Senaste uppdateringen skrev jag från Budapest. Ska försöka sammanfatta vad som hänt sedan dess.
På väg ut ur Budapest träffade jag på en trevlig schweizisk cyklist som hette Johannes. Vi cyklade tillsammans i två dagar genom Ungern, längs Donau och in i Kroatien. Vi var rätt lika varandra, det var trevligt att ha sällskap och någon att diskutera det man upplevt med:
Johannes vek av mot Serbien, men för mig blev det rakt på in i Bosnien-Hercegovina. För mig som är född på 2000-talet känns kriget i Bosnien avlägset, men när jag cyklade in i landet blev det genast väldigt påtagligt. Jag cyklade förbi flera minfält som ännu inte röjts, jag såg skyttevärn och ett minnesmärke över Srebrenicamassakern:
Naturen i Bosnien var otroligt vacker och väldigt varierad, jag cyklade över ett antal berg och delvis på urusla vägar, men det var det värt:
Sen rullade jag in i Mostar med sin ikoniska bro Stari Most. Bron som ursprungligen är från 1500-talet sprängdes under kriget, men återuppbyggdes och invigdes igen 2004. Att vandra runt i Mostar var speciellt, för det fanns fortfarande kulhål i fasaderna och många söndersprängda hus med stora hål i. Mostar var den stad som besköts hårdast har jag läst:
Efter Mostar följde jag cykelleden Ciro som är dragen till större delen på banvallen av en nedlagd järnväg. Landskapet påminde om en öken och det var runt 30 grader varmt. Dessa trakter kändes något avlägsna, dom flesta gamla stationshus låg i ruiner och flera bergsbyar var helt öde. På 8 mil passerade jag inte enda en livsmedelsbutik eller restaurang. Det hela gav intrycket av att byarna måste ha varit byggda kring järnvägen och beroende av den:
Det var ungefär så min sträckning genom Bosnien-Hercegovina såg ut. Jag kan tillägga att människorna var hur trevliga som helst, nästan alla man mötte vinkade åt en och bilisterna tutade på en för att heja. Bilisterna var överlag respektfulla mot mig som cyklist. Det är dessutom ett billigt land att turista i. Som ett exempel åt jag till lunch en gång en fullstor pizza capricciosa för 40kr.
Nu orkar jag inte skriva något mer i kväll, så resten får vänta tills någon annan dag. Bosnien-Hercegovina trampade jag ut ur den 15 oktober, så jag har hunnit cykla en hel del mer sedan dess.