MTB gravity - diskussion om medvetet risktagande

[Höjdskräck]

Läste någonstans för länge sedan att risken att skada sig allvarligt är ungefär 5ggr så stor på MTB (utförs) jämfört med alpin skidåkning.
Fråga inte om källa på det. Skjuter från höften här.

 

[skier]

Jag hör bara om nybörjare som ramlar (eller vad de gör) och x-sportare som casar 20m GAP. Jag ser inget om gubbar som ramlar i 5kmh på lilla kycklingen

Vaf*n, jag är gubbe och kör långsamt i lilla kycklingen (min favorit i Vallåsen) #kränkt

 

[skier]

Läste någonstans för länge sedan att risken att skada sig allvarligt är ungefär 5ggr så stor på MTB (utförs) jämfört med alpin skidåkning.
Fråga inte om källa på det. Skjuter från höften här.

För mig som är mycket bättre på skidor än på mtb tycker jag det är precis tvärtom. Visst att jag får skrapsår på mtb:n, men det är mycket högre hastigheter på skidor i kombination med klippor under snön, träd som man inte räknar med osv, när jag väl krashar på skidor brukar nåt gå sönder.

 

[Berk]

Läste någonstans för länge sedan att risken att skada sig allvarligt är ungefär 5ggr så stor på MTB (utförs) jämfört med alpin skidåkning.
Fråga inte om källa på det. Skjuter från höften här.

För mig som är mycket bättre på skidor än på mtb tycker jag det är precis tvärtom. Visst att jag får skrapsår på mtb:n, men det är mycket högre hastigheter på skidor i kombination med klippor under snön, träd som man inte räknar med osv, när jag väl krashar på skidor brukar nåt gå sönder.

Jag tror att risk i individuella situation kan set helt annorlunda ut. Som skrevs ovan är det riktigt enkelt för nybörjare att köra för snabbt eller än för avancerad hoppled. Vid skidåkning känner man direkt att man inte kan åka en svårare pist. Sen finns det folk som tar risk för att prova saker som jag tror händer mycket oftare på MTB. T.ex. mötte vi förra året Nico Vink (vi kände inte igen honom då) i Järvö som var där med en barngrupp. Han kraschade på Kristin och bröt näsan för att han provade något nytt: manual över två tabletops. Hans egen fel sade han med ett leendet. Förresten såg det ut som en drömresa: en tur genom Sverige+Trysil med en freeride legend och otroligt duktiga barn och bara har det kul!

 

[Mårten]

Om man vill vara lite mer objektiv kan man nog säga att de flesta krascher uppstår när folk pushar gränserna för vad de klarar.

För nybörjare kommer den gränsen fort, för gubbar kommer den i Twist twist, för Casey Brown någonstans i Utah.

Det här är det man lättast kan påverka och där jag lägger en hel del energi med barnen. Att ta sig an nya utmaningar smart och inte bara tokladda. Vi stannar ofta och rekar till fots när vi kör, för honom, nya leder. (Ja, med hänsyn till omgivningen och utan att vara i vägen för andra. Och bara där jag efter att ha kört själv vet att det finns ett behov för att han ska fixa ett parti på ett säkert sätt.)

Sen kan man tyvärr krascha ändå, både av klantighet och av otur. Exempel följer:

Spoiler

Vurpan som fick mig att sluta cykla under ett par år skedde på trialcykeln när jag gjorde ett gap från ett bord till ett staket väl inom min förmåga. Kanske just därför jag nonchalerade det med ett styre i ljumsken och plingplongtaxi till akuten som resultat…

Min senaste krasch skedde på min vanliga runda hemma, dagdrömde och glömde bort att jag cyklade och gick över styret ut från ett dropp. Nonchalant igen…

En kompis snittade upp nästan hela smalbenet på en rot som stack ut på Bräckebäcksleden i Åre. Det ledde till att han kraschade. Blev att åka sjuktransport till Järpen… Det sätter vi upp som en freak accident.

Sen gör man ju ibland rena dumheter som när jag väjde för folk som stannat på snabbaste partiet på Easy rider och hoppade över ett krön rakt ner i ett dike i 40-50 blås någonting. Det gjorde ont på riktigt men förutom att axeln hoppade ur och i igen (phew) inga skador.

 

[DD88]

MTB-cyklister är generellt sämst på att använda skydd. "Det är obekvämt", "det hindrar min rörelse", "det är för varmt", "skydden fastnar i cykeln" osv. Sett några riktigt otäcka vurpor och där dom med bra skydd reser sig och borstar av smutsen så har jag sett andra köras ner med fyrhjuling eller bäras på bår.

Värst av allt är alla trötta farsor som minsann bara behöver en hjälm när dom ska rulla ner med ungarna i en till synes ofarlig led, kul att stå där och trösta en gråtande unge när pappa ligger och hostar blod efter en punkterad lunga.

Sen att det är för dyrt... Tror folk i regel inte förstår hur mycket man får för pengarna sett till vad som kan hända.

 

[Emil777]

Vaf*n, jag är gubbe och kör långsamt i lilla kycklingen (min favorit i Vallåsen) #kränkt

Oh shit, visste inte att det fanns en led som hette Lilla Kycklingen. Jag trodde jonte skojade friskt och drog ett lednamn "ur hatten".

Skier - Att kunna låta bli macho-idealen när man cyklar är helt klart en kraftig och frisk riskmitigering.

 

[snoogans]

Tänker lite här och jämför med mina egen bakgrund som banansvarig/styrelsemedlem 10+ år på en motocrossbana (A-klassad av Svemo).

Tillgängligheten för alla att cykla är lite premissen och det fina med det hela. Det är inte så uppstyrt, man kan gräva lite, bygga några hopp, lätt att hyra cykel som nybörjare och fint med liftar som tar en upp fast man egentligen är för trött för att cykla.

Men jag saknar risktänk och struktur i vem som kör och var man släpper ut kreti och pleti. Det kan väl inte räcka med att sätta upp en skylt om att det kommer döds-gaps på en slinga och att i värsta fall så avlider dom som har lite dålig självinsikt.

Just av denna anledningen har motocrossen ett besiktande organ som tvingar en att kontinuerligt utvärdera sin anläggning, man kan inte göra dödshopp utan att det finns en tanke om hur en motionär ska hantera det i en lägre fart. Finns en handbok av förbundet med tydliga regler om avåknings-zoner, staket etc. Ska man ändra banlayout måste den delen ombesiktas innan man "får" träna och tävla på banan.

Såklart fanns det galningar som byggde om banor hej vilt, det kan ju ingen hindra egentligen. Men skulle man tex. arrangera en tävling så är det något som en förbundssupervisor skulle kunna stoppa arrangemanget för(de går en track walk innan första heat).

 

[Emil777]

För mig som är mycket bättre på skidor än på mtb tycker jag det är precis tvärtom. Visst att jag får skrapsår på mtb:n, men det är mycket högre hastigheter på skidor i kombination med klippor under snön, träd som man inte räknar med osv, när jag väl krashar på skidor brukar nåt gå sönder.

"Word" på det.
Skidor när man kör i skog, park, offpist, lavinterräng, bland massa andra nybörjare som kan köra in i mig bakifrån...

...skidor har sitt specifika risktagande och medvetande. Jag tycker absolut att skidor och mtb har paralleller där, men det beror så klart på individ och specifika situation.

Men Östersunds sjukhus påstår att det blir procentuellt fler traumafall från Åre på sommaren än på vintern. De har tydligen haft svårt att bemanna våden under sommaren pga den extra belastningen.

 

[simoon]

Fråga från en utomstående:

Vad tror ni är objektivt farligast? Att cykla "stök"-led eller "hopp"-led?

Är kluven till detta. Tycker det är mycket jobbigare att köra tuffa stökiga leder då man måste jobba så mycket med kroppen för att behålla positionen och inte flyga över styret. Dessutom blir farten viktig då man enklare rullar över ojämnheter och håligheter med högre fart men samtidigt blir konsekvensen vid ett fall större. Samtidigt tillåter hoppleder och flowtrails tack vare den jämna ytan högre farter.

Hoppleder är väl just farliga när man börjar hoppa högre eller är väldigt ny och därför har dålig position i luften, varefter en krash får stor konsekvens.

Framförallt för båda typer av leder tror jag just det är OTB-vurpor och huvud- och nackskador som är det farliga.

Om jag skulle jämföra med skidåkning som jag sysslar mycket med på vintern så tycker jag offpistskidåkning är den rättvisa jämförelsen i risktagning. Laviner händer och det dör årligen flera svenskar i laviner, och flera hundra i Europa varje år. Jag tror inte det omkommer lika många i downhill-cykling? Nu kanske utövarna är flera i offpistskidåkningen?

Överlag är säkerhetstänket i svenska bikeparks mycket högt. Här i Valais i Schweiz där jag för tillfället bor finns inga krav på fullface eller heldämpade cyklar i bikeparks, folk kommer i bikepark med tung elcykel med 130 mm slaglängd. Och många vandrings-/enduro-leder, som oftast är farligare, stenigare och brantare än valfri flowtrail kör alla, såväl familjer som unga och gamla med öppen hjälm och kanske i bästa fall knäskydd.

 

[Emil777]

MTB-cyklister är generellt sämst på att använda skydd. "Det är obekvämt", "det hindrar min rörelse", "det är för varmt", "skydden fastnar i cykeln" osv. Sett några riktigt otäcka vurpor och där dom med bra skydd reser sig och borstar av smutsen så har jag sett andra köras ner med fyrhjuling eller bäras på bår.

Värst av allt är alla trötta farsor som minsann bara behöver en hjälm när dom ska rulla ner med ungarna i en till synes ofarlig led, kul att stå där och trösta en gråtande unge när pappa ligger och hostar blod efter en punkterad lunga.

Sen att det är för dyrt... Tror folk i regel inte förstår hur mycket man får för pengarna sett till vad som kan hända.

100 st +1 på det.
Skydden som finns fungerar.

 

[jonte987]

Pratar ni body armour? För vanlig enduro måste det räcka med knäskydd och ryggskydd?
Visst, jag har brutit revben men det är väl möjligen max nivå av armour som kunde hjälpt lite. Båda gångerna var i skogen så det funkar inte.

I park har jag bara ramlat i blå flow och skrapat mig. Får kanske börja med armbågsskydd nu när barnen hetsar mig

 

[Emil777]

Tänker lite här och jämför med mina egen bakgrund som banansvarig/styrelsemedlem 10+ år på en motocrossbana (A-klassad av Svemo).

Tillgängligheten för alla att cykla är lite premissen och det fina med det hela. Det är inte så uppstyrt, man kan gräva lite, bygga några hopp, lätt att hyra cykel som nybörjare och fint med liftar som tar en upp fast man egentligen är för trött för att cykla.

Men jag saknar risktänk och struktur i vem som kör och var man släpper ut kreti och pleti. Det kan väl inte räcka med att sätta upp en skylt om att det kommer döds-gaps på en slinga och att i värsta fall så avlider dom som har lite dålig självinsikt.

Just av denna anledningen har motocrossen ett besiktande organ som tvingar en att kontinuerligt utvärdera sin anläggning, man kan inte göra dödshopp utan att det finns en tanke om hur en motionär ska hantera det i en lägre fart. Finns en handbok av förbundet med tydliga regler om avåknings-zoner, staket etc. Ska man ändra banlayout måste den delen ombesiktas innan man "får" träna och tävla på banan.

Såklart fanns det galningar som byggde om banor hej vilt, det kan ju ingen hindra egentligen. Men skulle man tex. arrangera en tävling så är det något som en förbundssupervisor skulle kunna stoppa arrangemanget för(de går en track walk innan första heat).

Hej, jag vet inget om MX, men det verkar ju vara en sport som mognat och utvecklats. De har behövt implementera risktänk för att kunna fortleva.

Jag ser inget hinder i att samma tänk införs i organiserade cykelparker.

MEN
Samtidigt som mina hemmabackar kanske då behöver stängas ner och mtb förbjuds för att kommunen inte vill stå där med en massa ansvarsproblem på sin mark.

Så jag tror tyvärr det skulle förstöra många av mina möjligheter att cykla samtidigt som det är bra om affärsdrivande anläggningar har någon slags besiktning.

Att genomföra en sån sak kan bli bra eller riktigt dåligt för cyklingen beroende på hur den genomförs.

Som person är jag cynisk och tycker oftast att alla förändringar blir dåligt eller taffligt genomförda. Så tyvärr "emot" även om jag förstår nödvändigheten.

Ps bra inlägg Snoognas om MX !

 

[jonte987]

Tänker lite här och jämför med mina egen bakgrund som banansvarig/styrelsemedlem 10+ år på en motocrossbana (A-klassad av Svemo).

Tillgängligheten för alla att cykla är lite premissen och det fina med det hela. Det är inte så uppstyrt, man kan gräva lite, bygga några hopp, lätt att hyra cykel som nybörjare och fint med liftar som tar en upp fast man egentligen är för trött för att cykla.

Men jag saknar risktänk och struktur i vem som kör och var man släpper ut kreti och pleti. Det kan väl inte räcka med att sätta upp en skylt om att det kommer döds-gaps på en slinga och att i värsta fall så avlider dom som har lite dålig självinsikt.

Just av denna anledningen har motocrossen ett besiktande organ som tvingar en att kontinuerligt utvärdera sin anläggning, man kan inte göra dödshopp utan att det finns en tanke om hur en motionär ska hantera det i en lägre fart. Finns en handbok av förbundet med tydliga regler om avåknings-zoner, staket etc. Ska man ändra banlayout måste den delen ombesiktas innan man "får" träna och tävla på banan.

Såklart fanns det galningar som byggde om banor hej vilt, det kan ju ingen hindra egentligen. Men skulle man tex. arrangera en tävling så är det något som en förbundssupervisor skulle kunna stoppa arrangemanget för(de går en track walk innan första heat).

Finns en annan tråd just om ansvarsfrågan när någon kör in på röd hoppled i Åre eftersom ingen sagt nåt (enligt uppgift)

Nu speglar det inte risken för oss som begriper bättre och just våra barn får väl med sig den biten.

 

[Sykler]

Jag började cykla mtb våren 2024, det året var det endast XC i Stockholmsområdet. Det gick bättre och bättre och med tiden började jag hoppa på lite naturliga hopp i terrängen. Jag kom till en punkt där jag kände mig trygg med de stigar jag körde och ansåg mig inte längre vara en nybörjare.

Sommaren 2025 åkte jag till bikepark för första gången, till Trysil. Första dagen testade jag deras "övningshopp" som finns där och det gick helt okej men jag landade alltid för kort. Jag antog att jag bara behöver mer fart för att komma rätt i landningen så jag laddade på lite mer men kom ändå kort.

Samma dag, min första dag så hade jag bokat in en kurs för nybörjare som vill lära sig hoppa. Instruktören tittade på och konstaterade att farten inte var något problem utan att jag helt enkelt hade fel teknik. Efter att han förklarat vad jag ska åtgärda kunde jag lätt landa på rätt ställe utan att öka farten.

Min poäng med denna historia är att det nog finns många som aldrig tar en kurs i detta och istället bara ökar farten i hopplederna, det leder till att man åker för fort och skadar sig ännu mer när det väl går fel. Rätt teknik förhindrar många skador men det är svårt att lära sig själv, oavsett hur många youtube-videos man kollar på.

 

[jonte987]

Det jag är mest rädd för är att barnen gör det jag gjort. Rullar nåt som inte ska rullas och sätter framhjulet.
Jag har fått träna bort reflexen att rulla allt som ser ut att gå att rulla.
Go-to måste vara att hoppa allt om motsatsen inte är 100% klar. Nu är det möjligen en högst personlig svaghet....

Edit.
(Ryck i styret tjockis heter det väl på happy]

Edit2. Jag pratar inte om features utan mindre grejor som ibland har ett hål eller dränering nedanför. Ryck i styret!

 

[mkallstrom]

Om man vill vara lite mer objektiv kan man nog säga att de flesta krascher uppstår när folk pushar gränserna för vad de klarar.

För nybörjare kommer den gränsen fort, för gubbar kommer den i Twist twist, för Casey Brown någonstans i Utah.

Min anekdotiska erfarenhet (egen och folk jag känner) är att det är lätt att göra sig illa när man har blivit så pass bra att man kan sätta sig i farliga situationer, men man har dålig koll på vad man klarar.

Nu för tiden kör jag sällan DH (eller ens MTB), men min känsla är att riskerna för riktigt otäcka olyckor är större på landsväg, där det kan vara mycket högre hastigheter och man har oberäkneliga trafikanter som kan ställa till det.

 

[Berk]

Det jag är mest rädd för är att barnen gör det jag gjort. Rullar nåt som inte ska rullas och sätter framhjulet.
Jag har fått träna bort reflexen att rulla allt som ser ut att gå att rulla.

Var hände det? Om lederna är bra byggt, som nästan alla bikepark jag har varit, går allt på gröna, blåa och röda leder att rulla om man inte kör snabbt. Det är inte bara bra för dom som inte drar i styret men också för att kunna prova en led i låg fart när man provar den för första gången.

 

[Berk]

Nu för tiden kör jag sällan DH (eller ens MTB), men min känsla är att riskerna för riktigt otäcka olyckor är större på landsväg, där det kan vara mycket högre hastigheter och man har oberäkneliga trafikanter som kan ställa till det.

Det stämmer för en feg person som jag. Men generellt sett tror jag att statistik av t.ex. Östersunds sjukhus visar upp något annat.

 

[Emil777]

Pratar ni body armour? För vanlig enduro måste det räcka med knäskydd och ryggskydd?
Visst, jag har brutit revben men det är väl möjligen max nivå av armour som kunde hjälpt lite. Båda gångerna var i skogen så det funkar inte.

I park har jag bara ramlat i blå flow och skrapat mig. Får kanske börja med armbågsskydd nu när barnen hetsar mig

Ja, "CE level 2" för min del.
Både i park och endurotävlingar.

På cykelträning med klubben, när vi kör xc/stig och alltså uppförs också. Vanlig hjälm, mindre knäskydd rygg och bröstplatta (level 1) som skydd.

 

[jonte987]

Var hände det? Om lederna är bra byggt, som nästan alla bikepark jag har varit, går allt på gröna, blåa och röda leder att rulla om man inte kör snabbt. Det är inte bara bra för dom som inte drar i styret men också för att kunna prova en led i låg fart när man provar den för första gången.

Jag har inte sett det på flow eller hopp men det finns minstt ett ställe på vallåsen där det är ett mindre dropp med dränering/annat precis nedanför. Typ 30-40cm så går bra att fastna med framhjulet men bara om man kör väldigt sakta.
Första gången jag skulle testa enduro i skokgen så satte jag framhjulet och flög som en vante - men inser nu att det faller under ingen pre-ride.

 

[N_sandstrom]

Edit.
(Ryck i styret tjockis heter det väl på happy]

Edit2. Jag pratar inte om features utan mindre grejor som ibland har ett hål eller dränering nedanför. Ryck i styret!

(Jag hatar uttrycket "ryck i styret". Har fortfarande ingen bra uppfattning om vad folk egentligen menar)

 

[jonte987]

Ja, "CE level 2" för min del.
Både i park och endurotävlingar.

På cykelträning med klubben, när vi kör xc/stig och alltså uppförs också. Vanlig hjälm, mindre knäskydd rygg och bröstplatta (level 1) som skydd.

jag har level II ryggskydd så det är en annan sak. Jag har inte axel och bröstskydd. Uppfattar inte det som rimligt utan lift och med lift kör jag motsfarande grejor som jag kör utan lift.

 

[jonte987]

(Jag hatar uttrycket "ryck i styret". Har fortfarande ingen bra uppfattning om vad folk egentligen menar)

Nä inte jag heller. och jag rycker inte i styret. För min del måste jag fokusera på att landa framhjulet lämgre fram när ryggmärgen tycker att rakt ner ser bra ut.

Kör man med bättre fart är det väl ett icke problem - och det är väl just det. Det är säkrare att köra på och ta eventuella problem vid landningen än att tveka och ställa till det nåt som inte är ett problem.

 

[jonte987]

allt faller väl så klart under dålig pre-ride man jag stannar inte och kollar varje sten på en stökled...

 

[simoon]

Det jag är mest rädd för är att barnen gör det jag gjort. Rullar nåt som inte ska rullas och sätter framhjulet.
Jag har fått träna bort reflexen att rulla allt som ser ut att gå att rulla.
Go-to måste vara att hoppa allt om motsatsen inte är 100% klar. Nu är det möjligen en högst personlig svaghet....

Edit.
(Ryck i styret tjockis heter det väl på happy]

Edit2. Jag pratar inte om features utan mindre grejor som ibland har ett hål eller dränering nedanför. Ryck i styret!

Det är svårt och kräver övning. Instinktivt tänker vi att fart är farligt och saktar ner när drops och enduro-leder oftast blir lättare med fart eftersom rörelseenergin gör att vi rullar över ojämnheterna än fastnar i dom.

Lite liknande när man hoppar och instinkten är att luta sig bakåt vilket istället leder till att man landar på framhjulet och flyger över styret.

 

[örgelgörgel]

Alla som dör av fetma då, hur ska vi göra med dom?

 

[Emil777]

Alla som dör av fetma då, hur ska vi göra med dom?

Trolla lagom

 

[ething]

Det här med farliga sporter och mentalitet har väl diskuterats i evigheter. Jag har genom åren ägnat mig åt Ishockey (målvakt), Amerkansk Fotboll, MTB, Idiotkörning på allmänn väg med snabb MC, Motocross, Supermoto och MTB. Skadorna över snart 40 års utövande (förutom stora hål i plånboken) sträcker sig till en hjärnskakning och några brutna revben. Skrubbsår och stukningar räknar jag bort...

Givetvis kan en freak accident alltid hända, men de flesta som skadat sig illa under åren jag hållit på med dessa aktiviteter har överskattat sin förmåga och glömt bort att övning ger färdighet. Jag är egentligen rätt feg och låter det ta tid innan jag testar nästa nivå, kanske är det därför jag inte blivit riktigt bra på någon av sporterna, men jag känner mig också trygg att fortsätta. Någon gång kan det vara min tur att ha extrem otur, men jag kör också 3000 mil om året på vägar med trötta lastbilschaufförer och stressade personer som stirrar på sina telefoner, det kan likväl ske där. Jag har tyvärr en vän som råkade ut för en freak accident på crossbanan och han har lång väg tillbaka till ett normalt liv. Det fick en annan vän att väcka samma tankar som du och de lämnar nu sporten. I slutändan gör vi väl allt detta för att vi vill och det är roligt. Har man inte kvar den känslan är det nog dags att lägga av.

 

[Olmo]

Min bakgrund: Från att varit en glad naiv nybörjare har jag iaf nu mottot att tänka ”pre-ride, re-ride och joyride”.
Jag/vi har rejäla skydd när vi kör.
Vi kör inget ”blint”, utan inspekterar och rullar in farten först.
Nu kör vi ”allt”, och i, för oss, i höga farter

Vi tränar. Vi har kraschat. Vi cyklar mycket.
Det är lekfullt, spännande och skitkul.
men…
Vilken är den egentliga risken med gravity mtb?

Själv föredrar jag alla dagar i veckan att nöta lokala stigar helt ensam i skogen, eller, om jag har en hel dag på mig, ta en 20-mils gravelrunda, framför att åka lift i en konstbyggd bikepark med en massa andra människor. Jag är förbryllad äver mina kompisar som, enligt mig, cyklar ganska sporadiskt och knappt har testat alla lokala stigar, men ändå drar till Flottsbro eller Järvsö så fort de får chansen.

Men det är ju bara jag… Ser ut som att ni vet vad ni gör och att ni gillar det ni gör. Och med tanke på att nästan allt kan vara farligt – från att köra MTB i skogen till att åka till ett handelsområde och äta lunch på Max varje lördag – så skulle jag säga: fortsätt ha kul och minimera riskerna.

De gånger det smällt för mig har alltid varit när jag varit ofokuserad eller nonchalerat ett svårare parti – det har alltså varit mitt fel, inte terrängens.

 

[Emil777]

Själv föredrar jag alla dagar i veckan att nöta lokala stigar helt ensam i skogen, eller, om jag har en hel dag på mig, ta en 20-mils gravelrunda, framför att åka lift i en konstbyggd bikepark med en massa andra människor. Jag är förbryllad äver mina kompisar som, enligt mig, cyklar ganska sporadiskt och knappt har testat alla lokala stigar, men ändå drar till Flottsbro eller Järvsö så fort de får chansen.

Men det är ju bara jag… Ser ut som att ni vet vad ni gör och att ni gillar det ni gör. Och med tanke på att nästan allt kan vara farligt – från att köra MTB i skogen till att åka till ett handelsområde och äta lunch på Max varje lördag – så skulle jag säga: fortsätt ha kul och minimera riskerna.

De gånger det smällt för mig har alltid varit när jag varit ofokuserad eller nonchalerat ett svårare parti – det har alltså varit mitt fel, inte terrängens.

Nä, någon tjugo mils gravelrunda har jag inte kapacitet för. Kanske senare i livet
Men jag cyklar på gravelhojjen till/från jobbet och lokala stigar på min HT två-tre ggr i veckan (under säsong)
Kul, trevligt och nyttigt.

Men att köra gravity-mtb är något helt annat för mig. Jag tänker på det i stort sett flera gånger varje dag under säsongen. Blir glad varje gång jag ser cykeln typ...

 

[Bikzz]

Att det heter gravel istället för grusväg har jag förstått, men det var lite nytt att det heter gravity istället för nedförsbacke. Och självklart Bikepacking istället för cykelsemester.

 

[jonte987]

Det är inte lätt. Första gången barnet frivilligt ville åka lift fick jag besked på att vi skulle ta grusvägen ned. Det visade sig vara flow som menades. Det var tydligen en grusig väg.

 

[TinyTemper]

Hade varit spännande att jobba ett år på akuten i Östersund för att få en uppfattning om hur "farligt" det är med dh. Jag har bara barn och ungdomar på mina traumalarm och bor i ett rätt så flackt landskap. Här är cross-, ridolyckor och folk som kört i "30" med sin a-traktor och voltat fyra varv överrepresenterade när det kommer till traumalarm. Men jag skulle väl vilja säga att alla sporter där det kan gå riktigt snabbt och det plötsligt blir tvärstopp eftersom man far in i något stillastående är farliga. Och sen är väl frågan om det fortfarande inte är farligare att vara ute och köra bil än att cykla dh...

 

[Emil777]

Att det heter gravel istället för grusväg har jag förstått, men det var lite nytt att det heter gravity istället för nedförsbacke. Och självklart Bikepacking istället för cykelsemester.

Ja den här cykel-anglofieringen. Jag tycker den är störande men anammar den, litet motvilligt. För att försöka göra mig förstådd.

 

[TBone]

Sen ska man komma ihåg att som på alla risk-workshops så bedömer man kombinationen av sannolikheten och allvarligheten. Innan jag var småföretagare inom annat än IT-konsulteri så var konsekvenserna av ett brutet ben eller ens en stukad fot inte så allvarliga; det skulle gå att jobba runt det. I dagsläget vore det en katastrof för företagets produktion så därför är konsekvenserna av att ta risken för stor för min del nuförtiden även om den faktiska skadan inte skulle bli allvarligare än när jag gjorde en annan kalkyl.

 

[H.]

Ryck i styret tjockis heter det väl på happy

Ryck i styret, tönt!

Går livet ut på att bli äldst med mest pengar på banken när man dör? Eller finns det något mer? Att försöka sluta utsätta sig för risker är för det första lönlöst och för det andra säkert kontraproduktivt då det aäkert skapar nya problem.

Sen ska man ju såklart riskminimera inom det man tycker är kul. Dit hör väl att skynda långsamt och att inte vara galen.

Sen måste man väl känna sig själv. Jag låter aktivt bli att skaffa MC-kort och motorcykel. Rätt säker på att jag skulle köra ihjäl mig tids nog. Och livet är rätt bra utan den aktiviteten.

 

[Der Kaiser]

Sen ska man komma ihåg att som på alla risk-workshops så bedömer man kombinationen av sannolikheten och allvarligheten. Innan jag var småföretagare inom annat än IT-konsulteri så var konsekvenserna av ett brutet ben eller ens en stukad fot inte så allvarliga; det skulle gå att jobba runt det. I dagsläget vore det en katastrof för företagets produktion så därför är konsekvenserna av att ta risken för stor för min del nuförtiden även om den faktiska skadan inte skulle bli allvarligare än när jag gjorde en annan kalkyl.

Jag måste kunna klättra för att kunna utföra mitt jobb, men jag lever inte för att arbeta utan arbetar för att leva så det försöker jag att inte tänka på så mycket. Jag bouldrar väldigt lite utomhus och aldrig highballs, väljer leder med liten risk för markfall, och låter bli att köra Twist twist där jag löper för stor risk att bomma gaphopp e.d. typ. Men om jag inte fick ha roligt vad skulle jag då leva för? (fullt medveten om vilken minimal% av mänskligheten sofar i historien som kunnat välja så).

 

[jonte987]

Ryck i styret, tönt!

Går livet ut på att bli äldst med mest pengar på banken när man dör? Eller finns det något mer? Att försöka sluta utsätta sig för risker är för det första lönlöst och för det andra säkert kontraproduktivt då det aäkert skapar nya problem.

Sen ska man ju såklart riskminimera inom det man tycker är kul. Dit hör väl att skynda långsamt och att inte vara galen.

Sen måste man väl känna sig själv. Jag låter aktivt bli att skaffa MC-kort och motorcykel. Rätt säker på att jag skulle köra ihjäl mig tids nog. Och livet är rätt bra utan den aktiviteten.

Mc kort har jag men har inte kört sen 99 när jag flyttade en kompis hoj mellan vasastan och gärdet.
Edit. Slutade mycket för att det var för farligt och ovärt om man skulle köra med ställ

Jag oroar mig mer för vad jag drar med barnen på.

Dina är väl snart gamla nog att lifta till Åre bikeweek o droppa 5m i bara kallingarna? Eller vad man nu kan tänka sig att deras farsa hittade på

 

[Bikzz]

Det gäller väl att undvika aktiviteter där man lätt gör ett litet obetydligt misstag, som kan leda till allvarlig skada. Som att köra MTB i full fart på en stig med en massa träd bredvid. Om man kör skidor i pisten gör det inget om man ramlar.

 

[Höjdskräck]

Jag undrar om träd är den största faran? Klart att det är oskönt att bli en ofrivillig trädkramare men jag tycker nog det är otäckare om man dammar i ngn sten i backen, eller faller mot marken med lite höjd oavsett sten eller ej.

 

[Berk]

Jag undrar om träd är den största faran? Klart att det är oskönt att bli en ofrivillig trädkramare men jag tycker nog det är otäckare om man dammar i ngn sten i backen, eller faller mot marken med lite höjd oavsett sten eller ej.

Det berör nog på vilken risker man tar var. Men vid Friday Fails säger jag och sonen alltid "inte träd!?".

Min läskigaste moment på MTB var inte i park men på hemmastigen när jag körde i en kurva på en stubbe som gömde sig under löv, blev lanserad med överkroppen på styret och sigg-saggade halv-kontrollerbart mellan träd.

 

[Makten]

Men om jag inte fick ha roligt vad skulle jag då leva för?

Jag finner det intressant att ganska många bara verkar tycka att riskabla aktiviteter är roliga. Undrar vad fanken det beror på. Själv kan jag ha jätteroligt utan minsta lilla risk. Det är snarast så att risken i sig gör aktiviteten mindre rolig för min del.

Adrenalin ska vi bara inte tala om. Vidrigaste som finns.

 

[N_sandstrom]

Att det heter gravel istället för grusväg har jag förstått, men det var lite nytt att det heter gravity istället för nedförsbacke. Och självklart Bikepacking istället för cykelsemester.

Yes, it is verkligen fördjävligt that we are using svengelska in this very swedish forum that is literally named GladCykeltur.se

 

[Kalle Kula]

Intressant med riskstatistik för fallskärmshopp/barnafödande. Kände jag inte till.

För gravity-mtb kanske man kan jämföra dagar/sessions mot utförsåkning(skidor) eller motorcross. Jag har läst ett par kanadensiska studier och vad sjukhuset i Östersund larmat om.

Men det känns som i alla sporterna (mtb, skidor, MX) kan utövaren/individen påverka riskerna. Inte som i hockey och biltrafik där en "krock" är en stor orsak.

Jag tror att det kan finnas mycket matnyttigt att hämta v.g. säkerhetsarbete, riskhantering etc. inom andra fart-/riskfyllda sporter. Mitt exempel kanske inte var det bästa att jämföra med v.g. DH-cykling, men det finns ju gott om andra sporter som är mer lika DH-cykling att jämföra med och hämta inspiration och idéer från. Antingen sporter på hjul eller nedför backar t.ex.

Jag vet inte hur det funkar inom organiserad cykling, då jag inte själv sysslar med detta, men jag kan tänka mig att en väg att gå om man är intresserad av säkerhetsarbete och riskhantering inom en sport är att göra det organiserat, t.ex. via lokal klubbverksamhet, Cykelförbundet (SCF), och i förlängningen Riksidrottsförbundet, där jag vet att det finns andra förbund som jobbar riktigt seriöst med säkerhetsarbete och riskhantering. Ofta på förekommen anledning då regler, föreskrifter, praxis mm ofta har växt fram under lång tid pga olyckor och risker inom olika sporter, där vissa sporter är mer drabbade än andra av förklarliga skäl.