Är MTB värt skadorna??

Är MTB värt skadorna??
Kör man inte park med full insats så tror jag det är lika stor risk att lands olyckligt vid xc utan skydd.
De gånger jag blivit rädd har varit helt okontrollerade OTB på gamla xc cyklar.
 
Är MTB värt skadorna??
Själv har jag åkt ganska mkt alpint, och då är det inte så farligt att ramla. Man glider en bit, och sen kan man gå upp och hämta skidor och solbrillor. Men om det var fullt med stora stenar och träd i backen skulle jag aldrig våga åka där, om man ramlar med lite fart är det risk för allvarlig skada. Som MTB-DH.
Aha, då förstår jag. Du trampar mest omkring i pisterna med de andra fåren. 😜
 
Är MTB värt skadorna??
Jag gissar att din tanke är att om personer som inte har koll på MTB deltar ökar risken för felaktigheter och missuppfattningar.

Å andra sidan ser jag en risk i att urvalet av debattdeltagare kan bli skevt med din rekommendation. De som ägnar sig åt MTB-cykling är rimligen de som tycker att riskerna är värda att ta. De som inte tycker riskerna är värda att och avstår ska enligt din rekommendation avstå från debatten och inte förklara hur de resonerar kring riskerna och vad som lett till deras val.
Nja. Jag generaliserar lite grann.
Men dom flesta som inte är utövare har inget intresse av att vara med i en diskussion. Utan snarare bestämda åsikter om att säga nej och förbjuda.

Sen finns det såklart flera individer som inte cyklar själv men ändå är involverade, läkare, anhöriga osv.
Dom kan såklart få ha åsikter om att man ska låta bli. Men det är inte dom som bedömer om det är värt skadorna eller ej.
 
Är MTB värt skadorna??
Motocross: brutet mellanfotsben, handled, fingrar, många revben och skulderblad. Hjärnskakningar, stukningar, knä ur led.
MTB: brutna revben, skrubbsår, hjärnskakning.
Landsväg: ingenting.
 
Är MTB värt skadorna??
Goda nyheter: i 65 000 år kommer Centrala säkerhetsverket att äntligen justera Jordens inställningar till 100% olycksfria.
Dåliga nyheter:
IMG_20250301_161917268.webp
 
Är MTB värt skadorna??
En basejumpande läkare tyckte att man har misslyckats som förälder om barnen inte har brutit en arm eller ben innan de är 16.
Följer inte alls det svenska trygghetssyndromet.
Jaha, Edvin, nu fyller du 16 år imorgon och du har fortfarande inte brutit vare sig någon arm eller något ben. För att inte mamma och jag ska behöva känna oss som misslyckade föräldrar så får vi ta och gå ut och hämta basebollträt i garaget. Du kan ju fundera så länge på om du vill att vi ska slå av en arm eller ett ben.
 
Är MTB värt skadorna??
En basejumpande läkare tyckte att man har misslyckats som förälder om barnen inte har brutit en arm eller ben innan de är 16.
Följer inte alls det svenska trygghetssyndromet.
Hmmm, sonen har lyckats med 1 spricka och ett brott på samma arm. Ingen av dem på grund av cykel utan rullbräda och bollsparkande. Är jag då misslyckad som förälder?
 
Är MTB värt skadorna??
Åh kul tråd!

Det jag tycker är sunt är att inställningen till skador verkar förändras sakta men säkert. T.ex Hjärnskakningar tas på allvar och det är inte självklart att alla bara ska damma av sig och köra på nytt. Lite mindre macho.

Försöker lära barnen att åtminstone ha en plan för vad de ska göra och inte bara ladda blint. Verkar gå in, men det är en balansgång att inte bromsa dem för mycket.
 
Är MTB värt skadorna??
Jämfört med de skador jag drog på mig när jag spelade hockey och fotboll är MTB en piss i havet. Den värsta skadan jag haft under mtb-åren är diskbråck, det hade inget med cyklingen att göra dock.

Det viktiga för att undvika skador är att tänka att man ska ha roligt och inte falla för grupptryck, känns något inte bra så är det mer än okej att skippa.
 
Är MTB värt skadorna??
Det finns ju MTB och så finns det MTB. Mina skador på 30 års MTB är skrubbsår, bone bruised revben (många) och någon stukad handled. Men så föredrar jag uppför istället för nerför. På Motocross och Supermotard var skadelistan låg tills 2024 då jag lyckades med fem revbensfrakturer, dessutom öppen fraktur så ett gäng stygn på det.

Då jag inte precis är 20 längre så var den absolut vanligaste frågan, efter kraschen, på kontoret och av (icke MX-vänner) om jag inte skulle sluta nu. För mig var frågan hur snart kroppen skulle klara en tävling igen och MTB visade sig vara den bästa rehaben jag kunde hitta. Jag tror att detta val har man redan gjort den dagen man bestämt sig för att "jag är en MTB/MX/vad det nu är-utövare". Man vet om riskerna. Vissa har mer otur än andra och vissa tar mer risker.

Om jag skall vara lite otrevlig så låter hans argument lite som instagrammodellerna som skönhetsopererar sig och viker ut sig. När de väl landat en rik man och lyxlivet är säkrat så skulle de aaaaldrig göra om det, fast då hade du suttit i kassan på Lidl och bott i en etta i Åmål.
 
Är MTB värt skadorna??
Jeff Barber redovisar sin digra skadejournal och frågar om mtb är värt det? vad säger braintrusten på happy en fredagkväll??
.
Bra diskussion. För den som inte läst den artikeln ovan rekommenderar jag det. Mycket tänkvärt där.

Om mtb är värt skadorna? Hade nån frågat mig för ett halvår sen hade jag sagt nej. Man blir faktiskt rätt deprimerad efter långvariga skador som aldrig verka läka och ständig smärta. Inte jättekul. Funderade t.o.m. på att sälja cykeln en period och gå tillbaka till löpning och styrketräning.

Just nu är jag på väg tillbaka och kan äntligen cykla igen. Men är ärligt talat livrädd för att skada mig allvarligt igen så att jag inte kan cykla på ett halvår eller längre. Hela förra sommaren & hösten var ren skit och det vill jag helst inte uppleva en gång till. Tyvärr är det ju inte så lätt att bara ta det lugnt och inte hoppa dom största hoppen eller inte droppa dom största droppen. Mina krascher har varit otur vid vanlig stigcykling eller en oturlig washout med framhjulet i en berm vid dh. Inget över min förmåga mao utan kombination av okoncentration och otur. Svårt att skydda sig mot tyvärr.

Sen är det ju ytterligare en dimension hur vi som är ledare och tränare inom mtb bör fundera kring frågor om säkerheten för barn och ungdomar inom mtb. Har som tur är inte haft några allvarligare skador bland dom ungdomar jag leder men skador händer ju. Speciellt vid dh. Vid tex Järvsö som jag och sonen brukar besöka 2-3 ggr per (kanske sammanlagt 6-8 dagar) har vi sett ambulans där VARENDA gång vi varit där. Och men tanke på att det vissa dagar inte åker mer än kanske 20-30 pers (under lågsäsong) är det ju ganska anmärkningsvärt.

Så visst är mtb är sport som är förenat med en del risk. Inget tvivel om det. Betydligt mer än andra sporter jag sysslat med. Och då har jag ändå sysslat med en del hyggligt riskfyllda sporter (kampsport på landslagsnivå, simhopp, alpin skidåkning mm.) Så inte bridge eller boule direkt. Men just nu tycker jag nog att det är värt det. Men jag är väldigt medveten om riskerna.
 
Är MTB värt skadorna??
Skador har inte med valet av aktivitet att göra vill jag hävda. Det handlar om personlighet och riskbenägenhet. Finns folk som vurpar varannan gång de cyklar till jobbet och krossar skallen på skidsemestern i gröna backen, medan andra aldrig får en skråma trots att de kör fruktansvärt svår DH.

Haha, det är verkligen så. Har några kollegor som vurpar och är ofta är inblandade i konflikter på cykelpendlingen, det är samma personer för övrigt.

Jag har cyklat MTB sen tidigt 90-tal och än har jag aldrig skadat mig allvarligt trots ett gäng år med flera veckors utförscykling i alperna, Kanada, Spanien osv där risktagandet nog var lite högre. Värsta vurpan var nog när jag pga solbländning trodde jag var på stigen och skulle ta dropp 3 av 3 i stegrande nivå men hade hamnat bredvid och landade i en stenkista. Hade rätt vettigt med skydd på mig ändå så jag fick bara lite ont i knät.

Tror dessutom att vana att cykla i skogen med hala rötter, berghällar osv både ger högre beredskap och bättre verktyg för att hantera sådant som annars kan bli "situationer" i urban miljö.

Landsvägscykling har jag däremot nästan slutat med pga aggressiva bilister. Risken är säkert liten men konsekvensen stor.
 
Är MTB värt skadorna??
Haha, det är verkligen så. Har några kollegor som vurpar och är ofta är inblandade i konflikter på cykelpendlingen, det är samma personer för övrigt.

Jag har cyklat MTB sen tidigt 90-tal och än har jag aldrig skadat mig allvarligt trots ett gäng år med flera veckors utförscykling i alperna, Kanada, Spanien osv där risktagandet nog var lite högre. Värsta vurpan var nog när jag pga solbländning trodde jag var på stigen och skulle ta dropp 3 av 3 i stegrande nivå men hade hamnat bredvid och landade i en stenkista. Hade rätt vettigt med skydd på mig ändå så jag fick bara lite ont i knät.

Tror dessutom att vana att cykla i skogen med hala rötter, berghällar osv både ger högre beredskap och bättre verktyg för att hantera sådant som annars kan bli "situationer" i urban miljö.

Ja, hala rötter på stig ger bra träning i att hantera "situationer" 😊
 
Är MTB värt skadorna??
Jag har cyklat MTB sen tidigt 90-tal och än har jag aldrig skadat mig allvarligt trots ett gäng år med flera veckors utförscykling i alperna, Kanada, Spanien osv där risktagandet nog var lite högre.
Ja det är ju lätt att vi hamnar i sk anekdotisk evidens när vi pratar om sånt här. Dvs har det hänt just mig något allvarligt är mtb jättefarligt och har jag aldrig skadat mig är mtb världens säkraste sport. Dessutom svårt att jämföra då vi alla cyklar mtb på lite olika sätt och det är ju rätt stor skillnad på cykelvasan och downhill. Men jag tycker att den här frågan är lite för viktig för att vi reflexmässigt ska sopa den under mattan. Speciellt om man har barn som cyklar eller är ansvarig för yngre cyklister.

Kan tillägga att jag åkt alpint sedan slutet på 70-talet och när jag var mellan 18-30 väldigt mycket offpist i Chamonix, St Anton, Val Thorens mfl. Vi hade i ärlighetens namn rätt dålig koll på säkerhet och lavinfara men det hände aldrig någonting. Därmed inte sagt att det vi sysslade med var riskfritt. Snarare tvärtom.
 
Är MTB värt skadorna??
Ja det är ju lätt att vi hamnar i sk anekdotisk evidens när vi pratar om sånt här. Dvs har det hänt just mig något allvarligt är mtb jättefarligt och har jag aldrig skadat mig är mtb världens säkraste sport. Dessutom svårt att jämföra då vi alla cyklar

Fast det är också rätt lätt att se, de jag känner som skadat sig är nästan alltid "risktagare" som personer. Inte alltid förstås, men oftast.
 
Är MTB värt skadorna??
Bra diskussion. För den som inte läst den artikeln ovan rekommenderar jag det. Mycket tänkvärt där.

Om mtb är värt skadorna? Hade nån frågat mig för ett halvår sen hade jag sagt nej. Man blir faktiskt rätt deprimerad efter långvariga skador som aldrig verka läka och ständig smärta. Inte jättekul. Funderade t.o.m. på att sälja cykeln en period och gå tillbaka till löpning och styrketräning.

Just nu är jag på väg tillbaka och kan äntligen cykla igen. Men är ärligt talat livrädd för att skada mig allvarligt igen så att jag inte kan cykla på ett halvår eller längre. Hela förra sommaren & hösten var ren skit och det vill jag helst inte uppleva en gång till. Tyvärr är det ju inte så lätt att bara ta det lugnt och inte hoppa dom största hoppen eller inte droppa dom största droppen. Mina krascher har varit otur vid vanlig stigcykling eller en oturlig washout med framhjulet i en berm vid dh. Inget över min förmåga mao utan kombination av okoncentration och otur. Svårt att skydda sig mot tyvärr.

Sen är det ju ytterligare en dimension hur vi som är ledare och tränare inom mtb bör fundera kring frågor om säkerheten för barn och ungdomar inom mtb. Har som tur är inte haft några allvarligare skador bland dom ungdomar jag leder men skador händer ju. Speciellt vid dh. Vid tex Järvsö som jag och sonen brukar besöka 2-3 ggr per (kanske sammanlagt 6-8 dagar) har vi sett ambulans där VARENDA gång vi varit där. Och men tanke på att det vissa dagar inte åker mer än kanske 20-30 pers (under lågsäsong) är det ju ganska anmärkningsvärt.

Så visst är mtb är sport som är förenat med en del risk. Inget tvivel om det. Betydligt mer än andra sporter jag sysslat med. Och då har jag ändå sysslat med en del hyggligt riskfyllda sporter (kampsport på landslagsnivå, simhopp, alpin skidåkning mm.) Så inte bridge eller boule direkt. Men just nu tycker jag nog att det är värt det. Men jag är väldigt medveten om riskerna.

+1

Jag tänker att du är lyckligt lottad.
(Jag är det oxå, dvs inga allvarliga skador att kokketera med inför mor min 🙂)

Men har man varit över på andra sidan (cancer, permanent smärta/handikapp-sidan) gissar jag att man funderar seriöst och en hel del över tidigare omständigheter.

Förstå och ta risker är ett beslut på individnivå, förhoppningsvis ett "informerat beslut".

Vi kör också i Järvsö, kanske 10ggr / säsong + väldigt många fler dagar på andra ställen. Vi har otroligt kul med mtb. Men vi har samlat ihop fyra spräckta hjälmar på kontot och en lätt hjärnskkning, revben, men, inga permanenta skador.
Det känns som vi blivit bättre på att cykla med åren, dvs kör samtidigt både fortare och med större marginaler.

Så jag tänker. Riskminimera genom att lära mig stigen, öva teknik och kör med bra skydd.
 
Senast ändrad:
Är MTB värt skadorna??
Läser man artikeln så framstår "MTB" som ett meningslöst begrepp när det gäller att diskutera risker, det är för brett, kör du XC på motionsnivå tex så känns det som en helt annan värld.
 
Är MTB värt skadorna??
Fast kollar man på statistik har jag för mig att ridsport har högst risk för svåra skador. Fotbollen har jag för mig har flest skador.
 
Är MTB värt skadorna??
Fast det är också rätt lätt att se, de jag känner som skadat sig är nästan alltid "risktagare" som personer. Inte alltid förstås, men oftast.
Det eller vad man skulle kunna kalla "klantskallar". Alltså folk som inte medvetet tar risker, men ofta fumlar till det av olika anledningar. Såna personer brukar också lustigt nog vara ganska bekymmersfria i sin inställning till allt.

Edit: Eller snarare; de brukar inte bry sig om att de slår sig. Själv skulle jag sluta cykla om jag visste att jag skulle bryta nåt inom det närmaste året på grund av cyklingen. Finns inte på kartan att acceptera att göra sig så illa i min värld.
 
Är MTB värt skadorna??
Det eller vad man skulle kunna kalla "klantskallar". Alltså folk som inte medvetet tar risker, men ofta fumlar till det av olika anledningar. Såna personer brukar också lustigt nog vara ganska bekymmersfria i sin inställning till allt.
Det där är ju jag! Mina tråkigaste skador (armbrott, leder ur led, hjärnskakning(ar), revbensbrott osv) har skett på platser jag känner till väl.
Än så länge tycker jag mina skador har varit värt allt jag får ut av MTB-cyklingen men jag hade ju föredragit att hålla mig skadefri i fortsättningen.
 
Är MTB värt skadorna??
Det eller vad man skulle kunna kalla "klantskallar". Alltså folk som inte medvetet tar risker, men ofta fumlar till det av olika anledningar. Såna personer brukar också lustigt nog vara ganska bekymmersfria i sin inställning till allt.

Edit: Eller snarare; de brukar inte bry sig om att de slår sig. Själv skulle jag sluta cykla om jag visste att jag skulle bryta nåt inom det närmaste året på grund av cyklingen. Finns inte på kartan att acceptera att göra sig så illa i min värld.
Jag är nog en klantskalle jag med. Egentligen tycker jag nog inte att jag är så bekymmersfri i min inställning till att skada mig men samtidigt inser jag att mitt track record inte ser så bra ut. Har ju blivit lite olika skador på mtb men värsta skadan jag råkat ut för var nog när jag snubblade på en rot när jag var ute i skogen och sprang. Föll som en fura och landade med ansiktet rätt in i ett klippblock. Slog sönder ansiktet ordentligt och fick sy rätt många stygn. Och en rejäl hjärnskakning förstås. Men kunde varit det sista jag gjort om jag landat lite annorlunda.

En annan gång var jag klantig på riktigt och sprang in i en lyktstolpe och bröt ett revben. Fattade dock inte att det var så illa utan sprang en mara bara nån vecka senare. Kom ihåg att jag hade rätt svårt att andas och fattade inte riktigt varför.

Sen minns jag när jag rakade skallen för typ 10 år sen och upptäckte ett gigantiskt ärr mitt på huvudet. Var tvungen att fråga morsan och tydligen hade jag ramlat från en 2 meter hög scen som treåring och landat på huvudet. Förklarar iof en del.
 
Är MTB värt skadorna??
Själv genomför jag varje år en fullständig riskbedömning där jag enligt en fastställd metodik bedömer inneboende risk, riskmitigerande åtgärder, och residualrisken.

Självklart har jag också en dokumenterad riskaptit att jämföra med så att jag vet om min cykling är inom vad jag är villig att acceptera eller om jag behöver anpassa något eller öka mängden skydd.
 
Är MTB värt skadorna??
Själv genomför jag varje år en fullständig riskbedömning där jag enligt en fastställd metodik bedömer inneboende risk, riskmitigerande åtgärder, och residualrisken.

Självklart har jag också en dokumenterad riskaptit att jämföra med så att jag vet om min cykling är inom vad jag är villig att acceptera eller om jag behöver anpassa något eller öka mängden skydd.

Jag hade nog förväntat mig ett lite mer grundligt genomförande när det kom från dig. Slarver
 
Är MTB värt skadorna??
En vinkling av riskproblematiken är ju om man som undertecknad utövar ett gäng andra sporter/hobbys utöver cyklingen som alla kräver intakt fysik, då måste man ju avstå samtliga under tiden man läker vilket för mig upplevs som en stor uppoffring.

När jag var yngre åkte jag endast skateboard, då var jag skadad rätt ofta men det enda jag missade var skateboard, och jag kunde då lägga mer fokus på folköl och playstation. Det kändes mer hanterbart än att som nu vurpa på cykeln och därmed varken kunna cykla, springa, gymma, surfa, spela pingis eller tennis. Har nyligen börjat hedge:a genom att återuppta playstation och gitarrspel just in case, även om de förvisso kräver fungerande händer mm.
 
Är MTB värt skadorna??
Högfartsvurpa i åre på platten, en lowsider, pulvriserade ett halva bredden på ett ben i handen. Lite svullet och svårt att stänga hand med läkte av sig sjäv utan problem.
Bruten svanskota från en annan åreresa, läkte av sig själv, men bilen hem var måttligt mysig.
Mosad insidan av handen och tummen, högfartsvurpa i trysil, ont i ett halvår, men läkte av sig själv.

Sen diverse skrapsår och blåmärken men det får man väl ta.

Aldrig gjort mig illa på allvar på "trail" bara utför i park.
 
Är MTB värt skadorna??
Aldrig gjort mig illa på allvar på "trail" bara utför i park.
Detta. Har sparat min tunga, flacka 160/150-hoj sedan jag flyttade från Göteborg till Skåne bara för att ha ngt att köra på Vallåsen vid väldigt få tillfällen. Borde nog få tummen ur och byta den mot något lätt 130/120 för de lokala platta stigarna istället, med en sänkt skaderisk på köpet.
 
Är MTB värt skadorna??
Pojken kraschade hårt i pumpen igår , (jag cyklade med dem på förmiddagen men efter lunch var han där själv med kompisar).
Vi hann ifatt ambulansen på nynäsvägen (ej blåljus och vi hade telefonkontakt) för transport till Karolinska i solna. När vi kom fram och jag pratade med tjejerna så sa de att han var lite förvirrad först, oklart om han har varit medvetslös men enligt kompisarna på banan så var han vaken hela tiden och det första han frågade läkaren var förstås när han fick cykla igen….
Måste återigen hylla vården(som vid förra olyckan som iofs inte var cykerelaterad) och folket som tog hand om honom på banan!
Hjältar och vardagshjältar ❤️
För att svara på frågan ja det är värt skadorna, man mår bra fysiskt (hjärta lungor) och psykiskt för att det är roligt 😜
IMG_1589.webp
IMG_2086.webp

(När vi väntade på provsvaren igår kväll så kom det in en knatte som brutit armen när han spelade hockey och hans största dilemma var att skulle missa matchen idag! Så det är inte bara cykling som kan vara farligt 🤪)
 

Bilagor

  • IMG_1592.webp
    IMG_1592.webp
    232.8 KB · Besök: 27
  • IMG_1593.webp
    IMG_1593.webp
    237.1 KB · Besök: 32
Senast ändrad:
Är MTB värt skadorna??
Pojken kraschade hårt i pumpen igår , (jag cyklade med dem på förmiddagen men efter lunch var han där själv med kompisar).
Vi hann ifatt ambulansen på nynäsvägen (ej blåljus och vi hade telefonkontakt) för transport till Karolinska i solna. När vi kom fram och jag pratade med tjejerna så sa de att han var lite förvirrad först oklart om han har varit medvetslös men enligt kompisarna på banan så var han vaken hela tiden och det första han frågade läkaren var förstås när han fick cykla igen….
Måste återigen hylla vården(som vid förra olyckan som iofs inte var cykerelaterad) och folket som tog hand om honom på banan!
Hjältar och vardagshjältar ❤️
För att svara på frågan ja det är värt skadorna, man mår bra fysiskt (hjärta lungor) och psykiskt för att det är roligt 😜Visa bilaga 755838Visa bilaga 755839
(När vi väntade på provsvaren igår kväll så kom det in en knatte som brutit armen när han spelade hockey och hans största dilemma var att skulle missa matchen idag! Så det är inte bara cykling som kan vara farligt 🤪)
De är ganska söta, de små liven.
Enda gången jag förbjudit sonen att cykla var när han började få stora blaffiga blåmärken och utredning visade på kraftig trombocytbrist.
Men efter ett par svängar på sjukan med transfusioner blev han friskad och då var det bara ut och köra igen.
Han har iofs lärt sig sen första vurpan att skrapsår är tecken på att man har haft roligt.
 
Tillbaka
Topp