Själv föredrar jag alla dagar i veckan att nöta lokala stigar helt ensam i skogen, eller, om jag har en hel dag på mig, ta en 20-mils gravelrunda, framför att åka lift i en konstbyggd bikepark med en massa andra människor. Jag är förbryllad äver mina kompisar som, enligt mig, cyklar ganska sporadiskt och knappt har testat alla lokala stigar, men ändå drar till Flottsbro eller Järvsö så fort de får chansen.
Men det är ju bara jag… Ser ut som att ni vet vad ni gör och att ni gillar det ni gör. Och med tanke på att nästan allt kan vara farligt – från att köra MTB i skogen till att åka till ett handelsområde och äta lunch på Max varje lördag – så skulle jag säga: fortsätt ha kul och minimera riskerna.
De gånger det smällt för mig har alltid varit när jag varit ofokuserad eller nonchalerat ett svårare parti – det har alltså varit mitt fel, inte terrängens.