Hej,
Viktnedgång... Det finns bara ett sätt.
Det är din egen vilja det är den enda nyckeln.
Du måste ställa in dej själv på det, på alla plan. Acceptera att du är den du är, detta är i mina ögon viktigast. Att jaga som en galning efter tiondelar på vågen kommer inte ta dej någonstans alls.
Min resa startade för ett år sedan. Jag var stor (är det fortfarande), men mycket mycket större då. Provat det mesta, dieter hit och dieter dit, alla varianter utav bokstavskombinationer som man kan tänka sig... Men inte innan man accepterat att man ser ut som man gör eller blir fullt medveten om att om man inte gör något kommer man inte någonstans kommer det inte att hända ett skit. Jag har tills idag på ett år tappat 53kg och då har det stått helt still de sista tre månaderna. Det är dock helt ok, jag vet att min kropp måste hinna med på alla möjliga olika plan. Jag kör på i samma takt. Har det stannat så har det och har det inte det så är det bara bra. Och jag kan ärligt utan omskrivningar säga att jag inte kämpat för detta alls.
Jag började med att gå, ett par dagar i veckan så blev det en rask och hård promenad. Tyckte ner en 25 kilo på det sättet. Sen hamnade jag i det läget att jag faktiskt tog tag i saken och bara köpte cykeln jag tittat på så länge. Den jag helt enkelt varit för tjock för att kunna trampa omkring på. Och ärligt så var jag för fet då och egentligen nu också. Min största fruktan var att cykeln helt enkelt skulle ge vika för min tyngd. Har så länge velat trampa på och känna trycket i låren, flåset. Nu så har min Scott P45’a fått bekänna färg och jag älskar min cykel. Att den klarat av min tyngd under alla de mil som den fått bära mej framåt är helt otroligt! Någon gång kommer jag ta modet till mej och försöka hänga med något gäng på en gemensam tur, en sån där träff som man kan läsa om i forumet här. Nästa år kanske det kan bli verklighet. Så passa er i Uppsala. Kommer det ett varmt rykande ånglok och flåsandes frågar om man får följa med, ja då är det stor risk att det är jag.
Planen detta år är att trycka 25kg till sen är jag i mål för att hamna mer i ett underhållningsläge. Då ska jag köpa mej en till cykel, en stark sak som kommer att klara av att uppfylla min önskan om att ta en tur i en skog, känna på en härlig skogsstig och lirka fram mellan stigar och buskar. Längtar till dess! Men det måste finnas vevar som klarar tyngden annars blir det lite jobbigt.
Mitt närmsta mål förutom den vanliga träningen nu är att cykla till från till jobbet två dagar i veckan under sommar halvåret (~5mil tor).
Det som hjälpte mej mest, rent konkret i min viskminskning. Då förutom cyklingen är att på kvällarna faktiskt tänka efter vad jag ätit under dagen. Ge mej själv tiden att tänka igenom vad som var bra och vad som var mindre bra. Men det viktigaste av allt är nog att inte döma mej själv för hårt. Sötsuget försvinner men kommer att hoppa upp och slå till en i mellangärdet ibland. Har gett mej tillåtelse att på Lördagar unna mej lite gott, även om det inte blir särskilt mycket nu för tiden då jag inte har så mycket sötsug längre. Men lite blir det ibland trots allt. Men jag tycker faktiskt att det är ok. Jag försöker att alltid tänka på vad jag äter, vad jag lägger upp på tallriken samt hur mycket. Att alltid ha mer sallad och grönt på tallriken än mat. Alla har sina egna sätt, men sök inom dej själv och jag är övertygad om att man vet vad som är ok och vad som inte är ok.
Jag förstår att min historia givetvis inte kan mätas kanske med trådskaparens fråga om vad som ger mest. Men jag tror att allas sätt är unika. Men att alltid tänka lite till, alltid ställa sig frågan lugnt och sansat och på ett sunt sätt. Titta på det med lite nyfikna ögon.
Peter
