Fast där detta hände, Solvägen i Lund, är det 50 km/h och inte 30. Och cykelbanan som går längsmed är rätt smal, delas med gångtrafikanter och slutade vid tidpunkten för olyckan i en byggarbetsplats utan möjlighet att "smita ut" på vägen igen.
Och oavsett vad man tycker om att cyklister (som har sinnet & farten för det) känner att den ordinarie körbanan kan vara ett säkrare val än cykelbanan som går bredvid så kan det aldrig vara OK att smita från en trafikolycka med personskada utan påföljd.
En intressant fråga som följer på denna incident är om samhället tycker det ska vara möjligt att använda cykel för att transportera sig lite längre sträckor men ändå kunna konkurrera med bilen (eller om det är upp till säg, 5-10 km som anses vara lämplig sträcka att cykla). Cykelbanor verkar (som tidigare påpekat) sällan avsedda att cykla fortare än 20 km/h, har ofta skymda korsningar, kurvor, utfarter. Delas ofta med både barnvagnar, hundar (med eller utan koppel), småcyklister etc och blir därför en trafikmiljö med falsk trygghet bara för att "det är skiljt från biltrafiken".
Fördelen med "riktiga vägar" är att det där t.ex. används begrepp som "huvudled/väjningsplikt" vilket gör det enklare att veta hur andra trafikanter beter sig . Man kan även förvänta sig att folk åtminstone tittar över axeln innan de stolpar ut på en väg som trafikeras av motorfordon och att hundägare har så pass mycket kärlek kvar till sina fyrfota vänner att de försöker hålla dem från körbanan. Därmed inte sagt att alla "bilvägar" är bra vägar att cykla på, omdöme och hänsyn krävs naturligtvis från cyklisten. Vilket i vissa fall ändå innebär att cykelbanan inte är den lämpligare platsen att färdas på.
