@HaraldN:
Ah, så roligt.
Jag funderade just på "hopprepet":-)
Det går inte att få en kopia på rapporten om man ber snällt? Naturligtvis mot en lämplig dusör:-)
Jag har lite ideer om hur jag ska gå tillväga men vill kunna "benchmarka" mot någon som redan gjort något liknande.
För insamling av mätdata och TDB kan kanske något från den här hemsida vara lämpligt:
http://www.microchip.com/stellent/idcplg?IdcService=SS_GET_PAGE&nodeId=1406&dDocName=en538340
Har en kollega som pysslat lite med PIC2:an och verkar nöjd.
Målsättningen är först och främst att se ifall det är möjligt att göra något som fungerar under någorlunda kontrollerade former på en stationär cykel, typ Monark, trainer eller spinningcykel.
Just nu är allt mest lösa ideer. Behövs lite mer skitväder för att jag ska komma vidare.
@Little Stereo:
Har inte ens funderat på pengar å sånt ännu.
Just nu är det mest att försöka få tag i så mycket information i ämnet som möjligt.
Jag kanske kommer fram till att det blir för dyrt eller krångligt av någon annan anledning.
Bara en sådan sak som hur man kalibrerar givarna - behöver man köpa en SRM för det? ;-)
@uija och geologen:
Intressant, monarken verkar vara en ganska bra plattform för mätning av medeleffekten.
Kanske kostnaden för en monark bör ingå i projektet - oavsett vilket så måste man för eller senare kalibrera sina givare.
HaraldN skrev:
-------------------------------------------------------
> Kul att någon grävt upp ett av mina gamla
> studentprojekt!
>
> Till att börja med ska jag påpeka att det
> kraft/effekt-mätningssystemet inte var tänkt som
> något praktiskt användbart, utan bara som en
> lite festligare tillämpning för att göra lab
> på en kurs i mätteknik.
>
> Som någon varit inne på mätte vi kraften med
> trådtöjningsgivare, mitt på vänster vevarm.
> För att vara säkra på att få ut tillräckligt
> stora töjningar för att få mätbara krafter
> filade vi ner armen i tjocklek. Troligen var det
> onödigt, men vi hade begränsad tillgång till
> töjningsgivare (och tid), så vi ville vara
> säkra på att få till det på en gång.
>
> Utöver kraftgivaren mätte vi positionen på
> veven genom att räkna pulser när stora klingans
> tänder passerade en optisk givare, samt starten
> på varje varv genom att mäta varje gång
> vevarmen passerade en magnetisk givare.
>
> Den största begränsningen kan kanske anas i
> bilden i bloggen som någon hittat.
> Trådtöjningsgivarna är trådbundna, och för
> att inte trassla in sig i foten när man trampar
> är den sladden utdragen genom pedalaxeln, som är
> urborrad. Det gör att man har en rejäl sladd som
> svingar runt som ett hopprep när man trampar och
> efter ganska kort tid har man tvinnat upp sladden
> och måste sluta för att snurra tillbaka veven
> igen. Vill minnas att man kunde trampa i drygt en
> halvminut eller så innan man fick bryta.
>
> Ganska långt kvar till ett användbart system
> alltså, även för användning på trainer. Det
> är principiellt inte svårt att mäta kraften i
> vevarmen, men det ska ganska mycket till innan det
> blir användbart. Ska man sen få det
> användarvänligt tror jag man har bränt ganska
> mycket mer pengar än vad ett SRM-system kostar...