jag fullständigt i framstegen. Jag är gammal. Men är ff i helt okej skick. Det känner jag. Det är jag tillfreds med. Att andra (även äldre) sopar banan med mig är jag också helt tillfreds med (skulle nog ge en 20 år yngre mig en hård match). Kan jag hålla igång utan att gå sönder är jag nöjd. Andra har värre problem. De går sönder. Och du får svackor. Jag kan inte klaga (på min väg). Hoppas du hittar din väg. "Tråkigt" behöver inte betyda så mycket.

edit: Det är tråkigt* att bli gammal. Lika bra att vänja sig!

*inte sååå tråkigt, faktiskt :)
 
Senast ändrad:
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Åter nere i gropen. Denna gång ytterligare lite djupare och längre tid än förra gången. Tog nog i lite för mycket igen. Eller nåt. Jag verkar ha väldigt svårt att lära mig hantera detta. Har varit mer eller mindre apatisk en vecka nu och inte haft lust att vare sig träna eller göra något annat. Min träningsiver höll bara i sig ett par veckor, v. 30-31, efter förra svackan i slutet av v. 29. Då satte jag, min vana trogen, naturligtvis igång att träna igen med ganska hög belastning relativt min kapacitet. Sprang bl.a. drygt 13 mil v. 31, vilket nog är något av ett personligt rekord. Väldigt obalanserat, kan jag själv tycka. Det är antingen allt eller inget som tycks gälla för mig, vilket verkar skapa problem.

Försöker hitta tillbaka till motivationen igen. Mummel.

https://www.jogg.se/Traning/Tdbok.aspx?anvid=368629

Visa bilaga 719084
Hmmm, men du verkar ju träna riktigt mycket vissa veckor? Du får akta så att du inte blir sliten mentalt och/eller fysiskt. Nu kan jag precis noll om din bakgrund men är du redo mentalt och fysiskt för den träningsmängden, har du ökat belastningen stegvis etc? Verkar som du har lite av en allt eller inget personlighet (?) vilket kanske kan vara lite farligt.

Den totala träningsmängden V28, V29, V30 och V31 är imponerande men frågan är hur du mår av det? I synnerhet sticker kanske den ökade löparmängden ut här (cykling är trots allt skonsammare, dock beroende på hur hårt du cyklade).

Du kanske bör försöka hitta någon typ av balans, hitta en träningsmängd som fungerar och eventuellt öka på den stegvis? Tränar du mest själv eller också med andra? Att ibland träna med andra kan ge en mental boost.

Sedan vet jag att du figurerar en del i bantningstråden också vilket gör mig lite konfunderad samt överraskad med tanke på den seriöst höga träningsmängden du ofta ligger på. Om du tränar så hårt som du gjort V28, V29, V30 och V31 men kanske lagt dig på ett kaloriunderskott?

Tex:
V24: 65 km löpning, 11 mil cykling
V25: 51 km löpning, 16 mil cykling
V26: ingen löpning, 34 mil cykling
V27: 15 km löpning, 36 mil cykling
V28: 70 km löpning, 31 mil cykling
V29: 80 km löpning, 23 mil cykling
V30: 100 km löpning, 34 mil cykling
V31: 137 km löpning, 28,5 mil cykling
sedan "hände något"
 
Senast ändrad:
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Hmmm, men du verkar ju träna riktigt mycket vissa veckor? Du får akta så att du inte blir sliten mentalt och/eller fysiskt. Nu kan jag precis noll om din bakgrund men är du redo mentalt och fysiskt för den träningsmängden, har du ökat belastningen stegvis etc? Verkar som du har lite av en allt eller inget personlighet (?) vilket kanske kan vara lite farligt.

Den totala träningsmängden V28, V29, V30 och V31 är imponerande men frågan är hur du mår av det? I synnerhet sticker kanske den ökade löparmängden ut här (cykling är trots allt skonsammare, dock beroende på hur hårt du cyklade).

Du kanske bör försöka hitta någon typ av balans, hitta en träningsmängd som fungerar och eventuellt öka på den stegvis? Tränar du mest själv eller också med andra? Att ibland träna med andra kan ge en mental boost.

Sedan vet jag att du figurerar en del i bantningstråden också vilket gör mig lite konfunderad samt överraskad med tanke på den seriöst höga träningsmängden du ofta ligger på. Om du tränar så hårt som du gjort V28, V29, V30 och V31 men kanske lagt dig på ett kaloriunderskott?

Tex:
V24: 65 km löpning, 11 mil cykling
V25: 51 km löpning, 16 mil cykling
V26: ingen löpning, 34 mil cykling
V27: 15 km löpning, 36 mil cykling
V28: 70 km löpning, 31 mil cykling
V29: 80 km löpning, 23 mil cykling
V30: 100 km löpning, 34 mil cykling
V31: 137 km löpning, 28,5 mil cykling
sedan "hände något"
Jo, det kan bli lite väl mycket träning vissa veckor jämfört med andra. Jag önskar jag kunde hitta en bättre balans, någon slags sweetspot, där jag får ut optimalt utfall av träningen. Jag har inte testat dessa volymer (belastning) tidigare v.g. träning så det blir lite av en trial & error-situation då det gäller att hitta rätt. Jag ser det även som en möjlighet att mha. träningen lära mig känna igen och ta mig ur även andra situationer vid sidan av träningen, där jag går för långt.

Det här med att ligga nära gränsen för vad jag klarar av mentalt/fysiskt, och att ibland överskrida den, är något som jag jobbat med större delen av mitt vuxna liv, om än kanske inte så framgångsrikt. Många misslyckanden längs vägen har det blivit. Min erfarenhet är att man helt klart bör vara försiktig med hälsan då man försöker hitta sina gränser. Det är lätt att gå lite för långt, vilket riskerar att ge hårda bakslag, både fysiskt och mentalt, vilket jag fått min beskärda del av (långa sjukperioder, avbrutna studier, karriärer etc). Helst vill man ju iaf. undvika men för livet.

Uppenbarligen var den mentala/fysiska belastningen från de senaste veckornas träning lite för mycket. Jag försöker öka belastningen stegvis, men ibland går det lite för snabbt och jag har nog lätt för att bli överoptimistisk då det flyter på ett tag och jag ser framstegen komma. "Allt eller inget" stämmer bra på mig, tycker jag. Jag har skrivit en del om det tidigare i tråden. Inte så lätt att ändra personlighet, men man kan ju försöka jobba med att tona ned de mest negativa aspekterna.

Du undrar hur jag mår av den relativt tunga träningsbelastningen under vissa veckor. Kan säga att det frestar på både fysiskt och mentalt. Fysiskt märker jag det på flera olika sätt. Jag blir bl.a. öm i muskler och leder, jag känner mig stel i kroppen, det känns som att jag är några årtionden äldre än vad jag i verkligheten är. Den fysiska kapaciteten går ned, så att jag får svårt att hålla det tempo jag håller när jag är mer utvilad, svårt att få upp pulsen till "normala" nivåer på passen etc. Kan även få svårt med sömnen samt att det blir lätt att överäta då kroppen tycks ha ett omättligt behov av energi.

På det mentala planet märker jag främst att den exekutiva funktionen blir lidande av tung träning. Det tar emot mycket att ta tag i ens de enklaste vardagssysslorna. Helst vill jag bara ligga i soffan och käka energirik mat och få tiden att gå genom att sysselsätta hjärnan med lättsamma saker, som att kolla på TV, surfa på nätet, läsa på Happy e.d. Blir även nedstämd om det får gå för långt. Det är väl att det känns som ett misslyckande när det går för långt. Men svårt att hitta någon tydlig gräns för när det gått för långt. Det är ofta en gråzon. Vila och få i sig energirik mat är ju mer eller mindre ett måste efter träning, men jag har svårt att hantera det och hitta en "lagom" nivå. Tränar jag på en mer "lagom" nivå kommer normalt energin tillbaka igen efter att jag fått vila några timmar, eller fått sova ut ordentligt en natt. Det är väl när den inte gör det som jag troligen har "gått för långt", dvs. tagit i lite för mycket v.g. träningen.

Jag jobbar som sagt med att försöka hitta någon balans. De senaste dagarna har jag börjat röra mig igen, men börjar på en försiktig nivå. Får gå tillbaka i träningshistoriken och se vilken belastning som fungerat och vilken som inte fungerat och utgå ifrån det. Jag tränar nästan uteslutande själv, men håller med om att det kan vara idé att söka sig till något socialt sammanhang v.g. träning. Jag har tidigare varit med i idrottsföreningar mm och har både positiva och negativa erfarenheter av det.

Ang. bantningstråden... Jag har legat relativt lågt v.g. att försöka pressa vikten under de senaste månaderna. Jag har försökt fokusera på att hitta balans i träningsmängden i första hand och inte haft några direkta restriktioner på vad jag stoppar i mig. Tror inte det är någon större risk för att jag har ätit för lite under de tyngre veckorna de senaste månaderna, då effekten när jag tränar ned mig snarare blir att jag har en tendens att överäta. Jag har snarast gått upp i vikt under de tyngre veckorna, efter att ha moffat kolhydrater i mängder mellan och under träningspassen.
 
Knep och strategier för att ta sig upp ur gropen [träning]
Vad är ett "misslyckande"? Är det så illa att inte lyckats bli bäst eller uppnå ens orimliga förväntningar? Vissa kan ju ligga i en hängmatta hela semestern och vara skitnöjda. Är inte det lyckat, så säg. Andra fäktar på och är hur duktiga som helst, men är de lyckligare? Är inte meningen med livet att vara hyfsat nöjd, iaf? Jag har ju inga krav på mina vänner att de ska lyckas med det och det. Det är helt oviktigt. De är ändå mina vänner. De har knappast några större krav på mig heller.
 
Tillbaka
Topp